Gud o sånt...

Inte mycket att rapportera.. Helgen flög iväg och nu är det redan tisdag. Måndagen ägnades åt diverse telefonsamtal till berörda myndigheter o samhällsserviceorgan. Ikväll tisdag, hade vi en ganska efterlängtad sångövning med Andreas Kvintett, fast det var "bara" kvartett idag. Arne var upptagen med nåt annat. Men vi ska sjunga på midnatssmässa, påskaftonsnatten i Maglehems kyrka som vanligt, så lite övning behövs. Det är ju mer än 1 år sen vi sjöng ihopa med ett litet undantag. Men det är verkligen en ynnest att få sjunga ihop med människor som funkar ihopa på ett sådant sätt att man ibland får rysningar av det man själva åstadkommer..
Bland kvällens notpapper fanns en sång där slutackordet består av 4 toner som ligger så nära varandra att det nästan skaver, men om man sätter dem rent så klingar det såååå skönt så att man känner " yes!" när tonerna tystnar. Det är en kick som går utanpå det mesta. Tack Johanna, Lars, Andreas för kicken ikväll.





Just när jag kom hem så hade Jokke o Dan satt på en film. Psalm 21... jodå, det går i kyrkans tecken hela kvällen. Gudomliga budskap ovanpå varandra.
En märklig film om himmel o helvete och en persons demoner. Budskapet var egentligen att religionen är full av dubbelmoral som inte alls har ngt kvar av det den där snickarsonen från Nazareth ville framför till folket.
Att: inför Gud är vi alla lika t.ex. Inte minst i kyrkans värld, precis som i samhället i övrigt så tar vi oss rätten att döma ut folk i vår omgivning. Vem har gett oss den rätten? Filmen menade att om du inte ska döma någon annan om du inte själv vill bli dömd.
Misstänkt likt det jag tjatat om i min familj:
"Var mot andra människor som du vill att andra ska vara mot dig."
Precis som "prästen i filmen" sa som slutord att det finns visst himmel och helvete, men vi skapar det själva inom oss och att det fanns inte krig innan religionen uppfann dem.. Jag vet inte om det är helt sant men tänker genast att det verkligen stämmer att många krig utkämpas "i Guds namn" och hur fel är inte det. INGET krig har ngt berättigande i Guds namn.



Men jag vet inte om jag kan kalla mig för troende.. jag har alltid tvivlat.. och egentligen kommit fram till att min Gud är den inre kraft jag har i mig själv och som jag hela tiden måste fylla på för att vara en god människa.
Styrkan hämtar jag inom mig själv med hjälp av min familj och mina närmaste vänner.
Och inte minst ifrån Sinnesrobönen som jag skrivit om förut.. Så ser min Gud ut.

Hur ser din Gud ut?

Juice Your Body