Julhelgen är över.

Tänk att det upprepar sig varje år, samma sak. Först stressar man runt i minst en månad för att ordna med allt som ska ordnas med, samtidigt som det vanliga livet ska flyta på som vanligt. Förväntningarna öka och när det är lillejul så är det nästan på bristningsgränsen. Vi åker fram o tillbaka, kors o tvärs för att hinna träffa alla som vi faktiskt kan träffa när som helst.. och väldigt få har numera koll på varför vi firar jul egentligen.. eller i alla fall är det inte det som är fokus när julaftonen står för dörren och stämmer det egentligen.. att vi firar Jesu födelse? De flesta verkar ju överens om att han föddes på ett helt annat datum..Nä tider förändras o traditioner förändras, som väl är får man väl säga.
Jag tycker det är jättemysigt att sådär lite lagom fixa mat, ordna lite julklappar, se barnens förväntningar på tomte o juklappsutdelning, ta det lugnt o bara njuta.
Kanske är det bra att julen är återkommande så att vi verkligen ser till att få träffas. Det kanske inte hade blivit av annars.

Fast egentligen skulle jag vilja förenkla alltihopa, särskilt med tanke på julklappshysterin. Jag är emot detta enorma konsumtionssamhälle som bar tär på våra resurser. Konsumera, konsumera konsumera tills vi inte längre har några resurser kvar..

Vi hade glädjen att få njuta av alla barnen hemma med svärbarn o barnbarn och bonusbarnbarn. Totalt 10 pers.
Jag har inte några bilder eftersom min iPhone inte alls vill synka med datorn. Därför snor jag också ett par av Elin.

Denna bilden är en tavla vi fick i Julklapp av Jokke som han själv målat. Helt fantastisk.



Av Elin fick vi en almanacka med foto ifrån familjen. Jättekul! Av Lelle fick jag en liten necessär av ekologisk bomull, jepp Lelle du har fattat det:-) som innehöll lite smink. Jag har tänk mig att jag ska pigga upp mig lite med detta. Tack söta Lelle.

Vårt lilla julbord i kyllingarödsköket.



Lite stämningsbilder också:-)







På Juldagen gick Elin o jag till Forsakar eller rättare sagt pulsade oss fram i drivorna. Man såg inte fallet under snön men vi hörde vattnet..





Dagens Noni: Självklart fick alla familjemedlemmar vars en Nonijulklapp.

Det var det enda som jag förberett i god tid..





Jocke fick sin favvotub med Leaf Serum, Elin fick sin favorit nattkrämen, Linnea o Jennifer fick vars en burk med Body Butter. Alec en tub med hudkräm Skin Supplement. Dan fick ju inget.. han får nog ha ett lip balm nu i efterhand, eftersom han använder slut på mina hela tiden.
Juice your Body
Kram

Om bloggande och Stora Zimbabwe.

Jag bloggar ju hela tiden.... fast oftast bara i tanken.. och just nu har det inte kommit ut i skrift precis..
Faktum är att jag är en eftertänksam person som behöver fundera ett tag innan det kommer på pränt. När jag skriver inlägg eller krönikor i tidningar o andra forum ( inte bloggen) så har jag oftast tänkt igenom detta flera gånger i hjärnkontoret först och under låång tid, flera månader och när jag allra minst anar det så ploppar det ut så att pennan glöder men då går det fort!
Det är nog därför jag aldrig kommer i säng heller.. När alla gått o lagt sig så har jag hela mig själv för mig själv.
Även om det nuförtiden bara är Dan som delar adressen med mig och inte stör på något sätt alls, så sitter vanan kvar att vakna till liv just vid sängdax för att genast börja fundera o analysera saker o ting. Jag tänker bäst då.

I kväll tittade vi på lite nyheter, Morden i Sandhamn o så Ernst förstås. Jag bara älskar den hyttan! Precis så skulle jag vilja bo.. också!. SÅÅ mysigt.
Efter det så slog vi om till ett annat program som handlade om Afrikas tidiga kulturer. Jätte intressant. Det handlade om ett litet geografiskt område i närheten av Zimbabwe som jag nu inte kommer ihåg vad det hette men där hade det runt 1000-1200 talet levt en befolkning som byggde sig ett samhälle och handlade och bytte till sig stora rikedomar. Bl.a. stora o vackra guldföremål.



De levde också hirarkiskt och troligen var världens första kung regent här. Denna kultur levde bara i typ 200 år för att sen förflytta sig för att bilda StoraZimbabwe. Här fanns enorma byggnadsverk, bl.a. en mur som var lavad upp till 11 meter hög utan ett enda fästeämne, alltså inget murbruk eller pelare som höll samman muren. Den var 6 meter bred i botten och sammansatt med milimeterprecission med stora stenblock.
Då börjar ju hjärnkontoret att snurra på och jag funderar lite djupare..
Här har det uppenbarligen levt väldigt rika och högtstående kulturer. I Afrika. För tusen år sedan.
Men.. är det inte så att vi kallar Afrika för U-land?.. med en negativ klang, underutvecklad eller utvecklingsland.. Välj själv.
Med tanke på denna bakgrund så kan man ju undra över om vem det är som befinner sig i ett U-land.
Är det faktiskt inte vi själva? Med utgångspunkt att vi överkonsumerar alla våra tillgångar så att resurserna snart är ett minne blott så verkar det inte särskilt smart. De land vi kallar för U-land har sina tillgångar kvar och använder dem i takt med naturen själv. Är inte det i själva verket mycket smartare och mer utvecklande??


Stora Zimbabwe [simba´bvə] engelska Great Zimbabwe, arkeologisk ruinstad nära Fort Victoria i sydöstra Zimbabwe, den äldsta kända staden i södra Afrika. Stora Zimbabwe urbaniserades ca 1000 e.Kr. och hade på 1400-talet över 10 000 invånare. Befolkningen livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Järnframställning förekom i området från 200-talet. Fynd visar att Stora Zimbabwe var ett handelscentrum. Stora Zimbabwe är upptaget på UNESCO:s världsarvslista.
Källa: Stora Zimbabwe. http://www.ne.se/stora-zimbabwe, Nationalencyklopedin

Dagens Noni. Idag läste jag på FB om torra läppar o spruckna tummar bl.a. av min syster Johanna. Det har vi ärvt av vår mor som genom hela min barndom klagat över sina ömma o spruckna hälar o tummar.
I dag är det -20 grader hos oss här i Skåne och därav de torra kroppsdelarna. Jag började dricka Noni för 7 år sen på sensommaren. Frampå våren därpå kom det en person som beklagade sig över sina tumsprickor. Förvånad tittade jag själv på mina egna, vanligtvis spruckna tummar och konstaterade att: - men.. jag har ju inte haft några sprickor denna vintern:-) Det har jag inte ens märkt förrän du talade om det. Alltså.. Sen 7 år tillbaka, även när det är 20 minusgrader har jag sluppit spruckna hälar, tummar o läppar. Noni har verkat inifrån o ut. det tog en vinter att återställa. Jag är så glad att jag slipper sånt elände för det gör verkligen ont!
Juice Your Body
Kram

PS. Ni har väl inte kunnat undgå denna underbara bild på mitt söta barnbarn Saga i sin nya vintermössa. Den har snurrat runt både på FB och på Linneas blogg. Nu måste jag också lägga till den. Det är bara KÄRLEK <3

Test m iPhone

Ja, detta är alltså en blixtrade. Ska testa om jag kan lägga upp bilder direkt härifrån. Befinner mig just
nu mellan gammal o ny teknik. Därför har jag
Inte fått tummarna loss att uppdatera här på en hel vecka. Mycket familj har det blivit oxå.
Bildbevis.
.....
Nähä.. Det gick minsann inte så lätt. Ingen knapp att flytta bilder med.
Ja det blev ju ett trist inlägg.
Annars har jag under denna veckan haft flera ämnen jag tänkt blogga om.
T. ex Det faktum att det verkar bli inne att bli hemmafru:-) mycket intressant.
Det ska jag återkomma om när ja blivit vän med tekniken.

Dagens Noni: Nu sist så köpte jag en flaska på prov med en av de nya smakerna, den som är spetsad med Olivblads extrakt.
Den föll dock inte mig i smaken. Originalet är bäst:-)
Kram

Dopklänningen är funnen :-)

Under hösten har jag haft i uppdrag att leta fram den dopklänning som vi har haft till Jokke, Elin o Linnéa. Efter alla flyttar vi gjort i familjen de sista åren så hade jag ingen aning om var den kunde vara.



Egentligen är jag en person som precis vet var alla saker finns. I vårt hem har alltid alla saker haft sin plats. Åtminstone sådant som jag har kunnat ha kontroll över. Typ dopklänningar o sånt. I köket stod kaffeburken på samma plats i 25 år, liksom saxen i kökslådan eller att alla plastpåsar, folie o sånt låg i samma låda i alla år. Gud nåde den som flyttade på det eller la det på ngt annat ställe.
Detta är ett sådan slöseri med tid att behöva springa o leta efter saker.. Tänk om alla hade jobbat utifrån samma grundidé.. att var sak har sin plats. Så enkelt det hade varit då. Nåväl..
Under våra år i Lökaröd så låg dopklänningen i skåpet med alla de stora dukarna. Men jag flyttade ju därifrån till påsken 2006 till en egen liten lägenhet hos Janne Karlsson och hade inte plats för så många saker. Så stora dukar o dopklänning blev kvar hos Dan o Elin som bodde kvar i Lökaröd vid den tiden. Sen dess har jag alltså inte haft någon koll. Jag flyttade sen till Trollemöllavägen, Dan flyttade till Kyllingaröd, Elin flyttade till stan, jag flyttade till Tingsävgen 71, Dan flyttade också till Tingsvägen 71, sen flyttade vi båda till Kyllingarödshuset och där bor vi alltså nu.
Men det finns ett antal ouppackade lådor, skåp, speglar, porslin, plastgrejor, ljusstakar, bakplåtar, sängkläder o handdukar, två stora lådor med rengörings- och tvättmedel.. och MYCKET ANNAT.
Vi tar lite lådor i taget när andan faller på, som nu.. O vips kom dopklänningen fram. Nu ska den tvättas o strykas så den är fin till Saga ska döpas.

Dagens Noni: Juice Your Body. Egentligen planerade jag o Jenny att vi skulle ha ett Noniparty innan jul men dagarna bara springer iväg.. så klokast är nog att ta nya tag i januari istället..
Kram

Fullt ös o lite nostalgi..

Så har andra advent passerat med full rulle.. Fredag kväll - julbord med Dan's jobb, Lördag- middag hos Jokke o Jennifer i Ystad, Söndag - Adventskaffe m nybakta lussebullar hos Linnéa o Alec. Puh.. Nu är det söndag kväll o strax sak middagen sättas igång sen blir det långslapp i soffan med Beck.
I går när vi körde till Ystad så kom vi förbi Maglehem och i mörkret såg vi busskuren helt översnöad o framgrävd.. Då var det ju lyse i den men vi hade inte någon bra kamera med oss. Därför körde vi förbi idag, en extra gång bara för att dokumentera hur det kan se ut med vinter i Skåne...



Efter adventskaffet hos Lelle & Alec körde vi ner om hembygdsparken för att köpa tovade inläggssulor till vinterkängorna som jag brukar köpa av en dam på julmarknaden där varje år, men i år var hon inte där tyvärr.. Dock fick jag tag på hennes namn så det blir till att ringa henne.
Att få dessa sulor i kängorna är som att sätta på rumpvärmaren i bilsätet. Det värmer gott.:-)
Vi passade förstås på att fika i Trolldegencaféet.. vårt gamla café som nu drivs av en dam som döpt det till Trolldegen.
Där är mysigt.. och det känns lite i själen att vi inte kunde utveckla det som vi hade önskat. Men med så mycket motstånd av hembygdsföreningen och det faktum att vi inte fick möblera om eller flytta på en enda möbel fanns det inte utrymme att utveckla företaget... vilket var synd!
Här är "vårt" gamla kaffeskåp som vi fick kämpa så för att få använda... fast ärligt talat så var vårt skåpinnehåll snäppet mysigare än denna inredning, lite rörig bild tycker jag..



Här är vårt skåp, på den tiden det begav sig:-)



Efter hembygdsbesöket så åkte vi över gamla marker - över Lillehem o Lökaröd.. Mysigt.. där har vi ju bott i 25 år och det skojar man inte bort..





Mycket snö blev det här också ibland..


Eller här när vi grillade på sommaren..



.. ock så en söt bild på våra hundar Nelly o Molly.. mor o dotter.



Vi passerade också Lillehems Utegrisar där grisarna så förnöjt gick på rad o bökade i snön. Längre bort gick en flock med suggor o kultingar.. Vad stora de är morsorna...





Lyckliga grisar!

Nästa helg blir det Elins & Dans helg + Lucia. Far och dotter fyller år på samma dag så då blir det kalas.

Dagens Noni: Eftersom jag inte tycks bli av med ledbandsinflammationen så ska jag nu testa ett nytt grepp. Galen i Noni som jag är och dessutom nyligen har kommit över en bok, skriven av en amerikansk kvinna, som berättar om typ 70 sätt som du kan använda Noni på. Där är ett kapitel om hur man gör omslag av Noni för att just bli av med inflammationer. Kanske det kan vara nåt??? Lovar att återkomma med redogörelse.



Juice Your Body har nu fått en ny betydelse!
Kram

Julbord

Ikväll har vi varit på det årliga julbordet med Dan's jobb. Eftersom alla jobbar på olika små gårdar så ses de ju knappt annars, utom vid julbord och ett par andra tillställningar. Det var trevligt som bara den.



I år var vi på Kulturens Östarp (Gästis) vid Blentarp/Veberöd. Ett julbord utan efterföljande dans och det var skönt.



Tanken var att det skulle undanröja alla problem med folk som dricker för mycket, vilket kan bli en riktig pina när man är ett sällskap, typ en arbetsplats och några spårar ur och ingen vågar säga till eller agera på något sett, särskilt inte chefen..
När alla var mätta o hade svängt och fyllt på en runda till så var det dax att åka hem.. djudnivån hade höjts vid något bord men mer hann det inte bli. Så skönt. Jag störs otroligt mycket av sådant.

Förra året var på Danne Stråheds gård som bjöd på revy, middag och dans. Det var någon varmrätt med kött, inte alls julbord. Det var väl rätt ok och revyn var väl godkänd.



Det bästa den gången var att Herr Stråhed bjöd på ett potpourie av Michael Jacksson låtar.. och det gjorde han JÄTTEBRA faktiskt.. det hade jag inte väntat mig.



Det värsta var bara att det just fanns med ett gäng grabbar i vårt sällskap som störde för alla andra och ingen ville säga till dem förstås.. De skränade o skrek och spillde ut o välte omkull och trakkade andra gäster. Hela vårt sällskap fick arga blickar av övriga gäster även om vi inte satt vid samma bort. Många tittade medlidsamt på stackars oss som hade sådana trista arbetskamrater..

Men det allra värsta jag varit med om på detta tema var ett julbord när vi var på Gårdstånga Gästis, men det är nog 10 år sen. Det var med Dan's jobb då också. När vi åt julbordet så kom det ett litet sött luciatåg som sjöng så rart och lyste upp tillvaron. Detta året fanns en kille som slog alla rekord i att vara otrevlig. Han gjorde sig lusstig över lucia o tärnor, skrek på dem och ville ta ljuskronan, välte omkull och bara uppförde sig extremt illa.. Alla förfasade sig men vår chef gömde sig bara bakom oss andra.. Till slut försökte några arbetskamrater att hålla honom på stolen och försöka få tyst på honom utan att det gick särskilt bra. jag menar att han skulle fått lämna tillställningen. Droppen var sen när alla skulle lämna stället och vi gick ut till våra bilar. Då fick jag syn på den stackaren som försökte hitta ett ställe att slå en sjua på och vad gjorde han? Precis vid vår bil halade han ut snoppen och siktade strålen på bilbakdörrens handtag. Jag exploderade. Jag rusade fram och puttade bort honom och skrek typ- VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED? Självklart fick jag bara ett intelligensbefriat svar.. och jag minns inte ens vad som hände sen... Dan kom o försökte lugna ner situationen..
Nog om detta.

Ikväll hamnade jag bredvid en man som jag inte träffat förut. Han var gammal bonde, typ i 70 års åldern, hade väl egentligen inte jobbat för Lantmännen Swehatch men hade följt med Bertil som satt på min andra sida. Bertil har numera gått i pension men alla pensionärerna från bolaget följer alltid med på julborden. Den andre mannen var gammal vän till Bertil och numera änkling och behövde komma ut lite. Det var en av de trevligaste människor jag träffat. Vi pratade typ samma språk. Det var så roligt när vi kom o satte oss och jag gjorde en kort presentation, som att Dan ( o jag) jobbar på anläggningen i Bökestorp vid Degeberga. Jaha sa han.... Bökestorp..? Bengt Fredriksson.. Bökestorp där han, konstnären bor? Javisst sa jag. Känner du honom? frågade jag. Ja, jo jag har nog en 10-15 tavlor av honom.. Han målar så mjukt och tilltalande men nu är det ganska länge sedan jag var där. Jaha svarade jag, så roligt! Är det den enda du känner i Degeberga eller är du bekant med området? Nä svarade mannen, jag har bara varit hos konstnär Bengt Fredriksson, vi brukar köra över Tollarp och ner genom samhället och upp för den branta backen.. Jaha svarade jag. Ja.. det är min far!.. Lång tyyyyystnad...
Är det din far? är det sant? Javisst svara jag, världen är allt bra liten..
Sen flöt kvällen på o vi hann prata om mycket. Han berättade också att hans fru hade gått bort för ett år sen och några tårar kom i ögonen, hur han hennes sista två sjukdomsår, suttit vid hennes säng varje dag, hur han fått lära sig att laga mat o sköta om hemmet och sin fru. Hur tacksam han var för att de fått 47 underbara år tillsammans, hur de jobbat tillsammans alltid med lantbruket och sina mjölkkor. Hur vackert det var att stå o se ut över blommande majsfält, få känna doften av nyslaget hö.. Detta var en mycket ödmjuk och varmhjärtad man som jag bara genast tyckte mycket om.
En liten, nästan flintskallig man med ordinär brungråaktig kavaj och röda, tunna blodkärl över näsan som det blir när man åldras..En typisk rar liten gubbe som hade lika nära till små, glada skratt som till tårar.
Jag tackade honom för att jag fått tillfälle att lära känna honom denna kväll. - Vilken underbar fru du har, sa han till Dan.:-)
Vi blev båda bjudna att hälsa på honom närhelst vi var i Lund, där han numera bodde ensam i ett jättestort hus.
Det skulle verkligen vara spännande att göra just det.!

Den här bilden får symbolisera Anders. Det är inte han med det är den som liknar honom mest och kan ge en känsla bakom min beskrivning.



Dagens Noni: Juice Your Body
Kraaam

Insnöad?

.. ja inte bokstavligt menat utan snarare mentalt. Vi har ju fullservice här ute i skogen med snöplogande grannar i en vägförening som funkar alldeles utmärkt.
Efter att till viss del klivit av ekorrhjulet och haft halvtids tid att ta han om mig själv lite mer så kommer tiden ifatt en och jag försöker hitta en lunk i en vardag. Det är inte så lätt som jag trodde faktiskt. ... bara jag hade haft lite mer tid så skulle jag.... Den meningen har jag sagt tusen gånger under mina intensiva caféår. Men nu när jag har lite mer tid och faktiskt långt mycket mer än jag haft förut så rullar dagarna förbi i hundranitti och det blir inte alls särskilt mycket gjort.
Idag har jag startat med besök hos sjukymnasten, (mitt tredje) och gått igenom lite nya övningar.
Jag är sådär halvbra på att komma igång här hemma med att strukturera upp min egen gympa.. .. jag ska bara.. sen, sen ska jag göra hela programmet i lugn o ro o vips så är hela dagen förbi och det blir lite snabba övningar, de viktigaste för mitt onda knä.
Och det är ju det som är så konstigt. Vad har jag gjort egentligen? Inte mycket och ändå känner jag mig inte alls sysslolös. Det beror nog mest på att allting går i slowmotion. Jag tar det lugnt, stressar inte och tillåter mig att " göra ingenting" .. eller inget viktigt iaf. Letar igenom en gammal tidning efter en artikel om ett eko-hus som jag läst o tyckte var jätteintressant, vad var det nu det stod? Läser den en gång till.. o vips så försvann 1,5 timme. Där var ju flera tips att läsa om och då måste jag ju googla lite för att förstå vad det var de menade och så.. jamen där stod ju något om aktiva växthus med olika temperaturzoner, kopplat till bostaden för att få ner energiåtgången, läser det också och får nya vinklar och nya tips som jag måste läsa om helt enkelt för att det är så intressant. Surfar m.a.o...
Och vad har hänt? inte ett skvatt mer än att jag själv lärt mig ngt nytt. Det är ju viktigt ifs för mig själv men det känns som det inte riktigt är rumsrent att bara slösa bort dagar på det viset.
I morgon är min månads halvtids-sjukskrivning slut och jag har bestämt tid med läkaren för att få en månad till. Det här med mitt vänsterben verkar ta sååå mycket längre tid att få ordning på. 3-6 månader säger sjukgymnasten. Och jag har bara hållt på i 3 veckor. Det går väldigt sakta framåt. Men så anstränger jag mig en stund och så går allt bakåt istället. Den enda fördelen är att återhämtningen går fortare.
Men jag skulle ju också så gärna vilja veta vad det egentligen är för fel..? Jo, jag fick ju besked om inflammation i ett ledband men den största smärtan sitter mitt iknävecket, på baksidan, där kan jag känna ledknutor som blir hårda och kommer fram till ytan vid ansträngning och tillsammans med svullnaden i hela knäet så blir det ju väldigt trångt och därmed ökar smärtan och alltihop känns som en tjock klump som inte alls vill röra sig som jag vill. Vad är det egentligen? Det känns inte heller som det finns någon sådan tid hos sjukgymnast eller läkare att ta reda på de egentliga orsakerna. Att ureda! Jag är vetgirig. Jag har ju varit på röntgen och fått veta att det inte är ngt fel men där ser man inte mjukdelar o sånt..
Jag vill att någon berättar o förklarar och att jag kan få tid att ställa frågor!. Men nej.. så är inte sjukvården upplagd. O förresten är jag ju inte så dålig, jag kan ju gå och röra mig eller..? Nä det finns ju de som har det mycket värre än jag. Jo.. men jag vill ju veta för att jag inte ska få det värre och till slut inte kunna röra mig som jag vill.. Förebygga mens tid är.. Nåja, det löser sig väl antar jag. Bara svårt att vänja sig vid när man varit van att kunna göra allting obehindrat. På köpet har jag ju blivit av med min kondis helt o hållet o blir svettig bara av uppvärmingen på cykeln hos sjukgymn. ... och vad är det med armbågsknölarna som gör ont och muskelfästena i överarmarna som smärtar i vissa rörelser..? Hänger det ihopa på ngt sätt? Sprider det sig nån muskelfästeinflammation eller..? Eller handlar det bara om att jag överansträngt mig alltför lång tid med alldeles för lite vila mellan varven?
Jag känner mig faktiskt lite deppig och önskar att det varit möjligt att bara vara ledig ett helt år och få "göra ingenting" bara göra en omstart o få ta hand om mig själv till ett bättre jag.

Dagen Noni: Gör som jag och Danny Glover - Juice Your Body

Andreas Kvintett

Voala.. här är vi. Syster Johanna, Lars Kryger, jag Bodil, Andreas Welinder och Arne Castell. Tillsammans har vi i många år framträtt som Andreas Kvintett. Mest i kyrkliga sammanhang men också på musik i sommarkväll eller andra konsertsammanhang på olika håll i södra Sverige.

Vårt skivomslag.


Jag är oändligt tacksam att få ha varit med om vår gemensamma resa. Detta är en djupare utveckling på temat att musiken är tidlös som jag skrev om häromdagen. Vi har de mest skilda åldrar.. Det skiljer drygt 25 år på åldst o yngst.. Andreas är minstingen i gänget.




Tillsammans har vi också gjort gemensamma utflykter bara för att det varit trevligt. Ofta har Lars fru Gunilla och Arnes fru Kristin följt med oss. Det har varit mysigt och jag har njutit varenda gång.



















God mat har vi också ätit varenda gång.























Det senaste året har kvintetten varit vilande mest pga att Andreas o jag varit i vårt bageri alltid. Det har inte funnits ork o energi att få ihop det..
Dock har vi haft två uppdrag på agendan, ett i somras i Araslövs fina, lilla kappell som var fullsatt.. och det andra är alltså på torsdag. Vi övade i kväll hemma hos Arne. Vi har ju sjungit det mesta ett antal gånger o det sitter i ryggmärgen men vissa saker vill bara inte sätta sig..
Vi brukar skämta om gubbarna som aldrig kommer ihåg vad vi bestämt om arrangemangen.. ska vi alla sjunga här eller vilket intro skulle vi nu använda? eller är det bättre med ess dur eller ska den vara i F? ja typ sådant..
Ännu ikväll vet jag inte helt säkert hur det blir på torsdag och vi ska inte öva mer heller. Men det funkar väl..
Det brukar det göra.












En höjdpunkt var när vi för ett par år sedan spelade in våra favoriter på CD i Degeberga Kyrka. En helg var vi där, men inte vilken helg som helst, utan den helg som Lille Mats MC klubb hade anordnat något rally som passerade precis utanför kyrkdörren. I alla fall den första dagen. Vi fick madrassera innandörren för att hålla det mesta av ljudet utanför. Det gick dock inte helt o tyvärr så hörs det lite emellanåt på skivan.

















Även Pianot fick madrasseras för att inte ljudet skulle ta över för mycket..












Dricka paus i kyrkgången











Hur sjöng jag här egentligen?


















I vilken ordning vill ni ha sångerna?


















Dagens Noni: Jag väntar ff på min Noni.. posten är seg..

Dagen efter feeest på Forsakar:-)

Jo, det är sant. Det händer inte ofta men i går ikväll smällde det till. Byalaget hade ställt till med Jubileumsfest på Forsakarsgården. Man firar 20 år som förening. GRATTIS säger vi. Jag var där med min kollega som jag spenderat mest tid med av alla, under de senaste åren: Katta! Vi är som ett radarpar.. Vi har tillbringat extremt många timmar ihop, mer än jag gjort med någon familjemedlem eller annan bekant, vi känner varandra väl med andra ord. Dan var också bjuden förstås men det har aldrig varit hans grej, hans engagemang inskränkte sig till att vara chaufför.. en inte helt oväsentlig insats. Några pilsner (4)slank ju ner, typ hela min årskonsumtion, jag som annars på sin höjd dricker en lättöl..

Forsakar har alltid och kommer alltid att ha, en del i mitt hjärta. Det var där jag började min gärning i restaurang o livsmedelsbranschen i mitten på 70 talet, för första gången som prao praktikant när jag var 14 år. Det följdes sen av otalig säsongs- och heltidsantällningar under flera olika ägare fram till jag var drygt 20 år. När jag var 17 år så hade jag hand om hela smörgåsbordet i kallskänken, under de danskvällar som fanns då. Jag fattar inte, än idag, att jag lyckades med det.. Det kunde vara 150 pers bokade. Var kom alla människor ifrån undrar man ju? Till skillnad mot idag..

Alla mina systrar följde i mina fotspår och fick sommarjobb i tur o ordning efter mig. Det finns inte en enda uppgift på denna restaurang som jag inte utfört. Allt från hotellstädare, diskare till kallskänk, bagare och kock. T.o.m. kontorsnisse o receptionist har jag varit där. En epok som upprepades var diskotek APPLE, (jag var för ung första omgången). Då stod jag ofta i kassan vid inträdet.. Johanna min syster, jobbade i baren.. Clabbe och Ulf Elving var stora som DJ på den tiden och var på APPLE flera ggr. Då hade jag träffat Dan och han fick ta hand om garderoben.

Efter ganska många år som egen företagare, har jag fått mycket erfarenhet i branschen. Vilka fällor som finns och hur man undviker dem. Att detta är en av de tuffaste områden att driva företag i, råder inga tvivel. Men det finns vissa parametrar för att ha en chans att överleva. Detta föreläser vi om då och då vid studiebesök som kommer till oss på Ekströms Café. Om nyckeltal, resultat o budget, om affärsidé, visioner och marknadsföring, om nätverk och kontakter mm. Vi har en stor kunskapsbank att ösa ur. Att koka kaffe o baka en kaka är bara en bråkdel av vad det handlar om..
Jag vill verkligen att Forsakar ska få komma framåt och hoppas att de nya ägarna vet vad som krävs för att Forsakar ska få återfå sin status som Pärla som stället såväl förtjänar.

Nåväl,vi hade en alldeles underbar kväll och det var kul att träffa alla mysiga degebergsbor under feststämning. Vi dansade järnet och det vår såå länge sedan men ff lika kul. Även om man inte hinner prata med alla så delar man ju något annat en sån här kväll..Det är för mig en stor glädje att vara en del i ett mindre samhälle. Jag skiter helt enkelt i nackdelarna o suger på karamellerna!

Men aj, aj, att döva mitt onda knä med alkohol och sen hoppa o dansa som en galning är inte helt att rekommendera.. Jag har ju varit hos sjukgymnasten och fått övningar att göra för att äntligen få bukt med det svullna knäet.. Men vad gör man inte för en fest. Nu blir det till att träna! I morgon ska jag på återbesök..



Dagen Noni! Jag håller som bäst på att sammanställa en liten broschyr till de hemmaparty som jag ska ta itu med snart. Allt om Noni's underbara hud-, hår- och spaprodukter. Fria från sulfater o parabener.
Här en artikel i aftonbladet om nya Noni Bag in Box:-)
Juice Your Body

Kram!

Tack i himmelen för Diakonissor..

FARS DAG . En dag helt i familjens tecken. Barn, svärbarn, bonusbarn och barnbarn på besök hemma i Kyllingaröd. Mysigt. Middagen gick i gåsamiddagens tecken med fågel, potatis, god brun sås, brysselkål, äppelmos och rödkål. Desserten bestod av Andreas goda ostkaka med sylt o grädde. Proppmätta blev vi:-)





Bilderna har jag snott av Elin.. Klicka på hennes namn så finns det fler bilder på hennes blogg.

På kvällens agenda stod också diabildsvisning. För 14 dagar sen tog jag fram vår supergamla stenåldersprojektor för att kolla så att den hade klarat alla kalla förvaringar och alla flyttar på senare år.. Det hade den. Apparaten måste vara 40 år gammal, jag ärvde den av min far en gång.. Det kan man kalla lång livslängd. Dagens tekniska apparater klarar högst 5 år eller så..
Nåväl.. idag satte jag ihop allt, monterade upp bildduken och allt var klart o förberett. Självklart fick jag ju kolla igenom några kassetter själv först.. Men när 3 eller 4 st var kollade så gick det inte längre att mata fram bilderna med automatknappen.. OK inte så farligt, det gick ju att fixa manuellt också. Precis när jag skulle stänga av så pajade lampan. FY!! Bara ett par timmar kvar och alla som sett fram emot denna diabildsvisning så mycket. Själv tyckte jag det skulle bli så kul att få visa våra svärbarn hur våra barn växt upp och hur de såg ut när de var små..

Vad göra? Jo, jag slängde snabbt in en akut efterslysning på FaceBook och vips så ringde vår goda vän och diakonissa Ingrid Simonssson som genast meddelade att hon hade en antik projektor som vi kunde få låna. Den hade varit igång för bara någon månad sen men för säkerhets skull så checkade hon av den igen, ringde tillbaka och meddelade att jag kunde hämta den asap. Sagt o gjort. Jag slängde mig i bilen o behövde bara köra streckan mellan Degeberga & Nyehusen. Tack söta Ingrid för att du räddade oss. Det var guld värt.!!



Dock fick jag också svar av gamla kompisen Thommy som hade en projektor i Lund om vi ville köra dit, den kunde vi dessutom behålla om vi ville ha den.
Min plan är annars att jag ska scanna in alla bilderna för att istället koppla ihop detta med dagens tekniska apparater.. Thommy meddelade att det hade han själv hållit på med nu i två år...
Ok, det kan väl ta sin tid antar jag.. så kanske är det bra att ha en projektor i reserv då.. Thommy- jag kanske antar ditt erbjudande.. Återkommer om detta.

Min egen far då.? Jo, självklart skulle jag ringa honom och ge honom en telefonkram innan middagsförberedelserna men nu blev det ju andra planer.. Som tack för lånet av projektor svängde jag inom Ekströms café för att ta med mig en påse Toras kaka till Ingrid. Men vem satt där och åt Fars Dags tårta om inte mina päron. Far älskar Schwarzwalds tårta och det hade han fått i mängder från buffén. Så då fick han min kram in real life istället. Mycket bättre. Ja, även mor fick en kram förstås..

Så var denna dag till ända. Nu väntar bara disken men den får stå tills i morgon faktiskt:-)

Dagen Noni: Juice Your Body. Nu är det snart dax att förbereda lite NONI HUD- OCH HÅRVÅRD till JULKLAPPsinköpen. Är det någon som nappar på detta så erbjuder jag er mitt INKÖPSPRIS nu fram till jul! Bra va!! Kolla lite här till vänster.. klicka in på någon av bilderna så kommer ni direkt till TNI's hemsida. Där finns hela sortimentet. Återkom till mig om ni vill beställa för mitt inköpspris!.

Kram Bodil