Mycket intressant!

I förrgår gjorde jag en god gärning som jag helt kort beskrev på FaceBook. Det inlägget har hittills producerat 37 gilla markeringar och flera kommentarer. Jag tror bara det är min födelsedag som fått högre publicitet, en bra bit över 100 gratulationer fick jag då. Helt otroligt och mycket glädjande.
Min goda gärning var en mycket anspråkslös handling.
På morgonen när jag skulle gå av bussen vid högskolan så låg ett jojo kort bredvid mig på golvet och det var bara jag kvar i bussen och kortet var inte mitt. Jag tog med det för att efter jobbet på hemvägen, hoppa av vid stationen, gå ner till resecentrum lämna in det på kundtjänst, tog lokalbussen tillbaka till stationen, vänta en halvtimme till nästa buss gick hem.
Under dagen hade jag ringt o kollat upp om kortet gick att spåra och kundtjänst kunde konstatera att det var registrerat på mina sidor så de hade uppgift vem som ägde kortet. Jag fick ju naturligtvis inte veta detta men de skulle skicka hem det till ägaren om jag lämnade in kortet. Sagt o gjort. Det var ett 9 zoners kort med 12 dagar kvar att resa, såg jag på kvittot.

Detta skrev jag nu på min wall och 37 personer har gillat detta.
I min tankevärld spinner jag vidare på vad det är som folk i allmänhet läser om och verkligen går ett steg längre och trycker till på en gilla funktion hos var och en av de personer som är mina vänner eller på min egen wall.

Hade jag inte gjort det jag gjort hittills hade det varit mycket intressant att plugga till beteendevetare.
En sak som intresserar mig mycket är att lägga märke till just sådant. Hur folk beter sig i olika situationer.
På FB får man mångas uppskattning för en sådan lite statusrad som min här ovan men också om en gulliga barn eller något som handlar om ens nära o kära.
OM man som jag också driver en Fanpage där jag marknadsför olika affärsidéer som ger en ökad inkomst blir det väldigt klent med gillatryckandet. Är inte det märkligt?

De flesta människor säger, när man pratar med varandra i små sammanhang, att i stort alla önskar att de hade lite mer pengar att röra sig mig eller drömmer om att vinna storkovan på spel o lotterier.
"Offentligt" på facebook vill man inte skylta med detta men gärna prata om det i små ord och drömma.. Så vad är problemet? Vågar man inte stå för att man vill ha mer pengar att röra sig med? Ja, jag vet inte.

I ett helt annat sammanhang, när man står på mässor och ska demonstrera varor eller tjänster t.ex. som jag gjort så många gånger så finns det ett alldeles bestämt mönster för folks beteende. OM det för tillfället är tomt vid ens bord så vågar ingen gå fram o vara intresserad först. Men om det står ett helt gäng där redan så blir det snabbt överfullt. Vad beror det på?

Så ofta har jag sett mönstret med ett gift par ( sambo eller vad som helst men ett par) oavsett ålder där mannen är lite nyfiken men tvekar och går inte fram medans frun är på väg till något annat och då går mannen förbi o följer efter henne dit hon går, så tittar de lite urskuldrande på mig och sneglar mot frun precis som om det vill säga att "ja.. det är bäst att följa med här men jag skulle egentligen vilja stanna o titta lite..". Det är i princip aldrig tvärtom! Vad beror det på?

Jag minns när jag var liten och Far startade konstveckan. Plötsligt kom det mängder med människor in i vårt hem för att titta på Fars tavlor. Det bästa jag visste var att sätta mig i utställningslokalen och studera folket som kom. Vem som vågar gå fram o prata med konstnären eller de som bara tittade lite runt för att alla andra tittade runt.

Väldigt få vågar sticka ut, gå sina egna vägar eller bryta sig ur det mönster som massorna uppvisar.

Det är ganska tragiskt tycker jag. Det säger mycket om den egna personen. Sorgligt .. men det är kul att studera.

.. och ännu roligare att göra det oväntade:-)


Juice Your Body