.. och så var det det där med frissan..

Det är nästan precis två år sen som jag gruvade mig för om jag skulle klippa mig eller inte.. Jag lade in några fejkade foto med olika frisyrer på mig..
Nu är jag där igen..
Håret är långt och jag längtar efter kort hår. Det ÄR jobbigt med långt hår...det är bara i vägen jämt.
Det där med att " klippa borten bit av min personlighet" har jag tampats med varje gång jag överväger frisyrbyte och det har ibland tagit ett helt år för mig att fatta det avgörande beslutet.

Nu ska jag kanske en gång för alla bestämma mig för att det är slut med tanter med långt hår.
Kort ska det va!
Jag älskar när det är praktiskt, även om det är roligt ibland... att kunna ha håret " utsläppt".
Men vid min ålder... När jag är så här gammal som jag är nu.. så prioriterar jag sånt som är praktiskt.

Kolla gärna på inlägget och kom med kommentarer.
http://bb-bodilsblogg.blogspot.se/2011/07/ny-frissa.html

Juice Your Body!

Försäkringsbedrägeri..?

I går tappade jag mina synfels slipade solglasögon i havet. En våg kom o sköljde dem av mig från huvudknoppen. Jag var inte medveten om att de satt där uppe..
Borta var de i alla fall... Pierre Cardin och allt..Tusan också!

Jag svor över min dumhet och Dan hjälpte mig att för syns ! skull leta ungefär där vi gått i och åt det håll strömmarna gick.. Naturligtvis hittade vi dem inte..

Min kära lillasyster tipsade mig om att kolla ifall min försäkring kunde ge utdelning.
Idag tog jag fram mina försäkringspapper. Jag kunde utläsa att jag hade variant Bas.
I den ingick inte någon allrisk/drulle händelse..Om jag istället hade valt nivå Mellan hade den omfattat denna typen av olyckshändelse.
Men jag var inte helt säker. Det är inte helt enkelt att utläsa allt finstilt i försäringsalternativen som bekant.
Därför ringde jag och frågade för säkerhets skull, bara för att få veta det jag just läst, att jag jag skulle haft alternativ Mellan. Jag fick också veta att det skulle kostat mig typ 30 kr extra i månaden.
Det hade jag ju behövt nu och det hade varit värt det. Självrisken var 1500 kr. Ett par specialslipade solglasögon går löst på flera tusen kronor....

Hade jag nu inte varit en helt igenom ärlig person skulle jag förstås ringt o utökat min försäkring till "rätt" nivå och sen manipulerat händelsen i datum lite typ.. om ca 3 veckor eller så.. Då hade jag fått ut ersättning på försäkringen för de förlorade solglasögonen.

Nu är det ju kört eftersom jag redan ringt o frågat.

Jag får då och då höra från min omgivning att: du är ibland ärlig så att du är dum..
Jag vet inte ...

Jag är inte en sådan person som själv skulle lista ut detta tillvägagångssätt.
Jag ringer bara o kollar och berättar ärligt hur det gått till.


Bra eller inte.. kostsamt blir det i alla fall.
Men så är det väl, ärliga personer får täcka upp ekonomiskt för de utbetalningarna som bedragarna räknar ut och får ersätting för..


Kärlek till alla.

Dispyt med ett pågasnöre..

.. i morse i busskuren... Nej jag har inte dåligt morronhumör:-)

Kort bakgrund.
För någon månad sen satt en kille i busskuren, sådär i 17-års åldern, tror jag. Övriga busskompisar och jag, stod  med ryggen  emot honom i öppningen av nämnda kur.
Obestämbara ljud hördes bakifrån.. Vi vände oss diskret om o sneglade på vad det var som lät..
Först trodde jag att det var de många nitarna i skinnjackan som skrapade mot busskursglaset men såg snart att han satt o spottade loskor framför sig mellan de jättestora Dr Martin kängorna av storlek fyrtioskidor. Inte en eller två gånger  utan var 20e sekund minst. En pöl blev det.. Äckligt!!
Jag ville inte tänka på att jag kunde oventades klivit rakt in efter honom o trampat i loskhögen.
Det var liksom proceduren med själva spottandet som lät konstigt.

Han hade redan från börjat dragit våra blickar till sig med den extrema outfiten. Förutom nitarna och kängorna var han rakad på sidorna vid öronen och håret färgat gult uppe på huvudet. På ryggen på jackan stod det JESUS nånting med stora bokstäver. Det gick inte att läsa om det var ett positivt eller negativt omdöme om Jesus.. Jackan hängde i veck.

Dagen efter samtalade vi lite vid busskuren om vem denna vilsna rebell var. Jesus jackan stämde liksom inte riktigt in kändes det som.. Men vi var alla överens om att vi borde ha sagt något - att det inte är ok och spotta ner hela busskuren så att ingen kan gå in där eller stå.. utan att trampa i spottloskor..

I dag kom han igen strax efter mig och de andra bussresenärerna kom ungefär samtidigt.
En svart Saab släppte av honom. Det tog 5 sekunder efter att han satt sig så var spottandet igång igen.
Det är ingen överdrift att han böjde sig fram var 20e sekund och spottade framför sina kängor.. och idag hängde tungan på kängorna och slängde säkert 20 cm bredvid kängorna, längs med marken..
Hoppas han inte trampar på och snubblar på dem, den lille pågen.

Jag vill inte missa detta nya tillfälle och sa därför vänligt men bestämt att:
- Du kan vara vänlig och gå och spotta någon annanstans än mitt i busskuren där alla människor ska stå och gå.
- Vi är utomhus och lever i ett fritt land, sa han.
- Det är inte ok att spotta en hel hög i busskuren där folk trampar, sa jag.
Han tände redan på första meningen och rebellen glödde till.
Nu kom en hel svada ur hans mun om att det här är ingen matplats där vi sitter o äter, det är utomhus och blablablabla..
- Jag tänker inte diskutera, sa jag. Jag bad dig bara vänligt att gå o spotta någon annanstans än där vi står.
- Jag kan minsann komma hem till dig och spotta ner golvet där du bor!!
- Nu är du tyst, sa jag, detta var en grej för mycket.
Han blev tyst.
Bussen kom och vi klev alla på.
Jag kokade en liten stund för mig själv men det gick rätt fort över.

Mest tycker jag synd om den vilsna, rebellen som inte kunde komma på något bättre att säga.
Jag vet inte om han tyckte att jag skulle bli rädd..
Det skulle kunna uppfattas som ett hot men.. det var ju ett hot! Jag kände mig dock inte särskilt hotad.
Busskompisarna höll andan en stund och stönade sedan så smått...

Ja.. nu återstår bara att se om han kommer att åka med denna turen fler gånger och i så fall.. kommer han att spotta ner hela busskuren då?

Kraaam

Högertrafik?

..och då menar jag faktiskt trafik. Inga omskrivningar för politiska lägen eller nåt annat..
Detta är ett ämne jag tänkt på många gånger och får anledning att fundera över varje dag.
Nu fungerar det mycket bättre att promenera så därför har jag återigen börjat med att gå från högskolan till centralstationen för att få lite motion varje dag.
Jag vet inte hur långt det är.. ett par-tre km kanske. Jag går gärna till hållplatser ännu längre bort om tiden räcker till detta. Ibland stiger jag också av en hållplats tidigare och går till bilen som står o väntar nere vid hållplatsen nere i Degeberga vid banken.

På väg från högskolan till centralen är det en kombinerad gång- och cykelväg. Det är kaos vad gäller trafikregler. Det som mest förvånar mig är att majoriteten beter sig som om det vore vänstertrafik..

Jag minns när det var vänstertrafik och det skulle bytas till höger.
Speciella låtar spelades på radion ( svensktoppen) som " Håll dig till höger Svensson, håll dig till höger  annars slutar det, med en riktig smäll, snälla svensson."  och några andra. Det klassiska klistermärket med H som man gödslade med och vi ungar satte det på allt överallt.

Åter till dagens trafik.

Det är märkligt att det inte finns klara trafikregler för kombinerade gång- och cykelbanor tycker jag.

Jag klipper in en fråga & svar från NTF här:

Jag och min hustru är flitiga gångtrafikanter, som har fått ett litet problem. Vår motionsrunda går långa stycken på gemensam gång- och cykelbana. Vi har tidigare gått på den vänstra sidan för att känna oss lite säkrare. Vi upptäcker på så vis lättare den snabbare trafiken som mopeder och cyklar. Nu har vi dock hört att vi gångare alltid ska befinna oss på den högra sidan utom när vi går på landsväg. Vad är det egentligen som gäller?

Svar:

I trafiklagstiftningen är det inte reglerat på vilken sida man ska gå på en kombinerad gång-, cykel och mopedbana. Fordon ska dock föras till höger (högertrafik) och därför är lämpligt att gående går längst till vänster i färdriktningen. Jmf utdrag ur Trafikförordningen nedan:

Trafikförordningens 7 kap. 1 § (utdrag): "Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen."

Är den kombinerade gång- och cykelbanan utmärkt med påbudsmärket"Gång- och cykel- mopedbana" där banorna är åtskilda, ska gående och cykel/mopedförare följa märkets symbol.

Beträffande gångbana (trottoar) och övergångsställe rekommenderar NTF att gående vid möte med annan gående håller till höger.

Själv pressar jag mig så långt ut till vänster som det bara går för att den gående som jag möter ska förstå min avsikt..att vi i Sverige har högertrafik sedan 1967, därför går jag på vänster sida och möter cyklister på min högra sida. Trots det så går i princip nästan alla på sin högra sida, vilket innnebär vänstertrafik ... är inte detta märkligt?

Fast ändå inte lika märkligt efter att ha lästa svaret från NTF här ovan.

Om man möts på en trottoar eller ett övergångsställe, där det inte är fordon (cykel/moped) inblandade så möts gående på höger sidan...

Så ologiskt och förvirrande. Varför inte köra högertrafik rakt igenom på alla ställen?? Eller är det för svårt att besluta om?

Det är riktigt läskigt när cyklister kommer i en hiskelig fart både framifrån och bakifrån på båda sidor om en. Häromdagen kom det en cyklist i mörkret med hörlurar i öronen ( jag såg i det svaga ljuset de vita sladdarna som hängde ut ur öronen) på min vänstra sida bakifrån och precis bara svepte förbi mig så att jag nuddade vid styret med jackan.. Jag blev så in i galet rädd, hoppade till och skrek högt.

Cyklisten blev helt överraskad av min reaktion och skrek själv till. Han hörde mitt skrik trots musiken i öronen. Ursäkta sa han i förbifarten.. Först blev jag rädd, sen blev jag arg men då var han redan borta.

Hela vägen till centralen filade jag på ett inlägg om hur illa ställt det är med trafikvettet bland trafikanter på kombinerade gång- och cykelvägar.

Nu är det skrivet och jag kan precis som bloggande kompisen Gnäll- Emma kalla min blogg för Gnäll- Bodil...

Den går bara upp o upp..

..vikten alltså.. Varför är det på detta viset?
Sen jag slutade röka i april så är det inget som biter längre.
Mina kilo är som limmade på magen och blir bara fler o fler.

Jag är ändå ganska vaksam och flippar inte ut helt o hållet.
Att efter 38 år och massor av försök ändå lyckats så här långt med att vara rökfri är det ett straff att lägga till kilo. Ämnesomsättning har helt avstannat verkar det som..
OK, jag äter mig till en del som ersättning på röksuget men inte ens när jag är håller igen så gör morot ngn skillnad.

I hela mitt vuxna liv har jag i princip nästan kunnat äta vad jag velat. Har lagt ut några kg i omgångar om sådär 7 år.
Vid sådär 45 hade jag lagt på mig 15 kg sedan jag var 18, inte så värst mycket .. men jag hade dittills aldrig heller motionerat, bara haft ett rörligt jobb, hund och småbarn.
Jag bestämde mig för att göra mig av med mina 15 kg och gjorde en framgångsrik tid i VV.
På ett halvår var de borta och jag vägde lika som jag gjorde innan jag fick barn, 60-61 kg. Det var lite för lite... Målet var 10 kg viktnedgång. Så när allt stabiliserat sig stannade jag på 63-65 vilket är min absoluta bästa matchvikt. Där trivs jag bäst.
Den vikten har jag hållt i över 7 år utan problem. De sista två åren har dock vänt upp o ner på allt.
Traisgt knä och ett par sluta röka projekt har tillsammans gjort sitt.
Upp o ner har det gått beroende på rökningen.
Jag har i princip gympat hela sommaren i stygbyn på friskis passen och en del nu i höst. Jag cyklade också en hel del i somras. Jo.. jag gick inte upp lika mycket som nu men jag gick inte ner ngt heller.. Grrr.

Nu går det bara uppåt... och jag har aldrig vägt så mycket som jag väger nu, inte ens när jag var gravid.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av vad folk väger eller värderar folk efter det. Det är/gör jag inte nu heller.

Jag utgår bara ifrån mitt eget välmående och när magen tar emot när jag bockar mig ner då har jag nått min egen gräns...

                                                     

..Jo det är ett välfärdsproblem, jag vet. Men ändå.. jag vill gnälla lite.
Jag är arg, besviken och hjärnan tänker att nu skiter jag i detta o börja röka igen..
Ska det aldrig sluta? suget, cravings efter ngt som jag inte vet vad det är.. ännu efter 8 månader.
Jag är ju sedan lång tid avgiftad, det blir man ju fort. Vad är det som kroppen vill ha?


                                       

Jag vill bara vara som jag var innan.. varkens mer eller mindre.


                                                  

Morgonpigga tonåringar.. finns det?

... Ehh.. JA - DET FINNS DET O DE ÅKER SIMRISHAMNSBUSSEN VARJE MORGON!


Vi alla andra vill sova på bussen på väg till jobbet om morgonen.
Men ett litet gäng har mutat in sig längst bak i bussen och håller låda.
Eftersom det är väldigt mycket folk på bussen när den kommer till Degeberga, brukar jag sätta mig där bak för att få en sittplats. De har redan gått på tidigare någon stans längs vägen.
Det är typ ett gäng på 4-5 killar och 2 tjejer. hälften av dem sover som normala tonåringar så dax.
För några veckor sen satt två av dem bakom mig och drog igång med nåt spel på smartphonen som plingade och lät och deras vrål förstärkte ljudbilden dramatiskt.
Jag undrade stilla vad som var problemet..
-- ehh vad menar du?
-- Ja, varför gör ni inte som er kompis därborta, sover? som normala tonåringar brukar göra så här dax.

Jag fick ingen kommentar utan de bara glodde på mig som om jag kom från Mars och fortsatte att spela.
Efter ytterligare en stund sa jag:
-- Det är inte OK att hålla sånt liv på bussen som ni gör. Ta och sluta nu.

Det blev faktiskt en aning tystare.


I dag var det tyst fram till Everöd då killen snett bakom mig plötsligt drog igång sin spelare med värdens sämsta musik och högt dessutom. Jag hade fällt sätet och slumrade som vanligt men vaknade bryskt upp. Det var en hemsk hårdrock cover av en tjejpoplåt som går på radio nu, jag kan melodin men inte texten..
-- Kan du vara snäll och använda dina öronproppar?  sa jag.
-- Han bara tittade på mig..

Jag upprepade vad jag sagt en gång till..
-- Ja om du fäller upp sätet igen, sa han och pekade på sin kompis som satt bakom mig fast på det andra sätet och hade benen upp på sätet bakom mig..Han menade tydligen att kompisen var besvärad av detta. Men han hade inte protesterat själv.

-- Va, är det utpressning på gång eller?? sa jag och blev lite mållös av den urkorkade kommentaren.

Naturligtvis efter 3 sekunders betänketid kom jag på att jag skulle sagt att han inte behövde lägga sig i detta om sätet, det var en fråga mellan mig o hans kompis och sen skulle jag påmint om att han bara betalar för ett säte att sitta på så han kunde ta ner fötterna från det andra.. men nu blev det inte så, kanske lika bra.

Det blev tystare ett tag ända till kompisen bakom mig vaknade till liv någonstans på motorvägen och de började skrika till varandra om vad o var de skulle äta när de kom till skolan. De spelade nu ganska högt och hörde inte varandra annars.
Jag pluggade in min iPhone istället med morgonEkot på P1,  för att dämpa ljudet.

Det var bara en kvinna till framför mig som vände sig om och med en arg blick tyckte att de fick skärpa till sig. Mannen som satt precis framför mig avslöjade inte på något sätt att han hört vad som pågick.
Det gjorde ingen annan heller..

Själv började jag fundera ut olika lösningar på hur man kan tackla problemet..
-Att flytta ännu ett steg närmre och be att få sitta på platsen bredvid den som håller mest låda, då blir avståndet längre till polarna...
- Att ta med världens djupaste death metal låtar och trimma min iPhone till att spela ännu högre...
- Att klappa personen på kinden och fråga om han inte mår bra...

Det finns säkert fler lösningar, mer eller mindre kvalificerade.. jag veta bara inte vilken som kan ge resultat. Roligast hade självklart varit att sätta på en riktigt tung låt på högsta volym.. men då hade man nog fått förbereda övriga resenärer först eller hade ju kanske jag fått på skallen..

Jag går av allra sist på denna turen, ute vid högskolan och idag var det bara jag.
Jag frågade chauffören vad som är Skånetrafikens policy i sådana här fall.
Han hörde inte så mycket längst fram ( motorljudet är ganska högt också)  men lovade att han skulle ta upp det med de andra chaufförerna så att de kan säga till när "fjortisarna" ( som är i gymnasieålder rent fysiskt) går på bussen, att de tar det lugnt.
Det var inte ok att störa andra resenärer, oavsett om det är musik eller högljutt prat.

När jag kom till jobbet och berättade detta för min kollega, berättade hon om en sin resa häromdagen när det längst fram satt en dam som pratade ett annat språk och oavbrutet skrek i telefonen tills chauffören sa till henne att hon skulle dämpa sig.

Ja.. det finns många olika typer av omogna fjortisar som reser med Skånetrafiken, kan man säga..

Gympa

Ännu ett pass är avklarat på friskispassen i Degeberga. Nu är det två ggr i veckan. Sköönt. Det sista gångerna har jag dock varit riktigt trött.
Borrelia med penicillinkur o hjärtklappningen har tagit på orken tror jag.
Jag har tagit beslut att rensa ut för att komma till noll..och just nu är det inga vitamintillskott, ingen NONI !! (trodde jag aldrig) väldigt få kolhydrater.
Jag inbillar mig att symptomen med yrsel, hjärtklappning, matt o frusen emellanåt har med Borrelian att göra men för att veta tar jag bort allt utom vanlig mat eller är det fortfarande konsekvenser för att jag slutade röka i april.. Många säger ju att de första två åren efteråt drabbades man av typ alla märkliga tillstånd. Jag har ju när allt kommer omkring rökt i 38 år..

Jag är ju en envis sort och när jag kommer till gympan vill jag bara ge järnet. Fullt ös!
I kväll fick vi våra fiskar varma med nya rörelser.
Andra muskler än dem man är van vid, ska härdas och plågas. Men man brukar vänja sig.
Men jag blir trött.. alltså inte som vanligt för att man gympar, utan mer utmattad...
Hoppas det går över snart.

Kram Bodil

Cortison is da shit

Det har gått två år sen jag skadade mitt knä. Än är det inte läkt men jag jobbar på det.
Därför var jag hos min nya vårdcentral i fredags efter lååång väntan till deras ortoped.
Jag fick cortison. Tack! Nu ska väl de sista resterna av inflammationerna längst in ge med sig.
Den gjorde nytta direkt och det är skönt att kunna ta ett vanligt promenadsteg:-)

När jag gick därifrån funderade jag över mötet o tänker.. -att varför är det så att jag varje gång känner att läkaren sällan lyssnar på mig som patient?. Idag kom jag väldigt mycket närmre ett svar.

Inför varje besök har jag förberett mig med att gå igenom vad jag ska säga.
Jag vill berätta att jag kan gympa och jogga sen jag fick operationen men inte promenera mer än max 300 meter, sen är smärtan så svår o knäet så svullet att det känns som skadan skedde nyss. Numera räcker det med att vila mig igenom kvällen och dagen därpå är det genast bättre.

Jag vill berätta att när jag sitter på mitt kontor så stelnar o svullnar knäleden efter en stund så jag måste upp o röra på den. Jag har en höj o sänkbar pall under skrivbordet för avlastning.

Jag vill berätta att jag inte har några problem med att gå i trappor och gör det ofta på jobbet för att få lite extra motion.

Jag vill berätta att jag hittat glädjen av att cykla och kör flera långa rundor i veckan och det gör såå gott för knäet och all smärta är borta under den stunden.

Detta vill jag berätta för att jag inbillar mig att läkaren behöver veta detta för att få sig en ordentlig uppfattning om vad som kan vara problemet .. eller kanske hellre vad som inte är problemet.!

Kan du gå på tå? Ja.. Kan du gå på häl?  Nä..Är du frisk? ehh jag har borelia, och sen har jag ganska mycket hjärtflimmer nu, det har jag haft hela sommaren.... äter du ngn medicin? Ja, penicillin. Tar du värktabletter? Jag tar alvedon så att jag kan sova ibland.
Men läkare är aldrig intresserade av vad jag vill berätta. De ställer ett par frågor sen är det klart!

Idag var det alldeles uppenbart ... fast jag förstod det inte förrän när jag efteråt gick därifrån o tänkte igenom vad som hänt o vad som sades.
Det var alldeles uppenbart att efter ett par frågor o ett par tester så hade läkaren redan bestämt hur han skulle lösa problemet, efter detta var han helt ointresserad av att veta mer. Han hade bestämt sig.
Han hade ingen avsikt att dölja det heller.

Kanske är det så en proffessionell läkare ska arbeta, vad vet jag.
Men det får inte patienten att känna sig lyssnad på. Man går därifrån med känslan av att han vet bara en bråkdel om orsaken men finner ändå på en lösning som ska testas oavsett vad som kan ligga bakom problemet. Det får en att tappa förtroendet för hela läkarkåren och själv känner man sig överkörd på nåt sett.
Jag har alltid inbillat mig att en sjukvårdspersonal behöver lyssna på patienten för att få en hel bild av vad som kan vara orsaken till att patienten faktiskt sitter där.

I detta fallet förstod jag att min ortopedläkare var intresserad till en viss gräns. Patienten har ff ont efter en operation, pat. kan jogga o gympa med stödförband men inte sträcka ut benet helt.
Tack - du får en kortisonspruta. Eftersom du är opererad så är ju möjligheterna mycket bättre att den verkligen ska göra nytta. Jag hör av mig när jag läst igenom din operationsrapport.
Ok. Jag är nöjd med att han bekräftade att det syntes utanpå att allt inte stod rätt till, att han kände att det ännu fanns svullnad kvar och att han hade en vilja att ta reda på mer på egen hand genom att läsa om min operation.

Själv har jag under dessa två åren starkt börjat tvivla på om jag är inbillningssjuk eller om jag som 50 + tant inte alls är prioriterad i sjukvården. Jag råder alla att säga att man har spelat fotboll på hög nivå i sina yngre dagar.. då är det självklart att man får de undersökningar som behövs.

Jag får helt enkelt tänka om, om vad hur jag förväntar mig att ett läkarbesök går till och ur mycket detaljkännedom som faktiskt behövs.

Jag är ganska bitter på min förra vårdcentral, sa jag... eftersom de nekade undersökningar. Att jag kom till en magnetröntgen alls är helt o hållet min egen förtjänst.
- Det är historia, nu fokuserar vi på vad vi kan göra nu..

Ok..


Juice you Body