Kaffestugan & Yangtorp

Vårt största nöje, i min familj, har genom åren varit att åka o fika på olika ställen. Eller har vi haft egen fika med oss ut i en solig backe.
Precis när jag var som mest galen o sugen efter ngt (röksug) idag,  kom Elin o Dan o hämtade mig för en fika. Vi bestämde oss för Kaffestugan i Andrarum.
Det hör inte till vanligheterna att vi åker dit, men ett par ggr per år blir det nog.
Där är mysigt.
Utbudet är inget att skryta med.. men som sagt mysigt! Mycket dyrare än Ekströms Café är det också!

När vi nu var ute o finkörde så tog vi en runda om Ilstorp på vägen hem.
För första ggn körde vi in på vägen till Yangtorp, bara av ren nyfikenhet., Det var vi inte ensamma om.
Vi tog några bilder...

Jag har personligen aldrig varit inne på den vägen eller kommit så när huset. Bara sett det utifrån stora vägen.

 Med tanke på att man gått i konkurs under 2011 och att media talat om att en stor artist har satsat 40 miljoner för att bygga ut detta ställe eller lånat ut på ngt sätt.. så blev jag förvånad över att stället inte är mer färdigt. Jag trodde bara det var en slutfinnish kvar att göra men bygget är ju knappast halvvägs.
Hur kan bygget inte ha kommit längre för 40 miljoner?

Det undrar ju jag..
Retsamt är också att de kom till vårt café o ville starta ett samarbete kring brödbak med deras örter.. Och samtidigt beställde varor för 2500 kr som vi sen aldrig fick betalt för.. det var i slutet på sommaren 2010.

Nu förfaller det snabbt, det märks redan.

I många år var det ett fungerande ställe i en liten skala,ganska lagom skulle jag tro eftersomden klarade sig år efter år.

Detta extrema bygge är helt galet.. 

Juice your body!

Som Forrest Gump..

...kände jag mig ikväll. Efter att varit på liten fika hos Elin efter jobbet o fått fina foto på ett USB minne, kom jag hem, vattnade blommor ute o inne, plockade med lite av varje, värmde middag och satte på tv. Men efter en stund, mitt i en film, kände jag bara att jag ville ut o cykla lite.. Klockan hade blivit sådär kvart över 9. En liten runda bara. Jag fick så galet ont i mitt knä av promenad från buss till Elin och tänkte att en cykelrunda skulle mjuka upp mitt onda knä.
På med jacka, låste dörren o cyklade iväg. Jag tog vägen över Söderäng. Där har jag inte cyklat förut. En lite springrunda förut bara på den vägen.
Men jag cyklade lite till o lite till.. och tänkte att jag kommer nog ut på Kärrfästorna.. vill se hur långt det är.. Jodå. Ut på Kärrfästevägen, passerade Björn o Carro's hus men hade hög växel i o full fart så jag drog förbi. Solen hade ju gått ner men det var ännu inte mörkt så jag ville cykla vidare innan mörkret föll. Det var längre till Segesholmsvägen än jag hade för mig.. Men snart var jag där.
Såg framför mig Forrest Gump som bara klev ut genom dörren och sprang iväg. Jag fnissade lite för mig själv när jag insåg att jag bara reste mig ur TV soffan, stängde dörren och cyklade iväg.. utan mål. jag såg också framför mig hur jag bara cyklade iväg o sen lite till o lite till o lite till och varför inte fortsätta nästa dag o nästa dag.. Håret växer o växer och kläderna blir solblekta ( kanske) och jag bara cyklar vidare... precis som Forrest Gump. Men strax tog jag mitt förnuft till fånga, jag kom till en T korsning o valde vägen mot mitt hem,  till vänster mot golfbanan men först passera Djuringsholmsvägen. Det var rätt långt kvar till golfbanan. Men väl där framme ljusnade det upp lite, kom ut ur skogen ju.
Ut på stora vägen förbi Österlia. Första bilen som körde om mig höll på att dra mig med i vinddraget. Svepte tätt förbi mig på vår gemensamma väghalva. Inte nyttja andra sidan mittlinjen inte. .
Det var obehagligt..
Filkörning i Åhuskorset.. bara jag.. In på 118 och trampa järnet.
Klockan 22 var jag hemma igen. Ca 50 minuter. Mätte upp sträckan och det blev hela 1, 25 mil sådär på kvällskvisten. Mestadels på högsta växeln för att kroppen skulle få jobba lite. Det kändes skönt.
Att cykla är skönt för onda knäet. Ingen smärta alls av att cykla.  Yeaah.

Juice your Body.
I am a Bioactivist <3

Bort med Zlatan..

.. så vinner Sverige.
Ja, det kan låta hårt kanske men jag ska utveckla det lite..
Så här tänker jag.

Att när man har en person i ett lag som upphöjs till skyarna, så hämmar det medvetet och omedvetet lagets övriga spelare. .. och hallå, vem blir inte påverkad av detta?
När lagledning har en strategi som går ut på att övriga spelare ska serva lagets stjärna så sker misstag och svårigheter, osäkerhet på hur, var och när man ska våga göra en egen rusning och ta eget ansvar.

Dessutom krävs det av den s.k. stjärnan att han inte behöver "vila" sig stående när bollen kommer mer än 1 meter bort.. Väntar han sig att de övriga lagspelarna ska ta hand om resten då?

Om Zlatan inte hade varit uppsatt på pidestal eller inte alls varit med hade lagets andra spelare fått chansen att komma fram och spela tillsammans på ett annat sätt för det finns flera mycket duktiga lagspelare ibland killarna och då menar jag lagspelare som  tillsammans kan lyfta hela laget.
Som det är nu finns en stämpel som säger att laget ska lyfta Zlatan.. det funkar inte! Det kunde jag talat om från början. Ett lagspel kan aldrig byggas runt en sådan stjärna som inte förstår att man måste vara på samma plan mentalt.

Och hur kan det vara så som kommentatorerna låter oss veta, att svenska laget är tagna på sängen och överraskade av Ukrainas snabba omsvängningar? Är det inte en självklarhet för ALLA lag på denna nivån eller i fotboll över huvud taget, att man måste kunna göra snabba omsvängningar? Det borde svenska spelare känna till sen urminnes tider annars har man inget att hämta i denna sport.


Det var annorlunda med t.ex. Henke Larsson som aldrig blev satt, eller satte sig själv på en piedestal.
Han var jätteduktig men hade ändå ett samspel med övriga laget.
Detta gäller många andra svenska stjärnor..

Det kan aldrig heller vara acceptabelt att man på denna nivån inte kan vara så flexibel att man inte kan ta tillvara de 90 minuter som ges från start och inte behöva en halvlek för att " komma in i spelet". Man måste ha tillräcklig erfarenhet för att vara flexibel o lösa de situationer som uppstår, när de uppstår från start!!.

Är de för hårt styrda? får de inte tänka själva? Är de inte tillräckligt hungriga?

Och varför är det så att svenska spelare sällan lyckas med passningsspel eller bollmottagning med dueller? Över de inte tillräckligt?
OM man den mesta tiden måste rädda sig med långbollar så har man missat något i träningen.

Har de någon mental träning? De verkar det som de behöver för att de just blir så bedövade som de blir när motspelaren inte gör precis som de förväntat sig och därmed förlorar en hel halvlek till att göra något vettigt på.

Jag tror grundproblemet ligger i lagledningen.
Någon som vågar att göra kvalificerade träningstillfällen med mental träning, ta modiga beslut och ge laget eget ansvar.

NU ska jag faktiskt titta på Ryssland - Polen och hoppas jagfår se fint passningspel och modig, offensiv fotboll.



Juice your body.