Det blir inga bilder ikväll.. Dumt nog så bestämde jag mig för att jag inte behövde telefonen på konserten, vilket ju var helt sant. Men jag kunde ju tagit några foto! Grr. Så korkad jag är.
Ikväll var syster Johanna och jag iväg i Simrishamn och lyssnade på Tessan Milveden, min sånglärare och vår sång-clinic ledare.
På Livsverkets innegård sjöng hon och kompades av två fina, duktiga killar: Aron Mandelman och Johan Söllscher. De var båda kopior av sina fäder.. åtminstone var vi ganska säkra på vilka som är deras pappor...
Hur som helst så var de, trots sin ungdom väldigt duktiga. Johan på gitarr, förstås.. och Aron på äkta ståbas. De har framtiden för sig.
I morgon när jag har huset för mig själv, ska jag sätta på Manhattan Transfer och dra igång med Body & Soul som Tessan och pojkarna bjöd på i en egen tappning:-)
Joggen handlar mer om ett uppdämt abstinens behov av att få röra på mig. För en vecka sen låg jag hela natten med isklampar runt mitt knä för att dämpa den bultande, pulserande värken. Det var efter Kiviks marknad.. och då var vi bara där ett par timmar på kvällen och satt o fikade halva tiden..
Läkaren sa ju vid mitt senaste besök, när jag ville utreda orsak o verkan, att det inte fanns något annat än verktabletter att ta till. Jag får leva med detta. Men jag la in en annan växel och både invärtes och utvärtes behandlat mig med egna, valda ickeläkmedel utan biverkningar. Jag har smort in mig runt om knäet 5 ggr per dag. Faktiskt så har jag blivit av med nästan all inflammation i ledband och mjukdelar... En stor skillnad faktiskt. Därför har jag på nytt testat försiktigt med powerwalk o varvat med lätt jogging. Bara en och annan verktablett har slunkit ner när smärtan varit för stor. Det kan jag stå ut med. Med knäskydd och i förebyggande syfte, alvedon, har jag genomfört min favoritrunda två gånger nu den sista veckan. Med ganska bra resultat. Inte så mkt bultande efteråt. Halleluja:-)
Det är min träningsform och jag mår såå bra av det. Jag kan stå ut att det är lite värre någon dag efteråt bara för att få känna känslan att ha sprungit lite, ökat pulsen och blivit svettig.
Jag fick dock veta av kära mor att man kan ringa direkt till ortopeden och begära en s.k. egenremiss. Det hade hon hört av en väninna med dåligt knä som efter två år med sjukgymnastik inte bivit bättre. Hon ska nu opereras. Två månaders väntetid dock.. Men jag har ju väntat 11 månader redan så det är väl bara att gilla läget. Jag tror nämligen att det är en knäck i menisken. Tänk att man inte blir upplyst om det..att man kan ringa själv. Märkligt. Men det kanske blir fel i statistiken då, det finns kanske ett maxbelopp på hur många en vårdcentral får remittera vidare..
Nu när jag fått ner svullnad och ett allmänt smärt-tillstånd så kan jag skilja på olika typer av smärta.
Jag misstänker att artrosen har kommit till följd av knäcken som kan ha skadat menisken. Till en del iaf. Mjukdelar ska inte bulta vid artros och det ska inte heller finnas kramper i lederna bak i knävecket vid belastning. Varje steg jag tar smärtar mer eller mindre på olika ställen i olika situationer. Det tar på energin att ständigt ha smärta, även om den ibland är mer och ibland mindre närvarande.
Nu hoppas jag att det ska bli utrett vad felet egentligen är.
Jucie Your Body
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar