Ett abrupt slut..

..... egentligen vet jag inte vad jag ska skriva eller om jag ska skriva, allt har inte smält in ännu... men det är mycket som vill komma ut. Att sammanfatta det, är utmaningen.

För 6 månader sen bestämde jag att jag ville gå ner i arbetstid och börja ta ut pension.
I 6 månader har jag trott att det har varit ok och jag har sett fram emot pensionstiden som kan erbjuda mer fritid och mindre ansvar.
Jag har lagt ner så ofantligt mycket energi och engagemang för att göra mitt bästa på jobbet. Ett roligt jobb på många sätt men också ett jobb som inte gett utrymme för så mycket annat. Jag har levt med ansvaret dygnet runt och det har många gånger varit slitsamt.


För 10 dagar sen blev jag kallad till ett möte med rekryteringsgruppen från styrelsen ( som ju är min arbetsgivare) där jag fick veta att det inte fanns någon deltidstjänst (50%) att erbjuda mig och att jag behövde säga upp min nuvarande fasta tjänst som butiksansvarig.
Omtumlande.. jag fick åka hem och tänka och många frågor kom som behövde vändas på. Jag är kanske naiv.. men trodde verkligen att det fanns en halvtid till mig.
Jag meddelade att jag inte kunde acceptera något av de alternativ som presenterades, timjobb eller visstidsanställning. Ur mitt perspektiv behöver jag ha en varaktig deltidstjänst som ger mig den inkomst och trygghet jag behöver, för att klara min ekonomi, då pensionen inte räcker till.


Jo.. jag kan förstå att man vill vara försiktig och inte låsa sig vid att ge mig deltidsanställning när det ska anställas en butikschef. Det kommer att kosta fler timmar. Men det är min tjänst som stryks. Jag kan inte hjälpa att det känns lite personligt.

Så i går var jag tvungen att lämna in min uppsägning. Visstidsantällningen skulle gälla 4 månader och sen skulle vi förhandla igen. För mig blir det bara som att flytta fram problemet i 4 månader och under tiden fundera och gå med mer oro i kroppen, om det blir någon fortsättning eller inte. En stor otrygghet som jag vill ta tag i direkt, inte vänta 4 månader till, det hade bara blivit ett långt lidande.

Jag valde alltså att avstå 4 månaders anställningen och går vidare till nån annan mer varaktig lösning.

" We got you back" skrev familjen i vår familjechat..
Jo, det är sant, jag har valt Lanthandelns intresse framför mig själv och framför familjen många gånger. Det blir ändring på det nu. Det ser jag fram emot. Mer tid med familjen, de som betyder mest för mig.

Jag klandrar inte någon, när det kniper står alla sig själv närmast, både arbetsgivare och anställda.

Många kramar