Det har varit ett turbulent år, det senaste året. åt båda hållen, både bra och dåligt.
Utbyggnaden av affären har varit väldigt energikrävande. Både mentalt och fysiskt. Min plan att på "ålderns höst" bosätta mig mer centralt och renoveringen av huset jag köpt, har gett mig positiv energi för att orka med affärsbygget och planeringen av detsamma.
Under våren fick jag lägga min renovering på is för att energin skulle räcka till affären och allt som det har fört med sig.
Mer och mer har jag känt att jag inte orkat med all turbulens och längtan att bara få köra hem till skogen och gömma undan mig har växt och växt. Ibland har jag känt att jag inte ens velat köra till Huaröd alls. Orken och energin tog sakta men säkert slut och tanken började gro...
- Vad ska jag i en by att göra, jag längtar ju bara efter lugn o ro i skogen?
Ju tröttare jag blev ju mer säker på blev jag på att jag inte längre ville bosätta mig i Huaröd, inte än på väldigt länge i alla fall.
Men de gånger jag ändå varit i huset och målat så kom drömmen nära igen och jag har tydligt sett allt framför mig om hur jag vill ha det och hur fint det blir.. Å ena sidan och å andra sidan..
Jag har tröttat ut Dan med mina tankar, den ena dagen en sak och nästa dag ångrat mig igen.
Jag avskyr att inte ha en plan.
Men jag har varit med om detta förut när jag haft svåra beslut att värka fram. Jag vet att det kommer att ältas under några månader och sen kommer ett beslut bara sådär och då är det en lättnad.
Precis när jag gick på semester och kunde åka hem till min skog och slappna av och vila upp mig så visste jag säkert att, det lugnet som jag behövde, det fanns i torpet i skogen. Så skönt att bara ha fågelkvitter och träd runt mig och gläntan som släppte in solen på mig och torpet. Bara jag, katterna och lugnet.
Då visste jag och barnbarnen sa när jag berättade att jag ångrat mig.. -Så bra! då kan vi ju bara gå in till dig och låna brödrosten när vi är hos morfar. Haha... rara ungar. Barnen har sagt att -Du behöver ju inte ta något beslut nu! Vänta tills du mår bättre och känn efter hur det känns då. Kloka barn!
Nu tre veckor senare är jag mer utvilad, har börjat jobba igen och fått fart på husrenoveringen och tankarna suddar ihop sig..
*Ska jag verkligen inte uppleva allt det som jag jobbat för själv, utan hyra ut till någon annan som ska njuta av mitt hus? Nä så kan det ju inte bli...
*Men nu har jag haft dubbla hyror ett helt år, jag behöver få in pengar på hyra och det hus som först blir färdigt är huset i Huaröd. Torpet får komma sen för att nu orkar jag verkligen inte dra igång en renovering till på direkten för att få Torpet klart för uthyrning.. Ska jag hyra ut torpet måste vinden inredas klart, ett projekt som stannade av när jag köpte Huarödshuset. Dessutom måste det borras en ny vattenbrunn.. Man kan ju inte hyra ut ett hus där vattnet tar slut ibland. Nä, det är ju en viktiga faktorer!
* Just nu känns lugnet på torpet som en befrielse att komma hem till.. Ja det är ju förståeligt med tanke på hur det varit det senaste året men planen var ju att komma närmre lite mer folk, en affär och busshållplats.. när jag i höst kommer att gå ner i arbetstid och börja ta ut pension för att sen helt sluta arbeta. Då har jag bara Dan, min enda granne, att ösa ut allt tragg på.. är det verkligen rimligt? Nä..
* Kommer jag att känna den friheten i Huarödshuset sen när jag inte behöver lägga så mycket energi på arbetet, jag drömmer ju om alla de möjligheter som det huset skulle ge mig.. Ett helt rum till ateljé och skaparverkstad, ett eget rum för barnbarnen att övernatta i och närheten till badet att gå till med dem, ett stort matrum att samla hela familjen i till en god fredagsmiddag... i torpet får vi inte plats alla.. Fina drömmar som fortfarande är levande och inom räckhåll.
Ja.. jag våndas!
Ge mig dina tankar, när jag själv inte kan tänka klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar