Love, Peace and Understanding.

Pennan glöder fastän timmen är sen.. Eftermiddagen o kvällen gick i musikens tecken, precis som hela den senaste månaden. Mycket övning har det varit för att fixa körjobbet åt Kevin Borg m.fl som hade julkonsert i Degeberga kyrka tidigare ikväll. Det var deras 43 konsert denna julen.. Vi fick också framföra två egna sånger med Andreas Kvintett. Men nu är det över och andra ting upptar mina tankar.

När jag kom hem kröp jag ner i soffan för lite fredagsmys. Hade redan på FB sett att det var flera som skulle titta på Braveheart. Ja.. det fanns inte så mycket annat att se på och jag har redan sett den men.. han är ju rar att titta på.. Mel Gibson.




Filmen hade redan börjat och jag kom in i handlingen precis när slaget skulle starta ute på de skotska vidderna. Medan de allra hemskaste och mest barbariska striderna drog igång så flög mina tankar iväg...

Hur i hela världen kommer man på att man ska ställa upp sig på led och med tillhygge som spjut, svärd och knivar, springa rakt emot varandra och bara helt enkelt ta död på varandra.. Jag undrade om filmen klippts om och allt fler detaljer klippts in.. jag mindes inte att det var så många detaljerade närbilder på hur man hugger av en arm eller ett huvud..Usch.. jag kunde inte titta och blev mer o mer äcklad över denna typ av krigföring. Oh när det första slaget stod klart och fienden retirerade så stod Mel och Co där och såg ut över alla döda och bara gav ut neandertalvrål... men herregud, hur har det kunnat bli så. Det gäller ju fortfarande.. Krig där människor har ihjäl varandra med de mest barbariska metoder.

Varför har vi krig? vem i hela världen har kommit på att detta ska vara en acceptabel metod att lösa en konflikt på?
Va.. VA!!!!????



Det är dax att väcka liv i den gamla men dock minst lika väl behövande rörelsen Love, Peace and Understanding som blommade upp under min tonårstid. Fredsmärket som blev en symbol emot krig och allt vad detta står för.

Jag bytte kanal.. inte ens Mel Gibson kunde hålla mig kvar i detta hemska. Brrrr..
Jag kom på att jag har kvar mitt fina halsband som jag skaffade under min tonårstid.

Håll till godo!



Här är det. Lika aktuellt som nu som förr.
Nu är det dax att väcka liv i en gammal rörelse.
Härmed utlyses en uppmaning till er alla att skaffa ett Peace märke och bära i tid och otid för att tala om att krig inte är acceptabelt!

All you need is Love <3