Jag hugger ved..

Det har varit visning av konkursboet, visning av alla inventarier och maskiner. Ca 25 personer kom. Det är en olustig känsla att se folk gå omkring och rota, vända och vrida på ens grejor som inte är mina längre.. En timmes visning, den kändes ganska lång men jag är glad över att det momentet är över.
Jag hugger ved, bär in, staplar upp, pausar och kollar FB, hugger lite till, de stora tjocka bitarna som lagts åt sidan, tar i med all kraft och bräcker itu vedbiten mot huggkubben, en urladdning..
Jag bär in de nyhuggna bitarna o staplar upp dem inne vid vedspisen. Snart är förrådet tomt och det som ligger kvar ute under presenningen ska snart köras in. Nu kommer jag ha tid med det.
Nu kommer jag ha tid med så mycket annat också…
När jag hugger ved så springer tankarna iväg och jag tänker tillbaka på det närmaste året.. hur allt vände så snabbt till nya omständigheter som jag aldrig kunde ana och hur det slutade.. vad kunde jag gjort annorlunda? Hade jag en chans över huvud taget? Vad ska jag göra nu?
Jag tänker på de vänner som försvunnit.. jo, jag klarar mig utan dem men det svider förstås.. Vem kan man lita på?
Hur hade jag själv reagerat? Jag brukar tänka den tanken när jag stöter på problem där jag behöver ifrågasätta /eller fundera över varför människor runt omkring mig reagerar som de gör..
Det brukar gå lättare att komma fram till en ståndpunkt då..
När jag hugger veden så får jag ut den ilska som jag ändå känner, ilska över att jag blev så lurad och som till slut blev mitt fall..
Jag tänker på varför så många runt omkring mig ändå tycks anse att det är helt ok att en vän gör sig skyldig till  handlingar som strider mot lagen och ändå bli uppskattad och omtyckt. Hur hade jag själv reagerat om en vän till mig gjort detta emot en annan vän?
Hade jag tagit avstånd då mot den som begick brottet eller hade jag valt "hålla mig neautral och inte ta ställning" som är det sätt som flera valt..? Jag kan förstå att man vill hålla sig neutral men det lutar nog till att jag hade tagit avstånd om en vän begick ett brott mot en annan av mina vänner. Jag hade tyckt att  det var fel och jag hade troligen också uttalat det högt… men alla är inte som jag…
Ja, det är så mina tankar går, när jag hugger min ved. Ett alldeles utmärkt tillfälle att fundera över vad som är viktigt livet, hur man själv vill förhålla sig till sin omvärld. Det är inte enkelt och det är inte alltid jag får några svar på de frågor jag ställer mig men det hjälper att hugga ved och skingra tankarna som snurrar..

Hellre förekomma än förekommas!

Jag har fyllt 55 och närmar mig 60... Det märks!
Motvilligt men dock...
Jag tycker det mesta i livet är roligt.
Jag har ett engagemang i det jag gör.
Jag ger järnet och vill åstadkomma saker o ting.
Men.. jag närmar mig 60 och det märks.

Jag orkar inte lika mycket längre.

Jag var på väg att trappa ner och göra andra saker i livet som jag längtat efter men inte hunnit med ännu.. som att bygga ett växthus, odla och göra fint i trädgården o sånt..
Men hela trädgården är helt igenväxt, nu blommar kirskålen!

Jag har väntat i 30 år på att ta upp mitt intresse för att måla igen och gick 2012 en högskolekurs i ämnet "Bild, en ämnesfördjupning" 15 hp med Väl Godkänt i betyg vilket jag är väldigt stolt över.
Till hösten har jag sökt fortsättningen på den kursen, del 2 av 3,  ytterligare 15 högskolpoäng.
Jag hoppas att jag kommer in..

Jag vill umgås mer med familj o vänner..
Sitta i soffan o sticka..eller på stickcaféet på Ekströms ;)
Åka till mors o fars hus i Frankrike och stanna ett tag..
Åka till havet o gå promenader eller bada..
Inreda vinden till sovrum och klädförvaring..
och ....

Jag har troligen redan arbetat de timmar man förväntas ha avverkat fram till pensionen, trots att jag har typ minst 10 år kvar.. Jag har de sista 15 åren jobbat dubbelt så mycket som man normalt gör på heltid.. det är så det är i café, bageri o matbranchen, i alla fall om man är egen företagare.

Därför förekommer jag alla med att berätta att jag tänker sälja Ekströms Café innan ryktet börjar sprida sig från andra håll. Annonsen ligger ute fr.o.m. idag!
Jag kommer att genomföra allt som är planerat och annonserat och ser verkligen fram emot musikkvällarna på terrassen.
Det är 15 år sen vi började med café i Blåherremölla. 15 fantastiska år. Mycket jobb, mycket slit och många idéer som har genomförts.

Det var meningen förra året då min f.d. kollega o jag tog ett gemensamt styrelsebeslut om detta.
När kollegan hastigt ville lämna i förväg och erbjöd mig via en jurist lite oväntat,  att lösa ut hennes andel i bolaget drömde jag mig tillbaka till allt det vi skapat med Ekströms café & bageri och tänkte att det skulle vara jätteroligt att få göra detta ett tag till. Jag var inte riktigt klar med den biten..

Men.. jag har fyllt 55 och är på väg mot 60. Jag orkar inte längre som förr.
Jag orkar inte jobba 12-15 timmar varje dag.
Jag tycker det är jobbigt när hemmet förfaller och tiden inte riktigt räcker till, därför har jag anlitat en mäklare för att hitta en köpare som vill fortsätta med vår ekologiska inriktning, det genuina hantverket och de äkta varorna. Någon som uppskattar den mysiga miljön med gamla möbler o porslin.
Någon som uppskattar kultur o musik och vill fortsätta i samma anda som vi startade redan i hembygdsparken. Jag hoppas kunna komma o fika på Ekströms, sitta o njuta en stund och sen åka hem igen.

.. sen är det det här med hälsan..
När jag var 17 fick jag efter ett läkarbesök konstaterat att jag har hjärtarytmi o hjärtflimmer. Genom åren har det påverkat mig olika mycket och ibland inte alls under långa perioder. När det blir stressigt och för mycket jobb påverkar det mig negativt på många sätt. Benen svullnar, jag blir trött o andfådd även om jag sitter i soffan o gör ingenting och lite orolig att det inte ska rätta till sig igen..även om det alltid gör det efter en tid.
Min hälsa är viktig. Allas hälsa är viktig och då blir valet ganska enkelt.


Kraam till er alla.

När vänner sviker, ett förtydligande!

Många har kommenterat o stöttat, det gör mig glad.
Jag har också förstått att det inte varit självklart till vem jag riktade min besvikelse till, därför förtydligar jag det nu.
Mitt förra inlägg riktar sig till människor som sprider rykten vidare, i det här fallet om mig, ..utan att ta reda på att det rör sig om lögner och utan att ha pratat med mig om det, trots att vi är vänner o bekanta. Det är dessa människor som jag anser redan ha tagit ställning, fast de inbillar sig att de inte gjort just det.

Den som inte sprider lögner behöver inte ta åt sig av min frustration.

Det är inte alls meningen att någon ska behöva ta ställning för eller emot någon. Alla har förstås rätt att ha vilka vänner de vill.
Jag vill inte heller tvinga folk att komma till Ekströms cafe o handla. Det handlar inte om det.
En del kommer regelbundet, andra lite mer sällan, en del väljer sina inköp någon annanstans.
Fortsätt med det!

Men när en människa väljer att inte längre komma eller säger upp bekantskapen med mig, pga rykten och sprider detta vidare till andra som också väljer att inte komma, då har jag rätt att protestera!
Jag vill helt enkelt inte bli oskyldigt dömd! Vem vill det..?

Statistiken säger att 1 person som sprider negativa uppgifter gör det till i genomsnitt 30 personer.
Det blir jättesnabbt, riktigt många som gör sina val utifrån en lögn..

En person som sprider positiva uppgifter gör det till ca 10 personer.
Man kunde önska att det varit tvärtom...