Kom igen nu Degeberga :-)

Världens ekonomier går neråt en efter en, flera länder är nära konkurs. Vi upplever uppsägningar och nedskärningar på nära håll även i vår bygd.
Finns mitt jobb kvar om ett år?
Kommer a-kassan att försämras?
Har jag råd att vara sjukskriven?
Vill jag jobba till jag blir 67 eller 70?
Finns det någon pension kvar till mig när det är dax?
Orkar o vill jag jobba mer o mer för att få familjens kassa att gå runt?

I en tid som denna är det allt viktigare att se om sitt eget hus, sin egen ekonomi.

Network Marketing - att bygga nätverk - är en trend som kommer mer o mer. Den är inte ny... men har aldrig haft så många användare som nu och är idag den mest framgångsrika modellen att säkra sin inkomst. Varför?

1. Det är den mest rättvisa företagsformen att jobba med för att skapa sig en tryggad framtid!
Alla får samma ersättning oavsett ålder, kön eller sociala status.
2. Det är så enkelt att alla kan göra det!
3. Du kan jobba hemifrån och sparar in många utgifter som du annars har för att få in din lön. T.ex. bensin, bil o reskostnader.
4. Det innebär endast en minimal insats i förhållande till den inkomst du kan få. Du behöver inte investera mer än vad du normalt kanske satsar på att spela på hästar, köpa lotter eller en ranson lådvin eller ett flak öl...
5. Du slipper ta risker o behöver inte förlora något... som med spel o lotterier t.ex.
6. Du börjar enkelt vid sidan om ditt ordinarie arbete.

Så varför stå utanför när du kan vara med?
Tillsammans kan vi alla här, hjälpas åt att bygga upp vårt nätverk för att trygga vår egen ekonomiska framtid.

Vi är några stycken som har börjat!
Kom med oss du med!
Du har inget att förlora.

Vi ser fram emot att hör av dig!


I morgon är första dagen på resten av ditt liv...helt orörd och full av möjligheter!

Vad är det jag inte fattar?

Återbesök på ortopeden i Hässleholm.
Att vi får olika behandlingar på våra vårdinrättningar är sant. Det har jag gnällt över flera gånger här.
Idag var jag på återbesök, ett besök som egentligen skulle vara ett uppföljningssamtal via telefon men som jag bokade om ( tvingade mig till rättare sagt) till ett besök.
En skada i leden är inte undersökt och det är den som spökar ibland fortfarande.
Jag ville med besöket konstatera att det faktiskt var, och få dokumenterat i journalen, en Bakers Cysta som ortopedläkaren trodde per telefon tidigare. Att undersöka för att kunna avgöra är väl det minsta man kan begära!
Han kom fram till efter att ha känt lite att det NOG var en dylik. " Den kan man inte göra något åt, det får du leva med".
Jo... den frasen har jag ju hört flera gånger under mina läkarbesök.

Det märkliga är att när man själv söker på internet så hittar man sidor med åtgärder för olika problem. Men det är olika åtgärder för samma problem beroende på om man tittar på idrottsläkarsidor eller i vanliga vården.
Hur kan detta komma sig?
EN Bakers Cysta " går utmärkt att operera genom att sy ihop sprickan i leden så att vätskan stanna kvar och få ett gott resultat för resten av livet" läste jag på en idrottsmedicin sida.
Jag vill bara få alla möjligheter att bli återställd till det som det var förut.

Jag berättade att det nu går ganska bra, läkningen har gått bra och ganska snabbt. Det är nu 8 veckor efter operationen. Knäet är fortfarande kantigt och knöligt och som ortopeden sa, bara lite vätska som står kvar.
Jag har deltagit i 3 st Friskis & Svettis pass och det känns bra. Ikväll gick det bra att hoppa så smått.. Leden svällde bara lite efteråt.
Ibland när jag trampar till i vardagen så kan det bränna till ordentligt o sitta i en dag eller två men jag har förhoppningar att det nog ska bli rätt bra.
Läkaren förklarar allt med att artros som jag har är relaterat till de skador jag fått, eller tvärtom rättare sagt..
Jag protesterar o säger- det köper jag inte.
Jag fick en skada från en sekund till nästa. Innan hade jag inga problem. Dessa uppstod direkt efter skadan. OM jag hade fått bli undersökt direkt så hade skadan kunnat åtgärdas och artrosen hade inte behövt besvära mig efteråt heller. Jag köper inte dina förklaringar säger jag en gång till.

Ja-men det är inte lätt på en vårdcentral att bland hundratals knäskador, avgöra vem man ska skicka på ytterligare undersökning.. säger ortopeden.

Jag säger att om det var ett problem som sakta växt fram under tidens gång, kan jag acceptera att det uppstår den mängd av artros som nu uppstått, pga av det jobb och den belastning jag utsatt mig för men inte när det var en skada.

Ett trauma kan utlösa artros som redan är etablerad säger ortopeden.
Jamen.. jag hade inga problem innan och mitt andra knä som gått o stått lika mycket är helt friskt!
Själv tänker jag att det är väl tusan också.. Kan inte en enda av de läkare jag träffat bara helt enkelt säga att man gjort ett misstag och beklagar detta? Vad är det jag inte fattar? Varför måste han försvara hela läkarkåren när han själv egentligen inte har gjort något fel? Räcker det inte med att de felande läkarna vägrar erkänna att en feldiagnos är gjord.

Jag är en gnällig patient. När jag vill att han definitivt uttalar sig om Bakers Cysta så är han redan på väg ut genom dörren.

Vad är det jag inte fattar?
Att man inte får lika behandling o rätt till undersökningar trots att vi alla betalar skatt och patienavgifter?
Hur kan det vara möjligt att vissa får undersökning och andra inte när villkoren ska vara lika?

Hur kan han nöja sig med att säga NOG om en förmodad skada utan att få till ett avslut och säga att det är en sådan, utan tvekan.

Jag drar mig till minnes en helt annan historia som handlar om hur man löser problem. Visserligen en diskmaskin, men det handlar om attityd!
I Lökaröd had vi länge ett bekymmer med vår diskmaskin som stannade titt som tätt mitt i programmet. Olika detaljer byttes ut av olika hantverkare. Jag tror t.o.m. att vi t.o.m. fick ett helt nytt programvred, men inget hjälpte. Kassera maskinen och köp en ny! Den har ju ändå några år på nacken sa de alla. Men jag vill inte slänga bort en hel maskin bara för att en liten detalj inte funkar. Det är emot alla principer.

Men så kom Johan! Johan Nilsson på Eltjänster som utav eget intresse och nyfikenhet ville lösa problemet. Han drog fram hela maskinen, kopplade in den, stängde av den, vände ut o in på hela systemet med vilka magneter som slog av o på beroende på om vatten pumpades in eller ut. Till slut kom han på att utloppsslangen till vissa delar var igensatt av allt slam som genom åren lagt sig där vilket gjorde att när nytt vatten fylldes på så hade inte tillräckligt med vatten hunnit ut med följden att magnetventilen utlöste och stoppade påfyllnadsvattnet och maskinne stannade.
Summan av detta var att vi bytte den 40 cm långa avloppsslangen i botten och maskinen fungerade i flera år till.

Jag glömmer aldrig detta. Jag har tänkt på denna historien så många gånger därför att jag i princip aldrig varkens förr eller senare stött på en människa/hantverkare som med rätt attityd ger sig attan på att lösa problemet. Hans moivation var att han ju själv lärde sig något av denna undersökning.
Jag tackade honom hundra gånger och var mycket tacksam och imponerad.

Jag vet inte om han själv kommer ihåg detta längre.. men det är en helt rätt inställning till att lösa problem.

Jag hade önskat att denna attityd och vilja att lösa problem hade varit obligatorisk för landets läkare och övrig medicinsk personal.



Juice your body! Twice!!!

Mycket intressant!

I förrgår gjorde jag en god gärning som jag helt kort beskrev på FaceBook. Det inlägget har hittills producerat 37 gilla markeringar och flera kommentarer. Jag tror bara det är min födelsedag som fått högre publicitet, en bra bit över 100 gratulationer fick jag då. Helt otroligt och mycket glädjande.
Min goda gärning var en mycket anspråkslös handling.
På morgonen när jag skulle gå av bussen vid högskolan så låg ett jojo kort bredvid mig på golvet och det var bara jag kvar i bussen och kortet var inte mitt. Jag tog med det för att efter jobbet på hemvägen, hoppa av vid stationen, gå ner till resecentrum lämna in det på kundtjänst, tog lokalbussen tillbaka till stationen, vänta en halvtimme till nästa buss gick hem.
Under dagen hade jag ringt o kollat upp om kortet gick att spåra och kundtjänst kunde konstatera att det var registrerat på mina sidor så de hade uppgift vem som ägde kortet. Jag fick ju naturligtvis inte veta detta men de skulle skicka hem det till ägaren om jag lämnade in kortet. Sagt o gjort. Det var ett 9 zoners kort med 12 dagar kvar att resa, såg jag på kvittot.

Detta skrev jag nu på min wall och 37 personer har gillat detta.
I min tankevärld spinner jag vidare på vad det är som folk i allmänhet läser om och verkligen går ett steg längre och trycker till på en gilla funktion hos var och en av de personer som är mina vänner eller på min egen wall.

Hade jag inte gjort det jag gjort hittills hade det varit mycket intressant att plugga till beteendevetare.
En sak som intresserar mig mycket är att lägga märke till just sådant. Hur folk beter sig i olika situationer.
På FB får man mångas uppskattning för en sådan lite statusrad som min här ovan men också om en gulliga barn eller något som handlar om ens nära o kära.
OM man som jag också driver en Fanpage där jag marknadsför olika affärsidéer som ger en ökad inkomst blir det väldigt klent med gillatryckandet. Är inte det märkligt?

De flesta människor säger, när man pratar med varandra i små sammanhang, att i stort alla önskar att de hade lite mer pengar att röra sig mig eller drömmer om att vinna storkovan på spel o lotterier.
"Offentligt" på facebook vill man inte skylta med detta men gärna prata om det i små ord och drömma.. Så vad är problemet? Vågar man inte stå för att man vill ha mer pengar att röra sig med? Ja, jag vet inte.

I ett helt annat sammanhang, när man står på mässor och ska demonstrera varor eller tjänster t.ex. som jag gjort så många gånger så finns det ett alldeles bestämt mönster för folks beteende. OM det för tillfället är tomt vid ens bord så vågar ingen gå fram o vara intresserad först. Men om det står ett helt gäng där redan så blir det snabbt överfullt. Vad beror det på?

Så ofta har jag sett mönstret med ett gift par ( sambo eller vad som helst men ett par) oavsett ålder där mannen är lite nyfiken men tvekar och går inte fram medans frun är på väg till något annat och då går mannen förbi o följer efter henne dit hon går, så tittar de lite urskuldrande på mig och sneglar mot frun precis som om det vill säga att "ja.. det är bäst att följa med här men jag skulle egentligen vilja stanna o titta lite..". Det är i princip aldrig tvärtom! Vad beror det på?

Jag minns när jag var liten och Far startade konstveckan. Plötsligt kom det mängder med människor in i vårt hem för att titta på Fars tavlor. Det bästa jag visste var att sätta mig i utställningslokalen och studera folket som kom. Vem som vågar gå fram o prata med konstnären eller de som bara tittade lite runt för att alla andra tittade runt.

Väldigt få vågar sticka ut, gå sina egna vägar eller bryta sig ur det mönster som massorna uppvisar.

Det är ganska tragiskt tycker jag. Det säger mycket om den egna personen. Sorgligt .. men det är kul att studera.

.. och ännu roligare att göra det oväntade:-)


Juice Your Body

Maria Pietilä Holmner och jag.

Inför Gud är vi alla lika.... eller inte!
På sportnyheterna på TV4 hörde jag ikväll att skidtjejen Maria PH är borta för resten av säsongen. Direkt efter att det knäckte till i mitt knä kunde jag inte stödja på benet säger Maria. Så refererar Aftonbladet situationen. Detta hände igår. Idag fick hon en magnetröntgen där det konstaterades att främre korsbandet var av. Nu flygs hon genast hem till Norrland för att undersökas vidare. Därefter operation.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/vintersport/alpint/article14230850.ab

Jag missunnar inte henne på något sett sina undersökningar som hon får direkt efter skadan. Men inser att vi inte alls har samma rättigheter till sjukvård i detta landet, trots att sjukvården själva säger att det visst är så. Jag har i dagarna fått ett utlåtande med hjälp av patientnämnden där verksamhetschefen inte anser att de gjort något fel!
Mitt korsband var också av, inte helt men ändå. Jag får inget åtgärdat för det. Det får vara trasigt i resten av mitt liv.
Jag undrar stilla vad det är man gör med hennes korsband som inte görs på mig. Det måste ju vara enklare på mig eftersom mitt inte var helt av.
Magnetröntgen dagen efter direkt? Jag fick slåss för att få en tid i mer än ett år efter min skada. Läkaren nekade magnetröntgen så jag fick ordna kontakterna själv då det också visade på de skador som jag misstänkte från början.

Kan hon inte tillgodogöra sig sjukgymnastik eller? Det var vad jag fick rekommenderat. Tyvärr hjälpte det inte eftersom menisken var skadad och en spricka finns i leden som orsakar en s.k Bakers Cysta. Detta orsakade hela tiden inflammationer i mjukdelarna som gjorde vansinnigt ont. Inte skadorna i sig själva.. Ok menisken är opererad nu. TACK!
Men skidåkningen är ju hennes levebröd... ja ock?
Att kunna gå o stå och ständigt vara i rörelse på mitt café långa dagar var också mitt levebröd. Min ekonomi stod o föll med detta eftersom jag blev utan någon som helst ersättning i flera månader. En process jag överklagat i flera instanser, senast i förvaltningsrätten som nu avslagit. Nu får jag överklaga till sista instansen, Kammarrätten. Två månader har jag på mig att göra detta.

Maria har förstås sponsorer o sånt som ser till att hon inte drabbas ekonomiskt. Ett landslags, deltagare har väl också förmåner förstås som samhället bidrar till. Men som 50 +are och fåmansföretagare i café branschen ute på landsbygden får inga sponsorer eller förmåner från samhället även om man ordnar sysselsättning till samhällets medborgare och själv inte belastar samhällssystemet.

... om jag är bitter? Ja.. det kan jag inte neka till och förbehåller mig rätten till det i min egen blogg.
Men jag jobbar ändå för att det ska bli så bra det kan med de förutsättningar som finns. Knäet är inte stabilt och det känns lite ännu för varje steg jag tar, men jag har i två pass på friskis o svettis testat gränserna. Det funkar hyggligt med stödbandage. Jag hoppas jag inte vrider till det fler gånger för då är det nog kört..

Jag hoppas Maria PH får sin operation och kan komma tillbaka.
Inför Gud är vi inte lika.



Juice your Body
Tahitian Noni som nu blir Morinda Bioactives

Familjefikamys och lördagsutbildning!

Lördagen har bjudit på familjefikamys i Kyllingaröd.
Innan dess var jag och fyllde på en gasoltub till spisen...värmespisen..
Veden är slut inne och det börjar sina i förrådet. Det räcker nog bara februari månad ut..

Saga o Lelle vilade middag när jag kom men lite senare slog Saga upp sina bruna och sa Såå! Lelle frågade - är du klar nu? Jaa svarade hon, klev upp och var som en solstråle. Vad jag älskar att mysa med dem.
Jokke var i källaren och målade som han gör mest alltid nu, det är massor av tavlor o motiv som bara "vill ut"nu.

Temat är på rockiga porträtt. De som blivit avbildade nu är Jimmi Hendrix, Marilyn Manson och nu idag en kanonbild på ... ehh hur kan bara minnet försvinna så... Jag kommer inte ihåg vad snubben heter men var det Slash??
Jo det var det! Hatten-håret-kläderna.. allt i svart på en svart bakgrund. Det ska konst till att få till ljus o skuggor för att det ska synas. kanon var det.
Elin var förstås hemma iKyllingröd på första besöket efter resan. Ett gammalt familjealbum från Ekströms släkten kom fram o vi drömde oss bort till alla de gamla tanterna o gubbarna som levt före vår tid. Tittade på släktlikheter och vilka barn som var vem på fotona. Snart ska vi träffas och ha en bildvisning av Elins fina reseminnen från Afrika resan:-))

När jag kom hem deltog jag i en Live presentation via datorn med David. En ung kille, 19 år som gör kanon presentationer om vad det innebär att jobba med Talk Fusion, mitt senaste företagsprojekt som kommer att bli mitt bästa!!. Enkelt och lätt får man veta vad man behöver för att kunna jobba vidare. Direkt efter det var det internationell Live utbildning.
Det här företaget är bara det bästa jag stött på vad gäller alla hjälpmedel, support och upplägg för att nå det mål jag har satt upp.
Det var fler än jag som var med kan man säga... från USA, Dubai, Indien, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Sverige förstås.

Följande frågar är värd att fundera över?
Om du hade alla ekonomiska tillgångar du kunde önska dig och all tid du kunde önska för att uppfylla dina drömmar och kunna njuta av det, hur skulle ditt liv då förändras?
Skulle du..:
..bo kvar i samma hus som du gör nu? - Ja, det är inte omöjligt men förbättra en del skulle jag göra.
..köra samma bil som du gör nu? - Njae.. jag skulle nog se över andra alternativ.
..ta mer semester än du gör idag? - Ja, definitivt. långsemester i ett varmare land under vintern.. JA!
..betala av dina lån och ev skulder? - Absolut!!
..hjälpa dina närmaste ekonomiskt eller ge bort mer pengar till välgörenhet? SJälvklart!!
.. vara tillsammans mer med familj o vänner? Ja verkligen!! Idag går jättemycket tid för att jobba ju..

Nästa fråga blir då?
Om du fortsätter att göra det du gör idag, kommer du att nå dessa "drömmar" då?
...ehhh - NEJ!

Är du villig att göra något åt det?? - ABSOLUT :-))

Vad behöver jag göra?
... Ja.. det är det presentationerna visar och utbildningarna visar exakt vad jag ska göra.
.. och det är så ENKELT!

Jag är tacksam över att jag fått möjligheten att jobba med Talk Fusion.
Så många glada, trevliga människor får man på köpet i sin vänkrets.
Det är som gamla brevvänner man hade förr. Men man brevväxlar i realtid:-)) delar samma intressen, chitchattar om hur man har det och deltar i samma utbildningar!
Och skulle jag ge mig ut i världen o resa, så finns det vänner överallt som öppnar dörren och tar emot en,var som helst!

Juice Your Body!

Snart är det morgon...

Denna regniga lördag bokade jag in mig med Saga, Lelle, Dan och Jokke. Vi skulle träffas i Kyllingaröd för att gå ut i friska luften. Jag o Dan åkte till stan o hämtade dotter o barnbarn som var utan bil. Hur som helst när vi kom tillbaka så öste regnet ner... Istället blev det pizza, lek o mys, vila på maten och sen en fika.
Budapestrulle.. Mmmmm som är ett utav det bästa jag vet i bakelseväg.:-) Och det ska vara med HALLON... nu när jag letade bild så hittade jag bara en enda med hallon, alla övriga var med mandarinklyftor.. Nej, det ska vara hallon.




Någon chokladrippel behövs inte heller...
Man kan föra samtal med Saga nu på ett helt annat sätt än förut.. hon har lärt sig så många ord på sista tiden. MYS!!

Mätt o trett drog jag mig hemåt Kölevägen, satte fyr i kaminen o smög ner i soffan med stickningen. Mössor o benvärmare blir det på löpande band.. fast det sällan har behövts denna vintrar men det kommer väl till användning ngn gång ändå...

Avlutade med en film efter midnatt som jag bara strötittade på och jag vet inte hur den slutade. Lämnade faktiskt den innan dess och tänkte lägga mig, skulle bara stänga ner datorn först...

... och då fick jag en sån plötslig längtan av att bara få sjunga lite innan läggdax.. det blev lite länge.. och nu är klockan 03.00 pip. Men det var nödvändigt. Absolut nödvändigt.
Frank Ådahl blev det igen..

My feet are on the rock.. har jag vrålat här nu tre gånger minst. Den är bara sååå braaa!!!!
Ett fett gospel piano komp och häftiga sångstämmor till.
En psalm i Frank Ådahl stämning kom också med, En liten stund med Jesus.. Så underbart fin den också!
Jag bara älskar känslan <3

Drömmarna flyr iväg och jag tänker att jag skulle vilja sätta samman en konsert på gospel-rock tema. Då behövs musiker och körsångare.. Vilka då?
Familjen.. kanske barn o syskonbarn skulle vilja..

Ja, tänk om det kunde bli verklighet. Nu är alla ju stora och alla är musikaliska. Kanske dax nu då..




Juice Your Body