Det har gått en tid, tillräckligt för att kunna skriva om det och lägga det bakom mig, att 2014 blev ett av de värsta år jag gått igenom. Känslomässigt och ekonomiskt, förnedrande och kränkande.
Jag blev av med vänner, som jag faktiskt trodde var mina vänner, jag blev av med mitt företag och led stor ekonomisk skada, på grund av en persons osedvanligt dåliga omdöme.
Det finns dem som väljer att berätta självvalda sanningar och så finns det såna som jag som hellre berättar om fakta och vad som verkligen har hänt med styrkta dokument som ingen kan ifrågasätta.
Att sprida en självvald sanning som min f.d. cafékollega gjorde, varför gör man det? Jo, förmodligen därför att sanningen är tillräckligt obehaglig och lämnar den egna personen i dålig dager.
Det var jag som blev drabbad, lurad och kränkt av en persons självvalda sanning.
Konkursen blev ett faktum, det gick inte, jag fixade inte att rätta till alla fällor som gillrats.
Jag gjorde allt som stod i min makt, utifrån de förutsättningar som gavs, mer kan ingen göra.
Det har varit en lång process att gå igenom, rannsaka sig själv, vända ut och in på vad jag kunde gjort annorlunda, tusen frågor som aldrig får svar. Förutom detta, det har varit som att vakna upp till en fantasivärld som jag aldrig trodde jag skulle få uppleva.
Hur kunde detta vara möjligt? Hur hamnade jag i denna situationen?
Att bli lurad skiten ur, att bli förnedrad, att bli smutskastad…
Här är fakta:
I augusti 2013 hade vi styrelsemöte där vi gemensamt beslutade att tillsammans sälja Ekströms Café.
Jag hade haft kontakt med en företagsmäklare och jag fick uppdraget att dra igång försäljningen.
Detta finns dokumenterat i protokoll, undertecknat av oss båda. Dessutom deltog Dan som suppleant och vår revisor, på våra möten.
Under resans gång fick vi ett erbjudande från en gammal kompis till mig som var intresserad av att köpa Ekströms och flytta tillbaka till sin ungdomsby. Vi inledde förhandlingar och satte försäljning via mäklare på vänt. Vi fick ett par skambud som var mindre än hälften av mäklarens värdering. Det var förstås uteslutet. Om vi istället fortsatte med mäklaren så skulle vi båda, gå iland med en god summa pengar för allt arbete vi lagt ner och de pengar vi båda, Dan och mina föräldrar satsat.
Min gamla kompis var verkligen enträgen och kunde inte förstå att jag inte ville anta ett skambud och efter många och svåra diskussioner om olika lösningar slutade det med att han ringde upp Dan och frågade vad det var för fel.. Till sist fick jag ett sms där han påtalade att både jag och hela Ekströms Café var en enda stor bluff. Då fick jag nog och sa faktiskt upp vänskapen..
Istället startade han ett bageri, Surdegsbagaren, på orten där han bott större delen av sitt vuxna liv. Jag är glad att vi aldrig gjorde affär.
I oktober blev jag plötsligt uppringd av en jurist som min kollega hade anlitat och som erbjöd mig ett antal val som han och min fd kollega hade utarbetat.
1. Vi skulle godta skambudet
2. Jag skulle lösa ut min kollega med 50 000.
3. Min kollega skulle lösa ut mig med 50 000.
Jag bad att få detta skriftligt och fick också det.
Svar skulle lämnas före den 1a december 2013.
Men.. vi hade ett styrelsebeslut på att vi skulle sälja till ett marknadsvärde med hjälp av mäklare som också innebar att min kollega skulle driva vårt gemensamma bolag vidare till köpare var ordnad.
Vi denna tiden var fortfarande marknaden god för att kunna genomföra en försäljning.
Nu var min kollega inte längre villig att stanna. Jag anade inte då att hon redan registrerat ett nytt bolag under ett annat namn, nånting som jag skulle komma att upptäcka först under våren 2014..
För att inte förlora mitt och mina föräldrars insatta kapital var det den enda möjligheten att jag köpte ut min kollega enligt det erbjudande hon lämnat och jag tackade ja.
.. och sen blev det som det blev. Rykten spreds och när sommargästerna åkt hem, slutade kunder att komma, min kollega hade tagit med sig kundstocken och företaget gick i konkurs.
Tilläggas kan att det som föregick beslutet att lämna Ekströms till försäljning var det faktum att min anställning på Högskolan, som förlängts med ett halvår i taget, plötsligt tillföll en annan person som behövde en omplacering och jag blev därför arbetslös. Eftersom jag ff ägde hälften av Ekströms, så skulle jag inte få någon a-kassa och därför ingen inkomst (igen). Jag kallade då till styrelsemöte och föreslog Katarina att hon kunde köpta ut min andel. Jag hade väntat ett par år på detta men hon hade tidigare avböjt eftersom hon inte ville betala något alls för min andel. Jag erbjöd henne då att få köpa min andel på avbetalning till en kostnad som baserades på mäklarens värdering. En avbetalningsplan på 3 år som hade inneburit att hon inte skulle behöva ta några lån, eftersom banken inte godkände detta. Jag tyckte inte längre att jag, Dan och mina föräldrar skulle finansiera företaget som bara drevs av min kollega, efter hennes huvud och där vi inte längre hade något inflytande. Vi stod bara för den finansiella biten. Detta finns också dokumenterat i styrelseprotokoll. Katarina avböjde dock även detta erbjudande och istället tyckte hon att vi båda skulle sälja gemensamt. Hon var själv ganska trött och utarbetad. Helt ok för mig då. Jag fick efter semestern en tillfällig anställning på Högskolan som gick ut på att jag skulle lära upp den omplacerade personen på "mitt" jobb.. en anställning som varade till mitten på februari 2014.
Det kom andra rykten till mig så småningom... om varför jag lämnade Ekströms för ett par år sen och började jobba på högskolan.. eller rättare sagt:
"- bara stack och lämnade min kollega ensam med allt jobb"..?
Men hallå.. det verkade aldrig ta slut? Vem är det som sitter inne med såna kunskaper att man kan uttala sig om det?
Jag hade förstås rätt att bemöta men jag vill inte bli utpekad som nån som sprider skitsnack, därför håller jag mig till fakta, alltså sådant som går att styrka med dokument, lagar och paragrafer. Jag har ägnat långa stunder till att läsa paragrafer, tidigare rättsfall och domar i ärenden som kan liknas vid det jag drabbats av.
För att göra en lång historia kort angående det faktum att jag lämnade vårt företag så var det så att jag skadade mig (har därefter genomgått två operationer och en 1-årig behandling med kortison), jag var deltids sjukskriven, när jag blev utförsäkrad efter 6 månader, upptäckte jag att det anställningsbevis som skrivits av min kollega med en anställd, var utformat på ett sådant sätt att det inte fanns något jobb för mig i vårt bolag, att återgå till, av förklarliga skäl inte heller någon lön då.
Eftersom jag inte fick någon a-kassa och därför var helt utan inkomst så hade jag inget annat val än att skaffa annat jobb kvickt som tusan. Jag fortsatte dock med bokföringen ett tag till..
En ren faktaupplysning! Sjukskrivning, läkarintyg, anställningsavtal.. Dokument som kan styrka det jag säger.
Rent känslomässigt kände jag mig helt överkörd av kollegan och ville inte fortsätta. Alternativet hade varit att säga upp personen i fråga, men det hade i sin tur orsakat den personen lidande eftersom hon hade begärt tjänstledigt utan möjlighet att bryta sin tjänstledighet. Jag avstod att kriga om det.
Hur uppstår rykten som säger ngt helt annat? som pekar ut mig som en svikare? Det svider!
Dessutom ville min kollega fortsätta jobba ensam i företaget, vilket vi då också kom överens om.
Det finns flera anledningar till att Ekströms gick i konkurs, man kan spekulera i vilka och varför.
Jag har skrivit om dem i tidigare inlägg.
Det har kostat vårt gemensamma bolag en ansenlig förlust på flera hundra tusen kronor.. en stor ekonomisk skada. Vem kan reparera sådana skador, inte jag i alla fall.
Man får inte heller höja sin lön på egen hand, det gör styrelsen, dvs vi båda tillsammans. Det står tydligt i aktiebolagslagen. Att höja sin lön istället för att tillgodose bolagets intressen och sätta undan pengar till skatter och sociala avgifter är en brottslig handling eftersom det strider mot en lag.
Detta är bara två punkter.. det finns flera.
En ren faktaupplysning. Mailutsrifter, registreringsbevis, balansrapporter, lönerapporter, skattedeklarationer.. Dokument som kan styrka det jag säger.
Man kan tycka vad man vill om dessa punkter.. men för mig har det haft en avgörande betydelse. Det har också haft en avgörande betydelse för mina föräldrar som har hjälpt till att finansiera verksamheten under lång tid. Utan dem hade min kollega inte haft något bolag. Det är lätt att driva bolag och tycka att man gör det helt själv, när det är någon annan som betalar. Nu förlorar de också en del pengar.
Förlåt Mor o Far, det är jobbigt att ni ska bli lidande men jag kunde inte ana att min kollega skulle lura skiten ur mig.
När en kund kom till oss, den sista dagen vi hade öppet och frågade efter BagarBertas kakor, då trodde jag nästan att jag skulle explodera…
Sen var det det här med recepten.. Min f.d. kollega valde den trista vägen att ta med sig vår pärm med recept, den pärm där vi tillsammans samlat recept från våra mödrar, andra gamla tanter och originalrecept från min svärfar Karl Ekström. Många gamla recept från Blåherremöllatiden som min dotter Elin skrivit rent och sparat. Jag fick en olustig känsla av att den inte skulle vara kvar.. och jag fick rätt. Jag hade därför en kväll innan överlämnandet åkt ner och mobilfotat alla recepten. Och det var sannerligen tur för när vi hade gjort upp om köpet så var pärmen borta. När jag bad att få tillbaka den sa min kollega att recepten finns i datorn.. När jag kollade upp detta så stämde det inte förstås. Bara en bråkdel fanns där. När jag på skarpen bad om att få den så låg den plötsligt en kväll, ett par dagar innan vi skulle öppna, utanför dörren. Totalt rensad på de flesta recepten.... I denna pärmen stod ju alla de ändringar som gjorts från de ursprungliga recepten och den hade därför ett stort värde för företaget. Jag kan upplysa om att ett företags recept räknas som en tillgång. Sånt här finns beskrivet i aktiebolagslagen. I ett Aktiebolag äger vi inte något, inte ens recepten, det är det juridiska bolaget= företaget som äger tillgångarna= recepten. Om jag köper alla andelar i bolaget äger jag också alla rättigheter till tillgångarna inkl recepten..
..eller när jag i början av 2014 funderade över varför det inte inkom några beställningar från våra återförsäljare men ganska snart upptäckte att de alla fått ett mail från min kollega om att göra sina beställningar på en annan mailadress, nämligen en till nån Bagarberta.. En del fattade aldrig galoppen utan återkom med frågor om hur det var tänkt och var de skulle lägga beställningarna. När jag svarade som det var att de kunde lägga beställningar på den vanliga Ekströms beställningen så upphörde alla att återkomma. Jag ringde också upp några av de äldsta och mest trogna återförsäljarna, lämnade meddelande på deras svarare och mailade frågor. Jag fick till svar att man inte längre var intresserad..
All gammal mailkonversation med återförsäljarna var raderade ur datorn, alla beställningar likaså och den enda ledtråden jag fick var att några inte fattat galoppen..
.. och så var det det med lagret. I bokföringen fanns det upptaget ett varulager med värde 50 000 och när jag var på caféet under höstens möten så fanns det som vanligt ett lager som det alltid brukade finnas. Under de sista dagarna efter att köpet var bestämt tills att jag hade fått nycklarna och allt var klart, så var lagret plötsligt borta och de flesta hyllorna var tomma. Kvar fanns endast utgången öl, förbrukningsartiklar som kartonger och brödpåsar och lite annat i frysarna. Allt till ett värde av ca 10 000 kr. Jag fick alltså börja med att investera och köpa hem varor för att överhuvud taget kunna börja baka.
... och så var det det här med personalfesten som inte inte alls var nån personalfest.. När jag sista dagen gick runt med min kollega för att återfå kontroll över beställningar, alla lösen på nyckelgömmor och dator så kom jag mitt i förberedelser av en liten personalfest som min kollega beskrev det. Lite märkligt tyckte jag dock eftersom HPD var i full gång med att rodda fram instrument för spelning, men ok tänkte jag.. det blir god musik till personalen då. Jag lämnade stället. Ett par dagar senare skrev vi köpeavtalet och jag fick nycklar. Då började det plötsligt dyka upp en massa "Tusen tack för festen" på Facebook med bilder från en riktig fest med en massa gamla bekanta, f.d. ingifta släktingar och tusen hjärtkramar till min kollega och lycka till med allt det nya...
Här fanns alltså en hel bunke folk som blivit bjudna till en fest för vår gemensamma budget, där alla hyllade min kollega och hennes nya vägar, samtidigt som man i många ordalag beklagade det sorgliga i att hon nu tvingats lämna Ekströms... Jag började ana oråd att allt inte stod rätt till, att alla andra visste något som jag inte visste. Vad hade dessa människor på personalfesten att göra och varför tyckte de så synd om henne för att hon fått sluta... Det var ju hennes eget val utifrån ett eget formulerat förslag.. .. och skulle inte jag varit med på festen då det faktiskt var en överlåtelse mellan oss som vi gemensamt beslutat om?
Men det som svidit mest tror jag, är de vänner och bekanta som svek och som jag förlorat.
Bara en sån sak som att möta en mycket gammal och god vän i affären och personen bara står som förstenad och glor på mig, vi som alltid kramats om vid varje möte.. med tiden skedde en viss återgång till det gamla men det har aldrig redat upp sig ordentligt egentligen och vi har aldrig pratat ut om orsaken och nu vet jag inte om det är mödan värt..
.. eller när det stod klart att våra vänner som hade kulturhörnan, plötsligt valde att plocka bort allt och avsluta samarbetet. Människor som jag känt sen -90 talet..
.. eller när alla musikvänner som troget kom på våra musikfrukostar eller spelkvällar bara uteblev, många av dem som varit trogna besökare och medhjälpare ända sedan jag och min kollega, i begynnelsen drog igång dessa tillställningar.. Flera av dem hade jag känt i många år, många fler än jag har känt min kollega.
De är borta och det är bittert.
..eller när en massa människor valde att lämna vår FB grupp som jag flera år tidigare, skapat och administrerade, tills jag började på högskolan. Nu satte jag fart på inläggen igen.. Dessbättre tillkom det dubbelt så många nya medlemmar än vad som hade lämnat. Det kändes rätt bra till slut..
.. eller när det på kyrkans soplunch-arrangörers dagordning, kom upp en fråga om man över huvud taget skulle ta emot bröd från Ekströms nu när jag hade "betett mig så illa mot kollegan". Detta redde dock upp sig så småningom.. men jag vet fortfarande inte vem eller vilka det var som tagit upp frågan.
..eller när jag ställde frågan till mina f.d. ingifta släktingar om de hört ryktena som talade om att jag "kommit tillbaka och kört ut min kollega" och ville försäkra mig om att de inte tog notis om det därför att det inte var sant, jag skrev bl.a. så här:
Ikväll hade jag personalmöte med dem som ska jobba hos mig nu och kom ett steg närmre nån slags förklaring på ryktena. Jag vill tro att ni är raka och ärliga och också är bredda att höra hur saker egentligen hänger ihop.
Jag är nämligen beroende av att ha några människor runt mig som kan dementera elaka tungor som sprider lögner.
Framför allt känns det viktigt att nu inför vår första AW få folk att komma. Jag är nämligen orolig för att folk pga rykten väljer att inte komma.. även om de inte vet sanningen.
Vad säger ni? vad har ni hört... och om.. vill ni i så fall prata med mig om det?
Svaret jag fick blev bl.a. så här:
Hej Bodil! OJ och STOPP, detta vill inte vi vara med i! Vi har givetvis hört en del saker, det är en liten by, men som både du och vi vet att i en osämja så är det aldrig ens fel utan båda parter har del. Och det vi hört stannar här, vi vill inte ta någons parti.
Vi avslutade vår konversation i vänliga ordalag men inom mig kände jag mig så oerhört besviken. Dels att de redan hade bestämt sig för att jag hade en skuld till den bittra, historiens ryktesspridning och dess innehåll och dessutom inte ens var villiga att höra av mig hur det egentligen hängde ihop. Men också att säga att man inte tar någons parti.. det är ju just det man gör om man väljer att inte lyssna på båda sidor..
Jag har sällan känt mig så kränkt eftersom det här var två människor som jag ansåg vara verkliga vänner till mig. Tänk så fel man kan ha.. Tyvärr fick jag hålla god min utåt eftersom jag just var beroende av att det kom kunder till företaget.
Under hela året stötte jag på händelser och människor som på olika sätt visade sitt rätta tryne, att vår vänskap inte visade sig vara något värt och som spred rykten vidare om den påhittade historien och aldrig var intresserade av att få veta sanningen.
Det har tagit lång tid att kunna smälta allt detta som hänt mig..
1 månad, flera månader...kommer man över sådant öht?
Vilka vänner kan man räkna som vänner? Det har snurrat runt i hjärnan och jag har fått be om hjälp att bearbeta allt.
Jag har verkligen varit på min mentala botten men sakta, sakta har jag kravlat mig upp igen och ser lite ljusare på framtiden.
Att behöva smälta allt detta och samtidigt försöka ordna upp allt som skulle ordnas upp i konkursen var nästan en övermäktig uppgift..jag önskar inte någon att hamna i denna situationen, det har varit en mardröm som kostat både min hälsa och ekonomi.
Jag har trots allt flera vänner kvar och är glad för detta!! Men jag hade önskat att de som fortfarande beskyller mig för att ha lämnat min kollega i sticket tidigare och att jag återkom för att köra ut henne från bolaget vid förra årsskiftet, ärligt kommer till mig och säger upp bekantskapen. Jag vill verkligen inte längre ha er kvar som vänner!
Ärlighet måste löna sig!!
…även om det har visat sig att det inte gör just det..
Jag vill tacka min kära familj som stått ut med mycket..
Jag vill tacka Johan Darin och Conditori Fantasi som varit till ovärderlig hjälp under resans gång.
Jag vill också tacka den fantastiska personalen som hjälpte mig att härda ut detta året och som ställde upp till sista droppen innan konkursen var ett faktum. Cecilia, Kristina, Anna, Sofie, Elias, Caroline, Maja, My och Oliver..
Detta inlägg blir, tillsammans med de jag tidigare skrivit, det sista som skrivs om denna historien.
Nu kan jag tro på att 2015 blir ett bättre år, att jag inte längre behöver älta det som skett och att min familj kan få en gladare Bodil att umgås med.
Jag kan också ta tillbaka min blogg till att få innehålla goda saker, roliga saker, samhällskritiska inlägg eller hur det går i mitt downsizing liv, precis som det var tänkt från början.
Lev väl!
