Sockerchockad!

Idag var det kalas. 35+8 år. Äldsta och yngsta kusinerna hade gemensamt kalas på Café Trolldegen i hembygdsparken, Degeberga. Så smidigt, enkelt och bra på alla sätt o vis. Mysigt att samla släkt o vänner och trots att en hel del inte kunde komma så var vi ändå typ 25 personer..
Roligt med nya tillskott i släkten också. Hjärtligt välkomna.

Kakbuffé i all ära.. den var jättefin, men jag har ju sen lång tid vant mig av med socker..
Idag klämde jag till med ett undantag och åt
1 mandeltårtbit
1 fransk våffla
1 jitterbugg
Det blev alldeles för mycket men ändå inte.. jag blev helt sockerchockad.. kroppens alla celler stängde sakta ner systemet och jag blev bara trött och kunde inte tänka klart..

Väl hemma, lite senare så åt vi lite riktig mat. Det kändes skönt.
Nu sitter jag här ett par timmar senare i soffan och inbillar mig att det ska vara skönt att slappna av, njuta av dagens bravader och sticka lite till kvällsfilmen. Men..
Trots att jag å ena sidan är trött, lite sådär "dåligt" trött efter att inte ha gjort något alls så är kroppen på helspänn, full med myror i kroppen och hela jag vill bara upp o röra på mig, det spränger i armar o ben, hjärnan kan inte följa med i filmen, jag känner mig hyperaktiv men ändå stentrött.
Jättekläskig ekvation.
Kanske ska jag gå upp på vinden och riva den sista väggen.. men är ju trött o saknar helt motivation till det nu.
En rask promenad i mörkret? Det hade ju varit jätteskönt men känner mig handlingsförlamad.. förresten har jag nog inte några bra batterier till ficklamporna..
Det brusar och sticker i hjärnkontoret och blodsockret svänger upp o ner..
Jag börjar känna mig lätt hungrig trots att jag egentligen är mätt...

Nä, nu får det bli sista undantaget. Det är inte värt det. Jag mår faktiskt rent ut sagt dåligt.

I morgon blir det återgång till min vanliga LCHF mat som jag mår så mycket bättre av.
Kanske kan jag ta en ny motionsrunda direkt före frukost igen, trots träningsverken från i går morse.
Så får det bli .