Slutspurt

Detta är den sista helgen att färdigställa allt inför min måleriredovisning på måndag som är sista dagen på kursen Bild, en ämnesfördjupning.
Jag har just varit hos Far och fått min oljemålning ramad, mitt projektarbete som jag arbetat med hemma. Dock krävs ytterligare ett par streck på bilden innan den är helt klar.
Jag tänker presentera mitt arbete som en upplevelse. För att få mina klasskamrater att känna känslan jag hade när jag var på den plats jag målat av, ska jag leta upp lite vattenbrus att lägga in i datorn och låta detta spela upp i bakgrunden.
Jag ska också leta fram det gamla svarta lakanet som ska sveps om staffliet som dämpande bakgrund.
En process beskrivning ska också sammanställas ( fast vi har ngn vecka till på oss att lämna in den) o text till presentationen.. eller hållhakar som jag kan berätta fritt ur.. det är lättare.

Först kommer dock en liten bildserie på akvarellbilden som gjordes förra helgen. Lite spännande att se hur den utvecklas, tycker jag själv. Jag är nöjd, det är ju mitt första försök. Visserligen ser jag ju flera saker som jag kanske skulle ändra på.. men det blir i nästa bild.

När jag kom till Far så var han mitt i ett nytt projekt som verkligen går utanför ramarna. Han utmanar alltid o går utanför boxen oavsett vad som anses vara rätt o riktigt.

Det gillar jag. Han lever verkligen ut sin dröm att förverkliga sina idéer. <3 p="p">

Voala! Rund tavla:-)  Utmaningen bestod nu i att rama den. Om ni ser lite närmre så är den nästan ramad hela vägen med en tunn, vitmålad masonitram. Bara till vänster har den ingen ram. Det ska läggas på ett varv till sa han så det blir lite kraft bakom.
Jag gillar också den förenkling i målandet som denna bilden står för. Ngt jag strävar efter att lära mig.
Att se färgfälten i bilden istället för motivet och sen återskapa detta för att få fram bilden...
Många års övning ligger bakom detta.


En liten bildserie över mitt projektarbete kommer här.

Här hänger den nu bara för att torka lite extra. Det är lite intressant att se den tillsammans med en tavla jag målade för 30 år sen. De är väldigt olika men också så lika.

På målarkursen är det så att nu kan vi alla känna igen vem som har målat bilderna.

Det blir som ett avtryck, ett signum.. små saker som kännetecknar en person.

För övrigt skänker mig denna miljön väldigt mycket lugn. Kaminen, vedstapeln, den gråa, grovspacklade väggen, ljushållaren av gammal drivved ( som inte jag gjort..) tegelstens stopparna till veden..det omålade träplankorna i golvet, zinkbaljan med spinkor att sätta fyr med,  spiskroken som hänger på en av Sebastians handsmidda krokar... Vackert.. Detta är väldigt mycket jag. En interiör som är skapad med stor inlevelse och med mycket bestämda val.
Till vardags hänger två små fina oljebilder av Andreas Welinder till vänster där min tavla nu hänger för torkning..

Kraam

Duktig ?

Ett nytt år.. dags att summera det gamla och det som passerat.  Flera lediga dagar ger stunder till reflektion över livet, över mitt liv.
Att vara duktig t.ex.?
Är det en bild av mig? Själv har jag aldrig tänkt på mig själv ur det perspektivet men får då och då höra detta. - Du är ju så duktig. Tack säger jag men undrar vad det innebär egentligen..
Jag har aldrig satt upp något mål över att vara duktig. Det jag känner till är att jag under min uppväxt snarare hade rollen som rebell.. den kan jag fortfarande känna igen mig i.
Rebell - motvalls kärring-revolutionär.. för mig en urkraft som måste komma ut någonstans för att åstadkomma det som är rätt. Rätt ur perspektivet att inte orsaka några orättvisor, att vara objektiv och framförallt ta eget ansvar.
Att ta ansvar kan ibland få det att verka som att man har ett mål att vara duktig.. Ibland orsakar detta problem för andra.. det märker jag emellanåt.. men för mig är det inget problem dock.

Ett nytt år i mitt downsizing liv.?
Jag har en tendens att samla på mig en massa uppgifter.. projekt.. att göra saker.. stora som små. Nya idéer kommer hela tiden upp i min skalle som jag inbillar mig måste omsättas på något sätt.
Jag är glad att jag får idéer, det berikar mitt liv.
2013 ska bli ett år då jag bättre lär mig skilja på vad jag vill och vad jag måste.

Att identifiera vad som är vad.

Att göra några måsten till -jag vill och att ta bort saker som känns som måsten som jag tror att jag vill och inte lura mig själv..??  ja, jag vet själv hur jag menar. Det räcker!
Ett problem i mitt liv som gått som en röd tråd är att jag tycker att det mesta är roligt att göra.
Det innebär att jag alltid kämpar med att välja bort saker som är roliga.
Som t.ex. att lära mig att måla tavlor, att åka på gympan, att diskutera samhällsproblem.
Men måste jag göra något av detta när jag helst bara vill sitta i soffan o sticka och låta TV'n underhålla mig på en nivå där jag inte behöver vara fullt koncentrerad..?
Nu vid 50+ märker jag ju att min energi är begränsad på ett helt annat sätt.
Jag tog slut på mig själv med caféprojektet, mer än vad som var hälsosamt och efter den pärsen är min ork märkbart begränsad. Självklart har det ju också med ålder att göra.. Men orken tog abrupt slut bara.

Nu är livet på en lagom nivå om jag städar lite i livet.

Jag har ett torp som är helt perfekt för mig, där kan jag pyssla, snickra, rensa i trädgård, såga ved, plantera och göra fint. Detta är min bas i livet, trygghetsplankan jag behöver och som betyder mycket för mig.
Jag har ett jobb som jag trivs med, även om jag sitter stilla hela dagarna så är arbetet som sådant trivsamt. Jag trivs väldigt bra med mina kollegor och min chef.
Jag tycker väldigt mycket om att omsätta mina idéer i en skapande process i stickhörnan i soffan.
Jag tycker också väldigt mycket om att ta en långpromenad som nyss i regnet. Så skööönt.

.. ja det räcker väl.

Jag måste inte lära mig att måla genom att på högskolenivå läsa in 15 poäng i en bildkurs. Nu har jag en stress-situation med två skriftliga analysuppgifter som skulle lämnats in före jul, en akvarellbild som ska vara klar den 7e och ett stort oljemålningsprojekt som ska redovisas den 14e januari.

Sen är kursen slut. Jag bestämmer mig för att inte söka till fortsättningskursen.
Det är så här det är. Jag tar i så mycket när jag ska göra något.
Jag ville bara testa om jag tycker det är roligt att måla..

Det kommande året ska jag inte vara så duktig!

Kraam

Love, Peace and understanding.

Hmm, denna rubriken har jag visst använt tidigare.. Det bevisar väl att den är viktig.

Som barn till prästbarn har jag alltid haft en navelsträng direkt in i kyrkans värld. Både min farfar och min morfar var alltså präster.
Sen barnsben har jag också sjungit i kyrkan och gör så fortfarande.. tillfällena är inte lika många när jag tagit mig till kyrkan bara pga att inte ha någon annan anledning än att jag ville det..
Det finns mycket att säga om kyrkan, på gott och på ont, om människorna i densamma, målet med verksamheten etc.
Emellanåt tycker jag till offentligt, bara som lekman men ändå..  men också som invald i kyrkorådet under en valperiod. Slutsumman av den erfarenheten är att kyrkans största hinder att nå ut till folket är kyrkoordningen och den stämma som är satt att utarbeta den. Typ kyrkans regering..
Det allra största hindret är alla gamla och dessvärre även nya stofiler som inte accepterar kvinnliga präster och samkönade äktenskap. Att sådana präster inte ens själva har en sådan självinsikt, att de inte förstår att de helt har missförstått det kristna budskapet, är för mig helt obegripligt.
Kärleken är gränslös oavsett vem som är föremål för en människas kärlek.

I tisdags sjöng jag och de andra i Andreas Kvintett på julottan i Maglehems kyrka och det var Birgitta som höll gudtjänsten. Det är alltid givande att lyssna på henne.

Idag var det ju gamla texter som julevangeliet och annat.
Dock var det hennes predikan om hur vi bygger vårt liv precis som med legobitar till den byggnad som blir våra liv, ibland rasar det kanske ner lite men det går ju att bygga upp igen på ett bättre sätt. Legobitarna kan bestå av glädje och andra känslor men också av erfarenheter man får på livets resa.
Det var helt enkla ord som alla kan förstå och summan av kardemumman var typ Love, peace and understanding.
Grejen är ju att det är ju detta som all kyrkligt verksamhet går ut på att förmedla.

Love, peace and understanding..

Visst låter det fantastiskt, en liten mening som alla kan ta till sig.
Det jag tänker är att detta vill ju de flesta skriva under på och säga att man gillar och ändå så är det fler o fler som lämnar kyrkan och hela verksamheten håller på att rämna så sakteliga.
Varför det?

Ja det har jag tänkt på mycket...
Jag anser mig vara kristen och vill föra vidare budskapet att älska din nästa och att vara mot andra som du vill att andra ska vara mot dig. Men jag har alltid haft så svårt att förstå vad de säger..
Det är nog en av anledningarna, många förstår inte det som sägs.
Varför det, igen?
Alla dessa gamla texter, liknelser på ett språk som ingen förstår längre eller har gjort på länge..

Birgitta använde ett uttryck idag: Att få änglaposten live! (om när herdarna fick meddelande av en ängel om att en stjärna var född) som fick alla att fnissa till lite och avståndet till budskapet minskade genast.

Jag utmanar ödet och undrar varför man över huvud taget envisas med att läsa direkt ur Bibeln?? texter som är mycket svåra att få grepp om, som innehåller en massa liknelser som hänvisar till beteenden o omständigheter som ingen känner igen sig i längre. En bok fylld av mängder med fördomar och för vår tidsålder helt andra värderingar om människors lika värde. För övrigt har jag själv undrat många gånger över vad alla dessa apostlar skrivit i denna bok, andrahandsuppgifter och egna tolkningar som är färgade av dem själva. Är allt innehåll verkligen så som Jesus själv menade egentligen?
Jag tror inte det.
.. Ok, det står mycket gott i den också förstås om man förstår att omsätta det i dagens språk.
Jag hade önskat att fler av kyrkans budbärare idag verkligen hade lagt om stilen och pratat så att vi förstår vad de säger, för Budskapet är jätteviktigt!!!

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING!

En bild jag använt förut på mitt gamla läderhalsband från 70-talet då denna rörelse var ganska högljudd.

Det kyrkan eller den kristna tron vill få oss att förstå är att vi ska vara snälla mot varandra, inte vara långsinta, le och krama om varandra istället för att snacka skit, dela det vi har med varandra..
Ja, det är ju inte bara den kristna tron.. alla de stora och seriösa trosformer går ut på detta i grunden. Sen har det kommit lite skit i vägen för de flesta religioner som är svårt att sudda bort, men det är när vissa människor fokuserar på ytterligheter istället för grundbudskapet.
Korståg.. t.ex eller krig i Guds namn..
De som håller sig med sådana uttryck har så att säga kommit på villovägar och behöver ledas in på rätt spår igen. Det är här Birgitta kommer in, hon gör så gott hon kan. Sen är det upp till oss att ta det till oss. Det gäller i allt, i stort som i smått.

LOVE, PEACE AND UNDERSTANDING.
I grunden också ett kärleksbudskap som fått lite skit på sig längs vägen.. men som i grunden har ett gott syfte.
Att det fortfarande är möjligt att det finns krig på 2000 talet visar att vi inte har lärt oss något än..såå



Kärlek och leende till er alla och låt oss sprida detta budskapet igen.

Kraam