Det blir mycket rita o måla. Det är kul.
Krita o vattenfärg är en rolig blandning.
Att fylla i skuggorna efter blommorna på fönsterkarmen som letade sig ner på pappret som låg på bordet, var en rolig uppgift. Och vilket spännande mönster..
Vi hann också med att hämta våra gamla sagoböcker o pussel i förrådet, fika i hembygdsparken, leka på ¨stora lekplatsen¨ vid skolan och mycket annat. Men också en och annan mysstund i soffan. Härligt.
Helgen bjöd också på en fantastisk konsert med en fantastisk musiker.
En av Sverige bästa sångare och låtskrivare, som vigt sitt musikaliska liv åt kristen musik, Samuel Ljungbladh, var för en gångs skull på nära håll, EFS gården i Åhus. Det var en tur att jag upptäckte i tid och kunde köpa biljett innan de tog slut...
Hela mitt musikaliska väsen är nu fyllt till brädden ett tag framåt. Han har an underbar röst, exakt rätt balans på Soul-Funk-Gospel, en aning rockinspirerat.. precis i min smak. Renodlad Gospel blir långtråkigt i längden... Men Samuel Ljungbladhs låtar och arrangemang blir aldrig tråkiga. De har alltid det där lilla extra i alla arrangemang som gör att man aldrig tröttnar.
Jag hade turen att sitta typ knappt 2 meter från scenen..
En bit in i andra halvlek tog publiken från Gospellinjen i Glimåkra steget fullt ut och reste sig i bänkraderna och diggade stående. När den låten var slut visade Samuel att de kunde sätta sig igen. Skönt tänkte jag som fick sikten skymd av dem som stod snett framför mig. Jag var på vippen att säga till dem att gå ut i gången emellan raderna..
Det var lite mellansnack. De fattade inte hans fina meddelande utan for upp så fort det blev ösiga låtar. När det närmade sig slutet och sista låten, blev vi alla uppmanade att stå upp och han tog fram en historia med Cindy Peters, som var lika kort som honom själv. Han bad om en stol att stå på. Det fick han.
Samuel berättade att Cindy Peters började alltid sina konserter med att gå från scen, ända längst bak, säga hej till publiken, vända om igen mot scenen och berättade att detta var för att alla, även de som satt längst bak, hade betalat fullt biljettpris för att höra och se henne. Det var en snygg gest. Jag hoppas Glimåkrafolket förstod vinken och tar med sig detta till nästa gång de är på konsert.
Vi fick i början veta att konserten var till för alla, alla som kom för det kristna budskapet och ville ha lite Halleluja moment, för dem som ville höra låten som spelades på prinsbröllopet och för dem som kommit för den musikaliska biten. Några spridda Halleluja och AAAmen hördes emellanåt från publikens håll.
Själv tänker jag att jag fick mitt Halleluja moment av den musikaliska upplevelsen och att jag hänger med Gud i bakgrunden. Det blir bra för mig.
