BB Bodils Blogg: Bonsoir medames et monsieur

Det är en lite mer än en vecka sen vi kom hem igen, efter snabbvisiten i mors o fars båda hus i Provence, Frankrike som varit till salu några år utan att köpare hittats. Jag är så glad att vi fick och tog oss en anledning att åka dit igen. Det är nästan precis 20 år sen vi körde den turen sist.
Mor o far har inte varit där på 3 år och mycket har kommit emellan för att det inte blivit av. En visning av ateljehuset var bokad men Erik som kom o inspekterade, tyckte att det var lite väl mycket renovering att ta tag i. Bostadshuset kommer mor o far att behålla tills vidare. Vi kommer definitivt att åka dit oftare nu. Livet, möjligheterna ser annorlunda ut nu än tidigare och alla i min familj är glada över detta.

Det är mycket som är annorlunda men en del är också lika förstås. Det jag bestämde mig för redan på plats, att jag ville skriva om i bloggen var det faktum att vi möttes av så mycket vänlighet. På varje pizzeria, restaurang eller matställe vi var på i Ponteves, Barjols eller i närheten så hälsade alla som kom in, på de gäster ( vi bl.a.) som redan satt där. Bonsoir:-) Medames et monieur:-) Härligt.
Jag blir så glad av detta faktum, imponerad och tycker det är en underbar tradition. OM det verkligen är så i de stora städerna också.. det vet jag inte. Men jag tänker också på att det i alla program från USA, England m.fl. så kallas t.o.m. brottslingen för Sir och Mr av polisen när de stoppat någon misstänkt. Förekommer detta i Sverige? NEJ, tyvärr. Vi bestämde oss för att göra samma sak här, hälsa på folket när vi går på restaurang.. eller i alla fall i större utsträckning än nu. Jag gav ju ett nyårslöfte att möta alla med ett leende på det nya året. Det funkar rätt bra tycker jag. Jag är ganska glad av mig själv. En helt annan sak vi lade märke till och pratade om, Jokke, Elin, Dan o jag var att det vare sig på resan ner eller hem, på något av de stoppställen vi stannade på, så jobbade det några ungdomar. Det var anmärkningsvärt... Alla var äldre, kocken på vägkrogen som knappt kunde gå av sig själv, damerna i kassan, 60 + allihopa, liksom all serveringspersonal, städare etc. Inte en enda ungdom.. Märkligt.. Vi undrade för oss själva hur arbetslösheten ser ut bland ungdomar i Tyskland och Frankrike. Det var samma rakt igenom hela Europa. Vi åkte ju på nervägen en liten runda inom Schweiz, men samma där..Mycket konstigt.