På tu man hand med far.

Jag stannade kvar i stan efter jobbet därför att jag blev bjuden att gå på konsert med Far. Min föräldrar abonnerar på konsertbiljetter i Kristianstad men i kväll hade mor inte tid att följa med och jag fick alltså möjligheten att gå i hennes ställe. Tusen tack!!
Vi lyssnade på Vickan o Nisse..dvs. Viktoria Tolstoy och Nisse Landgren. Konserthuset var fullsatt.
Det ger en sån otroligt massa god o ny energi av att lyssna på goda o bra musiker. Oavsett genre.
Konserten inleddes med Viktoria o hennes kvintett. Låtvalet inspirerades av Herbie Hancock.. som också hennes senaste skiva byggde på.
Med hennes säkra röst och ett tydligt drag åt funk fusion var det örongodis. Hon duellerade med sina musiker i deras solo och allt var kanon.
I halvlek var det kaffepaus.



Far o jag står i kaffekö i källaren på konserthuset. Sin vana trogen, var far nästan först i kaffekön. Det är ett starkt minne vi syskon har ifrån alla utfärder vi gjort i vår barndom. När det var fika och vi t.ex. turade till Helsingborg eller så, så var far ALLTID först i fikakön...


Sen kom Nils Landgren in på scen och drog i gång med sin kvartett. Samma kille på trummor, dvs Vickans man, Rasmus Khilberg, nu omsvidad i kostym o slips. En äldre gentleman, en av Sveriges bästa basister Lars Danielsson och...
... kvällens största behållning, hans pianist, en ung kille i 20 års åldern som de hämtat från Tyskland.



Michael Wollner..
Han fick t.o.m. min tidigare favoritpianist Jan Lundgren, att blekna i jämförelse..
Denna unga begåvning spelade med exakt hela kroppen, benen och fötterna spelade i luften under honom med samma rörelser som händerna, stundom stod han nästan upp eller lutade sig över tangenterna så att man trodde han skulle dratta in i dom..
Han var helt otrolig i sin följsamhet, han kunde anslå tangentern från alla håll, uppifrån, från sidan o jag vet inte vad.. och få en ton att låta olika varje gång. Detta var helt otroligt och han fick också kvällens längsta applåder..

För övrigt gav ju Nisse Landgren allt med sin enkla framtoning, innerligt o känsligt. Sång varvat med trombonsolo. Han har en alldeles särskild sångstämma, ren, klar o enkel som jag bara älskar. Hans låtval gick i jazztoner och hela kvartetten var extremt samspelade. Att lyssna på BRA musiker, det är som en kick! SÅ är det bara.



Att får vara på tu man hand med Far, det händer inte ofta men det är ett guldläge. Vi talar också samma språk.
Samma musikspråk. Han var lika imponerad som jag över musikernas förträfflighet och samstämmighet.
Vi njööt!!

Nu är jag hemma, har satt en liten brasa i kalla huset, ska se om det finns något att äta sen är det sängen igen.

Juice your Body.