Det har varit visning av konkursboet, visning av alla inventarier och maskiner. Ca 25 personer kom. Det är en olustig känsla att se folk gå omkring och rota, vända och vrida på ens grejor som inte är mina längre.. En timmes visning, den kändes ganska lång men jag är glad över att det momentet är över.
Jag hugger ved, bär in, staplar upp, pausar och kollar FB, hugger lite till, de stora tjocka bitarna som lagts åt sidan, tar i med all kraft och bräcker itu vedbiten mot huggkubben, en urladdning..
Jag bär in de nyhuggna bitarna o staplar upp dem inne vid vedspisen. Snart är förrådet tomt och det som ligger kvar ute under presenningen ska snart köras in. Nu kommer jag ha tid med det.
Nu kommer jag ha tid med så mycket annat också…
När jag hugger ved så springer tankarna iväg och jag tänker tillbaka på det närmaste året.. hur allt vände så snabbt till nya omständigheter som jag aldrig kunde ana och hur det slutade.. vad kunde jag gjort annorlunda? Hade jag en chans över huvud taget? Vad ska jag göra nu?
Jag tänker på de vänner som försvunnit.. jo, jag klarar mig utan dem men det svider förstås.. Vem kan man lita på?
Hur hade jag själv reagerat? Jag brukar tänka den tanken när jag stöter på problem där jag behöver ifrågasätta /eller fundera över varför människor runt omkring mig reagerar som de gör..
Det brukar gå lättare att komma fram till en ståndpunkt då..
När jag hugger veden så får jag ut den ilska som jag ändå känner, ilska över att jag blev så lurad och som till slut blev mitt fall..
Jag tänker på varför så många runt omkring mig ändå tycks anse att det är helt ok att en vän gör sig skyldig till handlingar som strider mot lagen och ändå bli uppskattad och omtyckt. Hur hade jag själv reagerat om en vän till mig gjort detta emot en annan vän?
Hade jag tagit avstånd då mot den som begick brottet eller hade jag valt "hålla mig neautral och inte ta ställning" som är det sätt som flera valt..? Jag kan förstå att man vill hålla sig neutral men det lutar nog till att jag hade tagit avstånd om en vän begick ett brott mot en annan av mina vänner. Jag hade tyckt att det var fel och jag hade troligen också uttalat det högt… men alla är inte som jag…
Ja, det är så mina tankar går, när jag hugger min ved. Ett alldeles utmärkt tillfälle att fundera över vad som är viktigt livet, hur man själv vill förhålla sig till sin omvärld. Det är inte enkelt och det är inte alltid jag får några svar på de frågor jag ställer mig men det hjälper att hugga ved och skingra tankarna som snurrar..
