I köket på gamla adressen där just nu det sista packas ihopa hittade jag ovanför kylskåpet min lilla tobaksväska. Ja.. det betyder att det inte städats där på 6 månader.
Det var då den hamnade där..
Den 16 april 2012, min första rökfria dag.. men inte den sista. På tisdag är det alltså 6 månader sedan jag upphörde att röka.
Det är jag glad för. Har jag mått bättre?
Nää, jo.. jag är bättre i halsen. Men annars inte något kännbart.
Förmodligen ligger det på en annan nivå som kommer att märkas så småningom.
Faktum är att jag har aldrig mått sämre.. Alla möjliga o omöjliga krämpor har kommit över mig..
Jag har på allvar sörjt en kompis, en god vän.. ?? jag har känt och känner mig ibland fortfarande så nere och uttråkad.. och cigaretten skulle var den absolut bästa lösningen...
Men när jag stod där i förmiddags och så vant öppnade tobaksväskan med tobak, filter, papper kändes det så vant, precis som om det var igår jag öppnade den. I 20 år har jag rullat mina cigaretter.
De sista två åren kunde jag också rulla direkt i cigarettpappret.. en kunskap o färdighet som är svår att bestämma något värde på. Men jag kunde!
Nu tittade jag ner i väskan och för en sekund såg jag framför mig hur jag tog upp den gamla, torra tobaken och formade en cigarett, hur jag tände den, hur ont det skulle göra i halsen och hur hemskt det skulle smaka och hur förbannad jag skulle bli efteråt för att jag gjort det och ändå ville hjärnan överväga ett så korkat alternativ.
Jag eller hjärnan... förmodligen en o samma sak, fast det känns som två olika.
Den andra sidan står för förnuftet.
Förnuftet segrar och på tisdag kan jag fira 6 månader som rökfri.
En del av mig är glad för detta.
Kraaam
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar