Plötsligt händer det!

När svåra problem ska lösas och svåra val ska göras så snurrar min hjärna runt, runt som en karusell. Till slut brukar det dock ramla fram ett beslut som är på riktigt ( fast jag tror det under resans gång, varje gång) Men när det väl kommer så vet jag att det är på riktigt! Även om det är svårt för andra att tro på det..
Jag har varit med om det förr och det kommer säkert hända fler gånger.

I går när jag stod o skrapade brädor så stod det plötsligt klart för mig. Man tänker så bra med sånt arbete! Jag vill bo i Huarödshuset! jag längtar efter alla de stora ytorna, att kunna ha ett eget rum till ateljé o verkstad, att få sätta upp det fina köksbordet jag köpt av Bitte, den underbara lampan till köksbordet som Ninni gjort, att kunna ha ett eget rum till barnbarnen innan de blir så stora att de inte vill sova över hos mormor, att få bada i ett sprillans nytt badrum, soligt o ljust i hela huset, att kunna bjuda hela familjen på middag hos mig och alla får plats runt bordet, att kunna gå bort till puben om jag får lust eller fika i affären när jag blir trött på mig själv..
Alla de drömmar som var anledningen till att jag köpte huset, det var plötsligt glasklara. Framförallt var alternativet glasklart.
Allt har ju varit ganska suddigt länge...

I dag fick jag ett samtal av en  väninna som akut behöver flytta och mitt torp stod överst på hennes lista. Vilket sammanträffande!

Det innebär att jag inom kort kommer att flytta rakt in i byggröran, så snart köksbänk, spis, vask o kyl finns på plats så kan jag bo där. Jag kan laga mat, diska, tvätta kläder och använda badrummet. En säng i en hörna.. Det är allt som behövs till att börja med.
Väninnan flyttar in i torpet som det är, så snart jag flyttat ut.

Plötsligt händer det och det bara smäller till, snabbt som blixten.
Jag är nöjd o ser fram emot detta.

Min hjärna är galen..

Ja, det är sant. Ibland blir jag så trött på den ( hjärnan) och önskar att den bara skulle gå att stänga av.
Men jag har aldrig hittat den knappen och har väl liksom lärt mig att det är bara så den fungerar.
Den går igång och ser möjligheter överallt hela tiden och inbillar mig att det här, det här är ju jättebra och måste testas. Åh ena sidan och åh andra sidan...
En process som bara går igång utan att jag kan göra något åt den. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom landar i ett beslut som då blir det rätta. Jag får ha tålamod.

Nu handlar det om huarödshuset VS borråkrahuset igen...
Du som känner att det tröttar ut dig att läsa kan hoppa över detta... men jag skriver på och känner en tillfredsställelse i att skriva av mig.

I tisdags fick jag äntligen tid att återigen kunna göra något eget, aktivt arbete i huarödshuset.
Det är brädorna till garaget som blev målade och ligger på tork.
Innan jag öppnade ytterdörren och klev in, var jag i affären o handlade lite och tog en fika. Samtidigt kom Stefan J och Kjell M och tog en kaffe. Att sitta där och snicksnacka med "gubbarna", väckte minnet av alla glada stunder jag de senaste 4 åren tillbringat i denna fikahörna, tillsammans med alla gubbarna. De har betytt väldigt mycket för mig och trivseln i affären och jag saknar dem alla!!.
Samtidigt kom också Sara D och frågade om vi " skulle gå ut en sväng".
Det gjorde vi, precis som vi gjort så många gånger förut och pratade om livets spelregler.
Ute på vägen kom Alice A gående med sin älskade lånehund och vinkade med hela kroppen!
Hej Bodil, är du här o hälsar på!  Kära Alice som jag bytt så många trevliga samtal med och som också blivit en riktigt god vän.
Jag saknar er alla!! och den familjära känsla som vi hjälpts åt att skapa i affären.

Sen till huset.... värmen som mötte mig ( efter alla vedermödor för att få pannan att fungera) slog emot mig och plötsligt såg jag framför mig hur hela planlösningen, med de möbler jag samlat ihop, både nya och gamla som är tänkt att ge mig den plats och den volym som jag i huvudet målat upp.
Så fint det kan bli tänker mig hjärna som nu spinner iväg och inreder hela huset och placerar mig i den miljön. Magkänslan blir varm och det känns ombonat o fint.

Brädorna är målade ( de som hittills är sågade och skrapade) och jag packar ihop, släcker bygglampan, låser och kör hem till torpet.

Jag är förvirrad. Ännu en gång ställer hjärnan till det för mig. Ska, ska inte, ska, ska inte...

Jag älskar mitt torp. När livet är kaotiskt och stressen flåsat mig i nacken så är känslan av att köra hem till torpet den bästa jag kan föreställa mig. Att bara komma hem till tystnaden, till skogen är den bästa avkopplingen som min introverta sida så väl  behöver, för att balansera den översvämning av intryck som det innebär att jobba med människor och service. En lisa för själen.

Klokskapen och förnuftet har gjort en plan att jag på ålderns höst, innan jag blir för gammal att orka, ska bosätta mig mer centralt med service inom räckhåll.
Magkänslan har ännu inget behov av den närheten till service.
Så länge jag ännu arbetar och sinnet blir fullmatad med mänskliga intryck, är torpet och skogen det jag längtar efter.
Hur det blir när jag helt o hållet går i pension vet jag egentligen inte.. men jag tror att förnuftet har gjort en rätt bedömning. Jag kommer att behöva lite liv o rörelse omkring mig då.
Men det är några år till, till detta inträffar..

Jag har fått många goda råd och synpunkter, Tack!. men i slutändan är det ändå bara jag själv som kan avgöra hur det ska bli.

Så.. jag blir galen och tänker att jag skulle vilja få tag på den där avstängningsknappen.

Snart är jag tillbaka på banan..

Så mycket det är som har hänt den sista månaden.. Jag har knappt hängt med..
Avslutet i affären, nytt jobb dagen efter, pensionärstillvänjning, frankrikeresa med systrarna och renovering där, hemma igen..
Jag är snart tillbaka på banan.
Har kunnat röja upp en del hemma för att återfå ett  drägligt hem. Nästan all ved är inne.
Jag har kunnat baka och laga till sådan som passar min IBS mage, bara en sån sak.. att ha den mat tillgänglig som jag mår bra av!
Jag har haft sovmorgon och kunnat slappa lite, framförallt ha ett annat tempo.
Jag har jobbat ca 50% men också ryckt in extra vid sjukdom. Fått prova på de olika avdelningarna i en större butik och blivit så väl mottagen av alla.

Och huset i Huaröd... ja det står där o väntar. Jag har bara varit där för att serva & sota pannan och fylla på pellets, bytt en rördel som var trasig..
Faktum är att jag blivit rätt duktig på att sköta min pelletspanna. Lite stolt är jag.

Men det har ändå hänt lite där den sista tiden. Skorstenen är nu klar! Nyputsad och fin utan plåt! Takstegen är monterad till att uppfylla sotarens säkerhetskrav.
Två element är utbytta till nytillverkade dito i gammal stil och nyligen monterade.
Nu finns ett alldeles helt och nytt värmesystem, ett alldeles nytt o fint badrum, iordningställt efter konstens alla regler vad gäller våtutrymme.

Jag är jättenöjd!
Nu hänger det bara på mig. En container till, behövs tas hem för att tömma det sista skrotet.
Brädorna till garaget ska skrapas klart, målas och monteras.


  


Sen, sen är det inomhus som ska fixas, målas och läggas golv, lite gipsarbete också.
.. och så elen förstås, som ska bli klar..
Dagvattenledning ska grävas ner, utedäck ska byggas..
Till våren ska plattorna på framsidan läggas om, trappan till ytterdörren ska fixas till med räcke och annat som plats för soptunnorna.
Sen ska hela huset målas.

Jag hoppas hitta hyresgäst som uppskattar Karlins väg 39.
Det får inte vänta för länge.. det är dyrt att ha två hus med alla fasta kostnader och det är mina renoveringspengar som stryker med. Men det går inte på nåt annat vis.

Äntligen frihet.

I nästan hela mitt vuxna liv, har jag längtat  efter att bli  pensionär.
Eller rättare sagt, jag har längtat efter mer frihet! Den frihet man får när man blir pensionär.
Jag hade gärna sett att den hade kommit tidigare!
Tänk att behöva vänta till man passerat 60+ för att få den frihet som jag och många med mig längtat efter.
Frihet att bestämma över sin dag.
Frihet att bestämma i vilket tempo dagen ska passera.
Frihet att inte behöva göra något vettigt.
Frihet att skjuta upp saker till morgondagen.
Frihet att bara vara.

Vårt samhälle är uppbyggt på att man måste jobba för att försörja sig. Många har förmånen att jobba med sådant man tycker är roligt men många tvingas slösa bort större delen av sitt liv på jobb som de avskyr och mår dåligt av. Det är ett systemfel och jag avundas inte dem som hamnat där.
Jag har haft förmånen att nästan alltid haft arbete som jag trivts med. Det är jag tacksam för!!.

Dagen efter avslut i Huaröd var jag på nytt jobb i Åhus. Jag fick en rivstart på nya jobbet.
Det blev i princip heltidsjobb de första två veckorna men ikväll, ikväll har jag känt av den frihet som jag så hett längtat efter.
Det är söndagkväll, normalt på Huaödsjobbet har varit att hemifrån lägga en del beställningar pga av tidiga stopptider måndag morgon.
Ikväll behöver jag inte det. Och jag är dessutom fri i 3 dagar till innan jag ska jobba nästa pass.
3 dagar! det jag påbörjade i dag här hemma, kan jag fortsätta med i morgon. Att klyva den sista veden och få in den i vedboden.
Naturligtvis skulle den ha klyvts redan i våras när jag staplade upp den ute för sommartorkning men det hanns inte med då..
Idag har jag spänt upp en presenning på gaveln av vedboden för att både ved och klyv ska vara torr under arbetet.
I vanliga fall hade jag nu fått vänta en vecka till, innan nästa moment hade kunnat göras. En frustrerande tillvaro. Så små, små steg framåt. En för mig stressande situation som jag levt med hela mitt vuxna arbetsliv.
Nu är det slut med det!
I morgon kan jag fortsätta med veden så att det blir klart så att jag sen kan fortsätta med att fixa brädorna till garaget i Huarödshuset som ska målas och spikas upp.
Med flera dagar ledigt i rad, så blir allt lättare.
Jag är tacksam och glad.
Tänk att jag äntligen är här!


Idag har Dan och jag också kört våra motorcyklar till värmegaraget för vinterförvaring, vi har haft tid att dricka kaffe och snicksnacka, ätit middag tillsammans.
Jag kan få lite tid att vattna blommor, sortera o tömma plast/plåt och andra sopor innan de står och surnar i förrådet, tömma diskmaskinen och tvätta innan allt svämmar över och alla andra hushållsgöromål som jag vill få undan.
När jag jobbar 10 timmarsdagar, har jag varkens haft lust eller ork att ta itu med sådant.
Nu kan jag äntligen få tid till lite av varje och utan att känna stressen över att varje ledig minut måste utnyttjas till att få undan sådan jag vill ha gjort, därför att det dröjer typ en vecka till nästa gång det finns ett dygn ledigt.

Äntligen frihet! Och om några dagar ska jag få min första lilla pensionsutbetalning!
Tänk att jag bara behöver jobba halvtid nu några år innan den slutliga pensionstiden inträder.

Frihet!

Till huvudstan

Egentligen skulle jag åkt redan i somras.. men det blev bara inte av.
När nu moster Ie som egentligen heter Ingegerd, skulle fylla 85 så fick det ändå bli av.
Hon är min Gudmor.
Hon bor i Stockholm.
Jag tänkte åka tåg.
Men så annonserade min vän Pelle ut på Facebook att han skänkte bort sitt badkar mot avhämtning.
Pelle bor också i Stockholm.
Badkaret hade exakt de mått som passar i mitt badrum. Badkar är dyra och jag älskar att bada.
Sagt och gjort, det fick bli bilresa tur o retur för kalas och avhämtning.
Dan ställde förstås upp och körde. Badkaret skulle precis gå in i hans nya volvobil.
Långtur med fikapauser på tu man hand. Då har man tid att snicksnacka om allt och inget.

Vi hade tur med exakt allt. Väglag, tidsplanering, batteritid för gps i mobilen..
Men det var på håret med batteriet.. Därför önskar jag mig nu en mobilladdare till bilens uttag. Jag glömde ju ta med min laddare. Vi skulle ju hitta en adress i Hässelby och därifrån en adress tvärs igenom stan, i Handen. Utan gps hade vi aldrig fixat det.

Här är några bilder, upplagda med tillstånd från kalaset hos moster Ie, hennes fru Kerstin, min mor Margareta och morbror Ingemar. Kerstins syskon var också med, men inte på bild.

 

Morbror Ingemar och Mor

Ingemar och moster Ie

Alla tre syskonen på bild.

Firades gjorde också Ingegerds tvillingsyster Gunnel som gick bort för några år sen, 

men som fanns med på foto.

Det här fotot tog jag av ett gammalt foto som fanns i bokhyllan. Det är min mormor Lova, morfar Nils och yngste sonen Ingemar.

Att jag är lik mormor Lova är ingen nyhet, däremot blev jag helt överväldigad av att se att morbror Ingemar och min systerson Sebastian Fredriksson är så väldigt lika. Det har jag aldrig sett förut..

Generna går igen.

Jag är så otroligt glad att jag åkte och hälsade på och uppvaktade moster Ie. Man vet liksom inte riktigt när man kommer att ses nästa gång. 

Kära moster Ie, hon är så rolig, så rar och jag tror att hon var lika glad som jag över att vi sågs.

En måndag på jobbet

Energi-intag
7,45 : 1 ägg, 1/2 burk makrill
11,30: 1 kopp kaffe, 1 cig
14,30: 1 burk yoghurt med mussli o nötter, 1/2 kopp kaffe, 1/2 cig.
17,00: 1/2 wienerbröd från gårdagen

Sen planerar jag att snart äta middag, det blir nog vid 19 tiden.

Min arbetsdag började 8,30 och slutade 16,15. 45 minuter senare än planerat.
Butiken stänger kl 18 så en av tjejerna kom för att lösa av mig.
Jag hade bett henne att komma lite tidigare för att idag skulle jag göra storbeställningen själv och visste inget om hur systemet fungerade..
Precis då kom det en hel del kunder. Posten kom också då med alla paket o brev som ska registreras och sorteras på hyllorna, samt hämta avgående post.
Det körde ihop sig lite och det tog tid innan jag hade fått instruktioner hur varuprogrammet skulle hanteras.
Måndagar är en ganska hektisk dag. Idag dessutom trasslig p.g.a strömavbrottet i helgen så att alla tekniska apparater behövde återställas och loggas på med omstart. Jag fick ringa efter hjälp och det löste sig så småningom.
Jag börjar med att sätta på kaffe till de fikagäster som gärna hänger i fikahörnan,
tänder upp överallt, sätter igång o loggar in på kassasystemet, postdatorn, svenska spel apparaten och beställningsdatorn med gratis wi-fi till besökare. Mycket inloggningar att hålla reda på.
Men jag har lätt för inloggningar men däremot svårare för att komma ihåg namnet på folk..
Sen är det dax att baka av frukostbullarna i ugnen.
Därefter är det hög tid att sortera bort ev. utgångna varor, städa undan och fylla på i mjölkkylen.
Plocka fram varor från lagret, vika kartonger, svara i telefon,  stå i kassan och hälsa kunderna välkomna med ett Gomorron.
Mjölkleverans för morgondagen ska göras och läggas in på datorn.
Grönsaksbeställning för onsdagens leverans ska göras och plocka undan trista grönsaker.
Köttbeställning för leverans i morgon.
Plocka upp dagens mjölkbeställning som nu har kommit.
Plocka upp dagens storleverans från Axfood som nu har kommit.
Brygga mer kaffe till kaffekunderna och eventuellt plocka fram lite frukost till dem som önskar.
Lämna ut paket och lösa in vinstlotter.
Ta bort gårdagens tidningar och sätta upp dagens inkl. dagens löp..
Byta ut prislapp och affischer på veckans kampanjvaror.
Jag har ännu inte lärt mig hur man ändrar priser i datorn men det ska vi fixa denna veckan.

.. och så rullar det på, hela tiden något på att göra listan.
Jag konstaterar att det inte blir några minuter sittandes och att matintaget inte håller måttet.
En bra sak är att det blir minimalt med nikotin.

Nu står jag här och skriver inlägg vid hemmadatorn. Ännu har jag inte suttit ner sen halv 8 i morse..
Precis som på caféet...

Men jag älskar det.
Tusen tack för detta jobbet!

Världens bästa jobb!

Jag är så otroligt glad. Jag har fått världens bästa jobb! Att få vara Lanthandlare.

Tänk att allt för en gångs skull bara flöt på i rätt riktning.
Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb, ett jobb som passar mig som handen i handsken.
Jag kan inte direkt peka på vad som gör det men...
Det bara är så!
Allt passar mig.
Att få prata med kunderna och försöka få dem att gå iväg med ett leende.
Få vara med och strukturera upp rutiner.
Få ta ansvar.
Att ha överblick över hela verksamheten.

Men framförallt att få möta alla glada kunder som hälsar en välkommen och Lycka till.
Det är Lycka.

Att få sjunga är som en kick

.. och jag har varit sångnödig länge nu.

Sen vi lade ner Andreas kvintett har jag inte haft mer än vardagsrummet som sångforum. Ok.. det funkar men..

Jag älskar att sjunga i stämmor och få höra alla harmonier, spännande rytmer och allt annat som följer med att sjunga tillsammans.

Syster Johanna har ju hittat sitt forum.. Motettsällskapet men det är inte det jag är mogen för nu.

Jag har precis hittat mitt forum. Jag har sen ett par veckor gått med i församlingens gospelkör, ledd av Daniel Löfqvist. Vi övar i Everöds församlingshem varje tisdag.

En lagom stor kör, mest kvinnor och som vanligt med för få män...

Det är jätteroligt och övningstillfällena är roliga. Vi har kluriga taktövningar, kluriga stämövningar och kluriga tonsäkerhetsövningar. Det är fullt av utmaningar och jag gillar det.

Det ger mig en härlig avkoppling med högsta skärpa.. jo, det låter ju motsägelsefullt, jag vet.. men det är så det är.

Framförallt så ger det mig den kick som ger mig energi. Det är kul.

Jag har alltid varit ganska svag för gospel, dock inte så mycket traditionell gospel som jag kan uppleva blir lite tråkig i längden..

Men hittills har vi haft häftiga arrangemang att öva på där jag får en utmaning.

På min Spotify rullar nästan bara Samuel Ljungbladh som har en härlig röst.. men framförallt så har han alltid så häftiga arrangemang. De ger mig den musikaliska utmaning och upplevelse som jag behöver ha emellanåt för att fylla på må bra kontot.

Andreas Kvintett är saknad.. inte bara av oss som sjungit i den i 15 års tid.. utan även av de som lyssnar.

I somras hade vi en bejublad konsert i Andreas' nuvarande församling, Unnaryds och Femsjö's församlingar. Våra konsertbesökare har nu efterfrågat en julkonsert och det är bestämt att vi ska stråla samman för en dylik den 12 december.

Vi har ju en massa fina sånger i bagaget men ger oss  ett övningstillfälle i förväg för att uppdatera att stämmorna fortfarande sitter kvar. 

Jag ser fram emot detta.

Så har ni Andreas Kvintett abstinens så är ni välkomna till Unnaryds kyrka den 12/12.

Fruktansvärt och fantastiskt

Två ord med rakt motsatt betydelse.. inträffar på samma vecka.
Idag har jag följt den fruktansvärda skottlossningen i Paris, orsakad av människor, inte värda namnet..
Att skjuta ner oskyldiga människor..
Att sprida skräck
.. Det är fruktansvärt!
Love, peace and understanding.. En devis som jag tog med mig redan under det berömda 70 talet.
Lika aktuell i dag.
Vi ska sprida kärlek, fred och förståelse, inte hat, skräck och död.

Jag kan också känna en fantastisk glädje över det faktum att jag fått högsta betyg på min Bildkurs på Högskolan i Kristianstad.. igen. Både kurs I och II.. Högsta betyg. Det gör mig riktigt glad och tacksam.
Jag kan nu känna mig stolt över att ha läst in 2x15 högskolepoäng i ämnet Bild, måleri -  en ämnesfördjupning.
30 högskolepoäng. Jag har jobbat med olika tekniker, olika material, gjort presentationer på mina arbeten, skrivit inlämningsarbeten om utställningsbesök, bildanalys och kurslitteratur och så det stora projektarbetet med tillhörande processbeskrivning, en dokumentation.
30 högskolepoäng gör mig väldigt stolt.

Ytterligare en fantastisk händelse denna veckan är att jag fått ett jobb. Jag ska ju bli Lanthandlare.
Jag blev tipsad av en nyfunnen FaceBook vän och slängde in en ansökning. Jag var sådär måttligt intresserad då.. men ju mer jag tänkte mig in i situationen insåg jag att det kunde ju inte bli mer perfekt. Jag insåg också hur mycket jag saknat kundkontakten, att ge service till kunderna, byta några ord och få dem att känna sig nöjda med sina inköp. Nu får jag göra detta igen. Men också att få vara med att utveckla och förbättra det som behövs, förnya och komma med idéer.
Jag är så jätteglad för denna möjligheten.
Jag börjar på måndag med att gå bredvid och lära mig.

Kärlek

Halleluja Moment

I fredags eftermiddag kom två små töser för övernattning. Mamma skulle jobba och pappa springa Lidingöloppet.
Det blir mycket rita o måla. Det är kul.
Krita o vattenfärg är en rolig blandning.

Att fylla i skuggorna efter blommorna på fönsterkarmen som letade sig ner på pappret som låg på bordet, var en rolig uppgift. Och vilket spännande mönster..

Vi hann också med att hämta våra gamla sagoböcker o pussel i förrådet,  fika i hembygdsparken, leka på ¨stora lekplatsen¨ vid skolan och mycket annat. Men också en och annan mysstund i soffan. Härligt.

Helgen bjöd också på en fantastisk konsert med en fantastisk musiker.

En av Sverige bästa sångare och låtskrivare, som vigt sitt musikaliska liv åt kristen musik, Samuel Ljungbladh, var för en gångs skull på nära håll, EFS gården i Åhus. Det var en tur att jag upptäckte i tid och kunde köpa biljett innan de tog slut... 

Hela mitt musikaliska väsen är nu fyllt till brädden ett tag framåt. Han har an underbar röst, exakt rätt balans på Soul-Funk-Gospel, en aning rockinspirerat.. precis i min smak. Renodlad Gospel blir långtråkigt i längden... Men Samuel Ljungbladhs låtar och arrangemang blir aldrig tråkiga. De har alltid det där lilla extra i alla arrangemang som gör att man aldrig tröttnar.

Jag hade turen att sitta typ knappt 2 meter från scenen..

En bit in i andra halvlek tog publiken från Gospellinjen i Glimåkra steget fullt ut och reste sig i bänkraderna och diggade stående. När den låten var slut visade Samuel att de kunde sätta sig igen. Skönt tänkte jag som fick sikten skymd av dem som stod snett framför mig. Jag var på vippen att säga till dem att gå ut i gången emellan raderna..

Det var lite mellansnack. De fattade inte hans fina meddelande utan for upp så fort det blev ösiga låtar. När det närmade sig slutet och sista låten, blev vi alla uppmanade att stå upp och han tog fram en historia med Cindy Peters, som var lika kort som honom själv. Han bad om en stol att stå på. Det fick han.

Samuel berättade att Cindy Peters började alltid sina konserter med att gå från scen, ända längst bak, säga hej till publiken, vända om igen mot scenen och berättade att detta var för att alla, även de som satt längst bak, hade betalat fullt biljettpris för att höra och se henne. Det var en snygg gest. Jag hoppas Glimåkrafolket förstod vinken och tar med sig detta till nästa gång de är på konsert.

Vi fick i början veta att konserten var till för alla, alla som kom för det kristna budskapet och ville ha lite Halleluja moment, för dem som ville höra låten som spelades på prinsbröllopet och för dem som kommit för den musikaliska biten. Några spridda Halleluja och AAAmen hördes emellanåt från publikens håll.

Själv tänker jag att jag fick mitt Halleluja moment av den musikaliska upplevelsen och att jag hänger med Gud i bakgrunden. Det blir bra för mig.

Försäkringsbedrägeri..?

I går tappade jag mina synfels slipade solglasögon i havet. En våg kom o sköljde dem av mig från huvudknoppen. Jag var inte medveten om att de satt där uppe..
Borta var de i alla fall... Pierre Cardin och allt..Tusan också!

Jag svor över min dumhet och Dan hjälpte mig att för syns ! skull leta ungefär där vi gått i och åt det håll strömmarna gick.. Naturligtvis hittade vi dem inte..

Min kära lillasyster tipsade mig om att kolla ifall min försäkring kunde ge utdelning.
Idag tog jag fram mina försäkringspapper. Jag kunde utläsa att jag hade variant Bas.
I den ingick inte någon allrisk/drulle händelse..Om jag istället hade valt nivå Mellan hade den omfattat denna typen av olyckshändelse.
Men jag var inte helt säker. Det är inte helt enkelt att utläsa allt finstilt i försäringsalternativen som bekant.
Därför ringde jag och frågade för säkerhets skull, bara för att få veta det jag just läst, att jag jag skulle haft alternativ Mellan. Jag fick också veta att det skulle kostat mig typ 30 kr extra i månaden.
Det hade jag ju behövt nu och det hade varit värt det. Självrisken var 1500 kr. Ett par specialslipade solglasögon går löst på flera tusen kronor....

Hade jag nu inte varit en helt igenom ärlig person skulle jag förstås ringt o utökat min försäkring till "rätt" nivå och sen manipulerat händelsen i datum lite typ.. om ca 3 veckor eller så.. Då hade jag fått ut ersättning på försäkringen för de förlorade solglasögonen.

Nu är det ju kört eftersom jag redan ringt o frågat.

Jag får då och då höra från min omgivning att: du är ibland ärlig så att du är dum..
Jag vet inte ...

Jag är inte en sådan person som själv skulle lista ut detta tillvägagångssätt.
Jag ringer bara o kollar och berättar ärligt hur det gått till.


Bra eller inte.. kostsamt blir det i alla fall.
Men så är det väl, ärliga personer får täcka upp ekonomiskt för de utbetalningarna som bedragarna räknar ut och får ersätting för..


Kärlek till alla.

Musiken omsluter mig..

Ikväll var jag på lokal konsert i Degeberga med Thomas Håkansson och hans pianist/gitarist Semir Sitarevic. Tema var Björn & Benny - från Hep Stars till Kristina. En fantastisk föreställning.
Helt oväntad och annorlunda än vad jag föreställt mig. Vi fick en historisk, nostalgisk tillbakablick berättad för oss, varvat med utvalda sånger. Fantastiskt.
.. och publiken klappade takten på 1:ans och 3:ans taktslag som vanligt...
Ehh jag har lite svårt för det:-))

När jag kom hem var jag tvungen att lyssna på lite gamla ABBA låtar men ganska snabbt spårade jag in på den artist jag lyssnar på just nu Samuel Ljungblahd. Jag är en typisk periodare!

Sååå bra! Soul, funk i en härlig blandning. Jag bara älskar att lyssna.
Det som händer är att livet bara stannar upp, jag omsluts av alla toner, synkoperingar, hans härliga röst, fina körsättningar, fantastiska arrangemang, den underbara Hammondorgeln i fina slingor.. och mycket mer.
Allt detta ger mig inspiration till att sätt igång o skapa min egen musik.
Det är midnatt och jag ska upp o jobba i morgon men som sagt.. tiden står stilla en stund.
Bra musik är som en god natts sömn.
Att bara få lyssna.. högt!


Jag brinner...

Kram på er i sommarnatten.

Jag är vägen, sanningen och livet..

Hmmm... ja, jag har just sett 5e och sista delen av TV-serien The Bible som gick nu före påsk.
Det är en storslagen serie, dramatisk, dynamisk, tragiskt med så mycket ondska och så mycket våld men trots allt finns det ett hopp. Inget har väl egentligen förändrats på dessa 2000 åren...

Jag är vägen, sanningen o livet säger Jesus.
Förlåt dem för sina synder.
De vet inte vad de gör, säger han om dem som korsfäster honom.
Det är stort.
Att vara så ödmjuk inför dem som drivs av ondska, hämnd och rädsla över att förlora sin s.k. makt och som inbillar sig att de talar i Guds namn..
Det är stort.


I mitt liv kan jag tänka att det är synd om människan.
Synd om dem som drivs av rädsla och hämnd och som förvandlar detta till ett straffa andra och som tror sig ha rätt att styra och bemästra andra människor, de har en lång väg att gå..
Att inte kunna växa av egen kraft istället för på andras bekostnad.
Det talar bara om svaghet och litenhet.
Vem har rätt att döma andra människor?


Ända sen jag som liten gick i söndagsskolan och jag fick bilden av en Gud som att det var en gubbe i himlen,  har jag funderat över detta.
Hur de som företräder en s.k. Gud och säger sig förmedla hans budskap gör det så krångligt för sig.
Jag har haft svårt att förstå vad de säger och har de fortfarande.
Konstiga ord och historier som inte går att begripa och man knappt fattar vad de egentligen försöker säga..
Det är förmodligen det största hindret till att de flesta tror att de inte är troende..

Min Gud är en inre kraft som gör att jag vill och kan förlåta dem som inte vet vad de gör.
Det är jobbigt ibland, men jag försöker..
Min Gud är en inre kraft som jag ibland ber om hjälp av, för att klara av att möta de förvecklingar som uppstår i möten med andra människor.
Min Gud är den inre kraft som gör att jag kan gå vidare efter att ha fått ett slag i ansiktet.
Man kanske kan säga att jag jobbar på att vända andra kinden till.
Ibland tar det lång tid och ibland är det lätt meddetsamma.
Min Gud är inte en gubbe i himlen utan en styrka som bor inne i mig och som jag försöker använda mig av när det går snett.
Jag jobbar inåt så att säga istället för att försöka styra vad andra ska göra.
Ibland går det fel och då tar jag nya tag.

Jag kanske kan kalla mig kristen även om jag inte alltid lever upp till den ödmjukhet som jag önskar att jag hade haft alltid.
Var mot andra som du vill att andra ska vara mot dig!
Det har jag försökt att praktisera och lära mina barn.
Ibland har jag lyckats leva upp till det men ibland inte.
I grunden är jag en god människa med goda avsikter.
Det jobbar jag på hela tiden och försöker att välja mina krig.
Kriga inte om du inte kan vinna.
Vänd andra kinden till och hitta ödmjukheten.


http://www.svtplay.se/video/1123806/del-1-av-5-i-begynnelsen

Kraam till alla i eftertänksamhetens tecken.