Duktig ?

Ett nytt år.. dags att summera det gamla och det som passerat.  Flera lediga dagar ger stunder till reflektion över livet, över mitt liv.
Att vara duktig t.ex.?
Är det en bild av mig? Själv har jag aldrig tänkt på mig själv ur det perspektivet men får då och då höra detta. - Du är ju så duktig. Tack säger jag men undrar vad det innebär egentligen..
Jag har aldrig satt upp något mål över att vara duktig. Det jag känner till är att jag under min uppväxt snarare hade rollen som rebell.. den kan jag fortfarande känna igen mig i.
Rebell - motvalls kärring-revolutionär.. för mig en urkraft som måste komma ut någonstans för att åstadkomma det som är rätt. Rätt ur perspektivet att inte orsaka några orättvisor, att vara objektiv och framförallt ta eget ansvar.
Att ta ansvar kan ibland få det att verka som att man har ett mål att vara duktig.. Ibland orsakar detta problem för andra.. det märker jag emellanåt.. men för mig är det inget problem dock.

Ett nytt år i mitt downsizing liv.?
Jag har en tendens att samla på mig en massa uppgifter.. projekt.. att göra saker.. stora som små. Nya idéer kommer hela tiden upp i min skalle som jag inbillar mig måste omsättas på något sätt.
Jag är glad att jag får idéer, det berikar mitt liv.
2013 ska bli ett år då jag bättre lär mig skilja på vad jag vill och vad jag måste.

Att identifiera vad som är vad.

Att göra några måsten till -jag vill och att ta bort saker som känns som måsten som jag tror att jag vill och inte lura mig själv..??  ja, jag vet själv hur jag menar. Det räcker!
Ett problem i mitt liv som gått som en röd tråd är att jag tycker att det mesta är roligt att göra.
Det innebär att jag alltid kämpar med att välja bort saker som är roliga.
Som t.ex. att lära mig att måla tavlor, att åka på gympan, att diskutera samhällsproblem.
Men måste jag göra något av detta när jag helst bara vill sitta i soffan o sticka och låta TV'n underhålla mig på en nivå där jag inte behöver vara fullt koncentrerad..?
Nu vid 50+ märker jag ju att min energi är begränsad på ett helt annat sätt.
Jag tog slut på mig själv med caféprojektet, mer än vad som var hälsosamt och efter den pärsen är min ork märkbart begränsad. Självklart har det ju också med ålder att göra.. Men orken tog abrupt slut bara.

Nu är livet på en lagom nivå om jag städar lite i livet.

Jag har ett torp som är helt perfekt för mig, där kan jag pyssla, snickra, rensa i trädgård, såga ved, plantera och göra fint. Detta är min bas i livet, trygghetsplankan jag behöver och som betyder mycket för mig.
Jag har ett jobb som jag trivs med, även om jag sitter stilla hela dagarna så är arbetet som sådant trivsamt. Jag trivs väldigt bra med mina kollegor och min chef.
Jag tycker väldigt mycket om att omsätta mina idéer i en skapande process i stickhörnan i soffan.
Jag tycker också väldigt mycket om att ta en långpromenad som nyss i regnet. Så skööönt.

.. ja det räcker väl.

Jag måste inte lära mig att måla genom att på högskolenivå läsa in 15 poäng i en bildkurs. Nu har jag en stress-situation med två skriftliga analysuppgifter som skulle lämnats in före jul, en akvarellbild som ska vara klar den 7e och ett stort oljemålningsprojekt som ska redovisas den 14e januari.

Sen är kursen slut. Jag bestämmer mig för att inte söka till fortsättningskursen.
Det är så här det är. Jag tar i så mycket när jag ska göra något.
Jag ville bara testa om jag tycker det är roligt att måla..

Det kommande året ska jag inte vara så duktig!

Kraam