Min hjärna är galen..

Ja, det är sant. Ibland blir jag så trött på den ( hjärnan) och önskar att den bara skulle gå att stänga av.
Men jag har aldrig hittat den knappen och har väl liksom lärt mig att det är bara så den fungerar.
Den går igång och ser möjligheter överallt hela tiden och inbillar mig att det här, det här är ju jättebra och måste testas. Åh ena sidan och åh andra sidan...
En process som bara går igång utan att jag kan göra något åt den. Men av erfarenhet vet jag att det så småningom landar i ett beslut som då blir det rätta. Jag får ha tålamod.

Nu handlar det om huarödshuset VS borråkrahuset igen...
Du som känner att det tröttar ut dig att läsa kan hoppa över detta... men jag skriver på och känner en tillfredsställelse i att skriva av mig.

I tisdags fick jag äntligen tid att återigen kunna göra något eget, aktivt arbete i huarödshuset.
Det är brädorna till garaget som blev målade och ligger på tork.
Innan jag öppnade ytterdörren och klev in, var jag i affären o handlade lite och tog en fika. Samtidigt kom Stefan J och Kjell M och tog en kaffe. Att sitta där och snicksnacka med "gubbarna", väckte minnet av alla glada stunder jag de senaste 4 åren tillbringat i denna fikahörna, tillsammans med alla gubbarna. De har betytt väldigt mycket för mig och trivseln i affären och jag saknar dem alla!!.
Samtidigt kom också Sara D och frågade om vi " skulle gå ut en sväng".
Det gjorde vi, precis som vi gjort så många gånger förut och pratade om livets spelregler.
Ute på vägen kom Alice A gående med sin älskade lånehund och vinkade med hela kroppen!
Hej Bodil, är du här o hälsar på!  Kära Alice som jag bytt så många trevliga samtal med och som också blivit en riktigt god vän.
Jag saknar er alla!! och den familjära känsla som vi hjälpts åt att skapa i affären.

Sen till huset.... värmen som mötte mig ( efter alla vedermödor för att få pannan att fungera) slog emot mig och plötsligt såg jag framför mig hur hela planlösningen, med de möbler jag samlat ihop, både nya och gamla som är tänkt att ge mig den plats och den volym som jag i huvudet målat upp.
Så fint det kan bli tänker mig hjärna som nu spinner iväg och inreder hela huset och placerar mig i den miljön. Magkänslan blir varm och det känns ombonat o fint.

Brädorna är målade ( de som hittills är sågade och skrapade) och jag packar ihop, släcker bygglampan, låser och kör hem till torpet.

Jag är förvirrad. Ännu en gång ställer hjärnan till det för mig. Ska, ska inte, ska, ska inte...

Jag älskar mitt torp. När livet är kaotiskt och stressen flåsat mig i nacken så är känslan av att köra hem till torpet den bästa jag kan föreställa mig. Att bara komma hem till tystnaden, till skogen är den bästa avkopplingen som min introverta sida så väl  behöver, för att balansera den översvämning av intryck som det innebär att jobba med människor och service. En lisa för själen.

Klokskapen och förnuftet har gjort en plan att jag på ålderns höst, innan jag blir för gammal att orka, ska bosätta mig mer centralt med service inom räckhåll.
Magkänslan har ännu inget behov av den närheten till service.
Så länge jag ännu arbetar och sinnet blir fullmatad med mänskliga intryck, är torpet och skogen det jag längtar efter.
Hur det blir när jag helt o hållet går i pension vet jag egentligen inte.. men jag tror att förnuftet har gjort en rätt bedömning. Jag kommer att behöva lite liv o rörelse omkring mig då.
Men det är några år till, till detta inträffar..

Jag har fått många goda råd och synpunkter, Tack!. men i slutändan är det ändå bara jag själv som kan avgöra hur det ska bli.

Så.. jag blir galen och tänker att jag skulle vilja få tag på den där avstängningsknappen.

Snart är jag tillbaka på banan..

Så mycket det är som har hänt den sista månaden.. Jag har knappt hängt med..
Avslutet i affären, nytt jobb dagen efter, pensionärstillvänjning, frankrikeresa med systrarna och renovering där, hemma igen..
Jag är snart tillbaka på banan.
Har kunnat röja upp en del hemma för att återfå ett  drägligt hem. Nästan all ved är inne.
Jag har kunnat baka och laga till sådan som passar min IBS mage, bara en sån sak.. att ha den mat tillgänglig som jag mår bra av!
Jag har haft sovmorgon och kunnat slappa lite, framförallt ha ett annat tempo.
Jag har jobbat ca 50% men också ryckt in extra vid sjukdom. Fått prova på de olika avdelningarna i en större butik och blivit så väl mottagen av alla.

Och huset i Huaröd... ja det står där o väntar. Jag har bara varit där för att serva & sota pannan och fylla på pellets, bytt en rördel som var trasig..
Faktum är att jag blivit rätt duktig på att sköta min pelletspanna. Lite stolt är jag.

Men det har ändå hänt lite där den sista tiden. Skorstenen är nu klar! Nyputsad och fin utan plåt! Takstegen är monterad till att uppfylla sotarens säkerhetskrav.
Två element är utbytta till nytillverkade dito i gammal stil och nyligen monterade.
Nu finns ett alldeles helt och nytt värmesystem, ett alldeles nytt o fint badrum, iordningställt efter konstens alla regler vad gäller våtutrymme.

Jag är jättenöjd!
Nu hänger det bara på mig. En container till, behövs tas hem för att tömma det sista skrotet.
Brädorna till garaget ska skrapas klart, målas och monteras.


  


Sen, sen är det inomhus som ska fixas, målas och läggas golv, lite gipsarbete också.
.. och så elen förstås, som ska bli klar..
Dagvattenledning ska grävas ner, utedäck ska byggas..
Till våren ska plattorna på framsidan läggas om, trappan till ytterdörren ska fixas till med räcke och annat som plats för soptunnorna.
Sen ska hela huset målas.

Jag hoppas hitta hyresgäst som uppskattar Karlins väg 39.
Det får inte vänta för länge.. det är dyrt att ha två hus med alla fasta kostnader och det är mina renoveringspengar som stryker med. Men det går inte på nåt annat vis.

Äntligen frihet.

I nästan hela mitt vuxna liv, har jag längtat  efter att bli  pensionär.
Eller rättare sagt, jag har längtat efter mer frihet! Den frihet man får när man blir pensionär.
Jag hade gärna sett att den hade kommit tidigare!
Tänk att behöva vänta till man passerat 60+ för att få den frihet som jag och många med mig längtat efter.
Frihet att bestämma över sin dag.
Frihet att bestämma i vilket tempo dagen ska passera.
Frihet att inte behöva göra något vettigt.
Frihet att skjuta upp saker till morgondagen.
Frihet att bara vara.

Vårt samhälle är uppbyggt på att man måste jobba för att försörja sig. Många har förmånen att jobba med sådant man tycker är roligt men många tvingas slösa bort större delen av sitt liv på jobb som de avskyr och mår dåligt av. Det är ett systemfel och jag avundas inte dem som hamnat där.
Jag har haft förmånen att nästan alltid haft arbete som jag trivts med. Det är jag tacksam för!!.

Dagen efter avslut i Huaröd var jag på nytt jobb i Åhus. Jag fick en rivstart på nya jobbet.
Det blev i princip heltidsjobb de första två veckorna men ikväll, ikväll har jag känt av den frihet som jag så hett längtat efter.
Det är söndagkväll, normalt på Huaödsjobbet har varit att hemifrån lägga en del beställningar pga av tidiga stopptider måndag morgon.
Ikväll behöver jag inte det. Och jag är dessutom fri i 3 dagar till innan jag ska jobba nästa pass.
3 dagar! det jag påbörjade i dag här hemma, kan jag fortsätta med i morgon. Att klyva den sista veden och få in den i vedboden.
Naturligtvis skulle den ha klyvts redan i våras när jag staplade upp den ute för sommartorkning men det hanns inte med då..
Idag har jag spänt upp en presenning på gaveln av vedboden för att både ved och klyv ska vara torr under arbetet.
I vanliga fall hade jag nu fått vänta en vecka till, innan nästa moment hade kunnat göras. En frustrerande tillvaro. Så små, små steg framåt. En för mig stressande situation som jag levt med hela mitt vuxna arbetsliv.
Nu är det slut med det!
I morgon kan jag fortsätta med veden så att det blir klart så att jag sen kan fortsätta med att fixa brädorna till garaget i Huarödshuset som ska målas och spikas upp.
Med flera dagar ledigt i rad, så blir allt lättare.
Jag är tacksam och glad.
Tänk att jag äntligen är här!


Idag har Dan och jag också kört våra motorcyklar till värmegaraget för vinterförvaring, vi har haft tid att dricka kaffe och snicksnacka, ätit middag tillsammans.
Jag kan få lite tid att vattna blommor, sortera o tömma plast/plåt och andra sopor innan de står och surnar i förrådet, tömma diskmaskinen och tvätta innan allt svämmar över och alla andra hushållsgöromål som jag vill få undan.
När jag jobbar 10 timmarsdagar, har jag varkens haft lust eller ork att ta itu med sådant.
Nu kan jag äntligen få tid till lite av varje och utan att känna stressen över att varje ledig minut måste utnyttjas till att få undan sådan jag vill ha gjort, därför att det dröjer typ en vecka till nästa gång det finns ett dygn ledigt.

Äntligen frihet! Och om några dagar ska jag få min första lilla pensionsutbetalning!
Tänk att jag bara behöver jobba halvtid nu några år innan den slutliga pensionstiden inträder.

Frihet!