Att måla eller icke måla..

Jag har ett projekt som ska göras hemma vid sidan om min 15 poängs högskolekurs i ämnet bild.

I 30 år har jag gjort annat och inbillat mig att jag längtar efter den dagen då jag skulle få tid att ta tag i mitt måleri.
Denna hösten blev det dax. Varje måndag eftermiddag går jag till kursen i hus 15 på högskoleområdet.
Själv jobbar jag i hus 21. Det är såå praktiskt att ha kursen så nära.
Vi har kommit halvvägs, lämnat in arbete på den internetbaserade kursytan, haft redovisningar i klassen, gjort läxor och diskuterat, varit på museum och skrivit processbeskrivningar. Jätteroligt men kräver en hel del arbete.
Jag flyttade ju mitt i allt ihop och blev efter lite i arbetet men har nog koll på det mesta i alla fall.
Det är en härlig blandning av människor och lärarna är bra. Jag är nöjd med alla arbeten jag gjort. Jag har mycket att lära förstås men ngn stans måste man ju börja.
Projektplanen som jag skrev för 14 dagar sen innebär att jag skulle starta mitt måleri v 46 för då hade jag flyttat klart så pass att det skulle vara genomförbart, jag hade fått fram målargrejor och samlat ihop material o annat som behövdes. Arbetet ska vara klart vecka 1 2013 därefter ska presentationen förberedas o göras.
Nu är det vecka 47 och slutet på veckan.. idag känner jag att jag måste börja..
Det är inte så att jag längtar efter att få börja..
Jag ska bara....

Jag ska bara ställa in TV antennen rätt så att det nu går att fästa antennsladden, vilket måste göras i dagsljus, jag vill också såga till en planka som ska ligga i skarven, i golvet mellan två rum där vi bröt bort en vägg när jag flyttade in. Diska behövs och förbereda matlådorna till veckans arbetsdagar.
Det är också söndagkväll och gympan skulle återupptas. En orgelkonsert är också egentligen uppbokad  ikväll..som jag gärna skulle vilja lyssna på. Ett antal lådor att packa upp med mina böcker o annat vill jag också plocka upp.
Men helst utav allt skulle jag bara vilja göra ingenting.. väldigt lite ialla fall, en snabb promenad i regnet och sen lite mat och så sticka klart min tröja i TV soffan och sätta upp en hylla och packa upp en låda med böcker..
Det är vad jag helst vill..
Varför är det så?

Är måleriet bara en illusion? ngt jag bara inbillat mig att jag vill? Även om jag är hyggligt duktig betyder det kanske inte att jag vill??

Egentligen lockas jag mer av att göra allvar av mitt experiment av naturlig hudvård.
Jag lockas också att göra allvar av ett annat experiment som jag kallar jeansprojektet.. att skapa nya klädesplagg av recyklade klädtrasor.. Jättespännande!!

I mitt liv har jag märkt att jag tycker att väldigt många saker är roligt. Jag har alltid våndats över att behöver välja bort roliga saker  därför att tiden inte räcker till.. jag tycker helt enkelt att det mesta är roligt att göra.

Någon sorts energi, en skapande process är det som ska ut... jag veta bara inte riktigt vad jag ska välja.
Vet ni?


Här är bilden i mitt projektarbete. Motviljan an bero på att bilden helt enkelt är för svår..

Jag vet verkligen inte vad det är som hindrar mig, jaa, det är ju förstås jag själv men vad beror det på??

Kraam

Hemmagjord hudvård och schampo

Det pågår ett projekt...

Jag kom just ur duschen och har duschat med min fina sockerscrub som jag blandade häromkvällen, den har alltså hängt med några gånger nu och funkar jättebra. Sååå skönt för skinnet.

Ikväll tog jag också tag i en annan viktig del, nämligen hårschampot. Jag blandade ihop en egen variant och schamponerade med och håret är så mjukt o skönt.

Det bästa av allt är att alla ingredienser hittar jag i mitt kylskåp och skafferi.

Alltså allt går att äta, då är det helt ok för min hud, mitt hår, avloppet och Moder Jord:-) Jag älskar det.!!

För 30 år sen startade jag mitt miljöengagemang och odlade  och beredde den mesta maten vi åt..

Vi hade egna höns, julgrisar och ett härligt trädgårdsland med bärbuskar. Vi köpte mejeriprodukter och lite annat.

När barnen kom så blev det tygblöjor o ullbyxor. Av gamla lakan och utslitna frotté handdukar klippte jag till tvättlappar till barnarumporna, ja.. det var ett medvetet val som fungerade då. Tiden blev mer knapp pga av mer arbete och jag blev äldre o latare och engagerade mig inte lika mycket..

Men att välja miljövänliga varor har alltid varit ett stort intresse. Jag har alltid sorterat våra sopor, långt innan vi blev tvugna av kommunen att göra det.

När jag började med Noni för 8 år sen tog intresse för egen hälsa inkluderat hud- och hårvårdsprodukter över. Jag har läst på, följt marknaden, slagit upp märkliga ingredisenser på alla möjliga produkter som man finns överallt. Noniprodukterna var bland de första som inte innehöll parabener och sulfater. De är ganska ensamma om det fortfarande.. men mer o mer stör det mig att dessa produkter transporteras kors o tvärs över halva jorden. Dessutom så är det ju inte helt rena från onödiga tillsatser de heller även om de är bland de bästa.

Därför har jag nu praktiserat all min ihopsamlade kunskap och tillverkat mina egna produkter. Jag har ju också en gammal livsmedelsteknisk utbildning i bagaget, vilket kommer väl till pass.

Alltså... tänk själva, vad använde man innan industrin kom igång och började tillverka en massa kemikalieprodukter som vi inte visste att vi behövde??

I mitt downzising  liv ingår det att backa ett par steg på många fronter men inte nödvändigtvis på alla.

Till min egen hudvård och hårvård har jag tagit basvaror som finns i hemmet och räknas som livsmedel och går att äta, det man använde förr. Alla har var och en olika kemiska funktioner men är helt ofarliga för oss o Moder Jord.

De innehåller inga tillsatser som emulgeringsmedel, konserveringsmedel, färgämne eller artificiella doftämne och aromer.. öörrkk

Varför i hela världen ska jag gå och köpa dessa produkter och gynna en industri som skitar ner Moder Jord?

Nä.. jag har inget bra svar på det. Dessutom så känns det mycket bättre att dra ett strå till stacken för att lämna över något bra till nästa generation.

I årmiljoner har jord och natur levt i harmoni ända tills människan på förra århundradet rusade fram och skitade ner allt och det pågår fortfarande..

Näpp, nu sitter jag här o njuter av min sockerscrub med ett mjukt o lent skinn och ett rent hår utan ett enda lödderämne tillsatt, med varor som lika gärna kunde bli en energidrink.

Morgonpigga tonåringar.. finns det?

... Ehh.. JA - DET FINNS DET O DE ÅKER SIMRISHAMNSBUSSEN VARJE MORGON!


Vi alla andra vill sova på bussen på väg till jobbet om morgonen.
Men ett litet gäng har mutat in sig längst bak i bussen och håller låda.
Eftersom det är väldigt mycket folk på bussen när den kommer till Degeberga, brukar jag sätta mig där bak för att få en sittplats. De har redan gått på tidigare någon stans längs vägen.
Det är typ ett gäng på 4-5 killar och 2 tjejer. hälften av dem sover som normala tonåringar så dax.
För några veckor sen satt två av dem bakom mig och drog igång med nåt spel på smartphonen som plingade och lät och deras vrål förstärkte ljudbilden dramatiskt.
Jag undrade stilla vad som var problemet..
-- ehh vad menar du?
-- Ja, varför gör ni inte som er kompis därborta, sover? som normala tonåringar brukar göra så här dax.

Jag fick ingen kommentar utan de bara glodde på mig som om jag kom från Mars och fortsatte att spela.
Efter ytterligare en stund sa jag:
-- Det är inte OK att hålla sånt liv på bussen som ni gör. Ta och sluta nu.

Det blev faktiskt en aning tystare.


I dag var det tyst fram till Everöd då killen snett bakom mig plötsligt drog igång sin spelare med värdens sämsta musik och högt dessutom. Jag hade fällt sätet och slumrade som vanligt men vaknade bryskt upp. Det var en hemsk hårdrock cover av en tjejpoplåt som går på radio nu, jag kan melodin men inte texten..
-- Kan du vara snäll och använda dina öronproppar?  sa jag.
-- Han bara tittade på mig..

Jag upprepade vad jag sagt en gång till..
-- Ja om du fäller upp sätet igen, sa han och pekade på sin kompis som satt bakom mig fast på det andra sätet och hade benen upp på sätet bakom mig..Han menade tydligen att kompisen var besvärad av detta. Men han hade inte protesterat själv.

-- Va, är det utpressning på gång eller?? sa jag och blev lite mållös av den urkorkade kommentaren.

Naturligtvis efter 3 sekunders betänketid kom jag på att jag skulle sagt att han inte behövde lägga sig i detta om sätet, det var en fråga mellan mig o hans kompis och sen skulle jag påmint om att han bara betalar för ett säte att sitta på så han kunde ta ner fötterna från det andra.. men nu blev det inte så, kanske lika bra.

Det blev tystare ett tag ända till kompisen bakom mig vaknade till liv någonstans på motorvägen och de började skrika till varandra om vad o var de skulle äta när de kom till skolan. De spelade nu ganska högt och hörde inte varandra annars.
Jag pluggade in min iPhone istället med morgonEkot på P1,  för att dämpa ljudet.

Det var bara en kvinna till framför mig som vände sig om och med en arg blick tyckte att de fick skärpa till sig. Mannen som satt precis framför mig avslöjade inte på något sätt att han hört vad som pågick.
Det gjorde ingen annan heller..

Själv började jag fundera ut olika lösningar på hur man kan tackla problemet..
-Att flytta ännu ett steg närmre och be att få sitta på platsen bredvid den som håller mest låda, då blir avståndet längre till polarna...
- Att ta med världens djupaste death metal låtar och trimma min iPhone till att spela ännu högre...
- Att klappa personen på kinden och fråga om han inte mår bra...

Det finns säkert fler lösningar, mer eller mindre kvalificerade.. jag veta bara inte vilken som kan ge resultat. Roligast hade självklart varit att sätta på en riktigt tung låt på högsta volym.. men då hade man nog fått förbereda övriga resenärer först eller hade ju kanske jag fått på skallen..

Jag går av allra sist på denna turen, ute vid högskolan och idag var det bara jag.
Jag frågade chauffören vad som är Skånetrafikens policy i sådana här fall.
Han hörde inte så mycket längst fram ( motorljudet är ganska högt också)  men lovade att han skulle ta upp det med de andra chaufförerna så att de kan säga till när "fjortisarna" ( som är i gymnasieålder rent fysiskt) går på bussen, att de tar det lugnt.
Det var inte ok att störa andra resenärer, oavsett om det är musik eller högljutt prat.

När jag kom till jobbet och berättade detta för min kollega, berättade hon om en sin resa häromdagen när det längst fram satt en dam som pratade ett annat språk och oavbrutet skrek i telefonen tills chauffören sa till henne att hon skulle dämpa sig.

Ja.. det finns många olika typer av omogna fjortisar som reser med Skånetrafiken, kan man säga..