Om klass 9 a och alla dåliga lärare.

ÄNTLIGEN... äntligen ska mitt absoluta TV-favoritprogram göra en ny säsong.
Här är en länk ca 13 minuter lång där de båda fantastiska människorna o lärarna som var med i förra omgången, beskriver med några korta meningar vad problemet är med den svenska skolan.




Jag säger bara, titta på detta om ni vågar. ..
Jag följde denna serien förra omgången och inget kan vara mer glädjande än att få se dessa lärare fånga upp en "hopplös" klass till att bli en av Sveriges tredje bästa klass. Helt otroligt bra.



Tyvärr, jag säger tyvärr, har vi alldeles för länge dragits med en beskyddar-mentalitet inom skolan. Lärare och skolledning håller varandra om ryggen. Man kan inte öppet säga att det finns dåliga lärare på samma sätt som att det förstås också finns bra lärare. Det ställs alldeles för låga krav på lärarna, de ska ju vara engagerade och som Stavros o Gunilla säger att man måste älska sitt arbete och förstå vilket samhällsansvar man har i sina händer när man bestämmer sig för att bli lärare.
Att gömma sig bakom en grupp av människor, ett kollektiv, är fegt. Ingen inom skolan vågar sticka ut o säga sin mening. Och det viktigaste av allt, det finns ingen självrannsakan hos ledningen på många skolor eller hos den egna läraren, när de inte kan hjälpa sina elever till ett bra resultat.

Jag anser också att att det är alldeles fel att haka upp sig på att alla ska ha en behörighet. Vad betyder det egentligen? Jo, bara att du har förvärvat de kunskaper som rimligen bör krävas för att kunna undervisa i ett ämne. Men det säger inget om dig som person. Och det är detta som är problemet. Man har alldeles glömt bort att personlig lämplighet är en förutsättning för att lyckas som lärare. Det spelar ingen roll hur många högskolepoäng du har lyckats skaffa dig om du är inkompetent som pedagog.. eller har personlig lämplighet som är samma sak.
Du måste också kunna omsätta den pedagogiska utbildningen i verkligheten vilket inte alls är självklart bara för att du har x antal timmars utbildning i ditt betyg. Det behövs alltså helt andra parametrar över hur man bedömer om en lärare är bra eller dålig. Betygen visar inget som säger om du kommer att lyckas eller ej.

Att inte kunna se detta sammanhang eller ännu mer skrämmande.. att sopa detta faktum under mattan som dagens lärarfack och skolpolitiker gör, är katastrof för ... ja, just det, eleverna. Det är ju dem som drabbas - våra barn.
Varför gör de så? sopar under mattan? Jo - för att det är rädda, rädda att stå för sin åsikt. Rädda att bli icke omtyckt eller nåt annat, kanske rent ut av behöva höra att man har misslyckats. Hemska tanke. Vi har ju inte någonstans i vår grundutbildning lärt oss hur man handskas med misslyckanden..
Ett dysfunktionellt beteende mao.
Det är ju inte heller klokt. Att vårt samhälle och vår skolpolitik styrs av människor med dysfuntionella beteenden.
Jag tror att jag har läst om någon typ av körkort för att få bli lärare. Detta välkomnar jag mycket.
Men bara om det också innehåller en personlig test på alla som söker lärarutbildningen. Då kan också de som med dagens mått inte har behörighet kunna få ett körkort för att de har specialkunskap inom ett område men också bedöms som personligen lämplig även om man har tillskansat sig sin färdighet utanför lärarutbildningen.
Istället ropar alla högt att det är för många elever i klassrummen att det är för få vuxna. etc. Men hallå!! det är ju inte det som är problemet! Stavros och Gunilla, som är sådana lärare som alla borde vara, undervisar dagligen elever i klasser med 28-32 elever och det går hur bra som helst. Alltså är det inte elevantalet det hänger på. Det hänger på lärarens och skolledningens kompetens! Men det vågar ingen säga!

Detta är en av de viktigaste frågorna i dagens samhälle. Det skulle stå som nr 1 på alla politikers lista.
Fotnot: Stavros & Gunilla har blivit framröstade till Sveriges bästa lärare av sina elever.

Detta är ifs ett ämne som speglar sig i många samhällsfunktioner. Alla som arbetar med serviceinriktade jobb borde göra en test om personlig lämplighet innan man börjar. Alltför ofta möter man surpuppor och paragrafryttare i service yrken. Det borde vara lag på att man vet hur man gör en självrannsakan. Därför att det är vars och ens förbannade ansvar att se över sitt eget beteende och ödmjukt rätta till sina fel o brister.
Eller varför inte helt enkelt starta redan i första klass med att ha ett ämne som innefattar självutvecklande och ansvarstagande samtal/undervisning och dela ut de verktyg som behövs för att lära sig att rätta till egna fel o brister. Livskunskap helt enkelt.
BASTA!

Dagens Noni: Juice Your Body.