Jag är vägen, sanningen och livet..

Hmmm... ja, jag har just sett 5e och sista delen av TV-serien The Bible som gick nu före påsk.
Det är en storslagen serie, dramatisk, dynamisk, tragiskt med så mycket ondska och så mycket våld men trots allt finns det ett hopp. Inget har väl egentligen förändrats på dessa 2000 åren...

Jag är vägen, sanningen o livet säger Jesus.
Förlåt dem för sina synder.
De vet inte vad de gör, säger han om dem som korsfäster honom.
Det är stort.
Att vara så ödmjuk inför dem som drivs av ondska, hämnd och rädsla över att förlora sin s.k. makt och som inbillar sig att de talar i Guds namn..
Det är stort.


I mitt liv kan jag tänka att det är synd om människan.
Synd om dem som drivs av rädsla och hämnd och som förvandlar detta till ett straffa andra och som tror sig ha rätt att styra och bemästra andra människor, de har en lång väg att gå..
Att inte kunna växa av egen kraft istället för på andras bekostnad.
Det talar bara om svaghet och litenhet.
Vem har rätt att döma andra människor?


Ända sen jag som liten gick i söndagsskolan och jag fick bilden av en Gud som att det var en gubbe i himlen,  har jag funderat över detta.
Hur de som företräder en s.k. Gud och säger sig förmedla hans budskap gör det så krångligt för sig.
Jag har haft svårt att förstå vad de säger och har de fortfarande.
Konstiga ord och historier som inte går att begripa och man knappt fattar vad de egentligen försöker säga..
Det är förmodligen det största hindret till att de flesta tror att de inte är troende..

Min Gud är en inre kraft som gör att jag vill och kan förlåta dem som inte vet vad de gör.
Det är jobbigt ibland, men jag försöker..
Min Gud är en inre kraft som jag ibland ber om hjälp av, för att klara av att möta de förvecklingar som uppstår i möten med andra människor.
Min Gud är den inre kraft som gör att jag kan gå vidare efter att ha fått ett slag i ansiktet.
Man kanske kan säga att jag jobbar på att vända andra kinden till.
Ibland tar det lång tid och ibland är det lätt meddetsamma.
Min Gud är inte en gubbe i himlen utan en styrka som bor inne i mig och som jag försöker använda mig av när det går snett.
Jag jobbar inåt så att säga istället för att försöka styra vad andra ska göra.
Ibland går det fel och då tar jag nya tag.

Jag kanske kan kalla mig kristen även om jag inte alltid lever upp till den ödmjukhet som jag önskar att jag hade haft alltid.
Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig!
Det har jag försökt att praktisera och lära mina barn.
Ibland har jag lyckats leva upp till det men ibland inte.
I grunden är jag en god människa med goda avsikter.
Det jobbar jag på hela tiden och försöker att välja mina krig.
Kriga inte om du inte kan vinna.
Vänd andra kinden till och hitta ödmjukheten.


http://www.svtplay.se/video/1123806/del-1-av-5-i-begynnelsen

Kraam till alla i eftertänksamhetens tecken.