"Cancersjuk sover på toalett
Olas flickvän är blandmissbrukare och cancersjuk, berättar han. Men för dem är det en stor kamp bara att få tak över huvudet över natten. Klockan är över midnatt på tunnelbanans ändhållplats i Ropsten i norra Stockholm. Blandmissbrukarna Maria och Ola har sagt att de ska sova här. Men inte i någon lägenhet eller på något härbärge, utan på en offentlig toalett. Ola kommer ut från toaletten och berättar att Maria är sjuk.
– Hon är jättesjuk. Det är en stor tumör på levern. Men den kommer från lungan, för hon har några fläckar på lungorna, säger han. Maria, som egentligen heter något annat, och Ola är ett par. De är båda hemlösa och Maria kommer från en kommun där det inte finns någon tak-över-huvudet-garanti för hemlösa. Inne på toalettgolvet ligger Maria.
– Jag har bara så djävla ont. Jag har sovit på den här toaletten och har blivit så kall på ryggen, säger hon. Reporter: Men ska ni inte åka in till sjukhuset nu då?
– Vill du åka in till sjukhuset nu? Frågar Ola
– Nej, nej, säger Maria.
Både Ola och Maria befinner sig i ett blandmissbruk. Den här dagen har de redan tagit Subutex. Det är mot smärtan, säger Maria, trots att Subutex inte alls är tänkt att användas för smärtstillande, men Subutexen är inte den enda drogen hon har i kroppen när Uppdrag granskning träffar henne.
– För att orka, så har jag också tagit amfetamin, och det har jag liksom gjort lite för att jag har adhd också, förstår du? Men mest för att ens orka gå upp, man är så trött.
Förutom Subutex och amfetamin så har Maria också tagit benzodiazepiner, alltså lugnande tabletter, och hennes kraftiga blandmissbruk försvårar ytterligare hennes möjligheter att få boende. Ibland är situationen så hopplös att hon bryter ihop och bara skriker, berättar hon. Hon tycker att samhället inte bryr sig tillräckligt mycket.
– Alltså förstår ni inte? Hemlöshet kan fan drabba era egna barn, fattar ni det, era djävlar!
Se hela mötet med Ola och Maria i Uppdrag granskning på onsdag klockan 20.00 i SVT1 och på SVT Play"
Som sagt.. här följer den konversation som jag tänker att: Är det lönt eller inte?
Och när ska man avsluta den.. går det?
- Person 1 Här anordnas inga galor för att skramla in pengar och hjälpa dessa svenska svårt utsatta människor !!! Men hjälpa all världens invandrare går bra ! Fyfan för detta jävla landet !
Person 1 och person 2 passerade båda förbi i mitt liv, på olika sätt för ca 10 år sen. Det har inget med socialförvaltningen att göra, där jag var i ett café, ett par månader förra året.
Det har jag inte svarat i tråden.. jag har ju liksom "tackat för mig".
Egentligen skulle jag vilja skriva till det för ordningens skull.. att de lämnar socialförvaltningen utanför. Frågan är om det ens är lönt...
Utifrån just den här tråden så tar jag på mig att det blev personligt. Men jag avskyr när personer dömer ut en hel grupp av människor och tydligt säger att de inte förtjänar nån hjälp, då vänder jag mig till den personen som uttalar sig.
Jag har varit nära den här situationen många gånger och också i kontakt med alla kommunala resurser och förvaltningar , rehabiliteringar och sjukvårdsavdelningar som kan vara inblandade i dessa svåra situationer. Jag vet vilken hjälp som finns men också vilka brister som finns. Men det går oftast att åtgärda.
Väldigt få personer kan säga att jag har tagit mig ur den här situationen alldeles på egen hand utan någon som helst hjälp. Väldigt få..
Även om man kämpat sig igenom många hinder, på egen hand, vilket är beundransvärt, så finns det alltid någon som tagit ansvar för den ekonomi ( bostad, försörjningsstöd, pension, andrahandskontrakt mm) som finns bakom, person eller myndighet. Hjälp har kommit någonstans ifrån.
Även om det inte anordnas galor för hemlösa så finns det organisationer som gör en stor insats i det tysta. Självklart behövs det mycket mer.. Men det är aldrig så enkelt att man bara kan säga att ingen gör något och ställa det mot flyktingar och invandrare... Då får jag nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar