Största händelsen idag var annars att vi på caféet fick besök av Lina men nya lilla bebisen Edvin, 1 vecka gammal.
Och tänk att det bara är 20 dagar kvar tills vi själva ska få en ny liten Saga att hålla om och gosa med. Ja, inte vi men Lelle & Alec förstås:-) 20 dagar!! Det kan ju bli praktiskt taget när som helst nu..
En annan händelse som slog fast i min själ ikväll var när vi skulle lämna pizzerian och en man, som vi alla känner kom förbi oss, stel som en pinne, alldeles dyngrak och gick in på pizzerian. Ett tillstånd han oftast befinner sig i. Just då kom grannen hem och parkerade sin bil men kom bort till oss och frågade om vi sett till mannen i fråga. -Jo, sa vi, han gick in på pizzerian. -OK, svarade grannen, det var ju bra. Jag körde nyss förbi honom och blev orolig att han hade trillat i diket. Jag menar, vilken omtanke. Hur ofta stöter man på en sån inställning? Att bekymra sig om och isf stötta till. Det hade inte hänt i en stad tror jag. Här känner alla, alla typ och bryr sig om. Förvisso på gott och på ont ibland men nog vill jag tro att det oftast är på gott.
Dagens Noni: Kvällsdosen är intagen men jag tar nog en hutt till så att jag vaknar riktigt utvilad i morgon. Det är lite för få timmar kvar till uppstigningen och jättelång dag i morgon. Först heldag sen inbokat 60 års kalas på kvällen. I duschen ikväll tömde jag sista Shampot från Noni så nu är det dax med beställning. Min favorit är Noni Seed Oil and Pineapple från Moéa Spa & Hair serien, Strength & Rejuvenate. Helt utan parabener och sulfater.
Tänk, det är ju massor av år sen nu som man tog bort sulfater t.ex. ifrån tvättmedel för att det skadar våra vattendrag och naturen. Men i de flesta hud & hårprodukter finns de ännu kvar. Usch och Fy. Därför använder jag bara Noni hud och hår produkter.
Juice Your Body
Kram & Godnatt Bodil
Hej Bodil!
SvaraRaderaSkrev ett långt svar här, sen lyckades jag på något sätt trycka bort det. Jag reagerade på att du skriver att den omsorgen nog inte finns i någon stad. Att det nog inte händer i en stad att man tänker på och stöttar sin medmänniska.
Nu är det så att jag är uppvuxen i stan och har bott i stan en stor del av mitt vuxna liv. Har också bott på landet. Utifrån min erfarenhet har du fel. Den som kommer in till stan enbart för korta besök ser kanske inte allt som pågår, men jag kan försäkra dig, här finns omsorg och omtanke om varandra. Jag ser dagligen bevis på detta.
Området som jag bor i, nära centrum kan man nog kalla mångkulturellt. Här bor alla sorters människor (om man nu kan delas in i sorter, det är ju tveksamt) unga o gamla; ensamstående och familjer; invandrare och inte invandrare, arbetslösa och arbetare; rika och fattiga; präktiga eller halvkriminella. Många barn, många hundar en hel del katter samsas också här.
Här finns lägenheter upplåtna för särskilt boende, äldreboende, ungdomslägenheter ja allt. Här i mitt område bland hyreshus, på bakgårdar och trottoarer, möter jag dagligen alla dessa människor, får dagligen vänliga ord, vänliga blickar och leenden. Här finns ett engagemang för varandra så att du säkert skulle häpna om du såg det.
Minns bara när utvisade Majdi kom hem igen (25 årig kille som inte hade uppehållstillstånd)
Många i kvarteret fanns på plats bakom välkomstplakat, blommor och presenter. Här fanns gamla damer med rollatorer, herrar, unga flickor, unga killar medelålders svenskar och invandrare som alla bara väntade på att få krama om honom.
Jag minns när det blev något gruff i porten och snälla damer talade lugnade till killarna tills det redade ut sig.
Jag har sett fyllon bli omhändertagna och ledda hem.
Jag ser dagligen hur de äldre får hjälp med dörrar och trappor.
jag möter gubbar o gummor nästan varje dag, som har hundgodis i fickan - de har inte hund men köper godis till kvarterets hundar.
Jag har långa samtal med ungdomar lätt på glid - när de inte hinner prata så hälsar de alltid, hör efter hur jag mår och önskar mig en bra dag.
Säg inte fler gånger att vi inte förmodligen inte har omsorg om varandra i stan. Vi har det. Lika mycket som på landet. Men eftersom vi är så många fler, så känner vi inte varandra in på livet och det är också ganska skönt, man kan dra sig undan i sin lägenhet utan att det blir skitsnack.
Jag har bott på landet också och på landet har jag upplevt större främlingsrädsla än här i stan - men det är en annan historia!
Men Bodil
Kram till dig
Susanne Englund
Hej Bodil!
SvaraRaderaSkrev ett långt svar här, sen lyckades jag på något sätt trycka bort det. Jag reagerade på att du skriver att den omsorgen nog inte finns i någon stad. Att det nog inte händer i en stad att man tänker på och stöttar sin medmänniska.
Nu är det så att jag är uppvuxen i stan och har bott i stan en stor del av mitt vuxna liv. Har också bott på landet. Utifrån min erfarenhet har du fel. Den som kommer in till stan enbart för korta besök ser kanske inte allt som pågår, men jag kan försäkra dig, här finns omsorg och omtanke om varandra. Jag ser dagligen bevis på detta.
Området som jag bor i, nära centrum kan man nog kalla mångkulturellt. Här bor alla sorters människor (om man nu kan delas in i sorter, det är ju tveksamt) unga o gamla; ensamstående och familjer; invandrare och inte invandrare, arbetslösa och arbetare; rika och fattiga; präktiga eller halvkriminella. Många barn, många hundar en hel del katter samsas också här.
Här finns lägenheter upplåtna för särskilt boende, äldreboende, ungdomslägenheter ja allt. Här i mitt område bland hyreshus, på bakgårdar och trottoarer, möter jag dagligen alla dessa människor, får dagligen vänliga ord, vänliga blickar och leenden. Här finns ett engagemang för varandra så att du säkert skulle häpna om du såg det.
Minns bara när utvisade Majdi kom hem igen (25 årig kille som inte hade uppehållstillstånd)
Många i kvarteret fanns på plats bakom välkomstplakat, blommor och presenter. Här fanns gamla damer med rollatorer, herrar, unga flickor, unga killar medelålders svenskar och invandrare som alla bara väntade på att få krama om honom.
Jag minns när det blev något gruff i porten och snälla damer talade lugnade till killarna tills det redade ut sig.
Jag har sett fyllon bli omhändertagna och ledda hem.
Jag ser dagligen hur de äldre får hjälp med dörrar och trappor.
jag möter gubbar o gummor nästan varje dag, som har hundgodis i fickan - de har inte hund men köper godis till kvarterets hundar.
Jag har långa samtal med ungdomar lätt på glid - när de inte hinner prata så hälsar de alltid, hör efter hur jag mår och önskar mig en bra dag.
Säg inte fler gånger att vi inte förmodligen inte har omsorg om varandra i stan. Vi har det. Lika mycket som på landet. Men eftersom vi är så många fler, så känner vi inte varandra in på livet och det är också ganska skönt, man kan dra sig undan i sin lägenhet utan att det blir skitsnack.
Jag har bott på landet också och på landet har jag upplevt större främlingsrädsla än här i stan - men det är en annan historia!
Men Bodil
Kram till dig
Susanne Englund
Oj, ber om ursäkt, hur gick detta till? Tyckte inte att svaret gick iväg, men ngt fel blev det i alla fall - att skicka två var verkligen inte meningen
SvaraRaderaSusanne
Hej Susanne. Så skönt att höra:-) Och tänker man ner varje stadsdel och kvarter i egna områden så är det säkert inte någon skillnad egentligen.. Det finns + och - med alla sätt att bo. Främlingsfientligheten är garanterat större på landet än i staden, människor på landet har för få möten med folk från andra länder och tar avstånd för det okända.
SvaraRaderaVad kul att du är här inne o läser:-)
Må gott och sköt om dig, kanske ses vi nån dag!
Kram till dig också Susanne.
Ja precis så tänker jag också - att staden måste tänkas ner i mindre enheter. Ta bara mitt hus, här är ca 60 lägenheter fördelade på sex trappuppgångar. Det är lika mycket människor som i hela Nymö t.ex. Ja det skulle vara trevligt att springa på dig en dag - har faktiskt träffat din mamma ett par gånger!!
SvaraRaderaSus