Julhelgen är över.

Tänk att det upprepar sig varje år, samma sak. Först stressar man runt i minst en månad för att ordna med allt som ska ordnas med, samtidigt som det vanliga livet ska flyta på som vanligt. Förväntningarna öka och när det är lillejul så är det nästan på bristningsgränsen. Vi åker fram o tillbaka, kors o tvärs för att hinna träffa alla som vi faktiskt kan träffa när som helst.. och väldigt få har numera koll på varför vi firar jul egentligen.. eller i alla fall är det inte det som är fokus när julaftonen står för dörren och stämmer det egentligen.. att vi firar Jesu födelse? De flesta verkar ju överens om att han föddes på ett helt annat datum..Nä tider förändras o traditioner förändras, som väl är får man väl säga.
Jag tycker det är jättemysigt att sådär lite lagom fixa mat, ordna lite julklappar, se barnens förväntningar på tomte o juklappsutdelning, ta det lugnt o bara njuta.
Kanske är det bra att julen är återkommande så att vi verkligen ser till att få träffas. Det kanske inte hade blivit av annars.

Fast egentligen skulle jag vilja förenkla alltihopa, särskilt med tanke på julklappshysterin. Jag är emot detta enorma konsumtionssamhälle som bar tär på våra resurser. Konsumera, konsumera konsumera tills vi inte längre har några resurser kvar..

Vi hade glädjen att få njuta av alla barnen hemma med svärbarn o barnbarn och bonusbarnbarn. Totalt 10 pers.
Jag har inte några bilder eftersom min iPhone inte alls vill synka med datorn. Därför snor jag också ett par av Elin.

Denna bilden är en tavla vi fick i Julklapp av Jokke som han själv målat. Helt fantastisk.



Av Elin fick vi en almanacka med foto ifrån familjen. Jättekul! Av Lelle fick jag en liten necessär av ekologisk bomull, jepp Lelle du har fattat det:-) som innehöll lite smink. Jag har tänk mig att jag ska pigga upp mig lite med detta. Tack söta Lelle.

Vårt lilla julbord i kyllingarödsköket.



Lite stämningsbilder också:-)







På Juldagen gick Elin o jag till Forsakar eller rättare sagt pulsade oss fram i drivorna. Man såg inte fallet under snön men vi hörde vattnet..





Dagens Noni: Självklart fick alla familjemedlemmar vars en Nonijulklapp.

Det var det enda som jag förberett i god tid..





Jocke fick sin favvotub med Leaf Serum, Elin fick sin favorit nattkrämen, Linnea o Jennifer fick vars en burk med Body Butter. Alec en tub med hudkräm Skin Supplement. Dan fick ju inget.. han får nog ha ett lip balm nu i efterhand, eftersom han använder slut på mina hela tiden.
Juice your Body
Kram

Om bloggande och Stora Zimbabwe.

Jag bloggar ju hela tiden.... fast oftast bara i tanken.. och just nu har det inte kommit ut i skrift precis..
Faktum är att jag är en eftertänksam person som behöver fundera ett tag innan det kommer på pränt. När jag skriver inlägg eller krönikor i tidningar o andra forum ( inte bloggen) så har jag oftast tänkt igenom detta flera gånger i hjärnkontoret först och under låång tid, flera månader och när jag allra minst anar det så ploppar det ut så att pennan glöder men då går det fort!
Det är nog därför jag aldrig kommer i säng heller.. När alla gått o lagt sig så har jag hela mig själv för mig själv.
Även om det nuförtiden bara är Dan som delar adressen med mig och inte stör på något sätt alls, så sitter vanan kvar att vakna till liv just vid sängdax för att genast börja fundera o analysera saker o ting. Jag tänker bäst då.

I kväll tittade vi på lite nyheter, Morden i Sandhamn o så Ernst förstås. Jag bara älskar den hyttan! Precis så skulle jag vilja bo.. också!. SÅÅ mysigt.
Efter det så slog vi om till ett annat program som handlade om Afrikas tidiga kulturer. Jätte intressant. Det handlade om ett litet geografiskt område i närheten av Zimbabwe som jag nu inte kommer ihåg vad det hette men där hade det runt 1000-1200 talet levt en befolkning som byggde sig ett samhälle och handlade och bytte till sig stora rikedomar. Bl.a. stora o vackra guldföremål.



De levde också hirarkiskt och troligen var världens första kung regent här. Denna kultur levde bara i typ 200 år för att sen förflytta sig för att bilda StoraZimbabwe. Här fanns enorma byggnadsverk, bl.a. en mur som var lavad upp till 11 meter hög utan ett enda fästeämne, alltså inget murbruk eller pelare som höll samman muren. Den var 6 meter bred i botten och sammansatt med milimeterprecission med stora stenblock.
Då börjar ju hjärnkontoret att snurra på och jag funderar lite djupare..
Här har det uppenbarligen levt väldigt rika och högtstående kulturer. I Afrika. För tusen år sedan.
Men.. är det inte så att vi kallar Afrika för U-land?.. med en negativ klang, underutvecklad eller utvecklingsland.. Välj själv.
Med tanke på denna bakgrund så kan man ju undra över om vem det är som befinner sig i ett U-land.
Är det faktiskt inte vi själva? Med utgångspunkt att vi överkonsumerar alla våra tillgångar så att resurserna snart är ett minne blott så verkar det inte särskilt smart. De land vi kallar för U-land har sina tillgångar kvar och använder dem i takt med naturen själv. Är inte det i själva verket mycket smartare och mer utvecklande??


Stora Zimbabwe [simba´bvə] engelska Great Zimbabwe, arkeologisk ruinstad nära Fort Victoria i sydöstra Zimbabwe, den äldsta kända staden i södra Afrika. Stora Zimbabwe urbaniserades ca 1000 e.Kr. och hade på 1400-talet över 10 000 invånare. Befolkningen livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Järnframställning förekom i området från 200-talet. Fynd visar att Stora Zimbabwe var ett handelscentrum. Stora Zimbabwe är upptaget på UNESCO:s världsarvslista.
Källa: Stora Zimbabwe. http://www.ne.se/stora-zimbabwe, Nationalencyklopedin

Dagens Noni. Idag läste jag på FB om torra läppar o spruckna tummar bl.a. av min syster Johanna. Det har vi ärvt av vår mor som genom hela min barndom klagat över sina ömma o spruckna hälar o tummar.
I dag är det -20 grader hos oss här i Skåne och därav de torra kroppsdelarna. Jag började dricka Noni för 7 år sen på sensommaren. Frampå våren därpå kom det en person som beklagade sig över sina tumsprickor. Förvånad tittade jag själv på mina egna, vanligtvis spruckna tummar och konstaterade att: - men.. jag har ju inte haft några sprickor denna vintern:-) Det har jag inte ens märkt förrän du talade om det. Alltså.. Sen 7 år tillbaka, även när det är 20 minusgrader har jag sluppit spruckna hälar, tummar o läppar. Noni har verkat inifrån o ut. det tog en vinter att återställa. Jag är så glad att jag slipper sånt elände för det gör verkligen ont!
Juice Your Body
Kram

PS. Ni har väl inte kunnat undgå denna underbara bild på mitt söta barnbarn Saga i sin nya vintermössa. Den har snurrat runt både på FB och på Linneas blogg. Nu måste jag också lägga till den. Det är bara KÄRLEK <3

Test m iPhone

Ja, detta är alltså en blixtrade. Ska testa om jag kan lägga upp bilder direkt härifrån. Befinner mig just
nu mellan gammal o ny teknik. Därför har jag
Inte fått tummarna loss att uppdatera här på en hel vecka. Mycket familj har det blivit oxå.
Bildbevis.
.....
Nähä.. Det gick minsann inte så lätt. Ingen knapp att flytta bilder med.
Ja det blev ju ett trist inlägg.
Annars har jag under denna veckan haft flera ämnen jag tänkt blogga om.
T. ex Det faktum att det verkar bli inne att bli hemmafru:-) mycket intressant.
Det ska jag återkomma om när ja blivit vän med tekniken.

Dagens Noni: Nu sist så köpte jag en flaska på prov med en av de nya smakerna, den som är spetsad med Olivblads extrakt.
Den föll dock inte mig i smaken. Originalet är bäst:-)
Kram

Dopklänningen är funnen :-)

Under hösten har jag haft i uppdrag att leta fram den dopklänning som vi har haft till Jokke, Elin o Linnéa. Efter alla flyttar vi gjort i familjen de sista åren så hade jag ingen aning om var den kunde vara.



Egentligen är jag en person som precis vet var alla saker finns. I vårt hem har alltid alla saker haft sin plats. Åtminstone sådant som jag har kunnat ha kontroll över. Typ dopklänningar o sånt. I köket stod kaffeburken på samma plats i 25 år, liksom saxen i kökslådan eller att alla plastpåsar, folie o sånt låg i samma låda i alla år. Gud nåde den som flyttade på det eller la det på ngt annat ställe.
Detta är ett sådan slöseri med tid att behöva springa o leta efter saker.. Tänk om alla hade jobbat utifrån samma grundidé.. att var sak har sin plats. Så enkelt det hade varit då. Nåväl..
Under våra år i Lökaröd så låg dopklänningen i skåpet med alla de stora dukarna. Men jag flyttade ju därifrån till påsken 2006 till en egen liten lägenhet hos Janne Karlsson och hade inte plats för så många saker. Så stora dukar o dopklänning blev kvar hos Dan o Elin som bodde kvar i Lökaröd vid den tiden. Sen dess har jag alltså inte haft någon koll. Jag flyttade sen till Trollemöllavägen, Dan flyttade till Kyllingaröd, Elin flyttade till stan, jag flyttade till Tingsävgen 71, Dan flyttade också till Tingsvägen 71, sen flyttade vi båda till Kyllingarödshuset och där bor vi alltså nu.
Men det finns ett antal ouppackade lådor, skåp, speglar, porslin, plastgrejor, ljusstakar, bakplåtar, sängkläder o handdukar, två stora lådor med rengörings- och tvättmedel.. och MYCKET ANNAT.
Vi tar lite lådor i taget när andan faller på, som nu.. O vips kom dopklänningen fram. Nu ska den tvättas o strykas så den är fin till Saga ska döpas.

Dagens Noni: Juice Your Body. Egentligen planerade jag o Jenny att vi skulle ha ett Noniparty innan jul men dagarna bara springer iväg.. så klokast är nog att ta nya tag i januari istället..
Kram

Fullt ös o lite nostalgi..

Så har andra advent passerat med full rulle.. Fredag kväll - julbord med Dan's jobb, Lördag- middag hos Jokke o Jennifer i Ystad, Söndag - Adventskaffe m nybakta lussebullar hos Linnéa o Alec. Puh.. Nu är det söndag kväll o strax sak middagen sättas igång sen blir det långslapp i soffan med Beck.
I går när vi körde till Ystad så kom vi förbi Maglehem och i mörkret såg vi busskuren helt översnöad o framgrävd.. Då var det ju lyse i den men vi hade inte någon bra kamera med oss. Därför körde vi förbi idag, en extra gång bara för att dokumentera hur det kan se ut med vinter i Skåne...



Efter adventskaffet hos Lelle & Alec körde vi ner om hembygdsparken för att köpa tovade inläggssulor till vinterkängorna som jag brukar köpa av en dam på julmarknaden där varje år, men i år var hon inte där tyvärr.. Dock fick jag tag på hennes namn så det blir till att ringa henne.
Att få dessa sulor i kängorna är som att sätta på rumpvärmaren i bilsätet. Det värmer gott.:-)
Vi passade förstås på att fika i Trolldegencaféet.. vårt gamla café som nu drivs av en dam som döpt det till Trolldegen.
Där är mysigt.. och det känns lite i själen att vi inte kunde utveckla det som vi hade önskat. Men med så mycket motstånd av hembygdsföreningen och det faktum att vi inte fick möblera om eller flytta på en enda möbel fanns det inte utrymme att utveckla företaget... vilket var synd!
Här är "vårt" gamla kaffeskåp som vi fick kämpa så för att få använda... fast ärligt talat så var vårt skåpinnehåll snäppet mysigare än denna inredning, lite rörig bild tycker jag..



Här är vårt skåp, på den tiden det begav sig:-)



Efter hembygdsbesöket så åkte vi över gamla marker - över Lillehem o Lökaröd.. Mysigt.. där har vi ju bott i 25 år och det skojar man inte bort..





Mycket snö blev det här också ibland..


Eller här när vi grillade på sommaren..



.. ock så en söt bild på våra hundar Nelly o Molly.. mor o dotter.



Vi passerade också Lillehems Utegrisar där grisarna så förnöjt gick på rad o bökade i snön. Längre bort gick en flock med suggor o kultingar.. Vad stora de är morsorna...





Lyckliga grisar!

Nästa helg blir det Elins & Dans helg + Lucia. Far och dotter fyller år på samma dag så då blir det kalas.

Dagens Noni: Eftersom jag inte tycks bli av med ledbandsinflammationen så ska jag nu testa ett nytt grepp. Galen i Noni som jag är och dessutom nyligen har kommit över en bok, skriven av en amerikansk kvinna, som berättar om typ 70 sätt som du kan använda Noni på. Där är ett kapitel om hur man gör omslag av Noni för att just bli av med inflammationer. Kanske det kan vara nåt??? Lovar att återkomma med redogörelse.



Juice Your Body har nu fått en ny betydelse!
Kram

Julbord

Ikväll har vi varit på det årliga julbordet med Dan's jobb. Eftersom alla jobbar på olika små gårdar så ses de ju knappt annars, utom vid julbord och ett par andra tillställningar. Det var trevligt som bara den.



I år var vi på Kulturens Östarp (Gästis) vid Blentarp/Veberöd. Ett julbord utan efterföljande dans och det var skönt.



Tanken var att det skulle undanröja alla problem med folk som dricker för mycket, vilket kan bli en riktig pina när man är ett sällskap, typ en arbetsplats och några spårar ur och ingen vågar säga till eller agera på något sett, särskilt inte chefen..
När alla var mätta o hade svängt och fyllt på en runda till så var det dax att åka hem.. djudnivån hade höjts vid något bord men mer hann det inte bli. Så skönt. Jag störs otroligt mycket av sådant.

Förra året var på Danne Stråheds gård som bjöd på revy, middag och dans. Det var någon varmrätt med kött, inte alls julbord. Det var väl rätt ok och revyn var väl godkänd.



Det bästa den gången var att Herr Stråhed bjöd på ett potpourie av Michael Jacksson låtar.. och det gjorde han JÄTTEBRA faktiskt.. det hade jag inte väntat mig.



Det värsta var bara att det just fanns med ett gäng grabbar i vårt sällskap som störde för alla andra och ingen ville säga till dem förstås.. De skränade o skrek och spillde ut o välte omkull och trakkade andra gäster. Hela vårt sällskap fick arga blickar av övriga gäster även om vi inte satt vid samma bort. Många tittade medlidsamt på stackars oss som hade sådana trista arbetskamrater..

Men det allra värsta jag varit med om på detta tema var ett julbord när vi var på Gårdstånga Gästis, men det är nog 10 år sen. Det var med Dan's jobb då också. När vi åt julbordet så kom det ett litet sött luciatåg som sjöng så rart och lyste upp tillvaron. Detta året fanns en kille som slog alla rekord i att vara otrevlig. Han gjorde sig lusstig över lucia o tärnor, skrek på dem och ville ta ljuskronan, välte omkull och bara uppförde sig extremt illa.. Alla förfasade sig men vår chef gömde sig bara bakom oss andra.. Till slut försökte några arbetskamrater att hålla honom på stolen och försöka få tyst på honom utan att det gick särskilt bra. jag menar att han skulle fått lämna tillställningen. Droppen var sen när alla skulle lämna stället och vi gick ut till våra bilar. Då fick jag syn på den stackaren som försökte hitta ett ställe att slå en sjua på och vad gjorde han? Precis vid vår bil halade han ut snoppen och siktade strålen på bilbakdörrens handtag. Jag exploderade. Jag rusade fram och puttade bort honom och skrek typ- VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED? Självklart fick jag bara ett intelligensbefriat svar.. och jag minns inte ens vad som hände sen... Dan kom o försökte lugna ner situationen..
Nog om detta.

Ikväll hamnade jag bredvid en man som jag inte träffat förut. Han var gammal bonde, typ i 70 års åldern, hade väl egentligen inte jobbat för Lantmännen Swehatch men hade följt med Bertil som satt på min andra sida. Bertil har numera gått i pension men alla pensionärerna från bolaget följer alltid med på julborden. Den andre mannen var gammal vän till Bertil och numera änkling och behövde komma ut lite. Det var en av de trevligaste människor jag träffat. Vi pratade typ samma språk. Det var så roligt när vi kom o satte oss och jag gjorde en kort presentation, som att Dan ( o jag) jobbar på anläggningen i Bökestorp vid Degeberga. Jaha sa han.... Bökestorp..? Bengt Fredriksson.. Bökestorp där han, konstnären bor? Javisst sa jag. Känner du honom? frågade jag. Ja, jo jag har nog en 10-15 tavlor av honom.. Han målar så mjukt och tilltalande men nu är det ganska länge sedan jag var där. Jaha svarade jag, så roligt! Är det den enda du känner i Degeberga eller är du bekant med området? Nä svarade mannen, jag har bara varit hos konstnär Bengt Fredriksson, vi brukar köra över Tollarp och ner genom samhället och upp för den branta backen.. Jaha svarade jag. Ja.. det är min far!.. Lång tyyyyystnad...
Är det din far? är det sant? Javisst svara jag, världen är allt bra liten..
Sen flöt kvällen på o vi hann prata om mycket. Han berättade också att hans fru hade gått bort för ett år sen och några tårar kom i ögonen, hur han hennes sista två sjukdomsår, suttit vid hennes säng varje dag, hur han fått lära sig att laga mat o sköta om hemmet och sin fru. Hur tacksam han var för att de fått 47 underbara år tillsammans, hur de jobbat tillsammans alltid med lantbruket och sina mjölkkor. Hur vackert det var att stå o se ut över blommande majsfält, få känna doften av nyslaget hö.. Detta var en mycket ödmjuk och varmhjärtad man som jag bara genast tyckte mycket om.
En liten, nästan flintskallig man med ordinär brungråaktig kavaj och röda, tunna blodkärl över näsan som det blir när man åldras..En typisk rar liten gubbe som hade lika nära till små, glada skratt som till tårar.
Jag tackade honom för att jag fått tillfälle att lära känna honom denna kväll. - Vilken underbar fru du har, sa han till Dan.:-)
Vi blev båda bjudna att hälsa på honom närhelst vi var i Lund, där han numera bodde ensam i ett jättestort hus.
Det skulle verkligen vara spännande att göra just det.!

Den här bilden får symbolisera Anders. Det är inte han med det är den som liknar honom mest och kan ge en känsla bakom min beskrivning.



Dagens Noni: Juice Your Body
Kraaam