22 dagar, 15 timmar, 48 minuter, 7 sekunder....

...sen jag senast rökte en cigarett. Det känns bra. Det är femtielfte försöket men jag tycker att det inte spelar så stor roll. Först när man sluta försöka blir det till ett misslyckande.
Mitt sista sluta röka projekt gjorde Dan och jag tillsammans. Vi gick till vårdcentralen och fick receptbelagd medicin, Champix... det gick fantastiskt lätt. Men... efter två månader hade jag fått såå många biverkningar. Jag visste inte riktigt då varför allt elände drabbade mig.
Vi började dock med att göra en ordentlig genomgång av vår hälsa. För min del så visade det sig att jag var helt frisk. Alla mätvärden för lungkapacitet var helt ok för en kvinna i min ålder. Jag hade typ samma värden som man kunde förvänta av en ickerökare. Förvånansvärt. Vi vägde o mätte oss och kunde konstatera att jag aldrig tidigare i livet vägt så mycket..
Vi var rökfria i över en hel månad innan barnen märkte något alls.. Haha, lustigt eftersom de gärna vill att vi slutar. Och när vi slutade var det ingen som märkte det:-)
Efter två månader förstod vi, Dan o jag att alla mina problem berodde på tabletten. Dan läste lite mer ingående på bipackssedeln.. På vårdcentralen fick vi ingen info om biverkningar.

Det som hände mig var hjärtflimmer, panikångest, kramper, depressionstankar.. ganska allvarliga åkommor. Jag fick också 41 graders feber och blev sängliggande med en värk i hela kroppen som inte var av denna världen. Jag åt så många värktabletter jag fick lov att ta per dygn.. Det blev långt fler än vad jag ätit tillsammans under hela mitt 50-åriga liv.. en annan mycket besvärande åkomma var en klåda på ett mycket intimt ställe.. blåsor, svullnad, klåda, en brännande känsla.Till slut gick jag till läkare som ansåg att huden blivit läderartad..
På bipacksedeln stod att det tabletten kunde utlösa en allvarlig hudsjukdom.. Nu var det inte just den som drabbade mig men dock en allvarlig hudåkomma så jag tyckte att kopplingen var självklar. Det tog flera månader innan jag blev verkligt fri efter 6 månader alltså även efter att jag slutat med pillan så kom det i vågor om 4-6 veckor med en några veckor uppehåll. Till sist försvagades detta och jag är nu fri sedan några månader. Jag fick remiss till hudmottagningen och gjorde alla tester för att utesluta alla andra orsaker och det fanns inget annat att skylla på.
När vi googlade på champix pillan så fick vi klart för oss att detta var det i särklass mest anmälda läkemedlet. Inte något annat har så många o ganska allvarliga biverkningar.
När vi var på återbesök på VC och jag berättade om detta så sa vår sjuksyster att hon tyckte det hade börjat så bra o att vi inte fått några biverkningar...
Själv undrar jag hur det skulle vara att jobba med sådana läkemedel och sitta i sjuksysterns ställe o be en stilla bön att patienten inte ska bli drabbad av biverkningar ifrån det läkemedel man just rekommenderat.. ( men inte berättat om vad som kan hända).. Jag skulle inte kunna jobba på det sättet.
Dan klarade sig inte utan biverkningar han heller men i en mkt mindre omfattning, en allvarlig och en rolig.. Den allvarliga är att han fick vid två tillfällen en liten blackout, en frånvaroattack.. som väl var när han satt i TV fåtöljen. Extremt allvarligt. När vi googlade fanns det en lång artikel om flera hundra champix användare i USA som drabbats av medvetslöshet under bilkörning där de kört av vägen. Det framgick inte om människor hade dött pga av olyckan.
Den roliga biverkningen var att Dan fick väldigt häftiga drömmar. Vid ett tillfälle så drömde han att han hade en stooor fågel över sig som skulle hacka honom i huvudet, för att rädda sig så kastade han sig åt sidan och vaknade just när han med fullkraft for rakt in i vägghyllan som stod bredvid sängen. Jag vaknade också av detta.. Dan landade rakt ner i golvet och blev sittande med ett skratt anfall. Jag trodde att han fått en helknäpp. Han kunde inte sluta fnissa och jag blev lite orolig över hur det stod till.. Rena hallucinationen. Trots detta har Dan fortsatt under ganska lång tid att ta bara en liiiten bit tablett och hållt sig rökfri i ett år. Nu har han slutat med dem pga av drömmar och det faktum att han fick blackouter. Efter ett bakslag med cigaretter säger han att han ska prova plåster istället, som jag kör nu.

Det sista året har en del negativa konsekvenser av mitt rökande kommit ifatt mig. Mest handlar det om blodcirkulation i vaderna.. I alla år har min Noni som vidgar blodkärlen, ironiskt nog återställt mina negativa rökskador. Jag har inte på flera år haft vare sig kalla fingrar eller fötter.. när jag tar en klunk så känner jag efter en stund hur det expanderar under fotsulorna, nästan som om blodkärlen utvidgas ända ute under fotsulan.. Men nu är det nog slut med detta, Noni räcker inte längre till riktigt eftersom jag fortsatt att röka. Men nu så!! Nu kan det bara bli bättre.

Beslutet har växt fram under vilostunden på gympapasset. När jag legat där o njutit av att ha kämpat på friskispasset har jag peppat upp mig till att det skulle också vara så skönt att vara rökfri. Sen har jag åkt hem och rökt 3 cigaretter under fläkten...
Till slut fick jag nog, under  ett jympapass så kände jag bara hur jag genom svetten luktade rök rakt ut igenom skinnet, trots att jag både hade nytvättade kläder och var nyduschad för dagen. Jag tog beslutet att nu får det räcka. Inte en cig till ville jag ha. Efter 38 år så ska det vara slut. Jag vill det och känner mig bestämd fortfarande efter 23 dagar.

Jag har en coach.. fina Anna Davidsson som är så duktig o peppar oss på friskispassen. Hon förser mig med peptalk på FB och eldar mig lite i baken. Det betyder jättemycket! Verkligen.. någon som frågar hur det går och som jag känner att jag vill hålla ut för, för att slippa säga att det gick åt skogen.. Men det viktigaste är att jag fortfarande känner att jag verkligen inte vill röka. Både för min hälsa och för att slippa lukten.
Just nu är jag  ickerökare och det känns gött!

Juice Your Body   MAAAXXXX!