Love, Peace and understanding.

Hmm, denna rubriken har jag visst använt tidigare.. Det bevisar väl att den är viktig.

Som barn till prästbarn har jag alltid haft en navelsträng direkt in i kyrkans värld. Både min farfar och min morfar var alltså präster.
Sen barnsben har jag också sjungit i kyrkan och gör så fortfarande.. tillfällena är inte lika många när jag tagit mig till kyrkan bara pga att inte ha någon annan anledning än att jag ville det..
Det finns mycket att säga om kyrkan, på gott och på ont, om människorna i densamma, målet med verksamheten etc.
Emellanåt tycker jag till offentligt, bara som lekman men ändå..  men också som invald i kyrkorådet under en valperiod. Slutsumman av den erfarenheten är att kyrkans största hinder att nå ut till folket är kyrkoordningen och den stämma som är satt att utarbeta den. Typ kyrkans regering..
Det allra största hindret är alla gamla och dessvärre även nya stofiler som inte accepterar kvinnliga präster och samkönade äktenskap. Att sådana präster inte ens själva har en sådan självinsikt, att de inte förstår att de helt har missförstått det kristna budskapet, är för mig helt obegripligt.
Kärleken är gränslös oavsett vem som är föremål för en människas kärlek.

I tisdags sjöng jag och de andra i Andreas Kvintett på julottan i Maglehems kyrka och det var Birgitta som höll gudtjänsten. Det är alltid givande att lyssna på henne.

Idag var det ju gamla texter som julevangeliet och annat.
Dock var det hennes predikan om hur vi bygger vårt liv precis som med legobitar till den byggnad som blir våra liv, ibland rasar det kanske ner lite men det går ju att bygga upp igen på ett bättre sätt. Legobitarna kan bestå av glädje och andra känslor men också av erfarenheter man får på livets resa.
Det var helt enkla ord som alla kan förstå och summan av kardemumman var typ Love, peace and understanding.
Grejen är ju att det är ju detta som all kyrkligt verksamhet går ut på att förmedla.

Love, peace and understanding..

Visst låter det fantastiskt, en liten mening som alla kan ta till sig.
Det jag tänker är att detta vill ju de flesta skriva under på och säga att man gillar och ändå så är det fler o fler som lämnar kyrkan och hela verksamheten håller på att rämna så sakteliga.
Varför det?

Ja det har jag tänkt på mycket...
Jag anser mig vara kristen och vill föra vidare budskapet att älska din nästa och att vara mot andra som du vill att andra ska vara mot dig. Men jag har alltid haft så svårt att förstå vad de säger..
Det är nog en av anledningarna, många förstår inte det som sägs.
Varför det, igen?
Alla dessa gamla texter, liknelser på ett språk som ingen förstår längre eller har gjort på länge..

Birgitta använde ett uttryck idag: Att få änglaposten live! (om när herdarna fick meddelande av en ängel om att en stjärna var född) som fick alla att fnissa till lite och avståndet till budskapet minskade genast.

Jag utmanar ödet och undrar varför man över huvud taget envisas med att läsa direkt ur Bibeln?? texter som är mycket svåra att få grepp om, som innehåller en massa liknelser som hänvisar till beteenden o omständigheter som ingen känner igen sig i längre. En bok fylld av mängder med fördomar och för vår tidsålder helt andra värderingar om människors lika värde. För övrigt har jag själv undrat många gånger över vad alla dessa apostlar skrivit i denna bok, andrahandsuppgifter och egna tolkningar som är färgade av dem själva. Är allt innehåll verkligen så som Jesus själv menade egentligen?
Jag tror inte det.
.. Ok, det står mycket gott i den också förstås om man förstår att omsätta det i dagens språk.
Jag hade önskat att fler av kyrkans budbärare idag verkligen hade lagt om stilen och pratat så att vi förstår vad de säger, för Budskapet är jätteviktigt!!!

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING!

En bild jag använt förut på mitt gamla läderhalsband från 70-talet då denna rörelse var ganska högljudd.

Det kyrkan eller den kristna tron vill få oss att förstå är att vi ska vara snälla mot varandra, inte vara långsinta, le och krama om varandra istället för att snacka skit, dela det vi har med varandra..
Ja, det är ju inte bara den kristna tron.. alla de stora och seriösa trosformer går ut på detta i grunden. Sen har det kommit lite skit i vägen för de flesta religioner som är svårt att sudda bort, men det är när vissa människor fokuserar på ytterligheter istället för grundbudskapet.
Korståg.. t.ex eller krig i Guds namn..
De som håller sig med sådana uttryck har så att säga kommit på villovägar och behöver ledas in på rätt spår igen. Det är här Birgitta kommer in, hon gör så gott hon kan. Sen är det upp till oss att ta det till oss. Det gäller i allt, i stort som i smått.

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING.
I grunden också ett kärleksbudskap som fått lite skit på sig längs vägen.. men som i grunden har ett gott syfte.
Att det fortfarande är möjligt att det finns krig på 2000 talet visar att vi inte har lärt oss något än..såå



Kärlek och leende till er alla och låt oss sprida detta budskapet igen.

Kraam

Högertrafik?

..och då menar jag faktiskt trafik. Inga omskrivningar för politiska lägen eller nåt annat..
Detta är ett ämne jag tänkt på många gånger och får anledning att fundera över varje dag.
Nu fungerar det mycket bättre att promenera så därför har jag återigen börjat med att gå från högskolan till centralstationen för att få lite motion varje dag.
Jag vet inte hur långt det är.. ett par-tre km kanske. Jag går gärna till hållplatser ännu längre bort om tiden räcker till detta. Ibland stiger jag också av en hållplats tidigare och går till bilen som står o väntar nere vid hållplatsen nere i Degeberga vid banken.

På väg från högskolan till centralen är det en kombinerad gång- och cykelväg. Det är kaos vad gäller trafikregler. Det som mest förvånar mig är att majoriteten beter sig som om det vore vänstertrafik..

Jag minns när det var vänstertrafik och det skulle bytas till höger.
Speciella låtar spelades på radion ( svensktoppen) som " Håll dig till höger Svensson, håll dig till höger  annars slutar det, med en riktig smäll, snälla svensson."  och några andra. Det klassiska klistermärket med H som man gödslade med och vi ungar satte det på allt överallt.

Åter till dagens trafik.

Det är märkligt att det inte finns klara trafikregler för kombinerade gång- och cykelbanor tycker jag.

Jag klipper in en fråga & svar från NTF här:

Jag och min hustru är flitiga gångtrafikanter, som har fått ett litet problem. Vår motionsrunda går långa stycken på gemensam gång- och cykelbana. Vi har tidigare gått på den vänstra sidan för att känna oss lite säkrare. Vi upptäcker på så vis lättare den snabbare trafiken som mopeder och cyklar. Nu har vi dock hört att vi gångare alltid ska befinna oss på den högra sidan utom när vi går på landsväg. Vad är det egentligen som gäller?

Svar:

I trafiklagstiftningen är det inte reglerat på vilken sida man ska gå på en kombinerad gång-, cykel och mopedbana. Fordon ska dock föras till höger (högertrafik) och därför är lämpligt att gående går längst till vänster i färdriktningen. Jmf utdrag ur Trafikförordningen nedan:

Trafikförordningens 7 kap. 1 § (utdrag): "Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen."

Är den kombinerade gång- och cykelbanan utmärkt med påbudsmärket"Gång- och cykel- mopedbana" där banorna är åtskilda, ska gående och cykel/mopedförare följa märkets symbol.

Beträffande gångbana (trottoar) och övergångsställe rekommenderar NTF att gående vid möte med annan gående håller till höger.

Själv pressar jag mig så långt ut till vänster som det bara går för att den gående som jag möter ska förstå min avsikt..att vi i Sverige har högertrafik sedan 1967, därför går jag på vänster sida och möter cyklister på min högra sida. Trots det så går i princip nästan alla på sin högra sida, vilket innnebär vänstertrafik ... är inte detta märkligt?

Fast ändå inte lika märkligt efter att ha lästa svaret från NTF här ovan.

Om man möts på en trottoar eller ett övergångsställe, där det inte är fordon (cykel/moped) inblandade så möts gående på höger sidan...

Så ologiskt och förvirrande. Varför inte köra högertrafik rakt igenom på alla ställen?? Eller är det för svårt att besluta om?

Det är riktigt läskigt när cyklister kommer i en hiskelig fart både framifrån och bakifrån på båda sidor om en. Häromdagen kom det en cyklist i mörkret med hörlurar i öronen ( jag såg i det svaga ljuset de vita sladdarna som hängde ut ur öronen) på min vänstra sida bakifrån och precis bara svepte förbi mig så att jag nuddade vid styret med jackan.. Jag blev så in i galet rädd, hoppade till och skrek högt.

Cyklisten blev helt överraskad av min reaktion och skrek själv till. Han hörde mitt skrik trots musiken i öronen. Ursäkta sa han i förbifarten.. Först blev jag rädd, sen blev jag arg men då var han redan borta.

Hela vägen till centralen filade jag på ett inlägg om hur illa ställt det är med trafikvettet bland trafikanter på kombinerade gång- och cykelvägar.

Nu är det skrivet och jag kan precis som bloggande kompisen Gnäll- Emma kalla min blogg för Gnäll- Bodil...

Mer om mat o sånt..

Med maten som yrke under många år så kan jag inte låta bli att ganska ingående analysera vad maten gör med mig och hur jag påverkas av de olika valen. Just nu handlar det om vikten och status icke rökare. (se förra inlägget).

I alla tider har jag ansett att dieter är en styggelse som bara lurar oskyldiga människor till att tro att man lätt kan nå ett mål utan att anstränga sig särskilt mycket.
Det tycker jag nog fortfarande.
När jag blev bekant med LCHF för 3 år sen.. det var Katta på caféet som introducerade detta för mig, så tyckte jag att  hm.. jaja om man utesluter något i ena änden så blir det brist i den andra änden...
Ät lite av allt så blir det bra, LAGOM är bra.
All överkonsumtion är av ondo brukar jag säga, det säger jag fortfarande och menar det.
Det är alltid summan av den energi du tar in och den du förbrukar som i slutändan räknas. Enkel matte.
Det brukar jag också säga..
Och i princip håller jag med om det mesta fortfarande.. men inte allt.

Jag blev intresserad av vad LCHF var egentligen och började läsa lite om vad Dr Annika Dalström presenterade. Och det var mycket intressant. Hur kroppens förbränningssystem är förberett för att fungera på ett helt annat sätt än det gör när vi som vi lärt oss hittills när vi äter så mycket kolhydrater.

Jag tänker tillbaka på hur människans matvanor sett ut för tusentals år sedan och hur vi anpassat oss efter dagens matvanor och sanningen är att vi ju inte åt kolhydrater för länge sedan.. eller väldigt lite i alla fall. När människan blev bofast och började odla så ökade kolhydratintaget högst väsentligt och det blev också starten till en del sjukdomstillstånd vi dras med idag. Faktum är att evulotionen alltså vår egen utveckling inte hängt med i samma takt för att ställa om fullt ut till denna föda..
I dag säger jag hellre att LCHF är ett sätt att leva, inte en diet. Det är också så att i media och bland folk i allmänhet som inte är helt insatta, säger mycket felaktiga saker, precis som brukligt är om så mycket annat som människor har åsikter om utan att veta egentligen.. Nog om det. Det är inte så att man ska proppa i sig så mycket fett som möjligt. Man ska bara inte ta bort det fett som man normalt har i maten.

För ett par år sen bestämde jag mig för att prova, mest för att jag ville blir bättre i min skruttmage som jag dragits med hela livet. Jag har lärt mig ganska precis i detalj vad jag bör äta och inte äta. Uppsvälld o gasig med knip och oljud har varit resultatet. Magkatarrs liknande symptom. Men man lär sig att leva med det  mesta. Nonijicen var det första som ö h t hjälpte mig i en positiv riktning men inte alltid och inte på all mat.  Förstås. Det går  ju inte att räkna med heller.

Jag hade också några kilo för mycket och tänkte att det hade ju varit bra att bli av med dem på köpet så att säga. Jag hade ett par sluta röka projekt med mig i bagaget som bidragit till detta.
Det är ju faktiskt så att det inte bara är matintaget som ökar vikten vid sluta röka utan också kroppens egen förbränning sätts ut spel. Nikotinet blir man av med på några dagar men alla de andra 4000 giftiga ämnena som man röker i sig.. det är nog de som är värst tror jag och som ställer till oreda på många sätt i kroppen.

Jag läste på och köpte kokbok. jag hade då slutat på caféet och kämpade med att få rätsida på mitt skadade knä. Så det var inte tal om gympa enklare promenader som mest + sjukgympa.
Hur som helst så mådde magen mycket bättre, verkligen mycket bättre!!

Jag tappade några kg under en 6 månaders tid ungefär 1 kg per månad trots att jag inte var jätte konsekvent. Jag föll för frestelser ihop med familjen när det var fika tid. Men ganska sträng var jag nog ändå. Efter 1 år, i början på detta året hade jag blivit av med nästan 8 kg. Utan motion!
Sen slutade jag  röka i april och allt bara stannade upp. Jag började med plåster men efter 1 månad behövdes inte det längre, nikotinbegäret var ju ur kroppen, värre var det med suget. Det suget som bara kommer när man minst anar och bara måste stoppa in något i munnen. Så är det fortfarande.  Jag vill ha en cig nu!!! det tänker jag varje dag flera gånger..
Vad stoppar man det suget med på LCHF sätt?
Nötter, ostkuber, hallon&yoghurt& grädde mix,  morötter, mörk choklad, mer ostkuber och stor påse med nöt och frömix....Jo.. det är en del energi i detta..

Grejen med LCHF är att man inte behöver äta så mycket eftersom man håller sig så mätt av fet mat. Man får sin energi av fett och kroppen ställer om sig och börjar förbränna ifrån fettdepåerna istället. Man samlar inte heller på sig vatten i kroppen och jag fick då inte heller svullna vader som jag kan få ibland. Det märktes faktiskt också i ansiktet, inte så svullen. Påsar under ögon blev mindre.
Innan alltså..

Men om man är i ett sluta röka stadium så blir det inte samma resultat. Den första tiden gick jag upp men sen under sommaren cyklade jag och gympade och gjorde av med en hel del energi då planade det ut och jag stod kvar på samma ungefär. Under hösten tappade jag bort gympan. Det kom ännu en flytt i vägen och jobbet blev bara mer o mer. Jag tappade bort LCHF också och tänkte att jag får äta  mat som inte är så fet med mycket energi och  istället äta lite mer kolhydrater som man kan äta större mängd av men inte får lika mycket energi.
Följden blev nu istället att jag på väldigt kort tid rusade upp flera kg och väger nu mer än jag någonsin gjort.
Det är intressant. Jag har också återfått mitt väldigt svajiga blodsocker som gör mig vimmelkantig och yr om det dröjer med maten men också min svullna gasiga mage.. Magkatarrs känning..
Fruktsocker från äpple ( syra) och clementin ( syra)  rör runt i tarmsystemet och gör om min mage till jäsmaskin, precis som förr fast jag inte riktigt förstod det då.

MedLCHF slutade jag äta frukt och har som sagt sällan mått så bra.

Summan av kardemumman är att jag nog ska välja mer  LCHF baserad mat eftersom jag trots allt  mår så mycket bättre av det. Framförallt ett väldigt jämnt blodsocker, en ej uppblåst mage och inget surt.
Utamaningen är att inte falla för fikafrestelser  ute i lika stor omfattning.
Suget efter cig har jag inte någon lösning på men får hitta på något som inte ger lika mkt överskott på energisidan.
Kan det inte bara gå över snartttt ?????

Den går bara upp o upp..

..vikten alltså.. Varför är det på detta viset?
Sen jag slutade röka i april så är det inget som biter längre.
Mina kilo är som limmade på magen och blir bara fler o fler.

Jag är ändå ganska vaksam och flippar inte ut helt o hållet.
Att efter 38 år och massor av försök ändå lyckats så här långt med att vara rökfri är det ett straff att lägga till kilo. Ämnesomsättning har helt avstannat verkar det som..
OK, jag äter mig till en del som ersättning på röksuget men inte ens när jag är håller igen så gör morot ngn skillnad.

I hela mitt vuxna liv har jag i princip nästan kunnat äta vad jag velat. Har lagt ut några kg i omgångar om sådär 7 år.
Vid sådär 45 hade jag lagt på mig 15 kg sedan jag var 18, inte så värst mycket .. men jag hade dittills aldrig heller motionerat, bara haft ett rörligt jobb, hund och småbarn.
Jag bestämde mig för att göra mig av med mina 15 kg och gjorde en framgångsrik tid i VV.
På ett halvår var de borta och jag vägde lika som jag gjorde innan jag fick barn, 60-61 kg. Det var lite för lite... Målet var 10 kg viktnedgång. Så när allt stabiliserat sig stannade jag på 63-65 vilket är min absoluta bästa matchvikt. Där trivs jag bäst.
Den vikten har jag hållt i över 7 år utan problem. De sista två åren har dock vänt upp o ner på allt.
Traisgt knä och ett par sluta röka projekt har tillsammans gjort sitt.
Upp o ner har det gått beroende på rökningen.
Jag har i princip gympat hela sommaren i stygbyn på friskis passen och en del nu i höst. Jag cyklade också en hel del i somras. Jo.. jag gick inte upp lika mycket som nu men jag gick inte ner ngt heller.. Grrr.

Nu går det bara uppåt... och jag har aldrig vägt så mycket som jag väger nu, inte ens när jag var gravid.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av vad folk väger eller värderar folk efter det. Det är/gör jag inte nu heller.

Jag utgår bara ifrån mitt eget välmående och när magen tar emot när jag bockar mig ner då har jag nått min egen gräns...

                                                     

..Jo det är ett välfärdsproblem, jag vet. Men ändå.. jag vill gnälla lite.
Jag är arg, besviken och hjärnan tänker att nu skiter jag i detta o börja röka igen..
Ska det aldrig sluta? suget, cravings efter ngt som jag inte vet vad det är.. ännu efter 8 månader.
Jag är ju sedan lång tid avgiftad, det blir man ju fort. Vad är det som kroppen vill ha?


                                       

Jag vill bara vara som jag var innan.. varkens mer eller mindre.


                                                  

Ditt o datt..

Som vanligt går det långt mellan inläggen nu och som vanligt har det passerat 22 olika inlägg i hjärnkontoret under tiden som inte blivit publicerade.
Jag promenerar nuförtiden de flesta dagar i veckan efter jobbet från högskolan in till centralen och gärna ett par hållplatser till om tiden medger detta. Det är sköönt och jag kan samtidigt rensa hjärnan.
Det är då det dyker upp blogginlägg  som jag tänker att jag ska skriva in senare under kvällen, men då är det liksom skrivtorka och jag har tappat inspirationen.

Idag är jag hemma på min andra sjukdag, de första på flera år, kanske 10 år... Som egen företagare är man inte sjuk helt enkelt. Endast akut sängliggande som typ maginfluensa. Men på något sätt är det också mentalt.. att har man inte tid att vara sjuk på riktigt så fixar det sig på nåt sätt. När man sen slappnar av lite så kryper det på nåt halsont nån dag.

Men som sagt. Denna förkylning innebär att mina ögon svullnat och rinner oavbrutet precis som näsan så det hade varit omöjligt att sitta vid datorn 10 timmar om dagen vilket jag gjort i princip den sista  månaden. Vi har så mycket att göra och hur mycket jag än jobbar och jobbar över kommer jag inte att bli klar med allt som ska vara klart innan jul.. suck.. Det var ju inte riktigt så här det skulle bli. Vår avdelning har dubblerat vår omsättning sista året och ska anställa en person till som kan avlasta mig och min kollega men det tar sin tid att hitta rätt person. Hittills löser man detta internt.

Att jobba mer än heltid, studera på halvtid och samtidigt flytta, blev lite för mycket för mig.
Det är nog därför jag däckade i en rejäl förkylning i helgen. Min kropp var försvagad helt enkelt.

Nu ska jag titta över ett inlämningsarbete som är en litteratur uppgift.

För 15 högskolepoäng i ämnet bild får man jobba undan ordentligt, vilket jag inte var riktigt klar över när jag startade.

Idag tänkte jag bara uppdatera mitt projektarbete till målarkursen. Jag har kommit loss och verkligen kunnat måla lite utan ångest.. Nu känns det som om jag kommer att klara detta.

Här är bildbevis.

..Första bilden är fortsättningen från förra inlägget.

Åskådare hör till i ett katthem där alla vill ha koll på allt..

Träden börjar ta form.. finjustering återstår.

Ursprungsfotot.