Duktig ?

Ett nytt år.. dags att summera det gamla och det som passerat.  Flera lediga dagar ger stunder till reflektion över livet, över mitt liv.
Att vara duktig t.ex.?
Är det en bild av mig? Själv har jag aldrig tänkt på mig själv ur det perspektivet men får då och då höra detta. - Du är ju så duktig. Tack säger jag men undrar vad det innebär egentligen..
Jag har aldrig satt upp något mål över att vara duktig. Det jag känner till är att jag under min uppväxt snarare hade rollen som rebell.. den kan jag fortfarande känna igen mig i.
Rebell - motvalls kärring-revolutionär.. för mig en urkraft som måste komma ut någonstans för att åstadkomma det som är rätt. Rätt ur perspektivet att inte orsaka några orättvisor, att vara objektiv och framförallt ta eget ansvar.
Att ta ansvar kan ibland få det att verka som att man har ett mål att vara duktig.. Ibland orsakar detta problem för andra.. det märker jag emellanåt.. men för mig är det inget problem dock.

Ett nytt år i mitt downsizing liv.?
Jag har en tendens att samla på mig en massa uppgifter.. projekt.. att göra saker.. stora som små. Nya idéer kommer hela tiden upp i min skalle som jag inbillar mig måste omsättas på något sätt.
Jag är glad att jag får idéer, det berikar mitt liv.
2013 ska bli ett år då jag bättre lär mig skilja på vad jag vill och vad jag måste.

Att identifiera vad som är vad.

Att göra några måsten till -jag vill och att ta bort saker som känns som måsten som jag tror att jag vill och inte lura mig själv..??  ja, jag vet själv hur jag menar. Det räcker!
Ett problem i mitt liv som gått som en röd tråd är att jag tycker att det mesta är roligt att göra.
Det innebär att jag alltid kämpar med att välja bort saker som är roliga.
Som t.ex. att lära mig att måla tavlor, att åka på gympan, att diskutera samhällsproblem.
Men måste jag göra något av detta när jag helst bara vill sitta i soffan o sticka och låta TV'n underhålla mig på en nivå där jag inte behöver vara fullt koncentrerad..?
Nu vid 50+ märker jag ju att min energi är begränsad på ett helt annat sätt.
Jag tog slut på mig själv med caféprojektet, mer än vad som var hälsosamt och efter den pärsen är min ork märkbart begränsad. Självklart har det ju också med ålder att göra.. Men orken tog abrupt slut bara.

Nu är livet på en lagom nivå om jag städar lite i livet.

Jag har ett torp som är helt perfekt för mig, där kan jag pyssla, snickra, rensa i trädgård, såga ved, plantera och göra fint. Detta är min bas i livet, trygghetsplankan jag behöver och som betyder mycket för mig.
Jag har ett jobb som jag trivs med, även om jag sitter stilla hela dagarna så är arbetet som sådant trivsamt. Jag trivs väldigt bra med mina kollegor och min chef.
Jag tycker väldigt mycket om att omsätta mina idéer i en skapande process i stickhörnan i soffan.
Jag tycker också väldigt mycket om att ta en långpromenad som nyss i regnet. Så skööönt.

.. ja det räcker väl.

Jag måste inte lära mig att måla genom att på högskolenivå läsa in 15 poäng i en bildkurs. Nu har jag en stress-situation med två skriftliga analysuppgifter som skulle lämnats in före jul, en akvarellbild som ska vara klar den 7e och ett stort oljemålningsprojekt som ska redovisas den 14e januari.

Sen är kursen slut. Jag bestämmer mig för att inte söka till fortsättningskursen.
Det är så här det är. Jag tar i så mycket när jag ska göra något.
Jag ville bara testa om jag tycker det är roligt att måla..

Det kommande året ska jag inte vara så duktig!

Kraam

Love, Peace and understanding.

Hmm, denna rubriken har jag visst använt tidigare.. Det bevisar väl att den är viktig.

Som barn till prästbarn har jag alltid haft en navelsträng direkt in i kyrkans värld. Både min farfar och min morfar var alltså präster.
Sen barnsben har jag också sjungit i kyrkan och gör så fortfarande.. tillfällena är inte lika många när jag tagit mig till kyrkan bara pga att inte ha någon annan anledning än att jag ville det..
Det finns mycket att säga om kyrkan, på gott och på ont, om människorna i densamma, målet med verksamheten etc.
Emellanåt tycker jag till offentligt, bara som lekman men ändå..  men också som invald i kyrkorådet under en valperiod. Slutsumman av den erfarenheten är att kyrkans största hinder att nå ut till folket är kyrkoordningen och den stämma som är satt att utarbeta den. Typ kyrkans regering..
Det allra största hindret är alla gamla och dessvärre även nya stofiler som inte accepterar kvinnliga präster och samkönade äktenskap. Att sådana präster inte ens själva har en sådan självinsikt, att de inte förstår att de helt har missförstått det kristna budskapet, är för mig helt obegripligt.
Kärleken är gränslös oavsett vem som är föremål för en människas kärlek.

I tisdags sjöng jag och de andra i Andreas Kvintett på julottan i Maglehems kyrka och det var Birgitta som höll gudtjänsten. Det är alltid givande att lyssna på henne.

Idag var det ju gamla texter som julevangeliet och annat.
Dock var det hennes predikan om hur vi bygger vårt liv precis som med legobitar till den byggnad som blir våra liv, ibland rasar det kanske ner lite men det går ju att bygga upp igen på ett bättre sätt. Legobitarna kan bestå av glädje och andra känslor men också av erfarenheter man får på livets resa.
Det var helt enkla ord som alla kan förstå och summan av kardemumman var typ Love, peace and understanding.
Grejen är ju att det är ju detta som all kyrkligt verksamhet går ut på att förmedla.

Love, peace and understanding..

Visst låter det fantastiskt, en liten mening som alla kan ta till sig.
Det jag tänker är att detta vill ju de flesta skriva under på och säga att man gillar och ändå så är det fler o fler som lämnar kyrkan och hela verksamheten håller på att rämna så sakteliga.
Varför det?

Ja det har jag tänkt på mycket...
Jag anser mig vara kristen och vill föra vidare budskapet att älska din nästa och att vara mot andra som du vill att andra ska vara mot dig. Men jag har alltid haft så svårt att förstå vad de säger..
Det är nog en av anledningarna, många förstår inte det som sägs.
Varför det, igen?
Alla dessa gamla texter, liknelser på ett språk som ingen förstår längre eller har gjort på länge..

Birgitta använde ett uttryck idag: Att få änglaposten live! (om när herdarna fick meddelande av en ängel om att en stjärna var född) som fick alla att fnissa till lite och avståndet till budskapet minskade genast.

Jag utmanar ödet och undrar varför man över huvud taget envisas med att läsa direkt ur Bibeln?? texter som är mycket svåra att få grepp om, som innehåller en massa liknelser som hänvisar till beteenden o omständigheter som ingen känner igen sig i längre. En bok fylld av mängder med fördomar och för vår tidsålder helt andra värderingar om människors lika värde. För övrigt har jag själv undrat många gånger över vad alla dessa apostlar skrivit i denna bok, andrahandsuppgifter och egna tolkningar som är färgade av dem själva. Är allt innehåll verkligen så som Jesus själv menade egentligen?
Jag tror inte det.
.. Ok, det står mycket gott i den också förstås om man förstår att omsätta det i dagens språk.
Jag hade önskat att fler av kyrkans budbärare idag verkligen hade lagt om stilen och pratat så att vi förstår vad de säger, för Budskapet är jätteviktigt!!!

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING!

En bild jag använt förut på mitt gamla läderhalsband från 70-talet då denna rörelse var ganska högljudd.

Det kyrkan eller den kristna tron vill få oss att förstå är att vi ska vara snälla mot varandra, inte vara långsinta, le och krama om varandra istället för att snacka skit, dela det vi har med varandra..
Ja, det är ju inte bara den kristna tron.. alla de stora och seriösa trosformer går ut på detta i grunden. Sen har det kommit lite skit i vägen för de flesta religioner som är svårt att sudda bort, men det är när vissa människor fokuserar på ytterligheter istället för grundbudskapet.
Korståg.. t.ex eller krig i Guds namn..
De som håller sig med sådana uttryck har så att säga kommit på villovägar och behöver ledas in på rätt spår igen. Det är här Birgitta kommer in, hon gör så gott hon kan. Sen är det upp till oss att ta det till oss. Det gäller i allt, i stort som i smått.

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING.
I grunden också ett kärleksbudskap som fått lite skit på sig längs vägen.. men som i grunden har ett gott syfte.
Att det fortfarande är möjligt att det finns krig på 2000 talet visar att vi inte har lärt oss något än..såå



Kärlek och leende till er alla och låt oss sprida detta budskapet igen.

Kraam

Högertrafik?

..och då menar jag faktiskt trafik. Inga omskrivningar för politiska lägen eller nåt annat..
Detta är ett ämne jag tänkt på många gånger och får anledning att fundera över varje dag.
Nu fungerar det mycket bättre att promenera så därför har jag återigen börjat med att gå från högskolan till centralstationen för att få lite motion varje dag.
Jag vet inte hur långt det är.. ett par-tre km kanske. Jag går gärna till hållplatser ännu längre bort om tiden räcker till detta. Ibland stiger jag också av en hållplats tidigare och går till bilen som står o väntar nere vid hållplatsen nere i Degeberga vid banken.

På väg från högskolan till centralen är det en kombinerad gång- och cykelväg. Det är kaos vad gäller trafikregler. Det som mest förvånar mig är att majoriteten beter sig som om det vore vänstertrafik..

Jag minns när det var vänstertrafik och det skulle bytas till höger.
Speciella låtar spelades på radion ( svensktoppen) som " Håll dig till höger Svensson, håll dig till höger  annars slutar det, med en riktig smäll, snälla svensson."  och några andra. Det klassiska klistermärket med H som man gödslade med och vi ungar satte det på allt överallt.

Åter till dagens trafik.

Det är märkligt att det inte finns klara trafikregler för kombinerade gång- och cykelbanor tycker jag.

Jag klipper in en fråga & svar från NTF här:

Jag och min hustru är flitiga gångtrafikanter, som har fått ett litet problem. Vår motionsrunda går långa stycken på gemensam gång- och cykelbana. Vi har tidigare gått på den vänstra sidan för att känna oss lite säkrare. Vi upptäcker på så vis lättare den snabbare trafiken som mopeder och cyklar. Nu har vi dock hört att vi gångare alltid ska befinna oss på den högra sidan utom när vi går på landsväg. Vad är det egentligen som gäller?

Svar:

I trafiklagstiftningen är det inte reglerat på vilken sida man ska gå på en kombinerad gång-, cykel och mopedbana. Fordon ska dock föras till höger (högertrafik) och därför är lämpligt att gående går längst till vänster i färdriktningen. Jmf utdrag ur Trafikförordningen nedan:

Trafikförordningens 7 kap. 1 § (utdrag): "Gående som använder vägrenen eller körbanan skall om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen."

Är den kombinerade gång- och cykelbanan utmärkt med påbudsmärket"Gång- och cykel- mopedbana" där banorna är åtskilda, ska gående och cykel/mopedförare följa märkets symbol.

Beträffande gångbana (trottoar) och övergångsställe rekommenderar NTF att gående vid möte med annan gående håller till höger.

Själv pressar jag mig så långt ut till vänster som det bara går för att den gående som jag möter ska förstå min avsikt..att vi i Sverige har högertrafik sedan 1967, därför går jag på vänster sida och möter cyklister på min högra sida. Trots det så går i princip nästan alla på sin högra sida, vilket innnebär vänstertrafik ... är inte detta märkligt?

Fast ändå inte lika märkligt efter att ha lästa svaret från NTF här ovan.

Om man möts på en trottoar eller ett övergångsställe, där det inte är fordon (cykel/moped) inblandade så möts gående på höger sidan...

Så ologiskt och förvirrande. Varför inte köra högertrafik rakt igenom på alla ställen?? Eller är det för svårt att besluta om?

Det är riktigt läskigt när cyklister kommer i en hiskelig fart både framifrån och bakifrån på båda sidor om en. Häromdagen kom det en cyklist i mörkret med hörlurar i öronen ( jag såg i det svaga ljuset de vita sladdarna som hängde ut ur öronen) på min vänstra sida bakifrån och precis bara svepte förbi mig så att jag nuddade vid styret med jackan.. Jag blev så in i galet rädd, hoppade till och skrek högt.

Cyklisten blev helt överraskad av min reaktion och skrek själv till. Han hörde mitt skrik trots musiken i öronen. Ursäkta sa han i förbifarten.. Först blev jag rädd, sen blev jag arg men då var han redan borta.

Hela vägen till centralen filade jag på ett inlägg om hur illa ställt det är med trafikvettet bland trafikanter på kombinerade gång- och cykelvägar.

Nu är det skrivet och jag kan precis som bloggande kompisen Gnäll- Emma kalla min blogg för Gnäll- Bodil...