måndag 4 november 2019

Snart är jag tillbaka på banan..

Så mycket det är som har hänt den sista månaden.. Jag har knappt hängt med..
Avslutet i affären, nytt jobb dagen efter, pensionärstillvänjning, frankrikeresa med systrarna och renovering där, hemma igen..
Jag är snart tillbaka på banan.
Har kunnat röja upp en del hemma för att återfå ett  drägligt hem. Nästan all ved är inne.
Jag har kunnat baka och laga till sådan som passar min IBS mage, bara en sån sak.. att ha den mat tillgänglig som jag mår bra av!
Jag har haft sovmorgon och kunnat slappa lite, framförallt ha ett annat tempo.
Jag har jobbat ca 50% men också ryckt in extra vid sjukdom. Fått prova på de olika avdelningarna i en större butik och blivit så väl mottagen av alla.

Och huset i Huaröd... ja det står där o väntar. Jag har bara varit där för att serva & sota pannan och fylla på pellets, bytt en rördel som var trasig..
Faktum är att jag blivit rätt duktig på att sköta min pelletspanna. Lite stolt är jag.




Men det har ändå hänt lite där den sista tiden. Skorstenen är nu klar! Nyputsad och fin utan plåt! Takstegen är monterad till att uppfylla sotarens säkerhetskrav.
Två element är utbytta till nytillverkade dito i gammal stil och nyligen monterade.
Nu finns ett alldeles helt och nytt värmesystem, ett alldeles nytt o fint badrum, iordningställt efter konstens alla regler vad gäller våtutrymme.







Jag är jättenöjd!
Nu hänger det bara på mig. En container till, behövs tas hem för att tömma det sista skrotet.
Brädorna till garaget ska skrapas klart, målas och monteras.


  


Sen, sen är det inomhus som ska fixas, målas och läggas golv, lite gipsarbete också.
.. och så elen förstås, som ska bli klar..
Dagvattenledning ska grävas ner, utedäck ska byggas..
Till våren ska plattorna på framsidan läggas om, trappan till ytterdörren ska fixas till med räcke och annat som plats för soptunnorna.
Sen ska hela huset målas.

Jag hoppas hitta hyresgäst som uppskattar Karlins väg 39.
Det får inte vänta för länge.. det är dyrt att ha två hus med alla fasta kostnader och det är mina renoveringspengar som stryker med. Men det går inte på nåt annat vis.




måndag 14 oktober 2019

Äntligen frihet.

I nästan hela mitt vuxna liv, har jag längtat  efter att bli  pensionär.
Eller rättare sagt, jag har längtat efter mer frihet! Den frihet man får när man blir pensionär.
Jag hade gärna sett att den hade kommit tidigare!
Tänk att behöva vänta till man passerat 60+ för att få den frihet som jag och många med mig längtat efter.
Frihet att bestämma över sin dag.
Frihet att bestämma i vilket tempo dagen ska passera.
Frihet att inte behöva göra något vettigt.
Frihet att skjuta upp saker till morgondagen.
Frihet att bara vara.

Vårt samhälle är uppbyggt på att man måste jobba för att försörja sig. Många har förmånen att jobba med sådant man tycker är roligt men många tvingas slösa bort större delen av sitt liv på jobb som de avskyr och mår dåligt av. Det är ett systemfel och jag avundas inte dem som hamnat där.
Jag har haft förmånen att nästan alltid haft arbete som jag trivts med. Det är jag tacksam för!!.

Dagen efter avslut i Huaröd var jag på nytt jobb i Åhus. Jag fick en rivstart på nya jobbet.
Det blev i princip heltidsjobb de första två veckorna men ikväll, ikväll har jag känt av den frihet som jag så hett längtat efter.
Det är söndagkväll, normalt på Huaödsjobbet har varit att hemifrån lägga en del beställningar pga av tidiga stopptider måndag morgon.
Ikväll behöver jag inte det. Och jag är dessutom fri i 3 dagar till innan jag ska jobba nästa pass.
3 dagar! det jag påbörjade i dag här hemma, kan jag fortsätta med i morgon. Att klyva den sista veden och få in den i vedboden.
Naturligtvis skulle den ha klyvts redan i våras när jag staplade upp den ute för sommartorkning men det hanns inte med då..
Idag har jag spänt upp en presenning på gaveln av vedboden för att både ved och klyv ska vara torr under arbetet.
I vanliga fall hade jag nu fått vänta en vecka till, innan nästa moment hade kunnat göras. En frustrerande tillvaro. Så små, små steg framåt. En för mig stressande situation som jag levt med hela mitt vuxna arbetsliv.
Nu är det slut med det!
I morgon kan jag fortsätta med veden så att det blir klart så att jag sen kan fortsätta med att fixa brädorna till garaget i Huarödshuset som ska målas och spikas upp.
Med flera dagar ledigt i rad, så blir allt lättare.
Jag är tacksam och glad.
Tänk att jag äntligen är här!


Idag har Dan och jag också kört våra motorcyklar till värmegaraget för vinterförvaring, vi har haft tid att dricka kaffe och snicksnacka, ätit middag tillsammans.
Jag kan få lite tid att vattna blommor, sortera o tömma plast/plåt och andra sopor innan de står och surnar i förrådet, tömma diskmaskinen och tvätta innan allt svämmar över och alla andra hushållsgöromål som jag vill få undan.
När jag jobbar 10 timmarsdagar, har jag varkens haft lust eller ork att ta itu med sådant.
Nu kan jag äntligen få tid till lite av varje och utan att känna stressen över att varje ledig minut måste utnyttjas till att få undan sådan jag vill ha gjort, därför att det dröjer typ en vecka till nästa gång det finns ett dygn ledigt.

Äntligen frihet! Och om några dagar ska jag få min första lilla pensionsutbetalning!
Tänk att jag bara behöver jobba halvtid nu några år innan den slutliga pensionstiden inträder.

Frihet!





lördag 5 oktober 2019

Avslut

Idag blev det ett mer konkret avslut på min tid som butiksansvarig i Huaröds Lanthandel.
Arbetskläder och nycklar blev återlämnade.
Inloggingsuppgifter till leverantörer och andra har också blivit raderade ur datorn.
Nu är det liksom definitivt.

Jag kom till Huaröd mitt under höstmarknaden och det var härligt att se. Så mycket sprudlande glädje och aktivitet. Jag kan med lugn och ro se att det finns resurser att gå vidare med det jag en gång varit med att utveckla.

I minst 10 dagar har jag kört omkring med brädor i bilen. Brädorna till garageväggen till huarödshuset. Jag blir smått stressad av att tänka på hur mycket tid som gått utan att så mycket blivit gjort som jag tänkt.. Jag vill gärna att saker och ting flyter på och går framåt.

Nåväl, när jag landat i allt detta nya så kommer det väl att ordna sig. Jag får ta en sak i taget!
Men först måste veden in i vinterförvaringen på Borråkravägen.