Du är så hjärtligt välkommen!!

Det blev en snabb omsvängning på jobbfronten.. I går var min första dag, en lång dag. Jag var helt slut när jag kom hem efter alla nya intryck. Även om arbetsmomenten är bekanta för mig så är alla rutiner nya. Nya maskiner, nya koder och prismärkningar, nya upplägg. Kul men krävande.
Jag var helt slut efter första dagen. Nu har jag avverkat två dagar och det är bara roligt och varierande.

" Vi är så glada att du ville börja jobba här hos oss, hjärtligt välkommen!"

Jag blev så väl mottagen, det är det bästa av alltihop.
Alla var glada och tacksamma, tog i hand och mötte mig med värme.

Jag är tacksam att allt ordnat sig till det bästa. Vilket flyt..
Ibland när saker händer sådär oväntat men ändå med flyt, så tänker jag att det nog finns någon mening  med det hela.

Jag tackar min lyckliga stjärna 😍  .... och Bella, min syster som rekommenderade mig till sin chef, som ledde till att jag fick detta erbjudande.

När någon sträcker ut en hand..

Idag när jag skulle stänga o låsa på jobbet så stod representanter från min arbetsgivare där. De sträckte ut en hand!

Jag säger inte nej när någon sträcker ut en hand!
Med present o kramar ville de tacka för allt och säga att det inte alls var så här man tänkt att det skulle bli! Jag tror ärligt att de menade det också.
Självklart tar jag emot både present, kram och den utsträckta handen.

Jag skiljer på sak o person.
Efter dessa år har jag lärt mig att tycka om dessa personer. De är goda människor.
Men även goda människor fattar ibland korkade beslut. Det har hänt tidigare under vår gemensamma resa och det kommer troligen att hända igen.
Min upplevelse är att långt ifrån alla möjligheter till lösning var uttömda, men det kanske finns det andra planer än vad jag känner till.
Djupt inne i mig bor en rebell. När min rörelsefrihet, medbestämmande och förhandlingsmöjlighet begränsas, då vaknar rebellen. Då öppnar jag andra dörrar.
Det är mitt sätt att hantera att inte låta mig köras över. Det är att stå upp för sig själv.

Ni är många som i sociala medier (FB) och personligen (I affären, på messenger mm) gett mig sympatier. Tänk så bra det är med sociala medier, där man kan ge uttryck för när saker blir fel och när de blir rätt. Jag är glad över att ha den möjligheten.
Nu kan jag också tacka alla rara människor för allt ni gett mig tillbaka. 💕

Jag brinner för Landsbygdsutveckling... har alltid gjort och kommer alltid att göra. Jag kommer även i fortsättningen att stödja Lanthandeln med att handla allt i den affär jag varit med att bygga upp.... och fika!!
Av hela mitt hjärta önskar jag att Lanthandeln får fortsätta att växa och utvecklas till det som var tanken, även om jag inte är en del av detta längre. Alla behövs för att små byar ska få fortsätta att leva!!

I morgon är min sista dag. Jag slutar med en 10-timmarsdag. Måndagar, den mest hektiska dagen i veckan då allt ska hända samtidigt. I morgon blir det nog extra rörigt..
Jag tänker att jag får förbereda för avsked. Kaffe med dopp tänker jag bjuda på.
Men för att ställa till det extra mycket så åker jag iväg ett par timmar mitt på dagen för att besöka en ny arbetsplats. Min goda vän o kollega Peter, kommer in tidigare och löser av mig.

Det känns både sorgligt och spännande på samma gång.

Ett abrupt slut..

..... egentligen vet jag inte vad jag ska skriva eller om jag ska skriva, allt har inte smält in ännu... men det är mycket som vill komma ut. Att sammanfatta det, är utmaningen.

För 6 månader sen bestämde jag att jag ville gå ner i arbetstid och börja ta ut pension.
I 6 månader har jag trott att det har varit ok och jag har sett fram emot pensionstiden som kan erbjuda mer fritid och mindre ansvar.
Jag har lagt ner så ofantligt mycket energi och engagemang för att göra mitt bästa på jobbet. Ett roligt jobb på många sätt men också ett jobb som inte gett utrymme för så mycket annat. Jag har levt med ansvaret dygnet runt och det har många gånger varit slitsamt.


För 10 dagar sen blev jag kallad till ett möte med rekryteringsgruppen från styrelsen ( som ju är min arbetsgivare) där jag fick veta att det inte fanns någon deltidstjänst (50%) att erbjuda mig och att jag behövde säga upp min nuvarande fasta tjänst som butiksansvarig.
Omtumlande.. jag fick åka hem och tänka och många frågor kom som behövde vändas på. Jag är kanske naiv.. men trodde verkligen att det fanns en halvtid till mig.
Jag meddelade att jag inte kunde acceptera något av de alternativ som presenterades, timjobb eller visstidsanställning. Ur mitt perspektiv behöver jag ha en varaktig deltidstjänst som ger mig den inkomst och trygghet jag behöver, för att klara min ekonomi, då pensionen inte räcker till.


Jo.. jag kan förstå att man vill vara försiktig och inte låsa sig vid att ge mig deltidsanställning när det ska anställas en butikschef. Det kommer att kosta fler timmar. Men det är min tjänst som stryks. Jag kan inte hjälpa att det känns lite personligt.

Så i går var jag tvungen att lämna in min uppsägning. Visstidsantällningen skulle gälla 4 månader och sen skulle vi förhandla igen. För mig blir det bara som att flytta fram problemet i 4 månader och under tiden fundera och gå med mer oro i kroppen, om det blir någon fortsättning eller inte. En stor otrygghet som jag vill ta tag i direkt, inte vänta 4 månader till, det hade bara blivit ett långt lidande.

Jag valde alltså att avstå 4 månaders anställningen och går vidare till nån annan mer varaktig lösning.

" We got you back" skrev familjen i vår familjechat..
Jo, det är sant, jag har valt Lanthandelns intresse framför mig själv och framför familjen många gånger. Det blir ändring på det nu. Det ser jag fram emot. Mer tid med familjen, de som betyder mest för mig.

Jag klandrar inte någon, när det kniper står alla sig själv närmast, både arbetsgivare och anställda.

Många kramar