Å ena sidan och å andra sidan..

Processen är igång på högvarv.. Nu har jag öppnat flera dörrar och snart måste jag ju stänga några... Det är mitt ständiga problem. Jag tycker att det mesta är roligt och intressant och hade behövt ett liv till för att hinna med allt jag vill göra. Jag känner också att tiden börjar dra ihop sig på flera sätt..
Idag var jag på Önnestad Fhsk för intervju och test till utb. till behandlingspedagog. Väldigt många har rekommenderat denna kursen om man vill få en bra grund inom detta område. Det kändes direkt när jag klev in där att detta var en skola med värme i grunden. Vi var 20 pers idag, en av 4 grupper. 150 sökande till 22 platser. Tufft.
På måndag i nästa vecka har jag fått intervjutid på Forsa Fhsk i Gävle trakten ngnstans.
Men mitt i min dag på Önnestad så ringde mobilen (ljudlöst) femtielva ggr från samma nr och det visade sig att det var en arbetsgivare som hade ett jobberbjudande....så jag bokade in torsdag kl 13 för besök! Jag måste ju gå in genom dörren för att känna hur det känns samt att möta de människor som finns där!
Hrm, det var ju det.. jag har tänkt att jag kommer inte att få några jobb utan kvalifikationer på papper, alltså utbildningen skulle vara en investering för att kunna få jobb inom ett mycket intressant jobbområde.
Men om jag får ett jobb bara rakt av, behöver jag då investera i en utbildning?
Nu är detta jobb inom ett helt annat område som jag också skulle tycka mycket om. Vad göra?

Å ena sidan så skulle utbildningen ge mig en kvalificerad utbildning med goda chanser till arbete. Men det skulle också ge mig studieskulder på 2 års studier och jag skulle fortsätta min fattiga linje ett tag till och sen ha skulder att betala tillbaka på. Men det skulle också ge mig en personlig utveckling som jag ser fram emot mycket. En inre inventering. Nackdelen är att det finns många arbeten med obekväma arbetstider..

Å andra sidan så skulle jobbet ge mig en anständig lön direkt och jag slipper studieskulder. Det här jobbet skulle också ge mig mkt bra arbetstider. Men om det bidrar till personlig utveckling är jag tveksamt till. Men visst, jag kan ju se till att få min personliga utveckling genom andra aktiviteter, börja måla t.ex. som jag drömt om länge...

Så går tankarna, fram och tillbaka och när de skvalpat runt tillräckligt många varv så kommer det ut ett beslut. Så brukar det vara. Bara att vara tålmodig.
Kanske stängs några dörrar av andra än mig själv, det råder jag inte över.

Nu återstår ju bara en liten detalj... jag ska komma in sökta skolor och få jobbet...


Juice Your Body