Naturrum i solsken

Elin beställde fikaträff med sina päron i går, så vi packade in oss i bilen o for till K-town. Jag bestämde att vi skulle gå på naturrum och fika. Så efter att Elin slutade jobbet kl 13 så strålade vi samman på Vattenrikets höjdpunkt. Det är ett fantastiskt ställe. Och sådär på fredagseftermiddagen så kom det folk i en strid ström hela tiden. Det är kul att så många hittar dit.


Vårt kära Forsakar här i Degeberga ingår numera i Kristianstads Vattenrike. Snyggt!



Vi satte oss först ute på terrassen men det blåste ff kalla vindar så vi flyttade in.
God fika!! men alldeles för billigt!!! Vadå??? undrar ni kanske.. JO:
Som företagare i fikabranschen är det olyckligt när kommunen konkurrerar ut företagare med hjälp av att dumpa priserna. I det här fallet är det omsorgsförvaltningen som driver caféet. DET TYCKER JAG ÄR JÄTTEBRA!! Det gör att de som kanske inte annars kan komma i fråga på arbetsmarkanden ändå har en meningsfull sysselsättning. KANON! men... då ska kommunen ta ut marknadsmässiga priser så att snedvriden konkurrens inte uppstår. BASTA!
Kommunen bryr sig inte om att sätta priser som också omfattar en löneskostnad vilket alla andra caféägare måste göra. Det blir FEL!
Men fikan var jättegod och tjejerna i serveringen jätterara och duktiga.



Kan man bada här eller??



Kunde inte låta bli att undra över denna skyltens tillkomst. JO det behövs ju en skylt att det är tillträde förbjudet, bakom staketet var det nysådd gräsmatta. MEN.. ska det verkligen behöva upplysas på skylt att det är föräldrar som har ansvar för sina barn?? Är inte detta självklart?? Är det så illa ställt med föräldraskapet i vårt samhälle att man måste upplysa föräldrarna om detta via skyltsystem?? Tragiskt.
Men.. vi såg inne på Naturrums terrass att det behövdes.. Rätt som det var var det en kille i 8 års åldern som hade klättrat upp på cafémöblerna, ställde sig på bordet och hoppade upp och ner. Ingen sa till honom till att börja med utan mamman och ngt annat syskon stod 1 meter vid sidan om och sa inte ett skvatt om detta ohyfs...
Som sagt, skylten är kanske befogad ändå..



På väg mot parkeringen hittade vi dessa fantastiska skapelser - trädgårdsdesign av hög klass. Jättesnygga till klätterväxter. En sån vill vi ha!!

För övrigt skulle det bli invigning av denna lilla park dagen efter. Vi har mycket att glädjas över i vår bygd!!

Juice Your Body.

Min snygga handväska!

Idag när jag var i stan (Kristianstad) så gick jag till Café Miro och åt lunch innan mötet på mitt nya timvik skulle börja. Och det är märkligt.. när jag stod i kassan och skulle betala, kom det en tjej fram till mig och sa:
- Ursäkta mig.. jag måste bara säga att det var en väldigt snygg handväska du har. Jag har aldrig sett någon sådan, var har du köpt den? Eh.. jaha tack så mycket sa jag. Det är lite kul därför att du är nog den tredje, okända personen som kommer fram o säger detta. Jag är smickrad förstås men också förvånad.. jag köpte den i någon butik på Nova i Lund. Kanske var det Ilva eller nån annan inredningsbutik. Det låg fler olika storlekar i en låda som man bara plockade ur.. sa jag också.
Vi letade i väskan men hittade inte någon tillverkningslapp, tyvärr.

Så nu får ni bildbevis.




Visst blir jag stolt!! Och det är ju ovanligt att folk kommer fram till en på det sättet bara för att berömma ens handväska. Och detta var TREDJE gången. Det måste vara något speciellt med väskan..
Själv fastnade jag för den för att den var grön och så att det var Peace märket på den. Detta märke är ju nostalgiskt för mig som var tonåring på 70 talet när det kom.
Jag bara förälskade mig i den direkt... men såå märkvärdig är den väl inte..

Juice your Body

E du dum eller??

.. sa en väninna till mig idag och det var på allvar. Inte kul. "-Amen för helvete, skärp dig" fick jag också höra...

Jag vill beskriva situationen som att vi inte längre talar samma språk. En process som inleddes för ett par år sen. Sedan har det faktiskt bara gått bakåt tycker jag. Frågan är om denna vänskapen går att rädda alls längre..
Det är för många dysfunktionella tankar som flyger o far.

Därför tar jag till Sinnesrobönen.

"Gud, ge mig sinnesro - att acceptera det du inte kan förändra"
Ja tack!, jag vill ha sinnesro. Väninnans ilska ligger nog på ett djupare plan tror jag, men det är jag som blivit måltavlan. Jag frågade henne varför hon var så arg men fick inget riktigt bra svar. Alltså, jag kan inte förändra hennes ilska eller skälet till varför hon är arg. Alltså är det bara att släppa.. Det är bara hon själv som kan förändra sina tankar eller sätt att reagera på.

"Mod - att förändra det du kan".
Jag kan bara förändra mitt eget sätt att tänka och reagera. Alltså om jag ska få sinnesro så kan jag inte låta detta komma in till mitt hjärta och ta kål på mig. Jag får helt enkelt ha överseende med hennes ilska och tänka att jag vet ju själv att mina tankar är på rätt spår även om de krockar med hennes. Men hon vet inte det och det har jag överseende med. Hon befinner sig i affekt och låter känslorna styra utan sunt förnuft.

"och förstånd att inse skillnaden"!
Det lönar sig inte att gå i argumentation eller brusa upp, det löser inget när ilska ligger och gror. Om jag faller för den frestelsen kommer det bara att förvärra situationen. Jag vet bättre än så och försöker handla därefter. Jag vet att jag gjort allt som står i min makt för att lösa problemet och mer kan ingen begära. Därför lämnar jag det därhän och jobbar på att att få behålla min sinnesro så att jag själv mår bra. Min väninna får jobba med sin, den kan jag inte göra något åt.