Dopklänningen är funnen :-)

Under hösten har jag haft i uppdrag att leta fram den dopklänning som vi har haft till Jokke, Elin o Linnéa. Efter alla flyttar vi gjort i familjen de sista åren så hade jag ingen aning om var den kunde vara.



Egentligen är jag en person som precis vet var alla saker finns. I vårt hem har alltid alla saker haft sin plats. Åtminstone sådant som jag har kunnat ha kontroll över. Typ dopklänningar o sånt. I köket stod kaffeburken på samma plats i 25 år, liksom saxen i kökslådan eller att alla plastpåsar, folie o sånt låg i samma låda i alla år. Gud nåde den som flyttade på det eller la det på ngt annat ställe.
Detta är ett sådan slöseri med tid att behöva springa o leta efter saker.. Tänk om alla hade jobbat utifrån samma grundidé.. att var sak har sin plats. Så enkelt det hade varit då. Nåväl..
Under våra år i Lökaröd så låg dopklänningen i skåpet med alla de stora dukarna. Men jag flyttade ju därifrån till påsken 2006 till en egen liten lägenhet hos Janne Karlsson och hade inte plats för så många saker. Så stora dukar o dopklänning blev kvar hos Dan o Elin som bodde kvar i Lökaröd vid den tiden. Sen dess har jag alltså inte haft någon koll. Jag flyttade sen till Trollemöllavägen, Dan flyttade till Kyllingaröd, Elin flyttade till stan, jag flyttade till Tingsävgen 71, Dan flyttade också till Tingsvägen 71, sen flyttade vi båda till Kyllingarödshuset och där bor vi alltså nu.
Men det finns ett antal ouppackade lådor, skåp, speglar, porslin, plastgrejor, ljusstakar, bakplåtar, sängkläder o handdukar, två stora lådor med rengörings- och tvättmedel.. och MYCKET ANNAT.
Vi tar lite lådor i taget när andan faller på, som nu.. O vips kom dopklänningen fram. Nu ska den tvättas o strykas så den är fin till Saga ska döpas.

Dagens Noni: Juice Your Body. Egentligen planerade jag o Jenny att vi skulle ha ett Noniparty innan jul men dagarna bara springer iväg.. så klokast är nog att ta nya tag i januari istället..
Kram

Fullt ös o lite nostalgi..

Så har andra advent passerat med full rulle.. Fredag kväll - julbord med Dan's jobb, Lördag- middag hos Jokke o Jennifer i Ystad, Söndag - Adventskaffe m nybakta lussebullar hos Linnéa o Alec. Puh.. Nu är det söndag kväll o strax sak middagen sättas igång sen blir det långslapp i soffan med Beck.
I går när vi körde till Ystad så kom vi förbi Maglehem och i mörkret såg vi busskuren helt översnöad o framgrävd.. Då var det ju lyse i den men vi hade inte någon bra kamera med oss. Därför körde vi förbi idag, en extra gång bara för att dokumentera hur det kan se ut med vinter i Skåne...



Efter adventskaffet hos Lelle & Alec körde vi ner om hembygdsparken för att köpa tovade inläggssulor till vinterkängorna som jag brukar köpa av en dam på julmarknaden där varje år, men i år var hon inte där tyvärr.. Dock fick jag tag på hennes namn så det blir till att ringa henne.
Att få dessa sulor i kängorna är som att sätta på rumpvärmaren i bilsätet. Det värmer gott.:-)
Vi passade förstås på att fika i Trolldegencaféet.. vårt gamla café som nu drivs av en dam som döpt det till Trolldegen.
Där är mysigt.. och det känns lite i själen att vi inte kunde utveckla det som vi hade önskat. Men med så mycket motstånd av hembygdsföreningen och det faktum att vi inte fick möblera om eller flytta på en enda möbel fanns det inte utrymme att utveckla företaget... vilket var synd!
Här är "vårt" gamla kaffeskåp som vi fick kämpa så för att få använda... fast ärligt talat så var vårt skåpinnehåll snäppet mysigare än denna inredning, lite rörig bild tycker jag..



Här är vårt skåp, på den tiden det begav sig:-)



Efter hembygdsbesöket så åkte vi över gamla marker - över Lillehem o Lökaröd.. Mysigt.. där har vi ju bott i 25 år och det skojar man inte bort..





Mycket snö blev det här också ibland..


Eller här när vi grillade på sommaren..



.. ock så en söt bild på våra hundar Nelly o Molly.. mor o dotter.



Vi passerade också Lillehems Utegrisar där grisarna så förnöjt gick på rad o bökade i snön. Längre bort gick en flock med suggor o kultingar.. Vad stora de är morsorna...





Lyckliga grisar!

Nästa helg blir det Elins & Dans helg + Lucia. Far och dotter fyller år på samma dag så då blir det kalas.

Dagens Noni: Eftersom jag inte tycks bli av med ledbandsinflammationen så ska jag nu testa ett nytt grepp. Galen i Noni som jag är och dessutom nyligen har kommit över en bok, skriven av en amerikansk kvinna, som berättar om typ 70 sätt som du kan använda Noni på. Där är ett kapitel om hur man gör omslag av Noni för att just bli av med inflammationer. Kanske det kan vara nåt??? Lovar att återkomma med redogörelse.



Juice Your Body har nu fått en ny betydelse!
Kram

Julbord

Ikväll har vi varit på det årliga julbordet med Dan's jobb. Eftersom alla jobbar på olika små gårdar så ses de ju knappt annars, utom vid julbord och ett par andra tillställningar. Det var trevligt som bara den.



I år var vi på Kulturens Östarp (Gästis) vid Blentarp/Veberöd. Ett julbord utan efterföljande dans och det var skönt.



Tanken var att det skulle undanröja alla problem med folk som dricker för mycket, vilket kan bli en riktig pina när man är ett sällskap, typ en arbetsplats och några spårar ur och ingen vågar säga till eller agera på något sett, särskilt inte chefen..
När alla var mätta o hade svängt och fyllt på en runda till så var det dax att åka hem.. djudnivån hade höjts vid något bord men mer hann det inte bli. Så skönt. Jag störs otroligt mycket av sådant.

Förra året var på Danne Stråheds gård som bjöd på revy, middag och dans. Det var någon varmrätt med kött, inte alls julbord. Det var väl rätt ok och revyn var väl godkänd.



Det bästa den gången var att Herr Stråhed bjöd på ett potpourie av Michael Jacksson låtar.. och det gjorde han JÄTTEBRA faktiskt.. det hade jag inte väntat mig.



Det värsta var bara att det just fanns med ett gäng grabbar i vårt sällskap som störde för alla andra och ingen ville säga till dem förstås.. De skränade o skrek och spillde ut o välte omkull och trakkade andra gäster. Hela vårt sällskap fick arga blickar av övriga gäster även om vi inte satt vid samma bort. Många tittade medlidsamt på stackars oss som hade sådana trista arbetskamrater..

Men det allra värsta jag varit med om på detta tema var ett julbord när vi var på Gårdstånga Gästis, men det är nog 10 år sen. Det var med Dan's jobb då också. När vi åt julbordet så kom det ett litet sött luciatåg som sjöng så rart och lyste upp tillvaron. Detta året fanns en kille som slog alla rekord i att vara otrevlig. Han gjorde sig lusstig över lucia o tärnor, skrek på dem och ville ta ljuskronan, välte omkull och bara uppförde sig extremt illa.. Alla förfasade sig men vår chef gömde sig bara bakom oss andra.. Till slut försökte några arbetskamrater att hålla honom på stolen och försöka få tyst på honom utan att det gick särskilt bra. jag menar att han skulle fått lämna tillställningen. Droppen var sen när alla skulle lämna stället och vi gick ut till våra bilar. Då fick jag syn på den stackaren som försökte hitta ett ställe att slå en sjua på och vad gjorde han? Precis vid vår bil halade han ut snoppen och siktade strålen på bilbakdörrens handtag. Jag exploderade. Jag rusade fram och puttade bort honom och skrek typ- VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED? Självklart fick jag bara ett intelligensbefriat svar.. och jag minns inte ens vad som hände sen... Dan kom o försökte lugna ner situationen..
Nog om detta.

Ikväll hamnade jag bredvid en man som jag inte träffat förut. Han var gammal bonde, typ i 70 års åldern, hade väl egentligen inte jobbat för Lantmännen Swehatch men hade följt med Bertil som satt på min andra sida. Bertil har numera gått i pension men alla pensionärerna från bolaget följer alltid med på julborden. Den andre mannen var gammal vän till Bertil och numera änkling och behövde komma ut lite. Det var en av de trevligaste människor jag träffat. Vi pratade typ samma språk. Det var så roligt när vi kom o satte oss och jag gjorde en kort presentation, som att Dan ( o jag) jobbar på anläggningen i Bökestorp vid Degeberga. Jaha sa han.... Bökestorp..? Bengt Fredriksson.. Bökestorp där han, konstnären bor? Javisst sa jag. Känner du honom? frågade jag. Ja, jo jag har nog en 10-15 tavlor av honom.. Han målar så mjukt och tilltalande men nu är det ganska länge sedan jag var där. Jaha svarade jag, så roligt! Är det den enda du känner i Degeberga eller är du bekant med området? Nä svarade mannen, jag har bara varit hos konstnär Bengt Fredriksson, vi brukar köra över Tollarp och ner genom samhället och upp för den branta backen.. Jaha svarade jag. Ja.. det är min far!.. Lång tyyyyystnad...
Är det din far? är det sant? Javisst svara jag, världen är allt bra liten..
Sen flöt kvällen på o vi hann prata om mycket. Han berättade också att hans fru hade gått bort för ett år sen och några tårar kom i ögonen, hur han hennes sista två sjukdomsår, suttit vid hennes säng varje dag, hur han fått lära sig att laga mat o sköta om hemmet och sin fru. Hur tacksam han var för att de fått 47 underbara år tillsammans, hur de jobbat tillsammans alltid med lantbruket och sina mjölkkor. Hur vackert det var att stå o se ut över blommande majsfält, få känna doften av nyslaget hö.. Detta var en mycket ödmjuk och varmhjärtad man som jag bara genast tyckte mycket om.
En liten, nästan flintskallig man med ordinär brungråaktig kavaj och röda, tunna blodkärl över näsan som det blir när man åldras..En typisk rar liten gubbe som hade lika nära till små, glada skratt som till tårar.
Jag tackade honom för att jag fått tillfälle att lära känna honom denna kväll. - Vilken underbar fru du har, sa han till Dan.:-)
Vi blev båda bjudna att hälsa på honom närhelst vi var i Lund, där han numera bodde ensam i ett jättestort hus.
Det skulle verkligen vara spännande att göra just det.!

Den här bilden får symbolisera Anders. Det är inte han med det är den som liknar honom mest och kan ge en känsla bakom min beskrivning.



Dagens Noni: Juice Your Body
Kraaam