Varför är jag uppe fortfarande?

Idag har vi firat vår fina 1-åring Saga Golstrand.



En underbar liten tös som hade sitt första kalas idag.

Fin tårta, designad av Lelle och tillverkad av Johan Darin.





När jag kom hem så tog jag itu med att städa undan lite verktyg och tomma flyttlådor för att äntligen kunna sätta ihop min stereo som jag är sååå glad för.
När vi sålde huset i Lökaröd, köpte jag mig en riktigt bra ljudapparat. Jag vill bara ha det bästa ljudet.
NAD förstärkare och DALI högtalare. Till detta en B&W subwoofer baslåda.




(Detta är baksidan)

Såhär ser framsidan ut.




Nu är klockan typ 3 på natten och jag är uppe fortfarande. Varför det?
Jo, jag var tvungen att lyssna på musik och få sjunga lite till.
För att fylla det behovet så tickade timmarna iväg bara..

Därför kan jag aldrig bo i lägenhet, aldrig.. det är jag helt säker på även om jag överväger det ibland.

Juice Your Body.

Kölevägen 113 i Olseröd !

.. ja, detta är nu min nya adress sen den 1/9.
I mars bestämde Dan o jag att sambolivet inte var det optimala utan särbo passar oss bättre. Man kan inte skylla oss för att vi inte försökt alla varianter som man kan prova..
Så efter en hel del letande efter lägenhet, hus att köpa eller ngt annat intressant så blev det nu här. Tania berättade i förbifarten en dag att de skulle lämna huset. Jag nappade direkt på det eftersom huset har alla de attilraljer som jag gillar. Putsade stenväggar invändigt, öppet upp i nock och med synliga gamla bjälkar i hela huset. Korsvirke och gammaldax tegel.
Nu är jag förvisso en person som helst äger ett hus så att jag kan rumstera om som jag vill men .. men att hyra detta verkar vara ett hyggligt alternativ. Det är inte så stora saker jag vill göra ngt åt och hyresvärlden är ok med små ändringar som jag själv bekostar.
Bilder ska komma...
Denna helgen har jag flyttat järnet.. de viktigaste sakerna.

Jag känner mig som Pettson o Findus i sagan om pannkakstårtan.. För att över huvud taget kunna göra några pannkakor så måste först cykeln fram o punktering lagas så att det går att cykla o handla mjölk...men först måste en nyckel letas fram till verkstan eller nåt sånt och då måste en stege fram som inte finns där den borde vara.....
Ungefär så.

Här finns inga förvaringsutrymme och inte några av de få möbler jag har kvar passar här med stil eller mått. Så därför måste först vissa möbler och skåp inhandlas för att jag ska kunna packa upp mina grejor och få loss lite fler flyttlådor så att jag kan packa ner några billass till.

Men som väl är har jag ingen tidspress att flytta ut mina grejor eftersom Dan bor kvar i det gamla huset.

Det är fantastiskt att ha nära kontakt med sina vuxna barn. De ger så mycket klokskap till mig. Vilken tur. Annars är ju risken att jag stannar upp i gamla tankemönster och stannar av i min utveckling. Av dem får jag höra sanningen. TACK barnen:-)

I bokhyllan finns en massa prylar, böcker, pärmar med gamla symönster och stickbeskrivningar på tröjor från 80 talets början. Kvittopärmar på grejor där garantitiden gick ut för 5 år sen... etc. Symönstren t.ex, 6 tjocka pärmar har jag flyttat med mig i flera omgångar och varje gång jag packat med dem så tror jag att, de kan ju vara bra att ha när jag tar tag i mitt syintresse.
Och....? har detta blivit av ännu? NEJ. Pärmarna bara står där o tar onödig plats och är dessutom tunga att flytta. Om jag inte har öppnat dem på de senaste 15 åren så hur stor är chansen att det blir nu?
Detta talade mina döttrar om för mig igår, när de var här och blev bjudna på köpepizza som en liten inflyttningsfest.
När de åkt så blev det till beslut att NU, NU SKA DET BORT!!!
Allt det där som finns i bokhyllorna som jag aldrig använder. Därför kom jag till slutsatsten att jag inte behöver alla bokhylledelarna heller.. OM jag bara sparar 25 % av det som finns där, så är det ingen nytta med hyllorna heller.
Jag kom istället på en mycket enkel liten lösning som skulle passa så bra till detta huset. Men då måste det fixas lite..

Från början när vi startade vårt gemensamma boende så köpte vi lite delar av hyllan Ivar från Ikea. Efterhand som vi flyttat o möblerat om under de senaste 30 åren så har Ivar systemet kompletterats med nya delar. jag vet inte hur mycket vi har nu. MASSOR. Och delarna är utspridda i olika förråd och gamla garage, alltså de som vi inte just nu använder.
Idag sa jag till Dan att vet du vad.. vi samlar ihop alla delarna på ett ställe och säljer av det på blocket. Där är säker minst ett 30 tal olika gavlar och hyllplan... ja.. minst över 60 olika hyllor. Hmmm.. -ja men vi kan ju ha en del till att sätta upp förvaring i garage o källare, sa Dan. Jo.. det förstås.. Vi tar vad vi behöver och gör av med resten. .och de gamla avlutade skåpen i garaget.. ingen av oss har plats till dem längre.. Jepp - Bort!

Och så är det med mycket saker. Det är dax att röja nu. Släppa taget. Tack vare barnen som talar om vad de tycker.
Jag försökte med att Linnea kanske ville ha kvar alla sina skytte- och pingispriser.. Vad ska jag med dem till? - Ja men du kan ju visa dina barn ..? Äh MOR! barn är inte intresserade av sånt och gamla teckningar och skolböcker..? vad ska man med det till?

Tja.. vad ska man med det till? .. och stick- o symönster går att skaffa om andan faller på, ifrån nutid.. recept och uppslagsverk finns på internet. Jo, det har de ju rätt i.

Denna hösten ska jag ägna till att sortera, ge bort, slänga och skänka allt som jag inte längre behöver. Även ifrån gamla oupppackade lådor med jättegamla grejor från tidigare flyttar. Nu ska det väck!
Barnen ska inte behöva ha en massa elände med att sortera o ta hand om efter mig, när den dagen kommer. Jag är faktiskt skyldig att göra detta under min livstid. Ja, det sa dom ju inte förstås, barnen. Det säger jag alldeles själv!

Till sist.
2 nya följeslagare flyttar med mig. Zlatan och Duffy. Jag hämtade dem idag hos Kristina o Ricard.
Efter att de gått husesyn, kissat i lådan och hittat matskålen så var det rätt lugnt igen. Jag fick faktiskt leta upp deras gömställe.
Och en fråga, är det ok att lägga sig till ro i kisselådan?













Juice Your Body.

Carsten, min knädoktor :-)

För ca 3 veckor sedan upplyste min mor mig om att det nuförtiden går att ringa själv till typ ortopeden bl.a. och be att få en "egenremiss". Så praktiskt!!
Hon hade hört det av en annan väninna som gått på sjukgympa på vår vårdcentral i två! år utan framgång och fått höra detsamma, och nu skulle få sin operation för att åtgärda problemet.
Jag har alltså ringt och fick besked att jag var välkommen. 2 månaders väntetid. "Ok, jag har väntat 1 år redan på att få hjälp så det funkar". Men i förra veckan fick jag ett samtal om att det fanns i återbudstid. Så...

I går var jag där. Där mötte jag Carsten. Jag är din knädoktor, vad är problemet.
Jag sa att - Nu är jag här för att en gång för alla bli undersökt och få reda på vad som egentligen är problemet. Jag har på egen hand lyckats få ner inflammationerna i ledband o mjukdelar men det är något kvar som gör att det hela tiden kommer tillbaka och ständigt har en molande värk som bultar och bränner. Inte så kraftig längre men den finns. Alltså måste det finnas en orsak till detta."
Han ställde ett par frågor, klämde lite på mitt knä och frågade - Vill du ha en magnetröntgen? ... JA TACK!! sa jag.
Då säger vi så. Om det är fel på menisken så opererar vi!. TACK sa jag igen.
Någon artros är det inte!.. Nähä.. Ok, jag blev röntgad med vanlig röntgen i februari då det konstaterades en begynnande artros..
Jamen- det ska inte behöva ge dig dessa besvären. När du fått din magnetröntgen så hörs vi av på telefon. Då säger vi så!

Detta tog ca 2 minuter. Sen var det klart...

I ett år har jag väntat... Nu fick jag ett positivt besked på bara ett par minuter. Jag hade förberett mig på så mycket som jag skulle säga för att övertyga läkaren om just detta men han ville inte veta mer förrän han sett magnetröntgen resultat.

Jag har funderat mycket på vad för upplägg man har inom sjukvården på en mindre vårdcentral. Är det så att läkaren har typ en chef över sig som säger att- du får inte skicka mer än 10 pers per år till magnetröntgen för det blir alldeles för dyrt för oss?
Så läkaren får då bestämma vem som ska offras. Jag är förmodligen då ett typiskt offer. Kvinna, 52 år inte någon idrottsbakgrund, fel kön..
Jag blir arg och tänker arga tankar!!

För mig är det självklart att lösa problem enligt följande modell:
Du får ett problem. Du undersöker och går igenom alla möjligheter och relevanta undersökningar tills du fått en klar bild av problemet är, sen åtgärda och därmed är problemet löst! (oftast iaf). Sen är i detta fallet personen ute ur vårdsvängen och kan snabbt återgå till ordinarie sysslor och belastar inte samhälle o vård mer. Man undviker personligt lidande under en längre tid dessutom.

Istället sker följande:
Ett problem (skada) uppstår ( läs, en patient med ett ont, svullet knä kommer och vill ha hjälp att åtgärda problemet, veta vad som hänt).
Läkaren undersöker pliktskyldigast det som han tycker är mest intressant, dvs det som går att påvisa i ett läkarintyg för att han inte ska behöva stå till svars för en i onödan utskriven sjukskrivning. Flera av patientens förslag ignoreras eftersom det inte går att styrka i ett läkarintyg. Ev tror han att det kan röra sig om en meniskskada men eftersom - ""man" ändå inte gör ngt åt sådana så är det ju onödigt med ytterligare undersökning".
Läkaren rekommenderar minsta möjliga åtgärd (sjukgympa) och hoppas att det räcker.
Efter 4 månader med mycket smärta och fortfarande med svullet knä, tycker läkaren att det kanske är dax med en cortisonspruta för att kanske få ner svullnaden. Patienten svimmar nästan av smärta och doktorn tycker att denne hade oväntat svåra smärtor av en cortisonspruta.
Efter ytterligare 1 månad så föreslås en vanlig röntgen. Det konstateras begynnande artros men inte av sådan art att det borde orsaka några större problem de närmaste åren.
Läkaren går i pension och behöver inte ta mer ansvar.
Ny läkare får överta patienten.
Patienten mår bättre pga cortisonsprutan, ett tag i alla fall men inflammationerna återkommer och växer sig större igen. Patienten kämpar på med sjukgympa, små promenader för att inte stelna till men får inte längre vara sjukskriven för FK, måste byta jobb och lämna sitt företag. Den nya läkaren skriver ett intyg om att patienten inte längre kan arbeta med de gamla arbetsuppgifterna pga det dåliga knäet. Han fortsätter ordinera sjukgympa och menar att sådant här får man lära sig att leva med. Utredning görs på arbetsföremdling om vilka arbeten som kan komma ifråga istället. Det tar 2 månader.
7 månader efter skadetillfället är patientens knä återigen så inflammerat att det krävs isklampar nattetid för att dämpa bultande mjukdelar under vila. Får ny tid hos nya läkaren för att ställa frågan om orsak o verkan. Vad är det som orsakat vad egentligen. Skulle inte en magnetröntgen kunna avgöra om det verkligen inte är ngt fel på menisken och ledbandet?
- Nääädå, en magnetröntgen har verkligen inte någon som helst betydelse, sägen han. Du har artros och det går inte att göra något åt hur gärna jag än vill. - Men knölen som kommer fram i knävecket då som jag tror är en ganglion, den trillar fram vid ansträngning. Sådana har jag opererat bort i båda handlederna...
- Nädåååå det är som bråck, de finns där och görs inget åt. Du får alvedon utskrivet, en liten starkare variant på recept som håller smärtan borta lite längre än vanliga alvedon tycker doktorn. Det är bättre att du sover ordentligt om natten och vaknar utvilad.
Jamen.. jag äter bara verktabletter i nödfall.. går det inte att ta reda på om det är hela problemet?
Alvedon har vi haft så länge och ingen har tagit skada av detta ännu. Och du är inte tillräckligt gammal för att få en ny knäled.

- Suck.. ok jag får väl hitta på något själv då och ta några verktabletter. Kan jag sova bättre så är det ju bra.
Patienten lämnar vårdcentralen haltande. - Men.. du haltar ju säger doktorn. -ja... det har jag gjort i 10 månader nu.

Slut på historien. Detta är min historia förstås. Jag känner mig kränkt och "inte trodd på". Och inget syns precis utanpå.
Sedan sista besöket hos läkaren har jag med egna idéer och naturliga produkter effektivt behandlat mig utvärtes och invärtes så att nästan all inflammation är borta. Det är precis 1 år sedan nu. Den kommer tillbaka om jag inte sköter om mig.
Alvedonen och lindat knä har i alla fall hjälpt till att så smått kunna gå ordentliga powerwalks och joggat försiktigt. Det går hyggligt men gör mer ont några dagar efteråt. Jag sover också gott vissa nätter..
Äntligen ska jag få en ordentlig undersökning och få veta om det är som jag tror, eller inte.. I vilket fall som helst så får jag något att rätta mig efter. Går det att ordna till så är det bra. Går det inte så får jag förhålla mig till det. Men då har jag i alla fall blivit tagen på allvar och det har gjorts vad som går att göra.

Juice Your Body