Återbesök på ortopeden i Hässleholm.
Att vi får olika behandlingar på våra vårdinrättningar är sant. Det har jag gnällt över flera gånger här.
Idag var jag på återbesök, ett besök som egentligen skulle vara ett uppföljningssamtal via telefon men som jag bokade om ( tvingade mig till rättare sagt) till ett besök.
En skada i leden är inte undersökt och det är den som spökar ibland fortfarande.
Jag ville med besöket konstatera att det faktiskt var, och få dokumenterat i journalen, en Bakers Cysta som ortopedläkaren trodde per telefon tidigare. Att undersöka för att kunna avgöra är väl det minsta man kan begära!
Han kom fram till efter att ha känt lite att det NOG var en dylik. " Den kan man inte göra något åt, det får du leva med".
Jo... den frasen har jag ju hört flera gånger under mina läkarbesök.
Det märkliga är att när man själv söker på internet så hittar man sidor med åtgärder för olika problem. Men det är olika åtgärder för samma problem beroende på om man tittar på idrottsläkarsidor eller i vanliga vården.
Hur kan detta komma sig?
EN Bakers Cysta " går utmärkt att operera genom att sy ihop sprickan i leden så att vätskan stanna kvar och få ett gott resultat för resten av livet" läste jag på en idrottsmedicin sida.
Jag vill bara få alla möjligheter att bli återställd till det som det var förut.
Jag berättade att det nu går ganska bra, läkningen har gått bra och ganska snabbt. Det är nu 8 veckor efter operationen. Knäet är fortfarande kantigt och knöligt och som ortopeden sa, bara lite vätska som står kvar.
Jag har deltagit i 3 st Friskis & Svettis pass och det känns bra. Ikväll gick det bra att hoppa så smått.. Leden svällde bara lite efteråt.
Ibland när jag trampar till i vardagen så kan det bränna till ordentligt o sitta i en dag eller två men jag har förhoppningar att det nog ska bli rätt bra.
Läkaren förklarar allt med att artros som jag har är relaterat till de skador jag fått, eller tvärtom rättare sagt..
Jag protesterar o säger- det köper jag inte.
Jag fick en skada från en sekund till nästa. Innan hade jag inga problem. Dessa uppstod direkt efter skadan. OM jag hade fått bli undersökt direkt så hade skadan kunnat åtgärdas och artrosen hade inte behövt besvära mig efteråt heller. Jag köper inte dina förklaringar säger jag en gång till.
Ja-men det är inte lätt på en vårdcentral att bland hundratals knäskador, avgöra vem man ska skicka på ytterligare undersökning.. säger ortopeden.
Jag säger att om det var ett problem som sakta växt fram under tidens gång, kan jag acceptera att det uppstår den mängd av artros som nu uppstått, pga av det jobb och den belastning jag utsatt mig för men inte när det var en skada.
Ett trauma kan utlösa artros som redan är etablerad säger ortopeden.
Jamen.. jag hade inga problem innan och mitt andra knä som gått o stått lika mycket är helt friskt!
Själv tänker jag att det är väl tusan också.. Kan inte en enda av de läkare jag träffat bara helt enkelt säga att man gjort ett misstag och beklagar detta? Vad är det jag inte fattar? Varför måste han försvara hela läkarkåren när han själv egentligen inte har gjort något fel? Räcker det inte med att de felande läkarna vägrar erkänna att en feldiagnos är gjord.
Jag är en gnällig patient. När jag vill att han definitivt uttalar sig om Bakers Cysta så är han redan på väg ut genom dörren.
Vad är det jag inte fattar?
Att man inte får lika behandling o rätt till undersökningar trots att vi alla betalar skatt och patienavgifter?
Hur kan det vara möjligt att vissa får undersökning och andra inte när villkoren ska vara lika?
Hur kan han nöja sig med att säga NOG om en förmodad skada utan att få till ett avslut och säga att det är en sådan, utan tvekan.
Jag drar mig till minnes en helt annan historia som handlar om hur man löser problem. Visserligen en diskmaskin, men det handlar om attityd!
I Lökaröd had vi länge ett bekymmer med vår diskmaskin som stannade titt som tätt mitt i programmet. Olika detaljer byttes ut av olika hantverkare. Jag tror t.o.m. att vi t.o.m. fick ett helt nytt programvred, men inget hjälpte. Kassera maskinen och köp en ny! Den har ju ändå några år på nacken sa de alla. Men jag vill inte slänga bort en hel maskin bara för att en liten detalj inte funkar. Det är emot alla principer.
Men så kom Johan! Johan Nilsson på Eltjänster som utav eget intresse och nyfikenhet ville lösa problemet. Han drog fram hela maskinen, kopplade in den, stängde av den, vände ut o in på hela systemet med vilka magneter som slog av o på beroende på om vatten pumpades in eller ut. Till slut kom han på att utloppsslangen till vissa delar var igensatt av allt slam som genom åren lagt sig där vilket gjorde att när nytt vatten fylldes på så hade inte tillräckligt med vatten hunnit ut med följden att magnetventilen utlöste och stoppade påfyllnadsvattnet och maskinne stannade.
Summan av detta var att vi bytte den 40 cm långa avloppsslangen i botten och maskinen fungerade i flera år till.
Jag glömmer aldrig detta. Jag har tänkt på denna historien så många gånger därför att jag i princip aldrig varkens förr eller senare stött på en människa/hantverkare som med rätt attityd ger sig attan på att lösa problemet. Hans moivation var att han ju själv lärde sig något av denna undersökning.
Jag tackade honom hundra gånger och var mycket tacksam och imponerad.
Jag vet inte om han själv kommer ihåg detta längre.. men det är en helt rätt inställning till att lösa problem.
Jag hade önskat att denna attityd och vilja att lösa problem hade varit obligatorisk för landets läkare och övrig medicinsk personal.
Juice your body! Twice!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar