Maria Pietilä Holmner och jag.

Inför Gud är vi alla lika.... eller inte!
På sportnyheterna på TV4 hörde jag ikväll att skidtjejen Maria PH är borta för resten av säsongen. Direkt efter att det knäckte till i mitt knä kunde jag inte stödja på benet säger Maria. Så refererar Aftonbladet situationen. Detta hände igår. Idag fick hon en magnetröntgen där det konstaterades att främre korsbandet var av. Nu flygs hon genast hem till Norrland för att undersökas vidare. Därefter operation.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/alpint/article14230850.ab

Jag missunnar inte henne på något sett sina undersökningar som hon får direkt efter skadan. Men inser att vi inte alls har samma rättigheter till sjukvård i detta landet, trots att sjukvården själva säger att det visst är så. Jag har i dagarna fått ett utlåtande med hjälp av patientnämnden där verksamhetschefen inte anser att de gjort något fel!
Mitt korsband var också av, inte helt men ändå. Jag får inget åtgärdat för det. Det får vara trasigt i resten av mitt liv.
Jag undrar stilla vad det är man gör med hennes korsband som inte görs på mig. Det måste ju vara enklare på mig eftersom mitt inte var helt av.
Magnetröntgen dagen efter direkt? Jag fick slåss för att få en tid i mer än ett år efter min skada. Läkaren nekade magnetröntgen så jag fick ordna kontakterna själv då det också visade på de skador som jag misstänkte från början.

Kan hon inte tillgodogöra sig sjukgymnastik eller? Det var vad jag fick rekommenderat. Tyvärr hjälpte det inte eftersom menisken var skadad och en spricka finns i leden som orsakar en s.k Bakers Cysta. Detta orsakade hela tiden inflammationer i mjukdelarna som gjorde vansinnigt ont. Inte skadorna i sig själva.. Ok menisken är opererad nu. TACK!
Men skidåkningen är ju hennes levebröd... ja ock?
Att kunna gå o stå och ständigt vara i rörelse på mitt café långa dagar var också mitt levebröd. Min ekonomi stod o föll med detta eftersom jag blev utan någon som helst ersättning i flera månader. En process jag överklagat i flera instanser, senast i förvaltningsrätten som nu avslagit. Nu får jag överklaga till sista instansen, Kammarrätten. Två månader har jag på mig att göra detta.

Maria har förstås sponsorer o sånt som ser till att hon inte drabbas ekonomiskt. Ett landslags, deltagare har väl också förmåner förstås som samhället bidrar till. Men som 50 +are och fåmansföretagare i café branschen ute på landsbygden får inga sponsorer eller förmåner från samhället även om man ordnar sysselsättning till samhällets medborgare och själv inte belastar samhällssystemet.

... om jag är bitter? Ja.. det kan jag inte neka till och förbehåller mig rätten till det i min egen blogg.
Men jag jobbar ändå för att det ska bli så bra det kan med de förutsättningar som finns. Knäet är inte stabilt och det känns lite ännu för varje steg jag tar, men jag har i två pass på friskis o svettis testat gränserna. Det funkar hyggligt med stödbandage. Jag hoppas jag inte vrider till det fler gånger för då är det nog kört..

Jag hoppas Maria PH får sin operation och kan komma tillbaka.
Inför Gud är vi inte lika.



Juice your Body
Tahitian Noni som nu blir Morinda Bioactives