Inspirerad av Elin, min söta dotter, tänker jag nu dela med mig av Sinnesrobönen som blivit min vägvisare i livet när jag varken vet ut eller in eller bara behöver rensa hjärnan ifrån negativa tankar. Så här:
Gud, ge mig SINNESRO
att accepterad det jag inte kan förändra..
MOD att förändra det jag kan,
och FÖRSTÅND att inse skillnaden..
Jag räknar mig inte särskilt kristen eller troende i den meningen som vi annars tänker, men om man känner sig obekväm med att säga säga Gud i början så kan man byta ut det mot något annat ord eller helt utesluta det.
Jag tänker att min Gud är den kraft jag får av mina nära o kära så därför känns det helt ok för mig.
Men vad betyder den här versen egentligen?
Ge mig sinnesro:
Hjälp mig att hitta ett lugn helt enkelt, släpp taget, lägg ner, avveckla, tänk whatever...
att acceptera det jag inte kan förändra:
Inse att du inte kan ändra på den person som du just retat upp dig på.. eller någon annan händelse som du precis varit med om som gjorde dig upprörd, det har ju hänt o du kan inte göra något åt det, acceptera det helt enkelt.
Mod att förändra det jag kan:
Ge mig det modet som behövs för att vända en tanke, vilket innebär att jag först måste erkänna att jag tänkte fel, därefter kan jag förändra.
Och förstånd att inse skillnaden:
Hjälp mig att vara klok nog att förstå att förändingen inte handlar om att jag ska förändra någon annan utan endast kan förändra mig själv, det är det som är skillnaden. Endast genom att förändra mig själv eller min egen inställning till saker o ting kan jag förändra det som händer o sker runtomkring mig.
Jag ska ge några exempel stort som smått, ur vardagslivet där det hjälpt mig att må bra istället för att reta upp mig.
Ett verkligen litet problem som ibland kan växa sig ganska stort, är ett hushållsbestyr. Du tar hand om smutstvätten i familjen o ska sortera upp tvätten i högar. Ingen i familjen har en tanke på att det spelar någon roll om man lägger dit sin strumpor med avigsidan ut eller inte. Men för dig som tvättar så kan det bli ett problem eftersom du tycker att strumporna ska vara rättvända och det är du som får stå och vända dem. Det gör dig till slut sur o tvär och till sist tycker du synd om dig själv för att ingen bryr sig om hur du har det i tvättstugan och att du får extrajobb pga andras slöhet. Ilskan stiger i huvudet..
Här kommer sinnesrobönen in.
Ge dig sinnesro= lugna ner dig lite så att du kan börja tänka nya tankar.
Att acceptera det du inte kan förändra= Det är hopplöst att tjata på familjen om detta hela tiden, det ger inget resultat ändå... Hur kan du tänka/göra istället?
Mod att förändra det du kan= Du kan istället strunta i att vända andras strumpor och bara tvätta dem som de är, när de är rena så får personen som äger dem själv vända på dem. Du har ju faktiskt ett val.
Och förstånd att inse skillnaden:
Det är ingen mer än du själv som tvingar dig till att vända på andras strumpor.. Och förresten är det kanske ingen annan som tycker det är så viktigt heller. Om det är viktigt för dig kan du vända dina egna strumpor o strunta i resten. Du kan inte ändra på någon annan, bara på ditt eget sätt att se på saker o ting. Det är skillnaden.
Ur det lite större perspektivet.
Du har ett hyggligt jobb. Ganska trevliga arbetskamrater. Men det finns ett gäng som gaddat ihop sig o mobbar dig och du börjar känner dig ganska ensam. Detta kan få vem som helst att må dåligt men innan det går så långt, använd sinnesrobönen.
Gud ge mig sinnesro= jag tänker att jag måste andas lugnt och överge min nedstämda sinnesstämning
Att acceptera det jag inte kan förändra= Jag kan inte ändra på deras beteende hur hemskt det än är. Det kan bara de själva göra. Bara att acceptera.
Mod att förändra det jag kan= Jag kan förändra mig själv och min egen inställning till detta. Istället för att bli ledsen och låta detta komma in i mitt hjärta och ta det personligt kan jag tänka andra tankar. Jag kan bestämma mig för att "Äsh, de vet inte vad de säger eller föstår inte bättre, det är ju tragiskt men inget jag kan göra något åt.. jag vet ju att jag inte förtjänar detta. Jag vet ju att jag har gjort mitt bästa och är en trevlig prick och mer kan ingen faktiskt kräva. Jag går vidare i livet o möter dem med ett glatt Hej istället och tar plats." Detta är en helt oväntad handlig som får mobbarna ur fattning - om du inte reagerar som de har förväntat sig så tappar de balansen och vet inte hur de ska förhålla sig till dig, alltså måste de förändra sig.. Därmed har du uppnått två förändringar en för dig själv som får dig att må bra och en för mobbaren som inte längre vet hur den ska göra..
Och förstånd att inse skillnaden= Jag förstår att det enda som skett är att jag själv har förändrat mig och mina egna tankar.
Kanske är det någon som känner igen sig i detta eller som kan omsätta historien till en annan situation. Det sämsta man kan göra är att utse sig själv till ett offer, det hjälper varken en själv eller ens omgivning. Tvärtom blir man självupptagen och egocentrerad och ganska trist som person att umgås med.
Som barn var jag mobbad. Det formar en igenom hela livet på något sätt. Jag hittade en inre styrka som i princip gått ut på att det är bara jag själv som kan ge mig ett gott liv. Om jag vill må bra så får jag se till att må bra. Det var förstås långt innan jag kände till Sinnesrobönen. Den blev sen till ett verkligt verktyg istället för den magkänsla/överlevarinstinkt jag gick på innan.
Dagens Noni: Många i vår omgivning verkar inta ryggläge med influensakänning, ordentlig förkylning, hals- o näsont mm. Både Dan o jag har känt oss lite tröttare, fått ngn förkylningsblåsa och lite näskänning. Vi dubblar dosen och har klarat oss med det så här långt. Inga sjukdagar bara lite segare... Juice Your Body
Kram Bodil
