Gnistan är tillbaka

När familjen var på fikabesök i Huarödshuset förra helgen, hände något.. Gnistan över den fortsatta renoveringen och känslan över att bo i huset kom tillbaka. Så viktigt det är, att ha familjesupport.
Barnen är entusiastiska och ser de möjligheter som jag också sett framför mig. Så har det inte alltid varit.
Det tog ganska lång tid för dem att vänja sig vid tanken på att jag skulle flytta ( igen ). Och jag klandrar dem inte. Vi har haft en fin tid tillsammans, torpet, grannen och jag, vilket varit en stor tillgång av många praktiska skäl när barn o barnbarn hälsat på. Att båda föräldrarna bor på typ samma geografiska plätt, även om de är skilda,  är en önskedröm för alla barn oavsett hur gamla de är. Liksom för barnbarnen som vi umgås mycket med. Det är enkelt och självklart för dem och oss.

Men när de väl anammat tanken och senare satt sig in hur det skulle kunna bli i huarödshuset, så blev de lika entusiastiska som jag.  Och familjefikan blev starten till att hitta tillbaka till det som en gång var grundtanken med flytten. .. att innan jag blir så gammal så att det inte längre är möjligt, flytta till ett mer centralt ställe, nära till busshållplats, affär och med folk omkring för att få en bättre ålderdom och inte bli ensam kvar i skogen.
Och Huaröd är det bästa valet. Min rötter finns där även om jag växt upp med Degeberga som närmsta bas. Far har växt upp i prästgården och farmor o farfar ligger begravda på kyrkogården och sen finns det så många trevliga människor där! .... och en pub!

Nu har flera moment kommit i gång, garaget rätas upp, skorstenen putsas o görs fin.. utomhusjobb nu innan det blir kallare. Sen kan jag fortsätta inne med målning o tapetsering. Fasad o sånt, får vänta till nästa sommar.
Och äntligen verkar pannan ha kommit igång!!! Tack Dan för den hjälpen.

Nu blir det så att jag får flytta dit så snart det bara är möjligt. Att kök fungerar, badrummet, vardagsrum och någonstans att ställa en säng.. För sen måste torpet få sin vind inredd så att jag kan hyra ut det som jag tänkte från början och få en hyresintäkt där.

Frågan är bara hur Fia & Felix, mina katter, 8 år gamla, ska hantera detta.
De är två ganska skygga katter, väldigt fästa vid huset, men också vid mig.  När jag går in till Dan och dricker kaffe så kommer de och hämtar mig, även om dörren står på glänt och maten är upplagd. Matte, du ska vara hemma nu!
Jag hoppas de kan vänja sig..



Men jag kommer ju att vara hemma mer snart, det underlättar kanske.
Från den 1a oktober ska jag börja ta ut pension och jobba halvtid. I hela mitt liv har jag typ jobbat ihjäl mig, gett järnet, jobbat många fler timmar än jag fått betalt för, brunnit för att allt ska bli till det bästa, engagerat mig i allt från stort till smått..
Nu ska snart min tid bli lite mer min egen tid. Att kunna göra allt annat jag vill göra men som jag aldrig hunnit med. Göra fint i trädgården, måla tavlor, lata mig och träffa vänner o familj men också ha mer tid att renovera på mina hus och få till det där sista finliret som aldrig blir gjort.
Det ser jag fram emot!
Kram till alla läsare !