Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden!
lördag 7 juli 2012
lördag 23 juni 2012
Kaffestugan & Yangtorp
Vårt största nöje, i min familj, har genom åren varit att åka o fika på olika ställen. Eller har vi haft egen fika med oss ut i en solig backe.
Precis när jag var som mest galen o sugen efter ngt (röksug) idag, kom Elin o Dan o hämtade mig för en fika. Vi bestämde oss för Kaffestugan i Andrarum.
Det hör inte till vanligheterna att vi åker dit, men ett par ggr per år blir det nog.
Där är mysigt.
Utbudet är inget att skryta med.. men som sagt mysigt! Mycket dyrare än Ekströms Café är det också!
När vi nu var ute o finkörde så tog vi en runda om Ilstorp på vägen hem.
För första ggn körde vi in på vägen till Yangtorp, bara av ren nyfikenhet., Det var vi inte ensamma om.
Vi tog några bilder...
Jag har personligen aldrig varit inne på den vägen eller kommit så när huset. Bara sett det utifrån stora vägen.
Med tanke på att man gått i konkurs under 2011 och att media talat om att en stor artist har satsat 40 miljoner för att bygga ut detta ställe eller lånat ut på ngt sätt.. så blev jag förvånad över att stället inte är mer färdigt. Jag trodde bara det var en slutfinnish kvar att göra men bygget är ju knappast halvvägs.
Hur kan bygget inte ha kommit längre för 40 miljoner?
Det undrar ju jag..
Retsamt är också att de kom till vårt café o ville starta ett samarbete kring brödbak med deras örter.. Och samtidigt beställde varor för 2500 kr som vi sen aldrig fick betalt för.. det var i slutet på sommaren 2010.
Precis när jag var som mest galen o sugen efter ngt (röksug) idag, kom Elin o Dan o hämtade mig för en fika. Vi bestämde oss för Kaffestugan i Andrarum.
Det hör inte till vanligheterna att vi åker dit, men ett par ggr per år blir det nog.
Där är mysigt.
Utbudet är inget att skryta med.. men som sagt mysigt! Mycket dyrare än Ekströms Café är det också!
När vi nu var ute o finkörde så tog vi en runda om Ilstorp på vägen hem.
För första ggn körde vi in på vägen till Yangtorp, bara av ren nyfikenhet., Det var vi inte ensamma om.
Vi tog några bilder...
Jag har personligen aldrig varit inne på den vägen eller kommit så när huset. Bara sett det utifrån stora vägen.
Med tanke på att man gått i konkurs under 2011 och att media talat om att en stor artist har satsat 40 miljoner för att bygga ut detta ställe eller lånat ut på ngt sätt.. så blev jag förvånad över att stället inte är mer färdigt. Jag trodde bara det var en slutfinnish kvar att göra men bygget är ju knappast halvvägs.
Hur kan bygget inte ha kommit längre för 40 miljoner?
Det undrar ju jag..
Retsamt är också att de kom till vårt café o ville starta ett samarbete kring brödbak med deras örter.. Och samtidigt beställde varor för 2500 kr som vi sen aldrig fick betalt för.. det var i slutet på sommaren 2010.
Nu förfaller det snabbt, det märks redan.
I många år var det ett fungerande ställe i en liten skala,ganska lagom skulle jag tro eftersomden klarade sig år efter år.
Detta extrema bygge är helt galet..
Juice your body!
torsdag 21 juni 2012
Som Forrest Gump..
...kände jag mig ikväll. Efter att varit på liten fika hos Elin efter jobbet o fått fina foto på ett USB minne, kom jag hem, vattnade blommor ute o inne, plockade med lite av varje, värmde middag och satte på tv. Men efter en stund, mitt i en film, kände jag bara att jag ville ut o cykla lite.. Klockan hade blivit sådär kvart över 9. En liten runda bara. Jag fick så galet ont i mitt knä av promenad från buss till Elin och tänkte att en cykelrunda skulle mjuka upp mitt onda knä.
På med jacka, låste dörren o cyklade iväg. Jag tog vägen över Söderäng. Där har jag inte cyklat förut. En lite springrunda förut bara på den vägen.
Men jag cyklade lite till o lite till.. och tänkte att jag kommer nog ut på Kärrfästorna.. vill se hur långt det är.. Jodå. Ut på Kärrfästevägen, passerade Björn o Carro's hus men hade hög växel i o full fart så jag drog förbi. Solen hade ju gått ner men det var ännu inte mörkt så jag ville cykla vidare innan mörkret föll. Det var längre till Segesholmsvägen än jag hade för mig.. Men snart var jag där.
Såg framför mig Forrest Gump som bara klev ut genom dörren och sprang iväg. Jag fnissade lite för mig själv när jag insåg att jag bara reste mig ur TV soffan, stängde dörren och cyklade iväg.. utan mål. jag såg också framför mig hur jag bara cyklade iväg o sen lite till o lite till o lite till och varför inte fortsätta nästa dag o nästa dag.. Håret växer o växer och kläderna blir solblekta ( kanske) och jag bara cyklar vidare... precis som Forrest Gump. Men strax tog jag mitt förnuft till fånga, jag kom till en T korsning o valde vägen mot mitt hem, till vänster mot golfbanan men först passera Djuringsholmsvägen. Det var rätt långt kvar till golfbanan. Men väl där framme ljusnade det upp lite, kom ut ur skogen ju.
Ut på stora vägen förbi Österlia. Första bilen som körde om mig höll på att dra mig med i vinddraget. Svepte tätt förbi mig på vår gemensamma väghalva. Inte nyttja andra sidan mittlinjen inte. .
Det var obehagligt..
Filkörning i Åhuskorset.. bara jag.. In på 118 och trampa järnet.
Klockan 22 var jag hemma igen. Ca 50 minuter. Mätte upp sträckan och det blev hela 1, 25 mil sådär på kvällskvisten. Mestadels på högsta växeln för att kroppen skulle få jobba lite. Det kändes skönt.
Att cykla är skönt för onda knäet. Ingen smärta alls av att cykla. Yeaah.
Juice your Body.
I am a Bioactivist <3
På med jacka, låste dörren o cyklade iväg. Jag tog vägen över Söderäng. Där har jag inte cyklat förut. En lite springrunda förut bara på den vägen.
Men jag cyklade lite till o lite till.. och tänkte att jag kommer nog ut på Kärrfästorna.. vill se hur långt det är.. Jodå. Ut på Kärrfästevägen, passerade Björn o Carro's hus men hade hög växel i o full fart så jag drog förbi. Solen hade ju gått ner men det var ännu inte mörkt så jag ville cykla vidare innan mörkret föll. Det var längre till Segesholmsvägen än jag hade för mig.. Men snart var jag där.
Såg framför mig Forrest Gump som bara klev ut genom dörren och sprang iväg. Jag fnissade lite för mig själv när jag insåg att jag bara reste mig ur TV soffan, stängde dörren och cyklade iväg.. utan mål. jag såg också framför mig hur jag bara cyklade iväg o sen lite till o lite till o lite till och varför inte fortsätta nästa dag o nästa dag.. Håret växer o växer och kläderna blir solblekta ( kanske) och jag bara cyklar vidare... precis som Forrest Gump. Men strax tog jag mitt förnuft till fånga, jag kom till en T korsning o valde vägen mot mitt hem, till vänster mot golfbanan men först passera Djuringsholmsvägen. Det var rätt långt kvar till golfbanan. Men väl där framme ljusnade det upp lite, kom ut ur skogen ju.
Ut på stora vägen förbi Österlia. Första bilen som körde om mig höll på att dra mig med i vinddraget. Svepte tätt förbi mig på vår gemensamma väghalva. Inte nyttja andra sidan mittlinjen inte. .
Det var obehagligt..
Filkörning i Åhuskorset.. bara jag.. In på 118 och trampa järnet.
Klockan 22 var jag hemma igen. Ca 50 minuter. Mätte upp sträckan och det blev hela 1, 25 mil sådär på kvällskvisten. Mestadels på högsta växeln för att kroppen skulle få jobba lite. Det kändes skönt.
Att cykla är skönt för onda knäet. Ingen smärta alls av att cykla. Yeaah.
Juice your Body.
I am a Bioactivist <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)