Min hjärna är galen..

Ja, det är sant. Ibland blir jag så trött på den ( hjärnan) och önskar att den bara skulle gå att stänga av.
Men jag har aldrig hittat den knappen och har väl liksom lärt mig att det är bara så den fungerar.
Den går igång och ser möjligheter överallt hela tiden och inbillar mig att det här, det här är ju jättebra och måste testas. Åh ena sidan och åh andra sidan...
En process som bara går igång utan att jag kan göra något åt den. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom landar i ett beslut som då blir det rätta. Jag får ha tålamod.

Nu handlar det om huarödshuset VS borråkrahuset igen...
Du som känner att det tröttar ut dig att läsa kan hoppa över detta... men jag skriver på och känner en tillfredsställelse i att skriva av mig.

I tisdags fick jag äntligen tid att återigen kunna göra något eget, aktivt arbete i huarödshuset.
Det är brädorna till garaget som blev målade och ligger på tork.
Innan jag öppnade ytterdörren och klev in, var jag i affären o handlade lite och tog en fika. Samtidigt kom Stefan J och Kjell M och tog en kaffe. Att sitta där och snicksnacka med "gubbarna", väckte minnet av alla glada stunder jag de senaste 4 åren tillbringat i denna fikahörna, tillsammans med alla gubbarna. De har betytt väldigt mycket för mig och trivseln i affären och jag saknar dem alla!!.
Samtidigt kom också Sara D och frågade om vi " skulle gå ut en sväng".
Det gjorde vi, precis som vi gjort så många gånger förut och pratade om livets spelregler.
Ute på vägen kom Alice A gående med sin älskade lånehund och vinkade med hela kroppen!
Hej Bodil, är du här o hälsar på!  Kära Alice som jag bytt så många trevliga samtal med och som också blivit en riktigt god vän.
Jag saknar er alla!! och den familjära känsla som vi hjälpts åt att skapa i affären.

Sen till huset.... värmen som mötte mig ( efter alla vedermödor för att få pannan att fungera) slog emot mig och plötsligt såg jag framför mig hur hela planlösningen, med de möbler jag samlat ihop, både nya och gamla som är tänkt att ge mig den plats och den volym som jag i huvudet målat upp.
Så fint det kan bli tänker mig hjärna som nu spinner iväg och inreder hela huset och placerar mig i den miljön. Magkänslan blir varm och det känns ombonat o fint.

Brädorna är målade ( de som hittills är sågade och skrapade) och jag packar ihop, släcker bygglampan, låser och kör hem till torpet.

Jag är förvirrad. Ännu en gång ställer hjärnan till det för mig. Ska, ska inte, ska, ska inte...

Jag älskar mitt torp. När livet är kaotiskt och stressen flåsat mig i nacken så är känslan av att köra hem till torpet den bästa jag kan föreställa mig. Att bara komma hem till tystnaden, till skogen är den bästa avkopplingen som min introverta sida så väl  behöver, för att balansera den översvämning av intryck som det innebär att jobba med människor och service. En lisa för själen.

Klokskapen och förnuftet har gjort en plan att jag på ålderns höst, innan jag blir för gammal att orka, ska bosätta mig mer centralt med service inom räckhåll.
Magkänslan har ännu inget behov av den närheten till service.
Så länge jag ännu arbetar och sinnet blir fullmatad med mänskliga intryck, är torpet och skogen det jag längtar efter.
Hur det blir när jag helt o hållet går i pension vet jag egentligen inte.. men jag tror att förnuftet har gjort en rätt bedömning. Jag kommer att behöva lite liv o rörelse omkring mig då.
Men det är några år till, till detta inträffar..

Jag har fått många goda råd och synpunkter, Tack!. men i slutändan är det ändå bara jag själv som kan avgöra hur det ska bli.

Så.. jag blir galen och tänker att jag skulle vilja få tag på den där avstängningsknappen.

Äntligen frihet.

I nästan hela mitt vuxna liv, har jag längtat  efter att bli  pensionär.
Eller rättare sagt, jag har längtat efter mer frihet! Den frihet man får när man blir pensionär.
Jag hade gärna sett att den hade kommit tidigare!
Tänk att behöva vänta till man passerat 60+ för att få den frihet som jag och många med mig längtat efter.
Frihet att bestämma över sin dag.
Frihet att bestämma i vilket tempo dagen ska passera.
Frihet att inte behöva göra något vettigt.
Frihet att skjuta upp saker till morgondagen.
Frihet att bara vara.

Vårt samhälle är uppbyggt på att man måste jobba för att försörja sig. Många har förmånen att jobba med sådant man tycker är roligt men många tvingas slösa bort större delen av sitt liv på jobb som de avskyr och mår dåligt av. Det är ett systemfel och jag avundas inte dem som hamnat där.
Jag har haft förmånen att nästan alltid haft arbete som jag trivts med. Det är jag tacksam för!!.

Dagen efter avslut i Huaröd var jag på nytt jobb i Åhus. Jag fick en rivstart på nya jobbet.
Det blev i princip heltidsjobb de första två veckorna men ikväll, ikväll har jag känt av den frihet som jag så hett längtat efter.
Det är söndagkväll, normalt på Huaödsjobbet har varit att hemifrån lägga en del beställningar pga av tidiga stopptider måndag morgon.
Ikväll behöver jag inte det. Och jag är dessutom fri i 3 dagar till innan jag ska jobba nästa pass.
3 dagar! det jag påbörjade i dag här hemma, kan jag fortsätta med i morgon. Att klyva den sista veden och få in den i vedboden.
Naturligtvis skulle den ha klyvts redan i våras när jag staplade upp den ute för sommartorkning men det hanns inte med då..
Idag har jag spänt upp en presenning på gaveln av vedboden för att både ved och klyv ska vara torr under arbetet.
I vanliga fall hade jag nu fått vänta en vecka till, innan nästa moment hade kunnat göras. En frustrerande tillvaro. Så små, små steg framåt. En för mig stressande situation som jag levt med hela mitt vuxna arbetsliv.
Nu är det slut med det!
I morgon kan jag fortsätta med veden så att det blir klart så att jag sen kan fortsätta med att fixa brädorna till garaget i Huarödshuset som ska målas och spikas upp.
Med flera dagar ledigt i rad, så blir allt lättare.
Jag är tacksam och glad.
Tänk att jag äntligen är här!


Idag har Dan och jag också kört våra motorcyklar till värmegaraget för vinterförvaring, vi har haft tid att dricka kaffe och snicksnacka, ätit middag tillsammans.
Jag kan få lite tid att vattna blommor, sortera o tömma plast/plåt och andra sopor innan de står och surnar i förrådet, tömma diskmaskinen och tvätta innan allt svämmar över och alla andra hushållsgöromål som jag vill få undan.
När jag jobbar 10 timmarsdagar, har jag varkens haft lust eller ork att ta itu med sådant.
Nu kan jag äntligen få tid till lite av varje och utan att känna stressen över att varje ledig minut måste utnyttjas till att få undan sådan jag vill ha gjort, därför att det dröjer typ en vecka till nästa gång det finns ett dygn ledigt.

Äntligen frihet! Och om några dagar ska jag få min första lilla pensionsutbetalning!
Tänk att jag bara behöver jobba halvtid nu några år innan den slutliga pensionstiden inträder.

Frihet!

Ett abrupt slut..

..... egentligen vet jag inte vad jag ska skriva eller om jag ska skriva, allt har inte smält in ännu... men det är mycket som vill komma ut. Att sammanfatta det, är utmaningen.

För 6 månader sen bestämde jag att jag ville gå ner i arbetstid och börja ta ut pension.
I 6 månader har jag trott att det har varit ok och jag har sett fram emot pensionstiden som kan erbjuda mer fritid och mindre ansvar.
Jag har lagt ner så ofantligt mycket energi och engagemang för att göra mitt bästa på jobbet. Ett roligt jobb på många sätt men också ett jobb som inte gett utrymme för så mycket annat. Jag har levt med ansvaret dygnet runt och det har många gånger varit slitsamt.


För 10 dagar sen blev jag kallad till ett möte med rekryteringsgruppen från styrelsen ( som ju är min arbetsgivare) där jag fick veta att det inte fanns någon deltidstjänst (50%) att erbjuda mig och att jag behövde säga upp min nuvarande fasta tjänst som butiksansvarig.
Omtumlande.. jag fick åka hem och tänka och många frågor kom som behövde vändas på. Jag är kanske naiv.. men trodde verkligen att det fanns en halvtid till mig.
Jag meddelade att jag inte kunde acceptera något av de alternativ som presenterades, timjobb eller visstidsanställning. Ur mitt perspektiv behöver jag ha en varaktig deltidstjänst som ger mig den inkomst och trygghet jag behöver, för att klara min ekonomi, då pensionen inte räcker till.


Jo.. jag kan förstå att man vill vara försiktig och inte låsa sig vid att ge mig deltidsanställning när det ska anställas en butikschef. Det kommer att kosta fler timmar. Men det är min tjänst som stryks. Jag kan inte hjälpa att det känns lite personligt.

Så i går var jag tvungen att lämna in min uppsägning. Visstidsantällningen skulle gälla 4 månader och sen skulle vi förhandla igen. För mig blir det bara som att flytta fram problemet i 4 månader och under tiden fundera och gå med mer oro i kroppen, om det blir någon fortsättning eller inte. En stor otrygghet som jag vill ta tag i direkt, inte vänta 4 månader till, det hade bara blivit ett långt lidande.

Jag valde alltså att avstå 4 månaders anställningen och går vidare till nån annan mer varaktig lösning.

" We got you back" skrev familjen i vår familjechat..
Jo, det är sant, jag har valt Lanthandelns intresse framför mig själv och framför familjen många gånger. Det blir ändring på det nu. Det ser jag fram emot. Mer tid med familjen, de som betyder mest för mig.

Jag klandrar inte någon, när det kniper står alla sig själv närmast, både arbetsgivare och anställda.

Många kramar

I slutändan är det pengarna som styr..

Jag har ansökt om pension och fått svar. Jag visste att min pension kommer att hamna långt under existensminimum, men inte exakt hur mycket.
Nu vet jag.
Det finns också andra regler som inte varit helt solklara från början.
T.ex. så har tjänstepensionen räknats in i prognosen men i praktiken så fungerar det inte så när man tar ut pensionen redan vid 61 års ålder.
Från 1/10 har jag ansökt om pension, min hela pension för att det alls skulle vara lönt. Jag får exakt 8403 kr MINUS skatt. Lite oklart är det vilken kolumn i skattetabellen som gäller för pension. Men om jag utgår ifrån lönetabellen så blir det avdrag på 1205 kr = 7198kr varje månad.
Jag skulle fått 9300 kr  minus 1415 kr om jag väntat till jag blir 65 år. En skillnad på 897kr. Jag köper mig min halvtidsledighet för 897 kr. Det är det värt! Det är i vilket fall som helst alldeles för lite och kan kvitta vilket. Ledigheten är värd allt! Efter allt slit, har jag ganska länge längtat efter denna stunden.

Min totala tjänstepension handlar om ca 3500 kr minus skatt. Några kan man ta ut från 61 års ålder men inte alla. Men eftersom jag kommer att få mindre pension sen så behöver jag de pengarna när slutar jobba..
Hur som helst kommer jag att få hjälp med garantipension efter 65 år för att garantera en inkomst så nära existensminimum som möjligt.
Faktum är att jag mer eller mindre alltid har levt enkelt och billigt under existensminimum. Och jag har inte saknat något. Jag behöver inte heller så mycket. Jag återanvänder, köper begagnat, tillverkar och använder det jag har.
När jag blev mamma och barnen var små, ville jag vara hemma så mycket som möjligt för att ta hand om barnen. Jag jobbade i olika perioder 50-75% Tanken att föda barn för att någon annan skulle uppfostra dem, skrämde mig.
Jag ångrar inte det en sekund. Men inte tänkte jag på då, när jag var 22 år,  att det skulle påverka min pension i sådan utsträckning som det faktiskt gör. Det känns inte helt rättvist..

Jag har våndats.. Det vet ni redan. Alla svängningar mellan förnuft och magkänsla om hur min ålderdom ska se ut och hur jag ska bo.
Jag köpte torpet för 7 år sen för att bo billigt när pensioneringen var dax. Och jag bor verkligen väldigt billigt. Men .. nu när mina föräldrar är 85+ och jag ser vad som livet kan erbjuda då, ville jag förebygga med att flytta mer centralt och den resan är ju känd.
Sista budet har varit att jag ska flytta till Huaröd för att ändå få glädjas åt allt jag jobbat för med renoveringen där.
Men sista budet blir ändå att i slutändan är det pengarna som styr. Jag har inte riktigt råd..
Jag kommer att få en bättre ekonomi om jag hyr ut huset i Huaröd och bor superbilligt i torpet än tvärtom.

Detta är så långt jag kan överblicka. Hur det blir sen när jag är 70 eller 80.. ja, det får jag ta då.

Jo, jag ska ju jobba halvtid är tanken, parallellt med pensionen tills jag är 65,  men ännu vet jag inte riktigt hur min tjänst ska se ut. Det pågår förhandling. Vi har olika utgångsläge och synpunkter.
Vad jag vet och jag har lärt mig den hårda vägen är,  att ingenting är klart förrän det är klart!

Gnistan är tillbaka

När familjen var på fikabesök i Huarödshuset förra helgen, hände något.. Gnistan över den fortsatta renoveringen och känslan över att bo i huset kom tillbaka. Så viktigt det är, att ha familjesupport.
Barnen är entusiastiska och ser de möjligheter som jag också sett framför mig. Så har det inte alltid varit.
Det tog ganska lång tid för dem att vänja sig vid tanken på att jag skulle flytta ( igen ). Och jag klandrar dem inte. Vi har haft en fin tid tillsammans, torpet, grannen och jag, vilket varit en stor tillgång av många praktiska skäl när barn o barnbarn hälsat på. Att båda föräldrarna bor på typ samma geografiska plätt, även om de är skilda,  är en önskedröm för alla barn oavsett hur gamla de är. Liksom för barnbarnen som vi umgås mycket med. Det är enkelt och självklart för dem och oss.

Men när de väl anammat tanken och senare satt sig in hur det skulle kunna bli i huarödshuset, så blev de lika entusiastiska som jag.  Och familjefikan blev starten till att hitta tillbaka till det som en gång var grundtanken med flytten. .. att innan jag blir så gammal så att det inte längre är möjligt, flytta till ett mer centralt ställe, nära till busshållplats, affär och med folk omkring för att få en bättre ålderdom och inte bli ensam kvar i skogen.
Och Huaröd är det bästa valet. Min rötter finns där även om jag växt upp med Degeberga som närmsta bas. Far har växt upp i prästgården och farmor o farfar ligger begravda på kyrkogården och sen finns det så många trevliga människor där! .... och en pub!

Nu har flera moment kommit i gång, garaget rätas upp, skorstenen putsas o görs fin.. utomhusjobb nu innan det blir kallare. Sen kan jag fortsätta inne med målning o tapetsering. Fasad o sånt, får vänta till nästa sommar.
Och äntligen verkar pannan ha kommit igång!!! Tack Dan för den hjälpen.

Nu blir det så att jag får flytta dit så snart det bara är möjligt. Att kök fungerar, badrummet, vardagsrum och någonstans att ställa en säng.. För sen måste torpet få sin vind inredd så att jag kan hyra ut det som jag tänkte från början och få en hyresintäkt där.

Frågan är bara hur Fia & Felix, mina katter, 8 år gamla, ska hantera detta.
De är två ganska skygga katter, väldigt fästa vid huset, men också vid mig.  När jag går in till Dan och dricker kaffe så kommer de och hämtar mig, även om dörren står på glänt och maten är upplagd. Matte, du ska vara hemma nu!
Jag hoppas de kan vänja sig..



Men jag kommer ju att vara hemma mer snart, det underlättar kanske.
Från den 1a oktober ska jag börja ta ut pension och jobba halvtid. I hela mitt liv har jag typ jobbat ihjäl mig, gett järnet, jobbat många fler timmar än jag fått betalt för, brunnit för att allt ska bli till det bästa, engagerat mig i allt från stort till smått..
Nu ska snart min tid bli lite mer min egen tid. Att kunna göra allt annat jag vill göra men som jag aldrig hunnit med. Göra fint i trädgården, måla tavlor, lata mig och träffa vänner o familj men också ha mer tid att renovera på mina hus och få till det där sista finliret som aldrig blir gjort.
Det ser jag fram emot!
Kram till alla läsare !

Tack för support!

forts. på inlägget Jag våndas!

Tack alla som på olika sätt gett support. På tu man hand i och utanför affären, på Facebook eller på andra sätt. Era synpunkter är guld värda.
Jo jag fattar själv beslut till sist, men det hjälper mig att påminna mig om vad som var anledningen från början, att jag köpte huset i Huaröd.

Det är nyttigt att ibland att behöva utmana ytterligheter. Jag har kommit i kontakt med sidor av mig själv som jag inte tagit på så stort allvar som jag borde. T.ex. min introverta sida..
Jo... jag har alltid känt till att jag behöver en viss tid för mig själv, för att ladda batterier, fundera och sortera tankar och till att bara vara. Men jag har inte alltid förstått att om jag förbiser den delen av mig själv så blir det kaos. Det är det som hänt. Det är det som framkallat känslan av att bara gömma mig i skogen..

Ulrika min syster, svarade så klokt på FB. Hon har rätt:
Ja, jag tycker väldigt mycket om båda husen.
Ja, det är jobbsituationen som spillt över negativt på drömmen om vad jag ville uppnå med Huarödshuset.
Ja, det är rätt att var sak har sin tid. Inte blanda ihop det.

Idag har jag målat fönster i huset. Ett jobb jag gillar. Jag gillar att jobba med renovering och se hur fint det blir. Idag, denna underbara sommardag kom jag också i tanken, kontakt med de första soldagarna tidigt i våras, då jag emellanåt tog kaffepaus på altanen på baksidan och kände solens strålar värma upp mig och hur jag då, uppskattade att det är så mycket mer sol där än vid huset i skogen, som ger ett ljus som jag alltid har saknat, sen vi flyttade från Lökarödshuset. Där var det sol från tidiga morgon när solen gick upp över havet, tills den gick ner på andra sidan huset över åkrarna.. Jag älskade det. Ljuset!
Jag har känt på känslan av att gå omkring där och pyssla, plocka iordning och visuellt se hur allt ska bli. Och jag gillar det.
Den känsla som helt försvann under sen vår och sommar när allt bara blev jobbigt och för mycket.


I alla tider har jag sagt till min omgivning att: Om du inte ha provat, hur vet du då vad du vill och vad som är bra?
....  jag hade glömt bort det, mitt rättesnöre när man ska fatta svåra beslut. Inte ta ut något innan du faktiskt vet, fatta beslut på gissningar..
Nu glömde jag bort detta!
Hur ska jag veta om det känns bra att bo på Karlins väg 39 om jag inte provar först?
Och en av de andra viktiga argumenten.. Ska inte jag vara den första att få uppleva allt det nya jag skapat?
Ja... ni anar hur tankarna går och vänder hit i dit.. Idag kändes det nyfiket och spännande igen att tänka tanken på att min nya adress skulle vara Karlins väg 39.
Kanske semestern har gjort verkan nu.

Men också att flera av er har sagt saker som varit viktiga för mig.
Lotta.. som föreslog möjligheten att hyra ut torpet trots att det finns en risk att vattnet ibland blir en bristvara på senhösten och anpassa hyran till det, tills det finns en ny borra. Det finns de som hyr enkla boende också.
Stefan som påminde om hur gärna jag velat kunna gå till puben ibland och förslog att om du bor kvar i torpet får du cykla istället.. Nä det kommer inte att hända! och ikväll är en kväll då jag gärna hade gått en sväng till puben för att sen gå hem igen när det passat.
Och till alla andra som bidragit med små tankar som har betydelse.

Jag är en bit till, på väg i processen.
Kram på er! Ni är Guld.

Jag våndas!

Jag har våndats fram och tillbaka hela våren o sommaren, om jag över huvud taget ska flytta o bli Huarödsbo eller inte. För några veckor sen tog jag ett beslut på att det inte blir än på ett bra tag, kanske inte på några år.. eller..? Jag hyr ut huset i Huaröd istället och drar mig tillbaka i skogen och vilar upp mig!
Det har varit ett turbulent år, det senaste året. åt båda hållen, både bra och dåligt.
Utbyggnaden av affären har varit väldigt energikrävande. Både mentalt och fysiskt. Min plan att på "ålderns höst" bosätta mig mer centralt och renoveringen av huset jag köpt, har gett mig positiv energi för att orka med affärsbygget och planeringen av detsamma.
Under våren fick jag lägga min renovering på is för att energin skulle räcka till affären och allt som det har fört med sig.
Mer och mer har jag känt att jag inte orkat med all turbulens och längtan att bara få köra hem till skogen och gömma undan mig har växt och växt. Ibland har jag känt att jag inte ens velat köra till Huaröd alls. Orken och energin tog sakta men säkert slut och tanken började gro...
- Vad ska jag i en by att göra, jag längtar ju bara efter lugn o ro i skogen?
Ju tröttare jag blev ju mer säker på blev jag på att jag inte längre ville bosätta mig i Huaröd, inte än på väldigt länge i alla fall.

Men de gånger jag ändå varit i huset och målat så kom drömmen nära igen och jag har  tydligt sett allt framför mig om hur jag vill ha det och hur fint det blir.. Å ena sidan och å andra sidan..
Jag har tröttat ut Dan med mina tankar, den ena dagen en sak och nästa dag ångrat mig igen.
Jag avskyr att inte ha en plan.

Men jag har varit med om detta förut när jag haft svåra beslut att värka fram. Jag vet att det kommer att ältas under några månader och sen kommer ett beslut bara sådär och då är det en lättnad.
Precis när jag gick på semester och kunde åka hem till min skog och slappna av och vila upp mig så visste jag säkert att, det lugnet som jag behövde, det fanns i torpet i skogen. Så skönt att bara ha fågelkvitter och träd runt mig och gläntan som släppte in solen på mig och torpet. Bara jag, katterna och lugnet.

Då visste jag och barnbarnen sa när jag berättade att jag ångrat mig.. -Så bra! då kan vi ju bara gå in till dig och låna brödrosten när vi är hos morfar. Haha... rara ungar. Barnen har sagt att -Du behöver ju inte ta något beslut nu! Vänta tills du mår bättre och känn efter hur det känns då. Kloka barn!

Nu tre veckor senare är jag mer utvilad, har börjat jobba igen och fått fart på husrenoveringen  och tankarna suddar ihop sig..
*Ska jag verkligen inte uppleva allt det som jag jobbat för själv, utan hyra ut till någon annan som ska njuta av mitt hus? Nä så kan det ju inte bli...
*Men nu har jag haft dubbla hyror ett helt år, jag behöver få in pengar på hyra och det hus som först blir färdigt är huset i Huaröd. Torpet får komma sen för att nu orkar jag verkligen inte dra igång en renovering till på direkten för att få Torpet klart för uthyrning.. Ska jag hyra ut torpet måste vinden inredas klart, ett projekt som stannade av när jag köpte Huarödshuset. Dessutom måste det borras en ny vattenbrunn.. Man kan ju inte hyra ut ett hus där vattnet tar slut ibland. Nä, det är ju en viktiga faktorer!
* Just nu känns lugnet på torpet som en befrielse att komma hem till.. Ja det är ju förståeligt med tanke på hur det varit det senaste året men planen var ju att komma närmre lite mer folk, en affär och busshållplats.. när jag i höst kommer att gå ner i arbetstid och börja ta ut pension för att sen helt sluta arbeta. Då har jag bara Dan, min enda granne,  att ösa ut allt tragg på.. är det verkligen rimligt? Nä..
* Kommer jag att känna den friheten i Huarödshuset sen när jag inte behöver lägga så mycket energi på arbetet, jag drömmer ju om alla de möjligheter som det huset skulle ge mig.. Ett helt rum till ateljé och skaparverkstad, ett eget rum för barnbarnen att övernatta i och närheten till badet att gå till med dem, ett stort matrum att samla hela familjen i till en god fredagsmiddag... i torpet får vi inte plats alla.. Fina drömmar som fortfarande är levande och inom räckhåll.

Ja.. jag våndas!
Ge mig dina tankar, när jag själv inte kan tänka klart!

Fattigdomsgränsen.

Förutfattade meningar är något jag avskyr.
Jag råkar ibland i blåsväder eftersom jag ofta uttalar en åsikt om ditt o datt. Om samhällsfrågor, om politiska ställningstagande, om rasism, om miljö, värderingar eller mänskliga beteenden. Eller som nu senast om fattigdomsgränsen och var den egentligen går.
Det var en artikel i mitt FB flöde som gjorde att jag reagerade. En man menade att man som pensionär inte hade råd att köpa mat. Artikeln berättade att gränsen för fattigdom gick vid 11 000 kr.
Det fick mig att reagera eftersom jag levt ett enkelt men rikt liv alltsom oftast under denna gräns. Och att detta är möjligt om man gör andra, kanske inte så konventionella val men dock helt verklighetsförankrade. Man måste bara våga tänka utanför boxen. Det är en del av min poäng..

Jag ställde då frågan om hur det var möjligt att man inte kunde handla mat när man hamnar i detta gränsland (fattigdomsgränsen på 11 000kr). Jag menar att man kan leva billigare/enklare och därför få pengar över till maten.
Detta fick en del vänner att gå i gång och försöka få mig att förstå hur mycket allting kostar och räknade upp en rad problem bl.a. om bostadsval, geografisk placering etc.
Jag kontrade med exempel på val man kan göra som kostar en bråkdel men blev då dumförklarad och beskylld för att inte vara ödmjuk, att inte begripa nåt samt att leva i nån annan värld..

Det är det som är märkligt och det är här som de förutfattade meningarna haglar.. Man tror plötsligt att man känner mig och applicerar just denna åsikten jag just uttalat, att gälla i alla lägen alltid.
Svart eller vitt, allt eller inget...
Ett sätt att tänka som är så långt ifrån mig som det kan bli.
Jag har uttalat en åsikt i just detta exemplet som artikeln handlade om. INTE om alla andra omständigheter och situationer som kan råda för olika människor och som gör att man får tänka på andra sätt..
Att frånta mig den mänskliga egenskapen att inte vara ödmjuk gör mig nästan smått förbannad och kränkt. Jag är övertygad att de som verkligen känner mig just skulle ge mig det omdömet att jag är ödmjuk.
Ödmjuk inför andra människors situation och möjligheter och de omständigheter som kan finnas i en människas liv.
Men, jag ställer också frågan inför mig själv och andra:
- Vad har du (jag) gjort själv för att förändra situationen? Ofta finns det många alternativ kvar att göra för sin egen del men som få verkar inse.
Jag ställer höga krav på mig själv att ta eget ansvar, liksom jag gör på de runt omkring mig som har möjlighet till det. De flesta har mycket större möjligheter än de tänker på.
I det här landet verkar det i många fall vara så att man med bröstmjölken får med sig en inställning att det är samhällets fel.. och att det är nån annan som ska ordna och fixa.
Självklart ska det skyddsnät vi har i det här landet ställa upp o fixa! men det gäller för dem som inte kan fixa själva!! Det är på den punkten åsikterna verkar gå isär bland några av mina vänner o mig.
.. Ja, jag kan leva med det. Olika synsätt och diskussioner är oftast berikande och utvecklande.
Men sätt för bövelen inte en etikett på mig om sånt ni inte vet något om.

Kärlek

Fruktansvärt och fantastiskt

Två ord med rakt motsatt betydelse.. inträffar på samma vecka.
Idag har jag följt den fruktansvärda skottlossningen i Paris, orsakad av människor, inte värda namnet..
Att skjuta ner oskyldiga människor..
Att sprida skräck
.. Det är fruktansvärt!
Love, peace and understanding.. En devis som jag tog med mig redan under det berömda 70 talet.
Lika aktuell i dag.
Vi ska sprida kärlek, fred och förståelse, inte hat, skräck och död.

Jag kan också känna en fantastisk glädje över det faktum att jag fått högsta betyg på min Bildkurs på Högskolan i Kristianstad.. igen. Både kurs I och II.. Högsta betyg. Det gör mig riktigt glad och tacksam.
Jag kan nu känna mig stolt över att ha läst in 2x15 högskolepoäng i ämnet Bild, måleri -  en ämnesfördjupning.
30 högskolepoäng. Jag har jobbat med olika tekniker, olika material, gjort presentationer på mina arbeten, skrivit inlämningsarbeten om utställningsbesök, bildanalys och kurslitteratur och så det stora projektarbetet med tillhörande processbeskrivning, en dokumentation.
30 högskolepoäng gör mig väldigt stolt.

Ytterligare en fantastisk händelse denna veckan är att jag fått ett jobb. Jag ska ju bli Lanthandlare.
Jag blev tipsad av en nyfunnen FaceBook vän och slängde in en ansökning. Jag var sådär måttligt intresserad då.. men ju mer jag tänkte mig in i situationen insåg jag att det kunde ju inte bli mer perfekt. Jag insåg också hur mycket jag saknat kundkontakten, att ge service till kunderna, byta några ord och få dem att känna sig nöjda med sina inköp. Nu får jag göra detta igen. Men också att få vara med att utveckla och förbättra det som behövs, förnya och komma med idéer.
Jag är så jätteglad för denna möjligheten.
Jag börjar på måndag med att gå bredvid och lära mig.

Kärlek

A-kassa och God man.

Jag har en bekant som har uppdrag som God man åt ensamkommande flyktingbarn. Flera gånger har denne personen sagt till mig att söka för såna uppdrag eftersom det behövs, nu mer än nånsin.
Men .. detta måste jag fråga a-kassan om, vis av erfarenhet med studier o a-kassa..
Man får ju helst inte göra något annat.

¨Hej Jag har tidigare frågat om man kan få ta uppdrag som God man samtidigt med a-kassa.  Ni svarade då bara att ni fick utreda och ev godkänna det i efterhand utifrån varje enskilt ärende.  I dessa flyktingtider, när det efterfrågas att fler och fler tar sådana uppdrag så blir frågan mer aktuell. Jag har tidigare arbetat som kvalificerat familjehem och har därför nu blivit uppmanad att ta uppdrag som God man.  Det är ju helt orimligt att tacka ja till ett uppdrag som kanske ger 800 kr i månaden, för  att sen i efterhand få det provat av a-kassan som då säger nej och jag därmed förlorar  all rätt till a-kassa. Det måste gå att hantera i omvänd ordning. Kan ni lämna en detaljerad information om detta och vilken lagparagraf ni stödjer ert beslut på. Med vänlig hälsning, Bodil Hej God man är inte förvärvsarbete i arbetslöshetsförsäkringens mening. Det regleras inte i lag  men framgår av praxis. Däremot prövar a-kassan om du står till arbetsmarknadens  förfogande enligt 9 § ALF.  Om du inte är det ska du ange förhindrad på kassakorten den/de dagarna.  Jag bifogar här länken till regelsamlingen, http://www.iaf.se/Lag-ratt/IAFs-regelsamlingar/ MVH/A Karlsson¨ Jo.. det var ju förstås ett svar på det jag frågade om men det ska inte var lätt och helst bara några få ord. Nu har jag sökt igenom 9 paragrafen i ALF och letat upp Kammarrättens praxis fall. Jag kan konstatera att de fall som tas upp handlar i huvudsak om politiska och fackliga uppdrag. Allt annat hamnar i kategorin ¨övriga uppdrag.¨  Under den kategorin finns bara ett praxis ärende utdömt och det var ett kyrkligt uppdrag.  Där kan man läsa att ¨om arbetets insats är att likställa med vanligt arbete så  (utifrån vissa skallkrav) räknas det som arbete om insatsen utgör mer än 40% av heltid och då anses man inte uppfylla kriterierna för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande och förlorar därmed rätten till a-kassa.  Så då är det ju ganska glasklart...  Jag tycker hon kunde svarat: ¨-JA, du kan ta arbete som God man om det inte överstiger en arbetsinsats på mer än 40% av heltid. Det är det praxis utgår ifrån.¨  Jag själv ser i den här sammanställning från IAF  (inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen) som är från 2009 att man också påtalar att:   ¨För att skapa tydlighet och en mer förutsägbar tillämpning av regelverket anser IAF att det vore  önskvärt att regeringen överväger att den utvecklade rättspraxisen kodifieras i någon form. Eftersom det finns flera olika typer av förtroendeuppdrag bör det först klargöras vilka  förtroendeuppdrag som bör omfattas av en eventuell reglering. IAF anser att det ligger i samhällets intresse att människor är engagerade och vill bidra i den  demokratiska processen genom att åta sig politiska förtroendeuppdrag inom t.ex. kommuner,  landsting och kyrkliga församlingar.¨ Så nu har jag ställt nya frågor till min handläggare A Karlsson.  ¨- Denna sammanfattning är från 2009!!! Kan du ta reda på om det finns några nya förslag från regeringen enligt IAF's rekommendationer? Med vänlig hälsning, Bodil¨ Ja, så där håller det på... ständigt nya ärenden med a-kassan. Sen jag senast skrev om dem  så har det passerat ett antal ämnen. Bl.a. om att jag faktiskt hade 16 deltidsdagar  kvar av de 75 där jag kan ta timjobb parallellt. Men när jag loggade in häromdagen  så var dessa plötligt borta och hade räknats av tillsammans med de 225, då man måste vara helt arbetslös. Arg blev jag förstås.  Jag hade ju tänkt spara dem tills jag nu kunde få kontakt med nån arbetsgivare som vill att man kommer o provjobbar några dagar, vilket är vanligt i matbranschen. När jag nu protesterade mot detta så fick jag till  svar att de gällde bara till vecka 40.  Sen räknas de ihop med de 225 som kräver helt arbetslös. Så nu har jag en konversation om detta. Hade jag fått information om att de hade en tidsbegränsning så hade jag kanske kunnat planera annorlunda. Sånt gör mig upprörd! I brist på detaljinformation så har jag inte möjlighet att fatta de beslut jag faktiskt har rätt till..  Det har jag påtalat förut! Jag vill ha alla detaljer så att jag vet vad som gäller. ... Till sist.. jag har fått ett spännande jobb, ett test på 2-4 dagar i slutet på nästa vecka. Jag skiter i vad a-kassan säger. Jag kommer att förlora a-kassa hela den veckan,  även om jag bara jobbar två dagar. Men det får det vara värt! OM vad... Ja det återkommer jag med :-)

Är det lönt eller är det inte..

Jag har tagit ett beslut för mig själv att inte vara tyst när människor ger sig på invandrare, flyktingar eller andra svaga grupper i samhället. Men ibland undrar jag om det är lönt..

Ikväll lade jag mig i en tråd på FB där det klagades på att det var för jäkligt med alla dessa galor som samlade in pengar till invandrare och flyktingar när våra hemlösa inte får någon hjälp eller några galor anordnade för sig. 

Jag tycker att det är magstarkt att ställa detta mot vartannat och uppmanade klagomuren att sansa sig lite och sen sa det bara pang! Käftsmällarna haglade.. 

I efterhand tänker jag att jag inte borde skrivit något.. men å andra sidan så är det svårt att inte protestera.

Frågan är när man ska sluta en diskussion... eller om man ens ska börja...

Upprinnelsen var om ett kommande program i Uppdrag granskning som handlar om en person som hamnar mellan stolarna. Och det tycker jag självklart  är fel. Ibland blir det fel och det behövs uppmärksamhet för att komma tillrätta med det. Men att dra in hela flykting- och invandringsfrågan i detta stör mig nåt helt otroligt, särskilt när sakargumenten brister.

Som ni vet så är jag imponerad av Hans Rosling och hans förklaringsmodeller som sätter saker o ting i proportion till vartannat för att få en helhetsbild.

Jag är på det hela rätt kritisk till den här typen av program, där man aldrig kan vara säker på vilken vinkling som ges.. om alla fakta verkligen belyses för att kunna göra en relevant bedömning. Dock är det bra att samhällsfrågor tas upp när saker hamnar mellan stolarna!.

I detta fallet kan jag redan i den redaktionella texten hitta en mening som gör att jag blir misstänksam att inte hela bilden kommer fram, det är detta avsnittet:

-Jag har så djävla ont, jag har sovit på den här toaletten och blivit så kall på ryggen säger hon.

Reportern: Men ska ni inte åka in till sjukhuset nu då?

-Vill du åka in till sjukhuset nu då, frågar Ola.

-Nej, nej säger Maria.

För mig betyder det att den som behöver hjälp, just här och nu precis tackar NEJ till hjälp..

Jag har inte sett programmet än och vet inte mer än det som står på Svt's hemsida.. Men jag har hört denna diskussionen så många gånger förr:

" Man får ingen hjälp i det här djävla samhället"   

(fast just nu så tackar jag nej till den hjälp som erbjuds) 

Vad händer med trovärdigheten då?.. 

Jo, jag vet, det är inte enkelt... 

Men när jag varit på anhörigveckor, gått på Alanon, lärt mig 12 stegsprogrammet så vet jag också att man behöver: "göra allt som står i min makt" för att få hjälp. OM man tackar Nej, har man då gjort allt som står i min makt? Den makt man har i denna situationen är att säga Ja istället för Nej. 

MELLAN STOLARNA

Ola har svårt att hålla tårarna borta när han berättar om smärtan som hans flickvän går igenom på golvet inne på toaletten. "Hon har levercancer" säger han. Foto: SVT

"Cancersjuk sover på toalett

Olas flickvän är blandmissbrukare och cancersjuk, berättar han. Men för dem är det en stor kamp bara att få tak över huvudet över natten. Klockan är över midnatt på tunnelbanans ändhållplats i Ropsten i norra Stockholm. Blandmissbrukarna Maria och Ola har sagt att de ska sova här. Men inte i någon lägenhet eller på något härbärge, utan på en offentlig toalett. Ola kommer ut från toaletten och berättar att Maria är sjuk.

– Hon är jättesjuk. Det är en stor tumör på levern. Men den kommer från lungan, för hon har några fläckar på lungorna, säger han. Maria, som egentligen heter något annat, och Ola är ett par. De är båda hemlösa och Maria kommer från en kommun där det inte finns någon tak-över-huvudet-garanti för hemlösa. Inne på toalettgolvet ligger Maria.

– Jag har bara så djävla ont. Jag har sovit på den här toaletten och har blivit så kall på ryggen, säger hon. Reporter: Men ska ni inte åka in till sjukhuset nu då?

– Vill du åka in till sjukhuset nu? Frågar Ola

– Nej, nej, säger Maria.

Både Ola och Maria befinner sig i ett blandmissbruk. Den här dagen har de redan tagit Subutex. Det är mot smärtan, säger Maria, trots att Subutex inte alls är tänkt att användas för smärtstillande, men Subutexen är inte den enda drogen hon har i kroppen när Uppdrag granskning träffar henne.

– För att orka, så har jag också tagit amfetamin, och det har jag liksom gjort lite för att jag har adhd också, förstår du? Men mest för att ens orka gå upp, man är så trött.

Förutom Subutex och amfetamin så har Maria också tagit benzodiazepiner, alltså lugnande tabletter, och hennes kraftiga blandmissbruk försvårar ytterligare hennes möjligheter att få boende. Ibland är situationen så hopplös att hon bryter ihop och bara skriker, berättar hon. Hon tycker att samhället inte bryr sig tillräckligt mycket.

– Alltså förstår ni inte? Hemlöshet kan fan drabba era egna barn, fattar ni det, era djävlar!

Se hela mötet med Ola och Maria i Uppdrag granskning på onsdag klockan 20.00 i SVT1 och på SVT Play"

Som sagt.. här följer den konversation som jag tänker att: Är det lönt eller inte?

Och när ska man avsluta den.. går det?

• Person 1 Här anordnas inga galor för att skramla in pengar och hjälpa dessa svenska svårt utsatta människor !!! Men hjälpa all världens invandrare går bra ! Fyfan för detta jävla landet !

  Gilla · Svara · 2 · 1 tim

  Person 2 Håller med!!! Så satans trött på vi ska hjälpa andra flyktingar o invandrare men inte våra egna svenskar... xxxx läste du i hemlösas grupp, den ny startade vad en politiker hade sagt, 3 grader e väl inget... Hade jag kunna sova i... Detta om hemlösa e ingen prioriteringsfråga.... Jävla svin till politiker vi har... 
  

  Gilla · Svara · 1 · 2 tim

  Bodil Fredriksson Nu får ni sansa er NN och NN !!!! Det här handlar inte om antingen eller. 
  Nu spottar ni ur er en massa felaktiga påstående som bara späder på hatet mot andra människor . Läs på fakta innan ni kräket ut ert hat!
  Vi ska inte hata! Vi ska hjälpa!
  Nåt annat är uteslutet och Sverige har råd till detta. Däremot skulle det vara jättebra om det anordnades galor för hemlösa också! 
  Ni kan ju börja själva, och ordna en insamling! 
  Var mot andra som du själv vill att andra ska vara mot dig 
  

  Gilla · Svara · 1 tim

  Person 1 Jag skriver exakt vad jag tycker och mina åsikter står jag för. Hjälpa ??? ska vi hjälpa hela världens befolkning och själva gå på knäna och bli totalt överkörda ! Vilken planet lever du på Bodil ? Se dig omkring i detta landet och se förfallet , allt har harverarat i det svenska samhället och inget fungerar längre ! För det finns inga pengar för vi måste ju hjälpa alla nyanlända som väller in i detta landet. Var finns hjälpen för de dom som redan har det svårt i landet Sverige ? Jävla skitsnack du kör med !!! SD 2018 !!! Det är såna som du som kör detta landet i botten som inte orkar vakna och se sveriges förfall .

  Bodil Fredriksson En liten rättelse bara, vi tar inte emot all världens flyktingar NN ! Det är en lögn. Vi är inte heller överkörda. 
  Visst finns det misslyckande, men i relation till allt gott som finns så är det mindre än en promille. Jag ser en massa människor, 87% av befolkningen som verkligen visar humanitet, både för hemlösa o flyktingar! Men matte kanske inte är din starka sida... Du tillhör själv, dem som fått massor av hjälp från det här samhället! 
  Jag kan bara beklaga att du saknar ödmjukhet som förstår alla människors lika värde o rätt till medmänsklighet. Alla!

  
  

  Person 2 O där blev du personlig Bodil Fredriksson, inte ok på nån nivå... Den hjälpen "vi" fått har "vi" stått på bara ben o bett om tusen ggr.. O de orkar inte många hemlösa göra... En muslim bryter mot koranen om dom lämnar ett muslimsktland.... Nog om dom... Att du blev personlig tog nog FAN alla pris i denna diskussion!!!!
  

  Gilla · Svara · 1 · 33 min

  Person 2 igen O jag har mina åsikter precis som du har dina o jag står oxå för mina....
  

  Gilla · Svara · 1 · 33 min

  Person 1 Bodil Fredriksson Va fan vet du om mitt liv och vilken hjälp jag har fått !!! Jag har inte fått någon hjälp och heller inte blivit erbjuden någon hjälp ! Min hjälp har jag gett mig själv och ingen har någon gång hjälpt mig. Så sitt för fan inte här och skriv en massa skit som du inte vet ett dugg om. Jag lyckades ta mig ur skiten alldeles ensammen. Passa dig för vad du sitter här och yttrar dig om !!!
  

  Gilla · Svara · 1 · 29 min

  Bodil Fredriksson Ja, jag tror på att inte kasta sten när man sitter i glashus Person 2 Det är personligt !
  

  Gilla · Svara · 28 min

  Person 1 Behåll ditt religiösa dravel för dig själv om alla människors lika värde. Mår illa när jag läser dina sunkiga kommetarer.
  

  Gilla · Svara · 1 · 28 min

  Bodil Fredriksson ..Och där sjönk diskussionen till sandlådan. 
  Tack för mig!

  
  

  Person 1 Åt helvete med dig !
  

  Gilla · Svara · 1 · 25 min

  Person 2 O då korrigerar jag oxå... Jag har inte heller fått hjälp, jobbat mig upp själv precis som Person 1... O i vilket glashus sitter jag i Bodil Fredriksson???
  

  Gilla · Svara · 1 · 25 min

  Person 1 Hon är ju riktigt störd ! Av vilken anledning har hon rätten att sitta och smutskasta folk ? Och hon ska prata om alla människors lika värde. Att matte inte tillhör min starka sida och att jag själv tillhör den gruppen som fått massor av hjälp av samhället ! Va fan yrar hon om ? falska förtal är straffbart och sitta och skriva en massa lögner på FB är också straffbart , Bodil Fredriksson. Och en sak till sopa rent framför din egen dörr först innan du ger dig på andra , utan täckning !
  

  Gilla · Svara · 1 · 37 min

  Person 2 Ja person 1, hon måste sopa rent hos sig... Vet jag.... O om Bodil Fredriksson säger att jag sitter i glashus vet jag vart falsk info kommer ifrån.... Tröttsamt...  
  

  Gilla · Svara · 25 min

  Person 2 O ja såna saker e straffbart... Så vet hon de med o de borde vi väl veta då om hon nu vet så mycket om oss....
  

  Gilla · Svara · 24 min

  Person 2 Det hon sitter här och skriver är olagligt och straffbart. Hon har kanske glömt att hon jobbar på ett ställe där sekretessen gäller ! Om hon nu jobbar kvar på Socialförvaltningen ? men spelar mindre roll , lika illa vilket !
  

  Gilla · Svara · 15 min

  Person 1 Hahahaha, jobb info oj läckte truten lite mycket nu... Känner till annat om henne... Inte acceptabelt vilket som... Olagligt o straffbart, japp 100% säker...

Person 1 och person 2  passerade båda förbi i mitt liv, på olika sätt för ca 10 år sen. Det har inget med socialförvaltningen att göra, där jag var i ett café, ett par månader förra året.

Det har jag inte svarat i tråden.. jag har ju liksom "tackat för mig".

Egentligen skulle jag vilja skriva till det för ordningens skull.. att de lämnar socialförvaltningen utanför. Frågan är om det ens är lönt...

Utifrån just den här tråden så tar jag på mig att det blev personligt. Men jag avskyr när personer dömer ut en hel grupp av människor och tydligt säger att de inte förtjänar nån hjälp, då vänder jag mig till den personen som uttalar sig.

Jag har varit nära den här situationen många gånger och också i kontakt med alla kommunala resurser och förvaltningar , rehabiliteringar och sjukvårdsavdelningar som kan vara inblandade i dessa svåra situationer. Jag vet vilken hjälp som finns men också vilka brister som finns. Men det går oftast att åtgärda.

Väldigt få personer kan säga att jag har tagit mig ur den här situationen alldeles på egen hand utan någon som helst hjälp. Väldigt få..

Även om man kämpat sig igenom många hinder, på egen hand, vilket är beundransvärt, så finns det alltid någon som tagit ansvar för den ekonomi ( bostad, försörjningsstöd, pension, andrahandskontrakt mm) som finns bakom, person eller myndighet. Hjälp har kommit någonstans ifrån.

Även om det inte anordnas galor för hemlösa så finns det organisationer som gör en stor insats i det tysta. Självklart behövs det mycket mer.. Men det är aldrig så enkelt att man bara kan säga att ingen gör något och ställa det mot flyktingar och invandrare... Då får jag nog!