Den går bara upp o upp..

..vikten alltså.. Varför är det på detta viset?
Sen jag slutade röka i april så är det inget som biter längre.
Mina kilo är som limmade på magen och blir bara fler o fler.

Jag är ändå ganska vaksam och flippar inte ut helt o hållet.
Att efter 38 år och massor av försök ändå lyckats så här långt med att vara rökfri är det ett straff att lägga till kilo. Ämnesomsättning har helt avstannat verkar det som..
OK, jag äter mig till en del som ersättning på röksuget men inte ens när jag är håller igen så gör morot ngn skillnad.

I hela mitt vuxna liv har jag i princip nästan kunnat äta vad jag velat. Har lagt ut några kg i omgångar om sådär 7 år.
Vid sådär 45 hade jag lagt på mig 15 kg sedan jag var 18, inte så värst mycket .. men jag hade dittills aldrig heller motionerat, bara haft ett rörligt jobb, hund och småbarn.
Jag bestämde mig för att göra mig av med mina 15 kg och gjorde en framgångsrik tid i VV.
På ett halvår var de borta och jag vägde lika som jag gjorde innan jag fick barn, 60-61 kg. Det var lite för lite... Målet var 10 kg viktnedgång. Så när allt stabiliserat sig stannade jag på 63-65 vilket är min absoluta bästa matchvikt. Där trivs jag bäst.
Den vikten har jag hållt i över 7 år utan problem. De sista två åren har dock vänt upp o ner på allt.
Traisgt knä och ett par sluta röka projekt har tillsammans gjort sitt.
Upp o ner har det gått beroende på rökningen.
Jag har i princip gympat hela sommaren i stygbyn på friskis passen och en del nu i höst. Jag cyklade också en hel del i somras. Jo.. jag gick inte upp lika mycket som nu men jag gick inte ner ngt heller.. Grrr.

Nu går det bara uppåt... och jag har aldrig vägt så mycket som jag väger nu, inte ens när jag var gravid.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av vad folk väger eller värderar folk efter det. Det är/gör jag inte nu heller.

Jag utgår bara ifrån mitt eget välmående och när magen tar emot när jag bockar mig ner då har jag nått min egen gräns...

                                                     

..Jo det är ett välfärdsproblem, jag vet. Men ändå.. jag vill gnälla lite.
Jag är arg, besviken och hjärnan tänker att nu skiter jag i detta o börja röka igen..
Ska det aldrig sluta? suget, cravings efter ngt som jag inte vet vad det är.. ännu efter 8 månader.
Jag är ju sedan lång tid avgiftad, det blir man ju fort. Vad är det som kroppen vill ha?


                                       

Jag vill bara vara som jag var innan.. varkens mer eller mindre.