Mina senaste arbeten har inte gett några möjligheter till sådant. Nu känns det riktigt skönt att det är så..men oj vilket vanedjur man lätt blir...
Upp samma tid varje dag (jobbedag) mat till katterna, packa matlådan, enkel frukost, iväg till bussen, kaffepaus på resecentrum, lokalbussen till högskolan o jobba 8 till 5, bussen tillbaka, ev handla lite mat med hem, ta in post o tidning, ge katterna mat, städa deras låda, hämta spinkor i förrådet, sätta fyr i vedkaminen, börja laga middag och äta med svt play nyheter, förbereda matlådan till morgondagen, lägga fram allt som ska med nästa dag..kela m katterna, SOVA.
Sen börjar det om igen i 4 dagar.
I dag dock en liten förändring.
Istället för kaffepausen på resecentrum åkte jag med bussen bort till centralen och gick en rask promenad till högskolan istället. Jag kom fram strax före bussen jag brukar åka med. 2,5 km. Sen samma promenad på em också. 5 km per dag gör skillnad o det är så skönt.
I bästa fall en liten stund med att fixa till min lya, något litet varje dag. En lampa kommer upp, en flyttlåda uppackad o sorterad..
Min kropp är gjord för fysisk ansträngning och att vara i rörelse om dagarna. Nu sitter jag ner hela dagen och det är inte helt ok även om jag älskar mitt nya jobb. Jympa väntar jag lite med tills jag fått klart över vad som svullnar i knäet hela tiden även om det just nu är mycket bättre. All vila har gjort susen.
Dessutom känns det motigt att åka iväg igen när man precis kommit hem.. Så att få lite fysisk träning, till o från jobbet o ändå komma hem samma tid är ju perfekt.
De övriga av veckans dagar är orörda.. Jag älskar orörda dagar när man kan släppa allt o bara vara. Göra sådant som får vänta under jobbedagarna, ..att njuta av hemmets lugna vrå <3, pyssla o fixa till.
Jag vill komma hem till katterna som är ensamma hela dagen. Tack i himlen för att valde att ta emot två stycken. Då har de varandra under tiden. Jag är väldigt fäst vid dem och de vid mig.. De går knappt inte ut om inte jag är ute..även om de varit inne hela dagen. Jag brukar öppna dörren på glänt när jag kommer hem så de kan gå ut o in som de vill. Men de kommer hela tiden in i gen för att kolla var jag är:-) Gullekisar. T.o.m. om jag går på toa o stänger dörren så krafsar de genast utanför o vill komma in, bara för att vara där så länge jag är där. Tänk att vara så betydelsefull..
Jaja, tids nog blir de stora o går sina egna vägar.
Här e hela kullen när jag hämtade dem.. Sara (den grårandiga) och Sune en av de röda. Noskänning (näsa mot nos) vill de ha när vi ska lägga oss:-)
Juice your body!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar