Begravning

I morgon ska vi på begravning, Dan och jag, tillsammans med Dan's äldste bror Arne. En fantastisk man har lämnat jordelivet. Hans Duvander. Gift med Dan's faster Elsa som gick bort för många år sen.
När vi träffades Dan och jag, och jag skulle träffa släkten de första gångerna så var det alltid Hasse som gjorde starkast intryck på mig, det var alltid han som "tog hand om" mig, en lite blyg 18 åring som skulle möta en släkt som man inte hade träffat alls förut.

Hasse var alltid den som snackade med mig, berättade historier och var intresserad av att höra vem jag var.
Och visst kan man konstatera att världen är liten...
Jag är född i Skåne men tillbringade några år av min barndom i smålands djupa skogar. Mellan 4 och 10 års ålder ungefär. När jag skulle fylla 10 år flyttade vi tillbaka till korsvirkeshuset i Bökestorp som hade fått fungera som sommartorp under tiden. Och det visade sig vid mina första möten med Hasse att det inte alls var första gången vi möttes.
Han var nämligen den som körde flyttlasset mellan Torsås/Gullabo ner till Bökestorp på sommaren -68. Hasse var lastbilsåkare och hade en medhjälpare med sig som hette.... Alf Ekström. Så utan att jag visste det så var jag redan introducerad i Ekströms släkten.
Två bagarsläkter fattade tycke för varandra Elsa Ekström på Ekströms bageri i Degeberga och Hans Duvander från Duvanders Conditori som då låg i Färlöv.

Så småningom öppnade jag ju själv bageri i byn, Ekströms café & bageri tillsammans med Katta. Hasse kom ofta ner till oss i hembygdsparken och pratade bort lite tid. Om inte vi hade riktig tid med att lyssna så fanns det alltid någon intresserad cafégäst som uppskattade alla gamla minnen som Hasse kunde bjuda på, både ur hembygdsparkens perspektiv och ifrån Degeberga som samhälle. Han var också så bra på att deklamera. Många är de sångtexter och kärleksdikter som han läste för mig, mitt emellan diskplockningen på caféet, när man bara måste stanna upp och lyssna. Alltid direkt ur minnet.
Jag lärde då känna Åke Duvander, brorsbarn till Hasse, eftersom Katta via bagaryrket lärt känna honom när de gjorde sina gesällbrev. Därmed blev och är Åke också en kär gäst på Ekströms Café där han och Hasse träffats o pratat bort lite gamla minnen. Även på vår senaste adress vid hemslöjden vilket ju var mycket närmre för Hasse.

Det sista året har han dock inte inte besökt oss mer än ett par gånger. Sjukdom och trötthet har satt spår.
Sist jag träffade honom var dock på en öppen tillställning i hembygdsparken nu i somras. Han hade vagnsmuseet öppet tillsammans med Nils-Emil Nilsson som hade Lanthandeln öppen. De stod o småpratade utanför när Dan o jag kom bort för en pratstund. Hasse berättade att han ramlat och brutit revben och var allmänt mörbultad i hela kroppen. Han blev sämre under eftermiddagen och hembygdsfolket fick köra honom hem mitt under den efterföljande fikastunden. Det var sista gången han var ute o rörde på sig.
Nu är han borta. Jag tror han är nöjd med det. Han sa ofta att han saknade Elsa.. och tyckte det var lite svårt att leva ensam på ålderns höst.

I morgon får vi ta avsked för gott.
Kram på dig Hasse.