En fundering pockar på att blir skriven, inte bara funderad på.
Det handlar om kommunikation.. om hur vi pratar med varandra och vad som menas med det som sägs.
Då och då blir jag förvånad över hur olika människor uppfattar saker o ting som vi säger till varandra och hur fel det kan bli ibland. Det har jag tänkt skriva om så måna gånger genom åren.
Jag har alltid varit intresserad av olika samhällsfrågor eller annat viktigt som berör våra liv. Jag har också förr i tiden, skrivit ganska flitigt i form av insändare i lokalblaskan när jag hört något jag upprörts över.
När man sticker ut hakan och offentligt delar med sig av en åsikt får man också räkna med att få på skallen av någon som inte delar ens åsikt, vilket jag också fått. Jag kan ta det... inte några problem.. för i min värld är det helt ok att tycka något helt annat. Det är för mig att ha respekt för varandra.
Häromdagen när jag satt och pratade med min dotter, det handlade om att diskutera så sa hon - Ja, men jag minns när vi var små och jag inte tyckte som du så sa du alltid att - då har du inte förstått...Du ville att vi skulle tycka som dig..
Jag blev helt överrumplad.. hur kunde hon tro detta? Hur hade det gått till, att hon hade en bild av våra diskussioner som gjorde att hon trodde att jag ville att hon skulle tycka som jag.
Jo, vi hade ofta diskussioner runt köksbordet där olika samhällsfrågor ofta ventilerades. Nu händer det vääldigt sällan tyvärr. Att diskutera är för mig utvecklande och stimulerande.
Men det är detta med kommunikation, nämligen skillnaden på vad som sägs och vad som tolkas in i det som faktiskt sägs som oroar mig mer och mer. När det nu kom så nära mig, i min familj, så tog det djupare.
Det var alltså ett glapp här. Något jag utelämnat att förklara, en brist i min kommunikation. Men också en tolkning av henne med en slutsats som aldrig uttalats.
Mitt mål med att säga - då har du inte förstått, när hon ihärdigt stod upp för sin egen ståndpunkt och jag gjorde detsamma var ju att hon skulle lära sig att tänka sig in i en annan persons tänk, kunna förstå och säga - AHA, då förstår jag hur de menar, men jag delar inte din uppfattning.. inte att mitt mål var att hon skulle ändra sig o tycka som jag.
Hur som helst så fick jag ju tillfälle att förklara och kan då också konstatera att denna diskussionen ledde till att ett missförstånd klarades upp. Tack min tös för det:-)
En insändare jag skrev 2010 skulle bli den sista. Efter det bestämde jag mig för att aldrig mer skriva insändare. Jag skrev om en känsligt ämne vilket fick en hel uppsjö av arga människor att direkt fördöma mig, men inte för det jag skrev, utan det grundade sig i personernas egna fördomar och förutfattade meningar, där de nu visste precis vad jag var för någon och vad jag tyckte och tänkte i helt andra frågor, närbesläktade visserligen men..
De tolkade in en sina egna fördomar och klistrade dem på mig utan att jag hade skrivit ett enda ord om det. Då blev jag rädd. Jag fick redaktören på lokalbladet att omedelbart ta in ett svar där jag kunde dementera.
Detta händer hela tiden i media när de skapar rubriker som får en att tro något helt annat än vad som sägs. Väldigt många människor går därför omkring o tror att de vet en massa saker om andra människor och företeelser, fast de egentligen inte vet, de bara tror.. det blir liksom ett likamedtecken mellan att veta och tro. Jag avskyr detta!
Jag vill inte bli tolkad. Jag vill bli lyssnad på på exakt vad jag säger och inget annat.
Inte värderad utifrån andra människors tillkortakommande eller snäva referensramar utan för det jag säger. Det tror jag gäller för alla människor.
Det som skrämmer mig mest är att jag har blivit mer och mer tyst, oavsett om det är bagateller eller stora allvarliga ämnen. Det är inte värt de negativa konsekvenserna det innebär att säga sin åsikt när omgivningen tolkar in helt andra saker än det jag säger eller dömer mig för sådant jag inte gjort.
Jag drar mig tillbaka, backar, går andra vägar, väljer allt färre offentliga ord.
Det fria ordet är inte längre fritt.. MITT fria ord är inte längre fritt?
Vad är det då? ....Censurerat?
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar